Från Kaos-Kalle till Guld-Kalle

I söndags kväll var det dags för Kalle att få ett litet pass i paddocken. Återigen hade det gått en vecka sedan senaste paddockpasset. Men han hade ju varit ute och gått några rundor i veckan, så jag tänkte att han ändå var välmotionerad.

När jag gjorde i ordning honom stod han och sov på stallgången, så lugn och fin!

Trött Kallis innan han blev Kaos-Kalle

Det började ganska bra, jag körde lite TRT-övningar från marken först innan jag satt upp. Han var rätt tveksam till "farliga" kortsidan, men jag jobbade honom som jag brukar, med volter och inåtställning samt flytt av bakdel. Det gick ändå hyfsat.

Ända tills Magnus kom ut med Alyssa bakom uthusen och sedan stegade ut i åkern efter ett rådjur. Då blev det lite mycket för Kalle, som började slänga sig åt sidorna både här och där, hittade troll även på båda långsidorna och jag satt löst ett antal gånger igen.

När dessutom Lilian och Torgny kom stegandes mot oss med sin hund rann det hela över och det var bara till att glömma att kunna få till något slags vettigt pass i någon annan gångart än skritt.

När Magnus kom från hästhagen hoppade jag av och så gick jag med honom något varv till innan jag satt upp igen. Men han blev inte bättre, utan jag försökte avsluta med ett par varv runt fyrkantsspåret utan slängningar.

Det är verkligen inte kul när han är på det humöret! Och där och då blev jag irriterad, frustrerad och ledsen över att vi fortfarande hamnar i sådana här lägen trots att vi snart firar ett helt år tillsammans. Min frustration var även riktad till Magnus, som trots att han visste att jag skulle rida Kalle och trots att han vet att han är känslig väljer att gå ut och störa på det sättet han gjorde. Jag blev irriterad på Kalle som jag kan tycka någon gång borde släppa alla de där trollen i paddocken och känna sig trygg efter så lång tid. Jag blev irriterad och frustrerad på mig själv för att jag blev irriterad och frustrerad.

Någonstans förstår jag såklart att Kalle inte beter sig på detta sätt för att göra mig irriterad och frustrerad och jag måste acceptera att han ibland har sådana här dagar, men det är inte lätt att tänka så där och då. Det är lättare att känna sig misslyckad, fundera på ifall han verkligen är den där rätta hästen för mig och gräva ner mig i negativa tankar.

En positiv sak med passet som slog mig dagen efter var att han faktiskt inte tjafsade med munnen en enda gång under hela passet. Det är ju något som jag verkligen borde ha tagit med mig istället för att gräva ner mig i negativiteten!

I alla fall så bestämde jag mig igår för att han skulle få gå ett pass till i paddocken. Denna gång utan några störmoment. Även igår var han väldigt lugn och fin när jag gjorde i ordning honom. Trots att Magnus hade parkerat betesputsen utanför stallet och sedan körde bort den och slipade knivarna med vinkelslipen. Det bekom honom inte.

Jag började som vanligt gå med honom några varv i paddocken och han kändes lugn, men fortfarande uppmärksam vid kortsidan.

Jag satt upp och red iväg. Till en början var jag lite spänd, höll i fegremmen ifall han skulle göra några kast, men han var stabil. Även om han var lite spänd vid kortänden så gick han på framåt och accepterade mina framåtdrivande hjälper och han sänkte faktiskt huvudet precis när vi hade passerat och slappnade av.

Det blev ett helt annat pass än i söndags. Ja, det var nästan som att sitta på en helt annan häst än i söndags! Han var jättefin i samtliga gångarter, han gjorde fina serpentiner, lite övergångar trav, skritt, trav osv. Galoppen var super och jag kunde verkligen jobba honom.

Jag tog mod till mig och travade över cavallettibockarna på medellinjen. Han gjorde det utan att blinka. Jag hade även 4 travbommar på ena långsidan som han travade över fint. Vi galopperade över cavalletibockarna och han hittade en så himla fin galopp, så lugn, nästan lite slow motion. Han hoppade hur knasigt vi än kom på de där bockarna och jag försökte rida bra, men det är rätt svårt att komma helt rätt på dem. Vi känner inte varandra tillräckligt bra i hoppningen än.

Sedan började jag hoppa de andra hindren och han var verkligen så himla fin att hoppa! Denna gång kom vi kanske inte så himla perfekt på alla distanser, men han hoppade ändå och jag märkte att han gärna tog det där halva galoppsprånget när vi låg dåligt till istället för att gå av stort, om jag inte bad honom att gå av stort. Här behöver jag lära mig att rida på framåt när jag inte ser distansen istället för att bromsa.

Det blev ändå en massa fina språng och han är så himla rolig att hoppa! Man kan säga att söndagens dal vände till en enorm topp och jag var så himla nöjd med honom! När han är på det humöret är allting så himla enkelt med honom! Då känns det som om vi skulle kunna ge oss ut och hoppa banor hur enkelt som helst. Det gäller verkligen att ta till vara på dessa tillfällen när han är sådan här, det är så underbart!

Idag fick han vila, imorgon blir det uteritt och på torsdag blir det träning för Charlotte igen. Då hoppas jag att han är stabil så att vi äntligen kan få till en hoppträning. Hade varit så himla kul!

Guld-Kalle framför ett av hindren som vi hoppade