En lång skogsrunda och en lite kortare

I natt har det varit riktigt busväder med blåst och 15 mm regn. Och det var lite småregnigt även på förmiddagen. Men när jag väl kom ut och hämtade hästarna hade det upphört så idag slapp jag min trenchcoat.

Jag gjorde i ordning Pelle och jag var rätt förväntansfull eftersom jag hade bestämt mig för att ta en lång skogsrunda med honom. Jag visste inte ifall jag skulle få rida hela vägen eller om det skulle bli promenad.

Dock gjorde jag en väldigt märklig grej, jag satt upp på Pelle och var på väg när jag tyckte att något kändes konstigt. Jag tog på mitt huvud och insåg att jag helt hade glömt bort hjälmen!

Något saknas på detta huvud...

Det var bara till att hoppa av och gå in och hämta hjälmen. Det kändes genast bättre!

Tur att jag kom på det så tidigt ändå. Jag har aldrig i hela mitt liv ridit utan hjälm då jag inte riktigt ser nyttan med det. Och det är nog bra med tanke på alla ridhusväggar och träd som jag har trillat in i med huvudet först. Det hade jag inte överlevt utan hjälm!

Så med hjälmen på huvudet kunde jag på nytt bege mig iväg med Pelle. Vi traskade upp mot Ryen och Pelle var väldigt modig. Stod emot lite grann till en början, men tänkte framåt och det gick väldigt bra tyckte jag.

Lugn och fin

Jag tror inte att vi har ridit denna vägen åt detta håll, så det var lite nytt för honom. När vi kom till Ryen ville han trava in i skogen, men vände när han fick syn på grinden som stod öppen. Jag vände tillbaka honom och han gick förbi lite försiktigt. Sedan travade han upp för backen mot skogen utan att se några troll någonstans. Helt otroligt! Jag undrar nästan ifall Pelle har blivit utbytt mot en annan, mycket modigare häst?

Upp i skogen, lugn, men med koll på omgivningen

Han skrittade fint genom skogen tills vi kom ut på grusvägen som tog oss ner till parkeringen vid Bexells stenar. Även där var han väldigt lugn. Han gjorde ingen stor sak av att vi mötte lite folk, han bara skrittade på.

Han tvekade lite när vi svängde in på vägen mot stenarna, men köpte läget och travade lite.

Pelle läser på de talande stenarna...

Vi fortsatte vägen bort mot Valasjön, det blev en del trav och galopp uppför backarna. Han var verkligen så härlig! När vi kom upp på den högsta höjden och började ta oss ned mot Valasjön var han väldigt pigg och ville framåt, men fick ta det lugnt eftersom det lutar rätt bra nedåt.

Känslan att vi är på väg ner i sjön

När vi kom ner till sjön ville han trava. Han var lite spänd, vattnet stod högt i sjön och det var lite vind så vågorna kluckade mot kanten samtidigt som det forsade vatten på vänstersidan av vägen. Han sprang på rätt bra där och var lite små-spooky men gjorde inget utan fortsatte framåt.

Det blev även en hel del galopp där på de fina grusvägarna när vi kom lite längre från sjön. Trots att han aldrig har gått den vägen tidigare så var han väldigt framåt och såg inte ett enda troll på hela vägen! Så himla kul!

Dock blev han rejält trött när vi galopperade upp mot Lyserna och han blev rejält svettig, till och med på halsen där han är klippt. Han fick ta det lite lugnt sedan och vi skrittade ut på vägen för att sedan svänga in mot Obbhultskogen.

Där blev det lite trav innan vi skrittade ned för den långa backen och där var han också väldigt lugn. Vi gick ju där förra helgen också så han verkar ha vant sig. Vi har ju fortfarande inte stött på något vilt på våra rundor och det är nog bra. Annars kanske vi kommer tillbaka till ruta ett igen där han inte vågar gå i skogen överhuvudtaget.

Lugn och fin kille!

Vi var ute i två timmar och fick en riktigt härlig runda. Så kul att kunna rida honom i våra fina skogar och det ger så bra förutsättningar att kunna bygga både kondition och muskler på honom så att han kan orka med träningarna framöver. Jag njuter av varje sekund nu och det är så kul att han nu verkar gilla skogen lika mycket som jag! Hoppas att det håller i sig!

Dagens runda

Efter Pelle var det Bosses tur. Han fick ett lite lugnare pass idag. Jag tog faktiskt på mig sporrarna eftersom han stod emot så mycket igår.

Jag red honom till grushålan där vi skrittade runt lite träd, gjorde volter och serpentiner. Han blev riktigt fin och det kändes bra att kunna jobba honom. Sedan red jag lite övergångar, skritt, trav och halt i olika ordning. I uppförsbackarna (som var korta) fick han trycka på lite extra med bakbenen.

Jag är noga med att inte rida på mer än han orkar. Han hade bättre framåtbjudning idag, men jag tror ändå att det var bra med sporrarna, de gör honom lite mer på hugget. Nu hoppas jag att det håller i sig när vi rider i ridhuset kommande vecka!

Bosse i gråvädret