Ponnyakuten

Jag har även denna säsong följt Ponnyakuten noga. Den här gången kan man inte se avsnitten en vecka innan de sänds, utan det bästa sättet att hänga med är att se det när det går på TV. Funkar OK för mig, jag har inte så mycket annat för mig kl 19 på söndagar...

Något som verkligen har förbättrats den här säsongen är säkerheten på det stora hela, det är hjälm och handskar på på deltagarna för det mesta och det är riktigt bra!

Problemen den här säsongen är ganska likartade som föregående säsonger, men det är väl så att många har likartade problem med sina ponnyer/hästar. Det är lastningsproblem, hopprädsla, ponnyer som sticker. I grund och botten handlar de flesta problem om att det saknas kommunikation mellan häst och ryttare, vilket säkert är jättevanligt överallt i hästsverige.

Förra avsnittet fick man se Shirin som är hopprädd få mental hjälp av en tränare som hjälper andra ryttare med den mentala biten. Han fick henne att fokusera på helt andra saker än hindret (som han valde att kalla språng, vilket får en lite mer positiv klang än hinder) och till sist hoppade hon utan att blinka. Riktigt intressant var det och han visade hur mycket ryttarens tankar faktiskt styr hur ridturen blir. Jag känner igen mig själv där, det är alltid lätt att fokusera på saker som kan gå fel istället för att tänka att det här ska gå bra och vara positiv.

I dagens avsnitt kom Malmös ridande poliser med sina hästar och prylar. Det var riktigt intressant att se hur de tränade sina hästar. De gick över prasslande pressenningar, rök, förbi fladdrande grejer osv. De hade även en stor boll som de rullade runt hästarna och till sist även studsade på bakdelen på dem utan att de brydde sig. Verkligen imponerande! Det hade dock varit intressant att få reda på mer om hur de gör för att få sina hästar så lugna, men jag antar att det inte fanns tid till det.

Alexander Zetterman tränade Johannes med sin stora ponny Cassiopeja som drar iväg efter hindren. Han fick bl.a. i uppgift att hoppa ett litet hinder på kortsidan och rida rakt mot väggen så att ponnyn bara hade valet att stanna. Det såg lite äventyrligt ut, men det fyllde sin funktion. Till sist kunde han både stanna och få ponnyn att rygga, hoppas det funkar sedan också när det inte finns någon ridhusvägg att rida mot...

Det är iaf spännande att följa ponnyerna och ryttarna och se hur Tobbe Larsson och hans gäster tar sig an de olika problemen. Det finns verkligen mycket att lära och när man ser programmet blir man verkligen sugen på att jobba mer med sina hästar från marken och med miljöträning och kommunikation. Vi får se hur det går med det här...