Borttagning av stygn och nytt gips

I tisdags tog jag en promenad till busshållplatsen och tog bussen till Varbergs sjukhus för att ta bort stygnen och byta gips.

Det gick väldigt bra, allting såg jättefint ut, operationssåret har läkt väl och huden runt stiften såg ut som den ska göra det vill säga inga inga tecken på någon typ av infektion.

Så nu vet jag jag att den sitter två pinnar bakom tummen som på något sätt ska hålla ihop de ligament som jag lyckades skada i samband med olyckan då jag bröt handleden.

Jag frågade om de verkligen kommer att dra ut de där stiften utan någon slags bedövning och det bekräftade sjuksköterskan att det ska de göra. Men hon sa också att det känns oftast inte när man gör det och påstod att bedövningssprutan skulle gör mer ont. Fast i nästa mening så sa hon att "ja det kan ju bli jobbigt för dig om det första stiftet gör ont med tanke på att det ska dra ut två stift". Så jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig när jag kommer dit 14 maj.

Ta bort stygnen kändes i alla fall inte alls denna gången, som jag minns det så kändes det faktiskt en del när jag tog stygnen när jag hade brutit vänster handled. Men sjuksköterskan sa att det beror lite på hur man har satt stygnen och det här stygnen satt så fint så de var lätta att ta.

Jag fick ett nytt mycket lättare gips gjort av glasfiber istället för kalk. Jag fick också fram mer utav mina fingrar nu ser jag faktiskt knogen också och gipset är lite kortare längs armen. Så det blev lättare, smidigare och mindre.

Det nya gipset till vänster, det gamla till höger

Det känns ju väldigt bra, men första natten hade jag mer smärta än tidigare och hade lite svårt att sova, dock gick det mycket bättre i natt då har jag inte känt av det alls, utan allting har känts mycket bättre och i princip smärtfritt vilket är så himla skönt.

Efter att jag hade varit på ortopeden var det drygt 1 timme till bussen gick hem så jag passade på att gå en liten runda ner mot ankaret strandpromenaden bort mot fästningen innan jag svängde upp mot bussterminalen.

Vackra Varberg

Jag kom med bussen och fick gå av vid Hovgården och gå nästan 2 km hem men det var ju ju soligt och fint väder så det var helt okej att röra på sig som vanligt.

Våren har faktiskt börjat komma igång lite grann här trots att det inte är jättevarmt än. Björkarna har börjat slå ut och även andra träd börjar bli riktigt gröna och fina. Vår magnolia har börjat blomma också så den är jättefin just nu.

Magnolian

Nu är nedräkningen igång mot att få bort gipset, idag är det 26 dagar kvar och jag har gjort 40 % utav gipstiden så här långt.

Det är väl bara till att kämpa på. På något sätt får jag tiden att gå och det ska bli så skönt att slippa det där jäkla gipset och kunna börja rehaba handen på riktigt så att jag kan börja köra bil och rida och göra allt annat som jag vill göra. Jag får öva mitt tålamod mycket iaf!

Myskväll i stallet och bajsprov

Igår var det lite regnigt på förmiddagen så jag väntade faktiskt med att ta den dagliga promenaden med taxen. Och lagom till lunch sprack molntäcket upp och solen började lysa på oss. Dock blåste det rejält, runt 15 till 20 sekundmeter. Men vad gjorde det, det var ju helt underbart att få komma ut och röra på sig, få sol på sig och bara ha det gött. Vi var ute drygt en timme och fick ihop strax under 6 km..

Pigg tax på promenad

På eftermiddagen åkte Magnus och jag på en liten shoppingrunda. Jag hämtade ett paket, vi var i köttboden, vi veckohandlade, och så fick vi äntligen köpt en slangvinda till stallet. Alltså en sån där slangvinda som rullar upp slangen av sig själv. Förra gången jag hade brutit min handled funderade jag rätt mycket på att köpa en sådan men så blev jag lite snål, armen blev bra och behovet var inte lika stort så det blev aldrig nåt köp. 

Nu tre år senare så har såklart priset gått upp på det där slangvindorna. Men jag lyckades hitta en som det var 500 kr rabatt på vilket gjorde en hel del på priset ändå. Så nu ska den bara monteras och sen kan jag hantera vattenslangen betydligt enklare med den hand än vad jag kan idag.

Klockan hann blir rätt så mycket innan vi kom hem, vi fixade käk, jag gjorde köttfärs och Magnus skar grönsaker och så åt vi tacos.

Efter det var jag så sugen på att ägna mig åt mina hästar. Jag gick ut i stallet hämtade Compis ryktlåda och så försökte jag få på honom grimman. Och lyckades! Så jag kunde ta ut honom på stallgången och borsta honom. Jag försökte få lite ordning på hans svans med diverse sprayer. Han blev lite renare än vad han var innan iallafall. Jag lyfte lite på hovarna också också för att kolla hur de såg ut. Då upptäckte jag att höger framsko var lite sned och att det sitter två söm på trekvart. Så det var bara till att kontakta hovslagaren. 

Min Compis o jag!

Jag fick även på repgrimman. Så jag tog med honom ut i paddocken och jobbade med honom lite där. Det är ganska intressant hur lite tryck som behövs på honom för att han ska flytta bakdelen. Han känns ju inte alltid som den mest responsiva häst när man rider honom och ger honom skänkelhjälper. Men jag inser mer och mer hur mycket jag behöver lyssna på honom när jag rider och faktiskt låta honom hinna svara på mina hjälper istället för att gå på mer. 

Han var rätt så pigg så jag släppte honom ganska omgående. Han sprang runt som en dåre i full galopp, hoppade och busade, var hur pigg som helst! Så jag lät honom springa några varv åt båda hållen och till sist kunde han trava ganska lugnt och fint och även galoppera på ett lite lugnare sätt. Jag kunde få honom både att gå upp i galopp och att komma ner i trav från där jag stod i mitten på paddocken. Han var väldigt lyhörd och fin. Så det blev ett litet träningspass för honom ändå han blev rätt så andfådd så ja, bättre än ingenting iallafall. 

När jag var klar med Compis tog jag på Kalle grimman. Det gick inte riktigt lika smidigt eftersom Kalle hemskt gärna vill tugga på allting som kommer nära hans mun. Men med lite tålamod och ett antal försök så fick jag tillslut på honom grimman.

Vi det laget så var klockan närmare halv nio och dagsljuset började ta slut. Så jag bara borstade honom och myste med honom en stund vilket han uppskattade. Tanken är att jag ska jobba även honom från marken och kunna släppa honom lite lös i paddocken så att han inte behöver bara stå och vila medan jag är ur funktion. Vi behöver ju fortsätta med arbetet från marken och ju mer vi kan göra desto mer kommer vi att bygga vårt band tillsammans tillsammans. 

Så det var härligt att få en riktig myskväll i stallet med hästarna det är ju det jag saknar mest med att vara skadad.

Idag är det riktigt skitväder, det regnar, blåser kanske inte riktigt lika mycket som igår men det är inte precis något vårväder. Så hästarna behövde täcken på sig ute i hagen idag. Magnus väckte mig när han gick upp så att han skulle kunna hjälpa mig med täckena.

Han hjälpte mig även att få ut hö i hagen eftersom mitt gips inte tål vatten så är det ju svårt och gå ut med det i regnet. Medans han gjorde det tog jag fram täckena och försökte lägga på dem. Jag började med Compis, han stod still och var jättesnäll och jag lyckades faktiskt både slänga på täcket och fästa alla remmar som skulle fästas.

Sedan samma procedur med Kalle. Även han stod still och var snäll så jag lyckades även med hans täcke. Och till sist sist var det Donkeys tur, även han var snäll så jag fick på honom täcket också. Jag är faktiskt helt fascinerad av alla saker jag kan göra med den här brutna armen! Det är väldigt skönt att inte vara helt funktionshindrad utan att kunna göra en del saker ändå ändå..

Så sedan var det bara till att släppa ut dem i hagen. Och efter det hjälpte Magnus mig att ta träckprov för att lämna in till analys så vi vet hur mycket mask hästarna eventuellt tar. Jag kan ju säga att det hade inte varit lätt att göra det med en hand. Det är en liten påse som bajset ska ner i och det krävs en del hantering för att få ner det där det ska vara och så vidare. Fast den största utmaningen var faktiskt att fylla i följesedeln som skulle vara med. Det skulle ju skrivas förhand. Jag skrev först med vänster. Men sen försökte jag med högerhanden och det gick faktiskt någorlunda. Jag hoppas att det går att läsa när paketet kommer fram till labbet. 

Bajs på väg!

Nu hoppas jag att det även idag ska bli bättre väder till eftermiddagen så att jag kan promenera med tax, med Compis (om skon sitter kvar) och jobba med Kalle! Men först ska jag försöka städa lite, det är ju ändå städväder idag!

Life goes on

Ja, livet går vidare även med en bruten högerhand. Det har nu gått en och en halv vecka sedan jag bröt min högra handled. Och lite mer än en vecka sedan jag opererade min hand.

Det är faktiskt stor skillnad på, dels hur jag mår, dels mängden smärta om jag jämför med förra gången jag hade en bruten handled. Jag kan använda min höger hand på ett helt annat sätt än vad jag jag kunde när min vänstra hand var bruten. Jag kan hjälpa till med högerhanden lite grann i vardagen. Men framför allt så har jag inte så mycket smärta som jag hade förra förra gången. Förra gången kunde jag inte ens gå ut och gå för det är bara värkte i armen. Nu kan jag jag gå ut och gå som vanligt egentligen fast bara med en hund då. 

Det gör det här faktiskt lite enklare än vad jag hade räknat med med och det är riktigt gött. Speciellt med tanke på att jag ska ha gips i totalt sex veckor.

En som är glad över att jag är hemma det är så klart taxen. Hon är jättenöjd över att matte ligger i soffan och myser med henne. Samt att hon får komma med ut på promenader.

LEKA!!!!

I helgen var vid vid sjön och grejade lite i skogen. Vi hade med oss taxen och hon tyckte det var mysigt  i skogen fast hon var lite besviken över att hon inte fick springa lös. Även om det inte var jättevarmt ute så var det ändå lite känsla av att våren kunde vara på väg.

Tax i skog

Fint vid sjön

Och det kommer faktiskt en hel del vårtecken nu som på löpande band. Påskliljor, vitsippor, magnolia som börjar blomma, rabarber i odlingslådorna. Det är rätt härligt ändå. De två senaste dagarna har vi dessutom haft temperaturer runt 15 till 18° vilket är helt underbart efter en lång period med knappt tre plusgrader. 

Hanna var här i helgen också och red Compis lite grann. Jag försöker hålla igång honom så gott det går med promenader och släppa honom i paddocken så att han får springa av sig. Han är ju så himla snäll, det är som att han förstår att jag är skadad och han håller sig mycket lugnare när jag till exempel ska försöka få på honom grimma och hantera honom. Det gör det hela enkelt att ändå kunna hålla igång honom på någon slags nivå även även om jag inte kan rida. 

Vårtecken

Tax som vill ligga nära sin matte

Nästa tisdag ska jag in till ortopeden igen och ta bort stygnen från operationen och gipsa om armen. Jag börjar inse att att det kommer att bli jobbigt att gå med armen i gips om här blir vårtemperaturer ute. När jag var ute och gick igår och i förrgår svettades jag som en gris in i gipset. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till att ha gips i fyra veckor till efter omgipsningen. Gipset kommer ju att lösas upp av min svett typ.

Jag skulle vilja ha ett lite sportigare gips som kanske inte täcker hela underarmen. Jag hade ju räckt med bara gips över handleden. Då kanske det inte hade blivit så varmt. Jag får kolla med dem när jag kommer dit på tisdag helt enkelt.

Jag gör mina tråkiga rehabövningar och försöker göra saker som är roliga så gott det går. Jag försöker fokusera på det jag jag kan göra istället för det jag inte kan göra för att inte helt deppa ihop. Men det kommer säkert säkert bli bra det här också till sist det är ju bara så jobbigt att inte kunna leva livet som vanligt under de här veckorna. Framför allt är det jobbigt att inte kunna rida. Jag får öva på mitt tålamod helt enkelt.

Opererad och dåliga besked!

Jag fick min operation igår. De ringde från sjukhuset vid nio-tiden och de bad mig komma in med en gång. Väl där tog inte så lång tid innan jag fick en blockad i högra armen och sedan fick jag gå in till operationssalen där de genomförde operationen. När jag vaknade upp igen fick jag besked om att jag tyvärr har skadat ett ligament också i handen vilket ledde till att de har satt ihop ligamentet med två stift som ska sitta kvar i sex veckor. 

Om två veckor ska jag tillbaka, gipsas av och ta stygnen. Sedan ska jag få ett nytt gips som ska sitta ytterligare fyra veckor och efter det ska stiften dras bort i samband med att gipset tas bort. Det innebär att det blir en ännu längre rehabilitering av den här skadan än vad det blev när jag bröt min hög vänster hand. Jag är sjukskriven ända fram till midsommar. Det här är så jäkla trist, hela våren är förstörd och jag vet inte när jag kan sitta på hästryggen igen.

Men men det blir väl bra någon gång igen.

Tvättad och förberedd inför operation

I väntan på operation

Rätt arm maarkerad

En som är glad över att Matte är hemma i soffan...

De "roliga" övningarna

Färsk bild på min stackars hand

Igår när jag kom hem efter operationen var armen helt bortdomad vilket betyder betydde att jag inte kunde lyfta den eller hantera den själv så jag fick gå och lägga mig utan att duscha.

Precis när jag skulle släcka lampan upptäckte jag att jag kunde röra på fingrarna och armen började komma igång igen. Tyvärr betyder ju det också att smärtan kom igång så det har varit en väldigt tuff natt där jag har vänt och vridit på mig och försökt hitta ett sätt att kunna ligga på ett bra sätt med armen i högläge. Så det blev inte många timmars sömn tyvärr.

Jag gick också upp tidigt för att Magnus skulle hinna hjälpa mig och duscha innan han åkte till jobbet. Jag mådde jättedåligt i morse av smärtan och gick direkt och la mig i soffan efter duschen. Där lyckades jag ändå hitta ett läge där armen kunde vila på ett bra sätt och jag lyckades sova några timmar i alla fall.

Idag har jag haft uppe jobbdatorn litegrann och har försökt och gå igenom mejl och kalender boka av möten som jag inte kan vara med på, titta lite framåt vad jag kan göra och inte göra, vad som ska läggas på paus och så vidare. Jag har också stämt av med min chef vem som ska ersätta mig under tiden jag är borta, det blir ju faktiskt närmare tre månader som jag är borta så det är rätt lång tid.

Jag har också hanterat försäkringskassan, olycksfallsförsäkring, anmält allt jag ska anmäla och så vidare, skönt att få det gjort. Så kan jag ägna tiden framöver åt att återhämta mig istället så gott det går.

Idag skiner faktiskt solen men det är återigen kallt ute jag funderar på att gå en promenad med taxen för att få lite dagsljus och frisk luft. Och sen har jag ju så klart mina övningar som jag ska göra fem gånger om dagen så att armen hålls igång.