Skit-vecka!

Det började så bra i måndags med runner's high, men sedan dess har det bara gått utför.

Igår fick jag avbryta intervallpasset med GIF-tjejerna. Vi körde intervallstege på Påskbergsvallen, 1200-800-400-200x2. Redan vid första intervallen kände jag att kroppen inte svarade öht. Men jag fortsatte med de kortare och kortare intervallerna som inte gick ett dugg bättre.

När vi körde den andra 1200metaren fick jag avbryta efter 800 eftersom det helt enkelt inte gick att springa alls. Jag bärjade misstänka att jag hade någon infektion på g i kroppen och räknade fsktiskt med att jag skulle vakna med feber idag.

Kände mig dock pigg i morse. Blev sedan väldigt trött på jobbet under vår verksamhetsdag (som jag ifrågasätter nyttan med). Men jag tog mig ändå till Klitterbadet och crawl-kursen ikväll.

Även det gick käpprätt åt h-vete. Hur jag än försöker får jag inte till den jävla andningen! Det går bra att simma ända tills jag ska andas, då rinner det in vatten i näsan och jag sväljer halva bassängen och får panik. 

Andningsövningarna där vi inte använder armarna funkar hyfsat, men så fort jag kopplar på armarna kortsluts hjärnan och det går inte att andas, vilket i sin tur leder till att det inte går att simma, utan det mest känns som om man bara ligger och sprattlar utan att komma någonstans. Det känns helt enkelt som om jag inte hör hemma i vattnet och det är inte ett dugg kul längre!

Jag antar att det kommer att släppa om jag fortsätter träna, men det är ju så fruktansvärt frustrerande när man inte gör några som helst framsteg.

Nu hoppas jag på ett bättre avslut på den här skit-veckan! Jag har ju en presentation som ska hållas på engelska imorgon att se fram emot...

Runner's high!

Idag gav jag mig ut på en löprunda, tillsammans med Selma, med intentionen att springa lite lugnt ungefär 7 km. Favoritrundan var planerad. Jag kom iväg redan strax efter fem och numera är det ju ljust en bra bit efter kl 18, så jag hämtade aldrig reflexvästen och tog inte på mig pannlampan. Det skulle ju vara ljust när jag kom hem. Jag tog bara på mig två benrflexer.

Redan när jag kom till Obhult, efter ca 1,5 km ändrade jag planen och jag blev sugen på att springa lite i skogen. Det var ju ett tag sedan sist. Så jag drog förbi grushålan och sprang bort till Flähult, där jag sprang upp på banvallen. Där sprang jag en liten sträcka mot Åkulla innan jag genade genom skogen och kom ut i sista delen av Axelidbacken. Det gick uppför en hel del där! Men det kändes ändå ok att springa, även om det gick långsamt.

Ovanför Axelidbacken tog jag till höger och sprang genom skogen till Obbhult. Det var fortfarande tillräckligt ljust för att det skulle gå bra att springa bland stenar och djupa hjulspår. Jag hade en väldigt lätt och skön känsla i kroppen. Det var lättsprunget idag, helt enkelt.

Jag sprang vidare från Obbhult till Linnarp och när jag kom till Linnarp funderade jag på om jag inte skulle ta och springa lite till, så det gjorde jag. Jag sprang ner på banvallen och följde den ner mot Rolfstorps stationssamhälle ut på Tvååkersvägen och tillbaka på Linnarp-vägen.

Jag sprang faktiskt på rätt bra, andningen var lätt, jag var bara lätt andfådd trots att jag ett tag sprang strax under 6-minuterstempo. På Linnarpsvägen fick jag tillbaka den motvind jag hade haft i början av rundan, men inte ens det kunde få det att kännas jobbigt. Jag bara sprang på.

Vid det här laget hade det blivit mörkt, men när ögonen får vänja sig gradvis vid mörkret upptäcker man att det faktiskt inte alls är så mörkt som man tror. Det gick alldeles utmärkt att springa utan pannlampa, jag såg precis så mycket som jag behövde för att kunna springa.

Inte ens sista helvetesbacken hem kunde stoppa mig idag, det var bara till att fortsätta springa. Jag hade runner's high hela vägen och jag tror nästan aldrig att jag har upplevt det så lätt att springa någon gång! Det var bara helt underbart! Jag hade nog kunnat springa några km till, men jag kom ju hem, så då fick jag ju sluta. Nästan 13,5 km fick jag ihop och vi var ute i 1 timme och 20 minuter. Helt fantastiskt!

Det är sådana här rundor som får alla slitsamma rundor att vara värda besväret! Ren löparglädje!

Renovering igång!

Denna dag börjades faktiskt i TV-soffan framför 5-milen. Den första "riktiga" tävling från OS som jag har lyckats se hittills. Tyvärr blev det ju inga svenska medaljer, men det var ändå kul att få se lite skidåkning.

Efter femmilen gav jag mig upp på balkongen för att påbörja rivningen av den. Den ska ju ner innan vi sätter upp byggställningen om mindre än 8 veckor. Jag började med att riva ner eternitplattorna som sitter på huset. Väl skyddad med asbest-filter drog jag ur spikarna och fick ner plattorna.

Darth Vader II

Det gick faktiskt riktigt bra. Det var inte så svårt att få ut spiken utan att krossa plattorna. En del kross blev det, men de flesta höll sig intakta, vilket är bra, för det är när de går sönder som det farliga dammet frigörs.

Jag tog även ner de två översta lagren av eternitplattor på utsidan av balkongen. Jag är väldigt glad över att jag inte lider av svindel då jag stod med huvudet vänt nedåt, böjd över räcket för att få loss plattorna. Men det gick bra!

För att kunna bryta loss panelen på insidan var jag tvungen att ta ner regelverket för taket, vilket enklast löstes med motorsågen...

Motorsågsmassaker på balkongen

När jag fått ner det kunde jag ta loss den gröna plåten, brädan därunder och sedan kunde jag gå lös på panelen på insidan.

Hejdå panel!

Det var ganska enkelt att bryta loss och kasta ner på marken...

Mycket bröte blir det!

När jag var klar så långt jag kunde bli på balkongen gick jag ner en våning och gick istället loss på altanen. Lika bra att köra på när man ändå är igång!. Jag bröt loss läkt-brädorna från utsidan och sedan gick jag upp på altanen och slog loss resten av bräderna med släggan.

På ena sidan satt två fönster (eller egentligen ett skjutfönster, men nu stod de intill varandra). Det ena var så ruttet att hela rutan lossnade och jag fick försiktigt lyfta ner den på altangolvet. Det andra fönstret gick karmen sönder på när vi skulle bära ner det från altanen, så det var inte mycket bättre. De hade nog inte suttit kvar så länge till...

Karmen sitter kvar utan fönster...

Två fönster, ett utan karm och ett med...

Det känns som om det blev ganska mycket gjort idag!

Före!

Efter!

Galen?

Igår bestämde jag mig för att ta ut lite flex på morgonen och ta med mig Selma ut på en löprunda. När jag vaknade i morse ösregnade det. Regn är dock inget som får mig att låta bli att springa, så jag släppte ut hästarna, tryckte i mig en banan och tog med mig en lycklig hund ut!

Wieehooo! Älskar att springa!

Hon var dock lite sur över att behöva ha reflexvästen på sig, men det var mörkt och jag ville att vi skulle synas båda två. När vi kom ut regnade det horisontellt rakt in i ögonen. Det var inget mysväder precis. Jag kände mig lite smågalen som gav mig ut:)  Men vi sprang iväg längs banvallen, där det var fullt av vattenpölar, så skorna blev snabbt blöta. Vi sprang vidare in på Linnarpsvägen och planen var att springa runt Linnarp. Men när jag kom till vägen som går rakt hem hade jag ingen energi kvar i kroppen och då tyckte jag det var bättre att ta mig hem. 5,5 km fick vi ihop, vilket är bättre än noll.

Ironiskt nog var det riktigt fint väder när jag kom hem från jobbet och solen orkade nästan igenom molnen. Så hade jag väntat så hade det blivit betydligt trevligare att springa. Men ibland måste man vara lite galen! Livet blir roligare då!

Allt på en gång! - HJÄLP!

Oj oj oj, vilken vecka! Inom loppet av några dagar har jag blivit indragen i ett projekt som jag trodde att jag skulle undgå och vips så var halva mars fullbokad! Projektet jag har blivit indragen i innebär bl.a. att jag (och en kollega, som tur är) ska hålla en presentation på engelska om vårt arbete med SRCM (Streamlined Reliability Centered Maintenance, underhållsanalyser) som vi jobbar med för ett gäng IAEA(International Atomic Energy Agency)-personer som kommer på besök till Ringhals om en vecka. Så där blev det en massa arbete med förberedelser och annat som behöver göras innan de dyker upp.

Samtidigt ska jag iväg på del 2 i min hållbarhetsingenjörs-utbildning om två veckor (mitt i IAEA-besöket) och min kollega ska hålla i utbildning nere i Barsebäck samma vecka. Min utbildning innebär också att jag ska ha framme ett case som ska presenteras i slutfasen av utbildningen, något jag skulle ha jobbat med nästa vecka, men inte hinner med nu när det andra kom i vägen.

Nästa vecka får vi dessutom besök från Forsmark en dag, vi ska ha verksamhetsdag med nya avdelningen och så blir det två hel-dagar med projektarbete. Den femte dagen är också fullbokad. Jag har inte en chans att hinna med det arbete som enligt de som bestämmer är prio 1.

Samtidigt som allt det här händer på jobbet går jag nu också in i renoverings-koman på allvar. Jag räknar med att vi hinner klart i skogen denna helg (förhoppningsvis redan imorgon om min rygg håller och allt går som det ska). Därefter har jag några stora saker som ska göras innan renoveringen drar igång:

• Tömma ladan
• Riva balkongen
• Riva altanen
• Träffa snickaren och gå igenom fönsterbeställning och tidplan
• Riva allt som ska rivas i hallen på 2:a våning
• troligtvis 1000 grejer till som jag har glömt/förträngt...

Dessutom ska det hinnas med bokföring, fakturering, betalning av räkningar, jobb på åkeriet, löpträning inför Göteborgsvarvet, simskola mm.

Så gott folk, alla ni som betalar (eller funderar på att betala) dyra pengar för träning som består av att släpa stockar, bära saker på ryggen och andra konstiga saker, ni är hjärtligt välkomna hem till mig och alldeles gratis få göra motsvarande saker. Ni kommer garanterat att få svettas här också! Och det bästa av allt; jag kommer som tack att bjuda på en rejäl fest när allt är klart! Och om man tycker om att laga mat och/eller baka och i största allmänhet serva oss som jobbar är man också välkommen! Det behöver jag också hjälp med!

Någon som är på...?

Lugn runda i solnedgången!

Idag när jag kom hem från jobbet skyndade jag mig med att få i mig en smoothie, ta in hästarna och byta om för att äntligen kunna ta en löptur med Selma. Hon var helt överlycklig och tjöt oavbrutet medan jag tog på mig skorna. Det har ju tyvärr inte blivit så mycket löpning med Selma den senaste tiden. Det har inte blivit mycket löpning alls, faktiskt. För mycket annat på agendan. Så vi var nog lika laddade båda två.

Fokus låg på att bara springa lugnt, ingen större andfåddhet, bara låta benen och hjärtat arbeta. Det var ganska skönt att springa långsamt. Det kändes lätt. Inga backar var jobbiga. Ingenting var särskilt jobbigt förutom den iskalla vinden, som enligt SMHI skulle avta på eftermiddagen. Det hade den inte gjort.

Solen gick precis ner när jag kom ut och vi kunde springa i dagsljus i en hel timme! Ingen pannlampa behövdes! Så jäkla gött! Det märks verkligen att vi är på väg åt rätt håll nu! Jag är förvisso lite tveksam med att utropa att våren har kommit, då jag av erfarenhet vet att det brukar komma bakslag när våren visar sig såhär tidigt.

Men just idag var det inte många tecken på vinter! Det blev ett skönt löppass på ca 8,6 km. Skön start på veckan!

Lycklig vovve i solnedgång!

Sista resterna av vintern...

Stress!

Även denna helg har tillbringats i skogen. Kvista, kapa, släpa. Det känns som om det aldrig tar slut. Just nu tar skogen betydligt mer energi än vad den ger och ibland undrar jag vad jag ska göra med den egentligen...

Samtidigt börjar jag känna en viss stress över allt som behöver göras innan renoveringen. Det är nu bara åtta veckor kvar tills vi börjar riva taket. Åtta veckor! Det är ju ingen tid alls! 

Ladan ska tömmas på gammalt bös så att jag kan stå där inne och måla fasadbrädorna utan att behöva vara beroende av väder. 

Vi måste såga ner lite björk så att vi får ved. Även om det inte gått mycket ved i år och det lär gå ännu mindre nästa vinter när huset är isolerat, så vill man ju ha ett fullt vedförråd.

Balkongen och altanen ska rivas. Tapeterna i hallen på andra våning ska ner, samt väggen där de nya fönstren ska sitta.

Och sen är det säkert en massa grejer jag glömt... ÅTTA VECKOR KVAR!!!

3:e crawl-passet

Tillbaka med samma tränare idag som första gången. Vi fick använda simfenor hela passet = bättre fart. Tränade på rotation. Jag upptäckte att jag saknar förmåga att rotera öht. Helt stelopererad både i höfter och axlar. Eller så vet jag inte hur man gör. Oavsett vilket så roterar det inte mycket när jag försöker.

Det var många grejer att tänka på, men jag försökte att inte tänka så mycket idag. Det blir lätt kaos i hjärnan då, vilket leder till oförmåga att röra kroppen alls.

Vi fick göra en mycket bra andningsövning där vi stod med fötterna på botten och övade på att andas ut under vattnet, vrida på huvudet, andas in och sedan ut under vattnet igen. Kändes som om det var lättare att hitta en rytm då. När vi sedan skulle röra på armarna och andas blev det svårare igen. Men denna gång lyckades jag andas en gång och sedan fortsätta simma innan jag fick andnöd. Jag tror att jag glömde andas ut när jag gick tillbaka med huvudet i vattnet. Men det var iaf 100%-ig förbättring sedan förra gången då jag inte lyckades andas öht. Kändes lite bättre överlag. Många bra övningar att köra själv!

Nästa vecka är det ingen träning pga sportlov. Dock kommer jag att träna en del själv, för det behövs verkligen! Jag tror att det blir lättare att tänka på de andra grejerna om man väl sätter andningen, för just nu begränsar det väldigt mycket att hela tiden få andnöd och då tappar man allt. Men det är bara till att träna träna och träna!

7 x 700 m med GIF-tjejerna!

Idag var det dags för återförening med Varbergs GIF:s tjejlöpargrupp! Jag har inte varit där sedan november, då jag tog en medveten paus från intervallpassen för att köra lite mer lugna pass över vintern. Men eftersom Seedningsloppet till Göteborgsvarvet närmar sig behöver jag nu ta tag i snabbheten igen och börja pressa kroppen.

7 x 700 m stod på schemat idag. Vi värmde först upp ett par km i Påskbergsskogen och sedan sprang vi intervallerna på cykelbanan utmed Sparbankshallen bort mot Södra vägen. Jag försökte hitta ett tempo som jag skulle orka hålla alla sju intervallerna och kom hopplöst sist redan från början. Men det struntade jag i. Det var sju intervaller som skulle springas och mitt mål var att orka hålla samma tempo alla intervallerna igenom.

Efter fyra intervaller började jag faktiskt springa om några och kom närmare de som hade gått ut allra hårdast från början. Uthålligheten har jag inte tappat iaf. Men jag kände mig hopplöst långsam ända tills jag ställde in Garmin-klockan så att jag såg mitt tempo. Strax under 5 min/km. WHAT??? För en vecka sedan var det ju omöjligt att komma under 5:30!

Det var förvisso betydligt bättre underlag, asfalt, den här gången jämfört med tjällossning och is förra tisdagen, men det borde inte göra en halv minut. Visserligen var intervallerna 300 meter kortare, men det kändes ändå som en klar förbättring.

Jag höll tempot hyfsat alla intervallerna igenom, 3:25 som snabbast tid, 3:33 som långsammast. Mycket nöjd med det!

Det var kul att springa med GIF-tjejerna igen och idag var vi dessutom många, minst tio och det är ju såklart extra kul! Nu är kroppen härligt trött och jag hoppas att allt kommer att gå bättre än förra gången på morgondagens crawl-kurs!

Helg i skogen!

Denna helg har Älsklingen och jag tillbringat i skogen i Åkulla, där det också blåste ner en del träd i senaste stormen. Området där de blåste ner består av väldigt blöt mark, det har stått en del vatten där pga att en vägtrumma var tätt, men där är ett väldigt flöde av vatten och allmänt surt. Det gör att granarna faller lätt. Dessutom har många träd blivit angripna av granbarkborrar och dött, så där ser för jäkligt ut!

Plockepinn! (bild från jullovet)

Igår var Selma med och Christoffer kom också och hjälpte oss så att vi fick lite fart på arbetet. När man är ute i skogen måste man ju grilla korv, så Selma och jag startade en eld för korvgrillning. Mysigt!

Selma vaktar elden!

Det var ganska behagligt väder igår. Ingen vind, några plusgrader och uppehåll. Helt perfekt skogsarbetarväder!

Efter korvgrillningen hjälpte Christoffer oss att ta ned en gran vid sjön som stod och lutade betänkligt mot stugan som ligger där. Den stod lite dumt till och när han fällde den så fastnade den på ett annat träd och vi fick rulla ner den. Därefter gick vi alla tre lös med våra motorsågar och kvistade den.

Far och son fäller träd:)

När vi stod där och kvistade som bäst kommer en gubbe på cykel. Jag blev riktigt rädd! Tänk om han hade kommit några minuter tidigare och fått trädet över sig! Just på den platsen förväntar man ju sig inte att det ska komma folk och vi hade ju uppmärksamheten riktad mot trädet, jag tror ingen av oss hade lagt märke till om där hade kommit en gubbe på cykel. Tycker ju att man kan hålla sig undan om man hör motorsågar, för det betyder ju ofta att någon fäller träd, vilket är en fara för folk som inte hör hemma på platsen!

Vi körde rätt länge igår och jag var helt slut när vi kom hem. Hade ont i hela kroppen! Ryggen värkte något så förbaskat! Som tur var så var vi bortbjudna och slapp laga mat. Ganska skönt!

Idag var det dags för nästa omgång. Jag vaknade med fruktansvärd värk i ryggen och kände att jag inte skulle orka köra något vidare idag, men vi packade oss iväg till skogen iaf. Det gick faktiskt förvånansvärt bra idag, trots all värk. Jag hade ett bra flyt. Kvistade och mätte de träd som hade fallit. Vi hann även gå på de döda barkborreträden, som vi faktiskt fick fälla. Kul att få fälla några träd som omväxling. Vi fick gjort riktigt mycket kändes det som!

Jag har kört motorsåg sedan 2005 då jag hjälpte pappa i skogen med att röja upp efter stormen Gudrun och jag har alltid haft sågskyddsbyxor på mig när jag kör. De är skyddade med material som ska stoppa kedjan om man kommer emot med sågen på benen. Jag har under dessa år alltid haft bra koll på vart jag har mina ben i förhållande till vart jag har sågen och har aldrig sett hur det fungerar med sågskyddet egentligen.

Men idag skulle jag putta på ett litet dött träd som jag precis hade sågat av, det höll på att falla åt fel håll, så jag puttade till det, fick ett slag på knäet och trodde att det var trädet som hade slagit till mig. Sedan såg jag byxorna, ett stort hål var det i dem! Jag hade kommit åt med sågen på knäet! Och byxorna gjorde sitt jobb! De var nästan helt genomsågade, men jag hade inte en skråma på långkalsongerna! Helt otroligt!

Så nu får jag köpa ett par nya byxor! Det går inte att gå runt med sådana här byxor, sågar man sig igen så finns ju inget skydd!

Sågade sågbyxor!

Vi körde nog fem timmar idag också och mot slutet var jag riktigt trött. Dessutom var sågen slö, kedjan behöver bytas, så jag körde lite med Älsklingens "monstersåg". Själv har jag en väldigt mycket lättare såg som är perfekt när man ska kvista. Den väger nästan ingenting. Men det känns ändå i kroppen efter några timmar.

Älsklingen fyllde på ett halvfullt lass från igår och lossade på upplagsplatsen, sedan fyllde vi kärran en gång till innan vi gav oss för den här helgen. Skönt att det är jobbardag imorgon så att man äntligen får vila!

Fullt lass på väg mot upplagsplatsen!

När jag kom hem var det inte bara till att häva sig i soffan, nej först var jag tvungen att fixa lite fakturering, bokföring och momsdeklaration. Så där gick en och en halv timme till! Men nu jäklar ska jag duscha, sen tänker jag inte göra mer idag!

Tillbaka på ruta 0

Denna vecka har varit intensiv och är ju redan nästan slut! Det har faktiskt varit träning varje dag hittills. I måndags var jag på Klitterbadet med Emelie och försökte göra lite övningar från Crawl-kursen. Det gick sådär. Det var rätt mycket folk i bassängen och väldigt mycket svallvågor, vilket gjorde det svårt. Dessutom lyckades jag få vatten i båda öronen som jag inte fick bort ens med tops. Så det blev inget vidare simpass.

På tisdagen försvann vattnet äntligen ur öronen och när jag kom hem skyndade jag mig för att komma iväg och springa innan det blev mörkt och innan vi skulle fira Älsklingen som fyllde år. Planen var tusingar, dock glömde jag att räkna med uppvärmning och nedvarvning så det tog lite lägre tid än jag hade tänkt...

Jag sprang bort till banvallen. Första sträckan bestod av halvsmält, frusen snö, vilket inte var lätt att springa på, men lite längre fram försvann snön och det blev istället tjällossning. På mitten var det en liten kort sträcka med is/snö också.

Första tusingen sprang jag hemåt (lite motlut åt det hållet). Det kändes trögt. Ingen snabbhet i benen alls. Men det får man räkna med när man legat nere med intervaller i några månader. Jag körde en minut ståvila innan jag sprang nedåt igen, vilket såklart gick lite lättare.

Tredje intervallen var också seg och ljuset började försvinna, vilket gjorde det svårare att springa, trots att jag hade pannlampa. Fjärde intervallen som gick nedåt kändes faktiskt lite lättare och det blev den snabbaste. Sista hemåt gick helt ok. Sedan gick jag över snön och sprang sista kilometern hem. Kändes iaf bra efteråt, men jag ser fram emot när benen kommer igång igen!

Planen är att springa med GIF-tjejerna på tisdag, hoppas att de kan få lite mer fart på mig!

Igår var det så dags för andra tillfället på crawlkursen. Om det kändes kul första gången så var det fullständig katastrof igår! Ingenting fungerade! Eller jo, till en början gick det väl hyfsat bra med "pilen" där vi tog fart från kanten och tränade på att blåsa ur luften ur lungorna. Vi körde även benspark med flytplatta, vilket inte heller gick särskilt bra. Mina bensparkar för mig inte direkt framåt och det känns som om jag förflyttar mig i slow motion.

Sedan kom det där med andning. Hur jag än försökte så gick det bara inte. Min självbevarelsedrift gör det omöjligt för mig att vrida lite på huvudet andas in medan jag har halva munnen i vattnet. Jag förstår bara inte hur det ska gå till utan att fylla lungorna med vatten. Det blev bara så jävla dåligt. Och jag blev frustrerad. Framför allt på att jag inte fick till det. Så irriterande!

Sen kan jag faktiskt tycka att det är lite märklig pedagogik att man under 50 minuter effektiv simtid ska hinna göra ungefär 15 olika övningar. Det gör att jag inte hinner sätta första övningen innan nästa tar vid och sedan nästa och nästa. Det i sin tur leder till att jag känner att jag presterar sämre och sämre hela tiden och ger en fruktansvärt dålig känsla mot slutet.

Det känns lite som om man skulle börja cykla genom att köra med två stödhjul i fem minuter, ett stödhjul i fem minuter och sedan helt utan stödhjul. Inte många som klarar det och jag undrar faktiskt om detta är rätt väg att gå till att lära sig att simma med bra teknik.

Så när jag åkte hem igår var jag förbannad på mig själv för att jag inte fixade alla övningar och jag funderade på vad jag överhuvudtaget gjorde i bassängen. Jag var tillbaka där jag började i höstas då jag trodde att jag hatade simning. Inte kul alls. Jag var beredd att ge upp helt, faktiskt.

Men nu vill jag ner i den där jäkla bassängen och testa igen. Det måste ju gå. Om man får lära sig en övning i taget och får möjlighet att nöta, nöta, nöta tills det sitter innan man går vidare till nästa grej.

Lite pissed off, men life goes on. Det kan ju bara gå bättre än igår!

Åkulla skidklassiker!

Sådärja! Nu är första deltävlingen i Varbergsklassikern avklarad. Åkulla skidklassiker gick av stapeln idag. 5 varv på slingan som för dagen var 2,8 km, vilket skulle sluta på 14 km. Min Garmin-klocka tyckte att vi bara kört 13,64 km, men den blev kanske lite yr av alla varv :)

Efter en natt med regn var utsikterna kanske inte de bästa. Just pga regnet hade de inte heller fräst spåren sedan igår morse, så det var inte någon räls precis. Men ingen fara på taket, det var bara till att köra på. Det var bra glid framåt, och lite bakhalt på vissa ställen, men ändå helt OK!

Jag fick startnummer 40 och fick vänta till 13:35 med att starta, vilket bara var 5 minuter efter första startledet. Jag trodde att jag skulle bli omkörd av många personer, men det var inte så farligt, det var ganska blandad nivå på åkarna. Några snabba, som varvade mig några gånger, och några lite långsammare som jag varvade några gånger.

De första tre varven gick bra, sedan började jag bli rejält trött. De två sista varven gick på ren vilja. Mest kändes det i ländryggen och ju tröttare jag blev, desto sämre blev tekniken och därmed tempot. Men jag körde i mål på 1:25, vilket kändes helt OK.

Det var kul att åka lite skidor och det här var ju endast andra skidpasset för det här året. Dock känns det ju som att det krävs mycket träning innan man orkar ta sig igenom de nio milen mellan Sälen och Mora, men ingenting är omöjligt!

Efter loppet fick jag en stämpel i mitt klassikerpass, där två killar från CK Wano (som anordnar Jubileumsloppet) fanns på plats och tyckte att jag skulle köra deras lopp. Jag talade om för dem vad jag tyckte om att de lägger loppet dagen efter Göteborgsvarvet. Men de sa att den korta rundan (7 mil) skulle ändras så att man cyklar upp till Ringhals och kommer att gå på betydligt mindre kuperade vägar än vad den har gjort tidigare. Så Jubileumsloppet kanske vore ett perfekt återhämtningslopp efter Göteborgsvarvet? Hmmm, jag får nog fundera på det ett tag till...

Ett styck klassikerpass!

Månadssummering januari 2014

Oj! Januari är redan slut! Hur gick det till??? Jag kan inte hålla med om att jag någonsin upplevt att januari är en lång månad, snarare tvärtom. Den hinner knappt starta innan den är över.

Denna månad har det blivit lite dåligt med träning, eftersom jag åkte på en riktigt tråkig förkylning som höll mig vilande i två hela veckor. Men det är sådant man får räkna med den här tiden på året.

Glädjande är att simningen har dragit igång med crawl-kurs, vilket känns väldigt inspirerande. Jag gjorde även årspremiär på cykeln i början av året då det fortfarande var höstväder ute. Äntligen har vintern kommit och med den blev det också möjligt att börja åka längdskidorskidor. Dock har det hittills bara blivit ett pass.

Såhär ser träningsfördelningen ut över januari:

Löpning: 51,7 km 5:25:13
Cykel: 31,6 km 1:28:59
Spinning: 50 minuter
Längdskidor: 8,1 km 46:46
Simning: 2,2 km 1:31:54
Crawl-kurs: 1 tim
Förkylning 14 dagar

Nu kör jag vidare med februari och hoppas att jag får hålla mig frisk resten av året!m

Firande av löpningens dag!

Idag firas alltså löpningens dag. Första lördagen i februari på initiativ från Ingmarie Nilsson sedan 2010. Bra initiativ tycker jag! Det tyckte inte så många av mina vänner på Facebook, som skickade massa negativa kommentarer om att det är för kallt att springa i februari och varför lägger man den dan i just februari. Bad excuses, säger jag bara! Det finns dubbade löparskor och bra kläder man kan ta på sig för att köra ett riktigt bra löparpass även i snömodd och is!

Så Selma och jag gav oss ut i vintern och sprang favoritrundan. Igår kändes det mindre bra att springa. Idag kändes det hur bra som helst! Tekniken var mycket bättre idag och det flöt på fint. Faktiskt lite snabbare än vad jag har sprungit det senaste.

Fjärde kilometern valde jag att trycka på lite mer för att få känna lite fart. Och utan någon större ansträngning kom jag ner i 5:30-tempo (trots att Selma stannade för kissepaus). Även det kändes mycket bra. Det börjar ju närma sig året första lopp nu, som är Göteborgsvarvets Seedningslopp i Helsingborg i mitten på mars. Därför är det dags att speeda upp benen lite! Det får bli lite tusingar framöver!

Hela rundan kändes mycket bra och det var riktigt kul att springa idag! Jag gillar faktiskt känslan av lite kallare luft i luftrören. Dessutom får man ut lite slem som fortfarande finns kvar i halsen sedan förkylningen.

Nu laddar jag för morgondagens övningar med Åkulla skidklassiker!

Selfie i snön!

Bästa löparsällskapet!

Varbergsklassikern!

Här i Varberg har vi något som kallas för Varbergsklassikern. Varbergsklassikern består av fem tävlingar/motionslopp. Först ut på året är Åkulla skidklassiker som går av stapeln redan imorgon. Fem varv på konstsnöslingan. Jag har flera år tänkt att vara med där, men av olika anledningar har det inte blivit så.

De andra deltävlingarna i klassikern är Jubileumsloppet (ett cykellopp, 7 eller 12 mil, som, korkat nog, ligger dagen efter Göteborgvarvet), Varberg Open Water (simtävling i havet 1 km midsommardagen), Varbergsloppet (10 km löpning) och Bockstensturen (3, 5 eller 9 mil mountainbike). För att klara en klassiker ska man genomföra minst 4 av de fem deltävlingarna under en tolvmånadersperiod.

Varbergsklassikern är nu inne på sitt tredje år och alla tidigare år har jag tänkt att vara med, men det har inte blivit så. Tidigare var även Tappavandringen med och då slapp man ju simma. Tur att simningen inte längre är något problem:).

Imorgon finns det dock inget som står i vägen för min start i Åkulla, så jag tänker faktiskt försöka att göra en Varbergsklassiker i år. Det är ju samma grenar som En Svensk Klassiker (även om loppen är betydligt kortare), så då får man ju träna lite olika saker under året. Det gör jag ju förvisso ändå, men jag har ju än så länge bara sprungit lopp, aldrig åkt skidor, simmat eller cyklat. Det blir alltid roligare att träna när man har något mål framför sig! Häng med, vettja!