En kväll med hästar

Efter en vedervärdig natt (vaknade kl 00:00, gick och lade mig i gästrummet och kunde sedan inte somna om, tittade på klockan sista gången halv fyra och så ringde den kl 04:45) var jag tämligen trött idag. Morgonen var lite slö, men jag kom igång när vi hade ett bra möte med gruppen och sedan höll jag mig pigg ända till sista mötet som var halv tre till fyra. Det tog ca 20 minuter innan jag började nicka till och fick ta till diverse knep för att hålla mig vaken...

Men när jag kom hem så var det en sådan där underbar kväll ute. Visst var det fortfarande kallt ut, men helt vindstilla och fågelkvitter. Jag tog in hästarna, åt sedan lite mat själv innan jag drog på mig ridkläder och gick ut för att rida herr Bus.

Det är verkligen hög tid nu! Det blev ingen ridning förra veckan av olika orsaker, så det var dags att sitta upp igen för att hålla gång.

Det blev lite pälsskrapning på Bosse. Nu är det inte mycket päls kvar och jag bara njuter av att klappa den fina korta, mjuka sommarpälsen. Helt underbart!

Det blev ett pass i paddocken. Liknande övningar som sist. Volter i skritt och trav. Ställning inåt och utåt. Galoppfattningar med blandat resultat. Men jag tycker att han skötte sig jättebra! Dessutom så körde Älsklingen motorsåg ganska nära oss, men det brydde han sig inte om alls. Fina, coola hästen!



Jag passade på att filma honom. Här skrittar vi av och han är hur lugn som helst! Han reagerade inte ens när vi gick förbi ända intill sågen när vi gick tillbaka till stallet.

När jag var klar med Bosse passade jag på att ta ut Pelle och skrapa lite päls på honom också. Det behövdes verkligen! Jäklar vad mycket päls det blev! Men ändå har han en hel del kvar!

Det blev en rätt rejäl hög på golvet!

Päls...

Än är alltså inte fällningssäsongen riktigt slut, men det är nära nu! Pelle var jättenöjd med att bli lite ompysslad och tyckte att vi skulle göra detta oftare! Det var riktigt mysigt med en hästkväll i stallet!

Imorgon blir det en cykeltur igen. Ska fundera lite på vilken runda jag ska välja. Igår upptäckte jag att det fortfarande inte var riktigt mörkt kl halv tio, så nu finns det inga ursäkter för att cykla några timmar på kvällarna!

Nu har jag funderat färdigt!

Åh, vad jag har tänkt fram och tillbaka på hur jag ska lösa växthusfrågan. Speciellt efter att ha sett de fina växthusen på Willab Garden i Båstad. Vilket alternativ kostar minst? Vilket blir minst jobb? Vilket är mest hållbart? Inte helt lätt.

Det här med hållbarheten är ju en viktig fråga. Och det är ju såklart svårt att säga att ett växthus inte kommer att bli skadat i höstens stormar. Det beror ju helt på hur mycket det blåser förstås, men även en hel del på hur konstruktionen ser ut.

Jag tyckte att det växthuset som jag spanade in lite extra såg rejält och stadigt ut. Och det kändes trovärdigt. Willab är ju ett välrenommerat företag och de kan väl knappast sälja växthus som inte tål vind.

Älsklingen och jag har varit ute och funderat kring hur vi ska göra med förankringen av ett eventuellt växthus. Och även hur mycket jobb det blir pga det inte är samma mått som det gamla. Och jobb blir det, såklart, men inte så fasligt mycket. Det tänkta växthuset är 2,96 x 5,11 m. Det gamla var 2,5 x 4,9, så det blir inte så mycket vi behöver utöka. Eftersom vi grävde lite större än vi behövde förra året så är det dessutom lättgrävt, vilket är en stor fördel!

Det blev en del funderande under cykelturen också och till sist kom jag fram till ett beslut!

Det blev alltså ett köpeväxthus! Om några veckor ska det komma hit. Så nu har jag lite tid på mig att fixa i ordning så att det går att förankra där det ska vara. Det ska bli så himla härligt med ett växthus igen! Tänk alla växter jag ska ha där! Och kunna sitta där på kvällarna innan det blir altanväder! 

Det gör ont i plånboken, men det kommer att bli så bra detta! Nu hoppas jag verkligen att det inte kommer någon jävla storm i höst och tar det med sig!

Allmänt fix!

Efter cykelturen blev det matlagning. Under tiden älgen mörade till sig i grytan var jag ute och körde ut ensilage som var mögligt och gjorde i ordning för den nya balen som kom.

Slit-och-släp-jobb kan man kalla det. Efter att ha plockat ner balen så att den gick att få in genom dörren tog jag tag i gödselhögen bakom stallet som Älsklingen av misstag hade dumpat precis utanför dörren...

Han hade tagit bort det mesta med hjälp av traktorn, men där var en del kvar som jag fick kratta och skyffla bort. Men till sist var det borta i alla fall. Och ordningen återställd. Skönt att slippa köra "omväg" för att komma till gödselstacken med skottkärran!

När vi hade ätit lunch och vilat lite var klockan redan fyra. Jag planerade en ridtur, så jag tog in hästarna så att de fick äta. Under tiden de åt så tog jag tag i Helgas päls. Hon är ju strävhårig, så hon måste trimmas. Detta var första gången jag gjorde det på henne och hon var inte jätteimponerad. Hon tyckte mest att det var dumt. Men fin blev hon till sist, även om jag inte fick tagit riktigt all päls som behövdes så ser hon lite mer välvårdad ut nu i alla fall!

När jag var klar med henne hade det börjat hagla och var allmänt tråkväder. Jag började också känna tröttheten komma smygandes, så jag ställde in ridturen och ställde mig i duschen istället. Det kändes som ett bra val. Hoppas på bättre väder imorgon, så att jag kan ta den där ridturen då istället!

Veckan som kommer blir bra, tror jag. Jag har tagit ledigt på fredag. Bara för att jag känner att det är alldeles för lite ledighet i år. Första maj försvinner ju eftersom det är en söndag. Jag har varit rätt trött de senaste veckorna, så lite ledighet kommer förhoppningsvis att göra mig gott!

Aprilväder!

I morse när jag vaknade kände jag mig faktiskt riktig utvilad! Skön känsla! Solen sken och fåglarna kvittrade när jag släppte ut hästarna. Det kommer att bli en fin cykeltur idag, tänkte jag!

Jag gick in på Garmin Connect och ritade en bana som jag tänkte cykla. Nästan fem mil skulle jag få ihop på den, perfekt!

När jag tittade ut genom fönstret fick jag se det här:

Snö!

Åh, vad drygt! Jaha, det var väl bara för solskenscyklisten att bita ihop då! Som tur var gick snöandet över medan jag åt frukost och när jag kom ut med cykeln sken solen igen. När jag stod still kändes det som om jag hade för mycket kläder på mig. Jag tog mina lite mindre varma skoöverdrag och tyckte att det borde räcka. Jag hade vintertights, vinterjacka, långärmad tröja och linne på mig. Även buffen fick hänga med. Jag har förlagt min tunna fina kondommössa som är perfekt att ha under hjälmen, så jag fick ta ett pannband för att slippa frysa om öronen.

När jag gav mig iväg insåg jag direkt att det skulle bli en kall runda! Fy fasen vad kall vinden var! Den gick genom märg och ben!

Jag körde ut på Linnarpsvägen (försökte kryssa mellan gödsel och jord som någon bonde dekorerat vägen med...) och upp mot Rolfstorp. Bästa sättet att passera 153:an, tycker jag. Då kan man nyttja övergångsstället och slipper cykla på den vägen!

Jag körde mot Skällinge, sedan Nösslinge och vidare mot Källsjö. Vägen från Nösslinge mot Källsjö är riktigt kul att cykla på. Väldigt mycket upp och ner och svängar. Härliga utförslöpor och fin natur. Tyvärr är det mycket tjälskador så man får passa sig för gropar och bucklor, det går inte att köra på för fullt.

Det var fortsatt kallt, men rätt skönt när jag tog mina snytar- och drickapauser. Jag begriper inte hur mycket snor en näsa kan producera under ett cykelpass! Jag snyter mig och snyter mig hela tiden! Jag var till och med tvungen att snyta mig i farten, vilket ledde till att jackan blev dekorerad med snor på axeln. Myyysigt... :). Jaja, jag antar att som snorsportare får jag helt enkelt acceptera det. Inte mycket att göra åt. Min näsa bara är sådan. Och nej - det beror inte på allergi. Jag är faktiskt inte allergisk mot någonting, vilket jag är väldigt tacksam över. Tänk att inte kunna vara ute nu pga alla pollen som flyger runt!

I Källsjö stannade jag och förutom snöt mig och drack vatten, så tog jag även en banan. Jag hade varit ute en timme och magen började bli lite hungrig...

Källsjö mejeri

Vädret var fortsatt snällt mot mig. Mest sol, ingen nederbörd. Och det var jag väldigt tacksam över. Jag vill inte ens veta hur kallt det hade blivit med blöta kläder i den här kylan! 

Jag väntade på att det skulle komma en dipp vid 30 km som det brukar, men inte denna gång. Benen kändes oförskämt pigga och jag tog alla backar i ett huj! Det verkar faktiskt som om benen börjar bli lite cykelvana nu och det är helt underbart!

Nästan i Ullared blev jag omcyklad av en annan cyklist som också tyckte att det var kallt (sa han). När jag kom fram till Ullared fanns det ingen återvändo. Det var bara till att ge sig ut på 153:an och hoppas att jag skulle överleva.

Jag cyklade från Yttre Hjärtared mot Ullared. Ingen lång sträcka, men alla meter på 153:an är väldigt läskiga med alla trafikanter som fullständigt skiter i att jag sitter oskyddad på min cykel och gärna kör om i 90 knyck ända intill mig. Men det var ganska lite trafik idag, och de som fanns visade faktiskt lite hänsyn. Det är ju ett vägbygge mitt i Ullared nu, så de hade lite lägre fart in mot det.

När kön kom (det är enfiligt med trafikvakt) kunde jag i lugn och ro köra förbi den och smita in på vägen mot Skinnarlyngen. Här blev jag omkörd av ännu en cyklist. Jäklar vilken fart de har!

När jag kom fram till Skinnarlyngen så kom det faktiskt lite snö, men inte så att jag blev blöt, som tur var. När jag kom in på banvallen stannade jag och passade på att ta en energigel för att orka sista biten hem.

Det kändes lite segt att cykla på banvallen. Jag hade ju förvisso kört nästan fyra mil på asfalt och där rullar det ju lätt, så det var lite annat att köra på grusväg.

När jag kom fram till Åkulla cyklade jag rakt in i "Jakthundens dag". Jag tog det lugnt och gav akt på folk framför mig och det gick rätt bra ändå. Efter det var det bara till att defilera hemåt.

Totalt blev det nästan 5 mil. Det kändes riktigt bra! En halv tjejvätter avklarad! Jag hade kunnat cykla mer, det hade inte varit några problem, men det känns bra att öka rundorna i långsam takt. Nästa helg kan jag ju lägga på några mil till.

Jag är nöjd med att jag har fått till två cykelpass denna vecka! Det gör gott att få in cykelvanan i benen och att härda bakdelen. Inga problem att cykla långt nu längre!

Dagens runda!

Trädgårdstankar/-drömmar

Igår blev det gräsklipparpremiär! Egentligen hade gräset behövt klippas redan förra veckan, men då var det inget gräsklipparväder. Så gräset var rätt långt och svårklippt. Men jag hade musik i öronen och solen sken, så det var helt ok ändå! Det känns som om våren är här på riktigt nu!

Gräsklipparpremiär

Mina växthusfunderingar går vidare. Det har varit många funderingar det senaste. Väggväxthus mot uthuset, gavel eller långsida. Bygga helt nytt på befintlig grund. Eller köpa helt nytt.

För att få klarhet i köpa-nytt-frågan åkte Älsklingen och jag idag ner till Båstad och Willab Gardens butik. Ojojoj, vilka fina växthus de har! Mängder att välja mellan. Olika konstruktioner, storlekar och priser. Och det är väl kanske priset som får mig att tveka mest...

Många spännande växthus

En variant som jag var lite extra intresserad av...

Det som får mig att tveka är risken att hela växthuset går åt skogen i nästa storm. Nu är ju Willab:s växthus väldigt stabila i profiler och annat, men jag undrar om de verkligen tål 30-35 sekundmeter? Det finns ju såklart inga garantier för det. Skulle ett fönster eller dörrarna blåsa upp så är det garanterat kört.

Men om jag skulle veta att växthuset håller i 10-15 år hade jag inte tvekat en sekund att köpa. Jag blev riktigt förtjust i det som syns på bilden ovanför. 15,1 kvadratmeter. Bra bredd, bra höjd. Gott om plats. Det hade gjort sig riktigt fint här hemma!

Vi åkte i alla fall därifrån med massa inspiration, nu vet jag vad det är jag köper ifall jag skulle slå till, så nu är det bara till att beställa via hemsidan. Fri hemleverans! Så bra! Men jag behöver fundera några rundor till...

Vi körde vidare till Hovs Hallar för att äta lunch. När vi ändå var i de trakterna så ville jag gärna se de fina omgivningarna där!

Vi fick en jättefin lunch på restaurangen, enkel, men mycket god buffé. Rekommenderas verkligen! Efter den goda maten gick vi ut i naturreservatet och ner till havet. Otroligt spännande natur!

Häftiga molnformationer på väg ner mot havet!

Spännande strand

Fin natur!

Det kändes nästan inte som Västkusten. Vi är ju vana vid milslånga sandstränder, inte sten. Men det var jättefint. Lite blåsigt och småkallt, men det blev en bra lunchpromenad, speciellt när vi skulle klättra upp tillbaka till bilen!

På vägen hem stannade vi till vid Sia-glass och köpte lite godsaker innan vi for hem till min svåger och drack kaffe. Där träffade vi även min systerson och hans tjej och busiga hundar. En helt underbar labrador-valp! Jag älskar alla hundvalpar. De är så mysiga!

Selma och Helga kände direkt att jag hade myst med annan hund och de höll på att äta upp mina byxor när vi kom hem igen!

Väl hemma var klockan redan fem innan jag kom ut och fixade in hästarna. Efter att jag hade tagit in dem passade jag på att plantera två klematis vid badtunnan. Tänkte att de skulle få klättra på planket där och ge lit grönska. Hoppas att det blir bra!

Jag gjorde även i ordning vid rosorna vid altanen på framsidan. När jag röjde uthuset för någon helg sedan tyckte Älsklingen att den gamla släden skulle passa fint i trädgården. Så han släpade ut den och ställde den vid rosorna. Nu var det dags att styra upp där. Ta bort gräs och ogräs. Gräva kanter. Fylla på med ny jord. Gödsla. Jag flyttade även runt lite vårlökar så att de hamnade mer där de skulle vara. Och så hittade jag några växter utmed huset som jag tror ger fina blommor (jag är verkligen ingen växtexpert, så detta ska bli spännande, hehe), grävde upp dem och planterade dem i släden.

Vi köpte även en fin regnmätare som jag tryckte ner där. Blev riktigt nöjd med detta! Jag hoppas att rosorna blir lite glada nu när de fick gödsel och blev av med det kvävande gräset som omgav dem!

Så lite trädgårdsarbete blev gjort idag, trots att det blev sen hemkomst. Men det känns riktigt bra!

Blåsig cykeltur!

Det är ju hög tid att ta tag i cyklingen ordentligt nu. Cykla i alla väder. Oavsett om det regnar. Eller blåser. Två väderlekar som jag hittills har undvikit. Men ingen vet ju vad det blir för väder den 11 juni, så nu måste jag lämna solskenscyklingen och ge mig ut i verkligheten!

Idag har det blåst rejält! I morse läte det som om huset skulle blåsa iväg! Så jag har under dagen förberett mig mentalt för att det kommer att bli en tuff cykelrunda ikväll.

Som tur var hade det blivit lite mindre blåst när jag kom iväg på cykeln, men det var ändå så att det märktes. Jag började cykla mot Åkulla, tog banvallen från Flähult (tur att jag har en cyklocross som funkar bra på grusväg).

Jag körde förbi skidalliansens nybygge och vidare på banvallen mot Skinnarlyngen. Det gick väldigt bra att cykla och jag blev lite överraskad när jag såg att jag redan var framme i Skinnarlyngen!. Där svängde jag mot Svartrå och sedan vidare mot Köinge, där jag svängde tillbaka mot Åkulla-hållet.

Innan jag kom fram till Björkasjö svängde jag in på en grusväg mot Ästad. Jag hade en tanke om att jag skulle ta Högrydsbacken (som är en riktigt brant, lång och jävlig backe!), men när jag kom fram till Ästad var klockan redan halv åtta och jag insåg att jag inte skulle hinna köra därom för då skulle det bli mörkt innan jag kom hem.

Så jag körde istället mot Åkulla och kom till den här fina korsningen:

Höger är hemåt!

När man har passerat Stegared så blir det en liten seg stigning nästan hela vägen mot korsningen i Åkulla. Där var benen riktigt sura!

Men jag kämpade på, fick min belöning nedför Axelidbacken, även om vinden motade bra, så blev det ändå bra fart där!

Det blev en runda på drygt 3,7 mil och jag är jättenöjd med att jag kom ut idag. Jag tycker också att snitthastigheten var rätt bra med tanke på vinden och att det var en hel del grusväg! Bra pass!

Lugn simning!

Igår var det måndag och vuxenkväll i simhallen. Jag har undvikit måndagarna, då det brukar vara mycket folk, men förra måndagen var det ju rätt lugnt, så jag tänkte att det kanske var lika lugnt nu.

Jag var i princip ensam i omklädningsrummet och i bassängen fick jag en helt egen bana! Fantastiskt! Det kom förvisso en kille och hoppade i ett tag, men vi delade på banan, så det gick ju bra. Sedan blev banan bredvid ledig och han tog den istället.

Denna gång hade jag med mig mina redskap. Dags för lite "riktig" simträning. Jag började med 100 m bröstsim och sedan tog jag på mig fenorna. Hej och hå, vad det gick med fenor på fötterna! 25 meter frisim och 25 m ryggsim. Därefter sura ben :).

Jag körde på med dolme, dolme+paddlar och utan grejer. Och tänka sig! Jag klarade att simma hela längden utan redskap, utan att bli superandfådd! Dock så lever ju armarna sitt egna liv när jag går upp och andas, men jag tar mig ändå framåt och det går snabbare än bröstsim!

Jag trodde faktiskt att jag skulle tappa mycket mer på mitt uppehåll, men det verkar inte så farligt. Sedan kan det ju såklart vara så att jag hade varit bättre ifall jag inte hade haft uppehållet, men jag känner att jag har något bra att bygga vidare på.

Det var lätt att slappna av när det inte var så mycket folk och det gör ju såklart mycket för simningen. Det var riktigt kul att simma! Jag längtar så himla mycket tills simstadion öppnar! Inte bara för att det är 50 meter och lättare att simma långt, utan för att man får vara utomhus!

28:e maj öppnar de, så drygt en månad kvar!

Pappersarbete, löpning och veckan!

Gårdagen var en riktig tråk-dag! Först ägnade jag mig åt fakturering eftersom jag inte hade hunnit med det tidigare i veckan. Efter att ha fått i mig lite lunch var det dags att ta tag i mina egna papper. Bokföring och sammandrag för år 2015 så att jag är redo att möta min revisor och deklarera. Och så lite momsdeklaration åt Christoffer.

Klockan var nästan halv sju igår kväll när jag var klar. Solen hade tittat fram lite medan jag satt vid skrivbordet och jag längtade ut, men lagom till jag var klar så öste regnet ner.

Jag hade haft en plan på att cykla hem från Skårs gård idag, där vi åt brunch med Magnus mamma och syskon med familjer. Men på morgonen öste regnet ner och det blåste rätt rejält, så jag tänkte att det inte var någon bra idé. Jag börjar dock få lite halv-panik nu. Det är alltså bara 8 veckor kvar till Tjejvättern och jag har cyklat knappt 4 mil som längst. Jag har ännu inte lyckats få till mer än två pass på en vecka och det känns som om det har blivit väldigt lite cykling. Inte bra! Totalt har jag bara fått ihop drygt 16 mil såhär långt!

Men jag hoppas att kommande vecka ska bli bättre. Att jag ska kunna cykla hem från jobbet en dag, få till ett kvällspass en annan dag och få till ett långpass till helgen. Den som lever får se hur det blir!

I fredags råkade Selma ut för något konstigt. Min bästa hovslagare hade varit hemma och tagit in hästarna för att fixa Bosses baksko och se över de andra skorna, så jag ägnade lite tid åt att ställa ut dem på gången och ströa upp boxarna.

När jag tog Bosse ur boxen så låg Selma plötsligt mitt på gången där vi skulle stå och jag bad henne flytta på sig, men tittade inte när hon gjorde det, såg bara att hon hade lagt sig lite längre bort. Två sekunder tidigare hade hon sprungit runt som vanligt, skällt på hundarna, kollat i ladan osv.

Medan jag ströade Bosses box märkte jag att något inte stod rätt till. Hon hade svårt för att resa sig upp. Jag fick först panik och tänkte att jag fick skynda mig att göra klart i stallet så att jag kunde dra direkt ner till Slöinge med henne.

Men så gick hon med mig in. Dock vägrade hon att gå upp för trappsteget och trappan inne så jag var tvungen att bära in henne. Inga goda tecken, men jag ville ändå avvakta. Jag kunde inte se att hon var svullen någonstans, hon reagerade inte på tryck någonstans längs benet eller någon annanstans på kroppen heller. Hon var bara väldigt låg och sorgsen, inte alls som vanligt.

Hon har dock blivit bättre i helgen, men nu har hon lärt sig att jag bär upp henne för trappan, så nu står hon och glor på mig istället för att gå, fast att hon kan.

Så när jag idag var sugen på att springa var jag tvungen att se mig om efter annat löparsällskap. Då är det ju tur att vi har det här lilla charmtrollet...

En till som gillar att springa...

Vi har haft med henne på en väldigt lugn löprunda då även Älsklingen var med och då visade hon inga tecken på att inte orka med. Så jag tänkte att det var värt att prova i alla fall.

För att lyckas smita ut, utan att Selma skulle få reda på något och bli galen krävdes en hel del planering... Innan jag tog in hundarna från hundgården lade jag alla kläder, hundförarbälte och koppel vid den andra ingången. Jag kunde ju inte gå ut och hämta dem i löparkläder, för då hade Selma aldrig gått in i huset. Jag kunde inte heller gå upp till min garderob på andra våning, för då hör hon att jag hämtar löparkläderna och blir galen.

Så jag tog in hundarna och släppte in Helga i huset, medan Selma fick vara kvar i farstun. Hon har helst legat där för att få vara i fred från Helga som kan vara lite bråkig. Sedan bytte jag om och klädde på mig alla grejer så att vi kunde ge oss ut.

Det var inte lika mycket dragkraft i linan idag, även om hon drog rätt bra första delen av rundan, tills vi kom till första uppförsbacken. Så det var rätt skönt att springa med henne. Selma drar ju lite väl mycket ibland. 

Hon trummade på bra med sina korta ben och visade inte några som helst tecken på att vara trött, så jag sprang faktiskt lite längre än jag hade tänkt från början.

Det finns säkert åsikter om ifall man ska springa med en liten hund eller inte, men jag tycker att alla hundar mår bra av att röra på sig. Och så länge de hänger med, eller som i detta fall, ligger först och drar så anser jag att det inte kan vara till någon skada. En jakthund behöver ju ha bra kondition. Jag tycker snarare att det är värre att låta dem stå i en hundgård från februari till oktober och sedan låta dem jaga utan att ha någon kondition!

Jag är väldigt vaksam på hur hon hänger med, ifall hon flåsar onormalt mycket eller verkar trött, men hon visade inga sådana tecken, hon var bara jättelycklig över att få komma ut!

Trött? Inte jag inte!

Det blev en riktigt mysig runda, det var så gött att komma ut och röra på sig! Jag kände att humöret inte var på topp alls efter så mycket stillasittande igår och inget träningspass sedan i onsdag. Det är helt otroligt vad påverkad jag blir av att inte få röra på mig så mycket som jag vill!

Vi fick faktiskt ihop närmare 6,5 km! I lugnt tempo förstås, med några små stopp för att kissa och bajsa och kolla spännande dofter. Och äta gödsel... Varför älskar alla hundar gödsel??? Så äckliga är de!

Fina löpartaxen!

När vi kom hem gick vi också in vid den dörr där Selma inte befann sig. Men  hon fattade, den smarta hunden! Jag gick upp och bytte om till stallkläder och när jag kom ut till Selma så var hon plötsligt väldigt frisk igen! Hon kunde springa och hoppa och busa och det var inga som helst problem med hennes bakben. När vi var klara i stallet hoppade hon gladeligen upp på trappan utanför dörren och gick utan problem upp för trappan inne i huset. Hon är helt otrolig!

Tyvärr är det ju lite svårt när djur beter sig så. Döljer eller överdriver sina skador. Hur fasen ska man veta ifall det är något fel eller inte? Vi får se hur det fortsätter, hoppas att hon är sitt vanliga härliga jag snart igen!

Ny vecka väntar nu. Tiden går så jäkla fort! Det börjar närma sig halvtid i mitt projekt och det är många saker som ska lösas snart. Jag hoppas att den vecka som ligger framför mig blir betydligt mer produktiv än föregående som var helt hopplös!

En halv dag gick åt till förberedelser för en presentation som jag höll för bl.a. sex personer från SSM (strålsäkerhetsmyndigheten) i onsdags. Sedan gick halva torsdagen åt till kurs. Jag var också extremt trött i torsdags, så jag höll faktiskt på att somna på kursen, trots att den var både intressant och till nytta! Och efter det var ju veckan slut, så det kändes som om jag inte fick något vettigt gjort alls! Det var mest ett evigt springande från möte till möte till möte. Jag gillar verkligen inte när det blir så! När jag inte ens hinner förbereda de möten jag deltar i. Usch! Men, som sagt, hoppas att denna vecka blir bättre!

Kvällsridning i paddocken

Idag kom jag hem lite senare från jobbet än vanligt. Jag var nämligen på ett informationsmöte om Tjej- och halvklassikern som ska dras igång nästa år. Jag var lite nyfiken på vad det skulle innebära i träningsväg, så därför var jag där för att lyssna. Det kommer att vara lite gemensamma träningar, dock ingen rullskidträning, vilket jag hade sett fram emot, utan det var mer stavar ute i naturen och fyspass inomhus.

Så jag får nog träna vidare själv, känner jag. Att träna inomhus är inte min grej. Jag vill gärna vara ute och förflytta mig framåt när jag tränar. Däremot kan man ju nyttja att det kommer att bokas resa och boende.

Fast jag vet ju inte om jag kommer att göra fler Tjejklassiker. Det beror helt på hur kul jag tycker att Tjejvättern och Vansbrosimmet är. Jag kommer ju att köra Tjejvasan i alla fall. Men det är ju ett kul initiativ!

När jag kom hem tog jag in hästarna snabbt och lätt. Träning i paddocken stod ju i planen. Medan hästarna åt gick jag in och fixade lite mat till mig själv.

När jag kom ut igen rensade jag undan hindren i paddocken. Jag hade bestämt mig för att fokusera på dressyrarbetet och fortsätta där vi slutade i söndags, medans det fortfarande finns färskt i minnet.

Jag gjorde i ordning Bosse och gick ut och satt upp. Jäklar i min låda vad stel kroppen var! Innanlårsmusklerna skrek, ryggen var stel som en pinne (jag hade glömt att simningen tar bra på ryggen), när jag försökte röra igång armarna knakade det så mycket i axlarna att jag inte vågade fortsätta.  Men det var bara att bita i och köra på. Och hoppas att det inte skulle påverka Bosse alltför mycket.

Vi började i skritt. På långsidorna, på volterna. Ställning inåt och utåt, svar framåt och bakåt. Redan från början kändes han bättre än i söndags. Jag hade hoppsadeln på för variationens skull och för att jag tycker att det är lättare att arbeta i galoppen i den.

I traven var han jättefin från början. Mjuk i munnen, inget flängande med huvudet, stadig och fin i formen. Takten var där och det var bara till att njuta!

Sedan började jag med vänstergaloppen. Försökte få honom att fatta när jag ville, inte låta honom springa in i galoppen. Det gick bättre än i söndags, men fortfarande har han lite svårt för det.  När han väl galopperade var det en fin galopp, men han bröt av själv och kastade ner huvudet. Det blev dock några fina galoppfattningar.

Han fick pusta lite innan jag gjorde två galoppfattningar till i vänstervarvet och sedan var det dags för det svåra högervarvet. Det visade sig att det helt plötsligt var jättelätt för honom att fatta höger galopp och istället för rodeo-runda så blev det en jättefin, kontrollerad galopp. Stadig och fin. Inget flaxande med huvudet. Styrbarheten och kontrollen var där, det kändes helt fantastiskt bra!

Och avsaktningarna var helt underbara, galoppen blev kortare, mer och mer samlad och så bröt han av i perfekt form utan att kasta ner huvudet. Vilken skillnad! Jag blev så glad!

Och en annan sak som var helt underbar idag var det faktum att jag trots sen hemkomst kunde sitta och trimma i paddocken till kvart över åtta utan att det ens började skymma! Det var helt vindstilla och en massa fågelkvitter som hördes. Jag älskar verkligen de ljusa långa kvällarna, De ger så många fler möjligheter att hålla igång all träning.

Duktiga hästen och knasiga vovven!

Selma håller koll på läget

Selma var med hela tiden i paddocken. Först kollade hon läget runt omkring, sedan drog hon in i paddocken och var lite i vägen för oss, sådär som hon brukar vara. När vi var klara tyckte hon att det var dags att "ställa häst". Det är ju hennes sätt att jaga, att skälla på djuret så att det står still och jägaren kan skjuta. Där är hon riktigt vass. Dock uppskattar varken jag eller Bosse direkt hennes skällande. Han bryr sig väl inte så jättemycket, men det är ändå störigt med en hund som skäller konstant.

Det blev ett mycket bra pass den här härliga kvällen och jag tror att det var ett bra drag att fortsätta träningen från i söndags. Nu blir det uteritt nästa pass och det ser jag fram emot!

Löpning och simning!

Denna dag har det varit full rulle på jobbet! Utan att jag egentligen har fått något vettigt gjort. Jag har bara gått från möte till möte till möte. Suck! Hatar sådana dagar!

Under hela dagen har jag tänkt på att jag minsann SKA ta mig till simhallen. Trots att kroppen känns trött efter gårdagens ridlektion och cykeltur. Och när jag kom hem hade jag fortfarande gott om energi till att orka göra grejer.

Vädret var helt underbart idag! Strålande sol och när jag skulle gå in genom dörren kände jag för första gången i år hur underbart varmt det var på altanen! Så härligt! Med värmen kom också löparsuget i benen. Inte bara i mina ben, för Selma var framme och puttade lite menande på kopplet när vi skulle ta in hästarna.

När vi kom ut i stallet stod det en lastbil (Älsklingens ) precis utanför dörren där hästarna skulle gå in. Jaha, vad gör vi nu då? När Älsklingen kom ut påstod han att han inte kunde flytta den eftersom den stod på rast. Jäkla körtider hit och dit! Så då fick han hålla koll medan jag öppnade grinden till hagen.

I vanlig ordning for de ut i full galopp men fick ju stanna vid lastbilen och så sprang de ut i hagen igen. Men de kom tillbaka och jag fick tag i Pelle med grimskaftet. Jag fick honom att följa med mig förbi mellan lastbilen och stallet, även om det var VÄLDIGT spännande.

Bosse var mer tveksam, men efter lite övertalning gick det även bra för honom. Ponnyn var inte heller jättesugen på att gå förbi lastbilen, men hungern tog över och hon följde med mig in. Så det gick ju bra till sist! Jag är faktiskt rätt imponerad av att de följde med mig, men de var väl sugna på att komma in och få mat...

Lite trångt, tyckte hästarna

Efter att jag hade fixat med hästarna tog jag med Selma ut på löpartur. T-shirtpremiär blev det idag, men frusen som jag är vågade jag inte ta några kortbyxor. Men det var faktiskt lite för varmt med långtights.

Det var otroligt tungt att springa idag. Sura ben, trött kropp, stela axlar. Men det gick bra, jag kämpade på i sex kilometer innan jag gav upp och gick de sista hundra meterna hem. Även Selma blev rätt trött. Vi är ju inte i den form vi brukar vara vid den här tiden på året, så värmen påverkade henne rätt mycket idag. Men hon älskar ju att springa och var så glad över att få komma ut!

Efter löpturen blev det bilen in till Håsten för att simma. Jag har haft ett rätt långt uppehåll från simningen så det var lite spännande att se hur det skulle kännas. Jag passade på att skaffa nytt årskort så att jag kan komma igång med simningen igen,

Simningen har verkligen gjort gott för mina axlar, vilket jag har märkt av rejält det senaste. Kroppen har gått från att be om simning till att nu faktiskt skrika efter simning. Det var verkligen välbehövligt!

Det var ganska lugnt i simhallen idag. Jag hade inga träningsattiraljer med mig och hoppade i motionsdelen av bassängen. Planen var att bara köra bröstsim, känna på vattnet och hitta känslan.

Det var helt underbart! Jag gillade vattnet, det var med mig. Efter ett tag hittade jag också lugnet och det bara flöt på längd efter längd. Axlarna fick röra på sig och blev något bättre. Det var härligt att vara under vattnet.

Det var inga tanter i vägen och inga stressade människor som sprattlade överallt. Ganska behagligt, faktiskt! Jag körde mina 1000 meter och det kändes verkligen jättebra. Sista halva längden testade jag lite frisim och jag har inte glömt allt! Så gött! Nu längtar jag verkligen efter att sätta igång med simträningen "på riktigt!"

Det var också fint att gå och lägga sig en stund i bastun efteråt. Det var väldigt nära att jag somnade där!

Jag är väldigt nöjd med min energi idag. Känner mig inte alls så trött som jag gjorde i slutet av förra veckan. Jag hoppas att det håller i sig nu!

Imorgon är planen ridning igen. Dressyr i paddocken. Jag kommer att köra samma arbete som vi körde igår, medans jag kommer ihåg det. Jag tror att det är bra att köra ett pass hemma ganska snart efter lektionen så att man kan hitta den där känslan själv och påminna sig själv om vad jag ska tänka på. Hoppas på lika fint väder imorgon!

Att övervinna tröttheten

Ibland är jag så trött att jag tycker att jag inte orkar träna. Jag har haft svårt att få ihop träningen som jag vill den senaste tiden. Det är oerhört svårt att övervinna tröttheten, ge upp soffan när man väl hamnat där och faktiskt ge sig ut och röra på sig.

Rent logiskt borde jag ju inte vara trött när jag stått/suttit på jobbet en hel dag. Kroppen behöver ju röra på sig.

Så idag när jag kom hem efter ridlektionen utspelade sig en mental kamp mellan jaget som ville lägga sig i soffan och jaget som insåg att den där planerade cykelturen behövde genomföras.

Det blev en kompromiss, det cykelförespråkande jaget vann och jag bestämde mig för en kort cykeltur. Bara runt Hunnestad, drygt två mil. Max en timmes ansträngning.

Vädret var på topp. 12 plusgrader, svagt solsken och svag vind. Kan knappt bli bättre. Det var lite svårt att veta vilka kläder jag skulle ha. Jag är nämligen ingen cyklist som cyklar i shorts så fort solen skiner, utan jag fryser rätt mycket om benen. Så det fick bli vintertightsen, men utan långkallingar, en långärmad tröja, vinterjackan, tunnare handskar och skor utan vinter-överdrag.

Det var till en början lite kallt om händerna, men efter en halvmil var jag varm och go. Lite för varm kanske, men skönt att slippa frysa i alla fall!

Det gick hyfsat bra att cykla idag, tycker jag. Även om jag var grymt trött och benen lite möra efter ridningen pinnade jag på rätt bra. Det kändes faktiskt rätt lätt cyklat. Det var det ju förvisso också. Inga större backar och ganska platt.

Precis vid Tjärby missade jag flaskhållaren när jag hade druckit och flaskan landade på marken. Bara till att vända och hämta den. Det var faktiskt första gången det hände.

Jag fick också äntligen igång min kadensmätare som jag har haft ett tag. Jag köpte en hastighetsmätare samtidigt och den har alltid fungerat. Men så av en händelse läste jag någonstans att kadensmätaren inte fungerar ifall man har hastighetsmätaren på, så då testade jag att ta bort den senare. Jag behöver ju ingen hastighetsmätare eftersom klockan ändå räknar ut hastigheten med hjälp av tiden och sträckan.

Nu har jag ingen aning om vad "bra" eller "normal" kadens är, men såhär såg det ut för mig idag:

Det blev lite höjdstigning ändå, trots "platt" runda:)

Kartan och övrig data såg ut såhär:

Sista biten hem körde jag på banvallen. Det är ju en lång rak grusväg. Jag såg att det var två personer som gick lite längre fram på vägen. Jag tyckte att de vände sig om och såg mig och när jag kom närmare drog de sig åt vänster. För att släppa förbi mig, trodde jag. Men precis när jag passerade dem, lite flåsande sådär, skrek tjejen rakt ut och hoppade nästan upp i famnen på killen! Hon hade alltså inte sett mig! Hon blev så grymt rädd! Jag skrek "förlåt" och cyklade vidare. Började fundera på ifall jag kanske borde stannat och förklarat att jag trodde att de hade sett mig. Men så tänkte jag att det nog inte skulle göra någon större skillnad. Hon förstod nog att det inte var min mening att skrämma henne. 

När jag kom hem var jag ruskigt nöjd över att jag hade övervunnit tröttheten och faktiskt givit mig ut. Så skön känsla! All träning som blir av är bra träning. Och det var inte så dumt att träna på att cykla när jag redan är trött. Det är ju säkerligen något jag kommer att uppleva på Tjejvättern!

Nu är jag ännu tröttare än jag var tidigare idag, så det lär inte bli några problem med att somna ikväll! Jag hoppas på att få sova bra och vakna någorlunda pigg imorgon! Ny vecka, nya tag!

Ridlektion!

Idag var det så dags för ridlektion. Det var ett tag sedan sist, men det har kommit lite skidlopp, förkylningar och annat emellan. Dock kändes det bra att ta en lektion nu så att jag vet att vi är på rätt väg. Man glömmer också fort vad man ska jobba på. Det är lätt att falla tillbaka i gamla ovanor.

Det blev lite stressigt med lunchen. Jag skulle göra tacopaj, då vi hade lite köttfärs över sedan i fredags, men så hade jag inte så många ingredienser hemma, så jag var tvungen att åka till affären och handla lite. Sedan tog det lite tid med pajskal, som skulle vila och förgräddas innan man kunde fylla den. Men till sist blev det färdigt och efter det fick jag skynda i ridkläderna och ut i stallet.

Bosse hade (såklart) en sko som satt lite löst. Två söm på insidan av vänster bak hade lossnat och jag fick dra ur dem och istället sätta en söm längst fram, då det inte fanns något att sätta sömmen i längre bak. Jag höll tummarna för att skon i alla fall skulle sitta kvar under ridlektionen.

Vi traskade iväg till ridhuset. Till en början var han lugn, även om han skulle gå och hela tiden försöka hugga mig i armen. Men när vi kom upp till Linnarpsvägen så blev världen så fruktansvärt spännande. Det skulle taktas och springas fram och hållas på, men vi kom i alla fall helskinnade till ridhuset.

Det var väldigt varmt därinne och jag var ju redan uppvärmd av promenaden dit, så det blev t-shirtpremiär för i år. Härligt!

Vi jobbade i skritt och trav och idag var det mycket fokus på traven. Till en början var han nästan lite oren, flängde med huvudet hit och dit och var allmänt motsträvig. Men han jobbade bättre och bättre. Vi körde ställning utåt i högervarvet och svängde om och då skulle han vara kvar på spåret och inte sticka ut bakdelen åt vänster. Svårt, tyckte både han och jag!

I vänstervarvet hade han lättare för att ställa och böja och var faktiskt jättefin! Lustigt, tidigare var det just vänstervarvet som var det svåra, samtidigt som han hela tiden haft lättare för vänstergaloppen än högergaloppen.

Vi testade också lite tempoväxlingar i traven. Kortare steg, utan att stanna av, vilket också var svårt, men det gick också bättre och bättre.

Och så var det ju det här med galoppen. Det är lite svårt för honom att fatta galopp. Vi började i höger varv, han fattade galopp och sedan blev det en åktur för min del. Han for iväg i ridhuset, flängde upp med huvudet och var helt okontrollerbar! Dessutom snubblade han så att han höll på att gå omkull. Det var väldigt nära att jag flög i backen eftersom jag tappade balansen fullkomligt! Till sist fick jag i alla fall stopp på honom.

Vi testade även i höger varv. Han fattade några gånger, men oftast så bara sprang han snabbare i traven istället. Ruskigt frustrerande. När han väl galopperade så höll han på att gå omkull igen! Men han var jättefin i vänstergaloppen!

På slutet blev han dock jättefin i traven och Charlotte och jag tror att han har svårt att fatta galopp eftersom han fortfarande inte är riktigt stark i bakdelen och behöver sätta under sig för att kunna fatta och då blir det jobbigt för honom. Så det är bara till att jobba på.

Strategin framöver blir att jobba mer i trav, samma övningar som idag, för att stärka honom och få honom mer på bakbenen. Såklart kommer det även att bli uteritter för att stärka upp med backträning och galoppträning.

Det går framåt, och även om det kändes surt med galoppen så tar jag ändå med mig hur han kändes i traven på slutet. Då gick han stadigt i formen, lät mig sitta på honom och hade en lätt kontakt med tygeln. Känslan var lite att "sitta i" hästen. Jag kom djupt ner i sadeln och kände en harmoni som vi inte upplever jätteofta.

Det blev ett riktigt mörande pass. Både för mig och för Bosse, som svettades som en gris! Även jag svettades rätt bra och svetten rann ner i ansiktet från hjälmen. När vi var klara traskade vi hemåt igen och jag kände mig faktiskt riktigt trött när vi gick upp för backen hem. Medan jag gjorde i ordning Bosse efter ridturen började jag längta efter soffan och ryggläge. Återigen var jag så grymt trött!

När jag kom in ville jag bara lägga mig ner och vila. Men jag borde ju cykla...? Vila - cykla, vilket skulle jag välja...?

Röjning!

Idag följde jag min plan lite bättre. Eftersom jag väntade besök på förmiddagen höll jag mig hemma och fortsatte med ett litet röjarprojekt som jag påbörjade för några veckor sedan. Vi har ett uthus där vi mest ställt in massa bröte. Sedan innan stod där också bröte, så det var rätt brötigt där inne...

Dock finns det en potential i detta utrymme. Tanken är att röja ur, fylla upp med grus (0-18), då det är jordgolv nu och sedan fixa i ordning så att det går att ha som trädgårdsförråd med redskap, krukor, jord och annat som hör trädgården till.

Det var mycket grejer där inne som aldrig kommer att användas. Trappen till den gamla altanen, någon gammal släde, någon nätgrej och annat. Det finns även ett loft, dit vi bar upp lite virke som stod i trappan. Jag konstaterade att någon för säkert 50 år sedan eller så burit upp andra grejer dit som var "bra att ha", typ en gammal handmangel... Och nu bra vi alltså dit mer grejer som är "bra att ha".

Jag fick röjt ut det mesta där inne. Lite småpinnar och skräp kvar som ska ut, men det är inte så mycket. Det kommer att bli riktigt bra detta!

Vi har också funderat några rundor kring det kommande växthusbygget. Älsklingen hade någon idé om att vi skulle nyttja ovan nämnda uthus och bygga ett väggväxthus i anslutning till det. Det är en något lättare konstruktion, eftersom det blir som en luta. MEN det blir en ny grund och nytt markarbete (som är såååå tråkigt!). Dessutom utökar vi ju trädgårdsytan, vilket inte var tanken. Snarare att det skulle bli mindre trädgårdsyta!

Dock har vi ju vår växthusgrund sedan förra året kvar. Den skulle man kunna nyttja som odlingslåda. Eller så nyttjar man den till det den ska vara till. Växthusgrund. Nackdelen med placeringen där är att det blir väldigt vindutsatt. Å andra sidan tål ju många växthus med aluminiumstomme stormar, så bygger man i trä blir det ju stabilt och bra. Vi slipper markarbetet. Det är "bara" till att börja bygga. Mycket sol blir det också på växthuset där.

Just nu lutar det åt att bygga på befintlig grund. Jag behöver fundera lite till, men jag tror att jag har bestämt mig...

Lördag - jag hade en plan

Jag har drabbats av den årliga vårtröttheten! I fredags när jag kom hem från jobbet var jag så trött att jag slocknade på soffan en stund innan jag tog in hästarna. Sedan slocknade jag lika lätt efter maten!

När jag vaknade igår kände jag mig fortfarande lika trött. Som om jag inte hade sovit någonting! Så drygt!

Jag for iväg och hämtade en ny ensilagebal innan jag åt frukost. Så jag var ju uppe rätt tidigt, men det brukar inte vara några problem att gå upp klockan sju på helgerna. Det är ju ändå två timmar sovmorgon jämfört med när jag jobbar.

Efter att ha jobbat i många år med planering borde jag ju veta att planer sällan håller. Denna lördag hade jag två planer. Ridning och cykel.

Bosse skulle gå lektion idag, så det kändes lämpligt att rasta honom lite, med tanke på att han inte blivit riden sedan förra lördagen.

Pga dåligt väder i veckan hade det inte heller blivit någon cykeltur, så det var verkligen hög tid.

Men så lockade Älsklingen med lite skogsarbete. Eller lockade och lockade, han snarare bönade och bad om att jag skulle hjälpa honom. Det var lite stormfälld skog som skulle hämtas hem. Dras fram och kapas. Kvistningen var gjord. Så jag gick med på detta. Tänkte att jag hinner rida senare.

Det blev ett bra jobb i skogen. Det gick hyfsat smidigt och det var lagom arbetstempo när jag slapp kvista så mycket, så det var bra "mjukstart" nu när jag inte har kört motorsåg på länge. Vi fick ihop ett helt skogskärrelass massaved, så det kändes bra.

Här kommer ett litet smakprov på hur det såg ut:



Älsklingen klagar på att jag är långsam, men just här hade jag hållit på i ca tre timmar, var rätt mör i kroppen och dessutom var underlaget grangrenar, så det var inte så lätt att stå och gå där!

När vi kom hem och hade ätit var klockan strax efter tre och jag planerade att sticka ut och rida. Då planerade Älsklingen att vi skulle åka till Öxabäck och grilla med Elinore, Jocke och Loke... Så det var bara att glömma ridningen och istället skynda på med att hiva in balen så att vi kom iväg i tid.

Det gick sådär. Det var blötare ensilage än det vi haft tidigare, så det var betydligt mer tungjobbat.

Men till sist kom vi iväg och hade en trevlig kväll där. Jag var dock återigen så trött att jag i princip somnade i soffan vid åtta-tiden. På vägen hem somnade jag i bilen. Hoppas det går över snart!

Ofattbar ineffektivitet! #regionhalland

Idag damp ett exemplar av tidningen "Halland", som ges ut av Region Halland, ner i brevlådan. Jag bläddrade igenom den och lade speciellt märke till att man skröt med att vi minsann snart ska kunna läsa våra egna journaler via mina vårdkontakter (hemsidan 1177). Vilket tekniskt framsteg!

Ja, det är väl ett tekniskt framsteg. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska ha mina gamla journaler till. Jag har förvisso haft förmånen såhär långt att vara väldigt frisk, så det finns inte så mycket skrivet om mig heller.

Något som jag däremot skulle uppskatta, och som inte direkt känns som någon revolutionerande teknikutveckling, är ett vettigt bokningssystem på 1177.

De flesta företag och organisationer har ett bokningssystem där deras kunder själva kan gå in och boka tider/besök, etc, så att de själva slipper sitta i telefon och administrera hela tiden. På region Halland verkar man ha tänkt annorlunda.

Jag är nu mitt uppe i att boka två tider hos sjukvården. Den ena på röntgenavdelningen i Halmstad och den andra på en vårdcentral i Varberg.

Bokningen i Varberg gick jag direkt in på 1177 och sökte upp vårdcentralen och talade om att jag ville boka en tid. Jag kunde inte se vilka tider som var möjliga att boka, utan jag fick fylla i vilka tider jag INTE kunde komma. Valen var förmiddagar eller eftermiddagar de fem vardagarna i veckan. När man jobbar 7-15:30 vardagar är det grymt svårt att ange en generell tid som man kan. Speciellt om man inte ens vet vilket vecka som är aktuell att boka. Det beror ju helt på hur min kalender ser ut. Vissa dagar är jag helt fullbokad, vissa dagar kan jag ha en helt obokad förmiddag eller eftermiddag.

Så fick jag vänta en halv dag och så fick jag ett meddelande om en bokad tid. Första tiden gick inte bra, då fick jag boka om den, samma procedur igen. Den tiden funkade inte heller, ny ombokning. Och så höll jag på tre-fyra gånger innan jag äntligen lyckades få en tid som jag kunde ta.

Jag fattar inte varför jag inte bara kan få se de lediga tiderna och boka den tid jag kan???? Precis som i alla andra bokningssystem??? Detta sätt kan ju inte minska någon administration överhuvudtaget! Det måste ju bara bli mer!

Och sedan kommer vi till Halmstad-mottagningen som, om möjligt är ÄNNU mer ineffektiv. Jag fick ett brev hem innehållandes en kallelse med en bokad tid. Samma förfarande med 1177 första gången jag skulle boka om (då var jag förkyld). Då får jag inte något besked via hemsidan, nej DE SKICKAR HEM ETT JÄKLA BREV till med angiven tid! Förvisso följde en lapp med som man ska fylla i och ta med sig, men den fick jag ju med första kallelsen.

Andra gången jag hade tid fick jag tandvärk, så då ringde jag dit för att boka om. Men då hade den som svarade i telefon ingen kalender där hon satt (????) så hon kunde inte stämma av en tid via telefon, utan ett nytt brev skickades hem till mig. Fyra brev har jag nu fått. 7 kr kostar portot. Två papper i varje brev. Någon har lagt tid på att boka tid, skriva ut dessa papper, lägga dem i kuvert och skicka iväg. HELT OTROLIGT!

Det värsta av allt är att det är mina SKATTEPENGAR som går åt till denna fruktansvärt ineffektiva hantering. Så jävla irriterande!

Så kära Region Halland; det MÅSTE finnas något bättre sätt för er att hantera tidsbokningar som hade effektiviserat er verksamhet tämligen mycket! Lägg pengar på det! Det har förmodligen en väldigt kort pay back time. Och det kommer att ge er många fler nöjda kunder!

Firat fem år!

Det finns en funktion på Facebook som jag verkligen gillar, och det är "se tillbaka på dina minnen". Helt fantastiskt bra sätt att påminna om saker som man gjort för flera år sedan.

Idag påminde FB mig om att det är fem år sedan vi fick hem världens mysigaste hundvalp!

Första gången vi såg henne

Jag kommer såväl ihåg den dagen Älsklingen kom hem och talade om att han skulle köpa hund. Jag blev så arg! Det var bara några månader sedan pappa dog, jag var mitt i sorgearbetet och dessutom skulle vi göra vår största renovering. Hur skulle vi hinna med en hundvalp?? Eller ens orka?

Men mitt hjärta smälte första gången jag såg henne. Det var ingen tvekan. Henne skulle vi ha! Så för fem år sedan kom hon alltså hem till oss.

Så liten och söt!

Jag hade aldrig behövt bekymra mig över hur vi skulle hinna med vår lilla valp. Hon var nämligen supernöjd med att få vara med överallt. Hon låg under vedklyven när vi klöv ved. Hon låg i gräset och solade när vi stängslade. Hon satt mitt i det rum vi för tillfället renoverade bland tapetrester och nedrivna tretexskivor.

Redo för renovering

Emellanåt letade hon upp saker som hon ville busa med..

Det var aldrig några problem med någonting och hon höll sig dessutom runt fötterna på oss utomhus så det var aldrig några problem att ha henne lös. Vilket fortfarande funkar jättebra!

Passar fint i snön

Och, det bästa av allt, hon blev mitt fantastiska löparsällskap. Vi har sprungit hur många mil som helst tillsammans. Sprungit intervaller på platten och i backar. Sprungit i skog och mark. Tränat för Göteborgsvarvet och Lidingöloppet. Stegvis ökat våra distanser. Kämpat tillsammans i regn, storm, snö och värme. Njutit tillsammans i perfekt väder.

Vi har även cyklat, promenerat och åkt längdskidor ihop. Selma gillar allt som innebär att röra på sig!

Den dag motivationen till att springa inte är på topp är det bara till att fråga ifall hon tycker att vi ska springa. Svaret är alltid JAAAAAAAAAAAAAAA!

Bästa löparhunden!

Att bada är obligatoriskt när man är ute och springer!

Stiglöpning

Granplantering var inte det största intresset

Såklart är hon med i stallet varje dag och håller koll på hästar och omgivning

Härliga grusvägar har vi sprungit på!

Havet är spännande!

Luft i öronen!

Snö gillar hon också, precis som Matte gör

Jag är så glad att vi fick tag i denna hund! Hon ger så mycket glädje varje dag. Det är en otroligt klok hund som är jättebra på att uppfatta människors känslor och tröstar när det behövs. Hon busar när hon är på det humöret, men är också en väldigt lugn hund. Det finns inget dåligt med den hunden helt enkelt och jag är helt såld på wachtel som hundras. Min nästa löparpartner lär också bli en wachtel!

Idag har vi firat femårsjubileet med att springa en runda. I lätt vårregn. På hyfsat lätta ben. Det härligaste passet på länge! Löpningen går upp och ner. Ju mer man springer desto roligare blir det!

Vi började på banvallen och sprang sedan upp i Linneskogen. Skönt med lite mjukt underlag och skogsluft. Dock luktade det mest skit idag, eftersom bönderna runt omkring fått vårkänslor...

Drygt sex kilometer avverkades och på något konstigt sätt hittade jag superkrafter som tog mig upp för sista helvetesbacken hem. Den har jag inte sprungit upp för på flera månader! Det måste vara ett framsteg!

Upp i skogen

Ved, ved, ved

Denna dag har ägnats helt åt ved. Jag har förvisso sett till att smita in och fixa käk. Det behöver man ju också när man håller på. Det går ju åt en del kalorier när man sliter och släpar. Älsklingen ger inte upp, men det har jag gjort nu iaf. Orkar inte mer nu! Måste orka jobba imorgon också!

Hopp och skutt

Vedklyven kom hem, men det fattades lite sladdar och grejer, så Älsklingen for iväg på shoppingtur. Då passade jag på att rida, eftersom jag ändå inte hade något bättre att göra:).

Bosse skulle få skutta lite i paddocken, tänkte jag. Han var inte riktigt på hugget i skritten, tyckte jag. Lite loj. Men så snart han fick trava så kom han igång och var som vanligt igen. Han fick trava över bomserien och så tog vi några skutt över hindret med travbom framför.

Han hoppade lugnt och fint, men envisades med att landa i höger galopp istället för vänster, som var den rätta. Men han skötte sig bra ändå, tyckte jag.

Märkligt nog slutade det blåsa precis när vi kom i i paddocken och det blev riktigt varmt och gott! Solen sken. Jag hade inga långkallingar under ridbyxorna och det var nästan för varmt med långärmad tröja. Så härligt med vår!

Det blev inget långt pass, eftersom Älsklingen kom hem och jag ville hjälpa honom med veden.

Så efter att ha fixat med hästar och mat bytte jag om och studsade ut till vedklyven. Jag kan ju säga som så att effektiviteten ökade med hundratals procent! För det första är klyven mycket snabbar jämfört med den gamla. Och dessutom slipper vi ju det jädrans sågandet, eftersom vedmaskinen gör det också innan den klyver. Helt fantastiskt. Tiden för vedhanteringen kommer ju att kortas betydligt. Så himla gött! Detta skulle vi ha gjort mycket tidigare...

Nya leksaken

Sedan är det ju grymt skönt att slippa höra på traktorns tuggande,för att inte tala om förbättring för miljön. Den nya maskinen är nämligen eldriven. Gillas!

Nu är jag rätt mör i min kropp och det ska bli gött att slappa i soffan en stund innan jag somnar för den här dagen!

Blåsig cykeltur!

Idag åkte Älsklingen och jag till Istorp och Staffans Maskiner för att hämta vedklyven som vi köpte för några veckor sedan. Jag tog tillfället i akt och tog med mig cykeln så att jag kunde cykla hem därifrån.

Jag körde först mot Kungsäter på en liten krokig väg. I Kungsäter svängde jag mot Karl-Gustav. Det blåste rejält idag! Jag fick ju trampa i nedförsbackarna också. Rätt strängt! Ingen vila någonstans!

I Karl-Gustav svängde jag mot Nösslinge och tyckte att vägen var för jäkla dålig där. Vägverket har ju nämligen lagt på stenklet där (de slänger ut något kladd och sedan en massa smågrus, jättekul att köra bil där om man vill ha stenskott), vilket gjorde att det gick så jäkla trögt att cykla.

Till sist kom jag fram till Nösslinge. Där stannade jag vid kyrkan för att snyta mig och ta en banan.

Vy från Nösslinge kyrka

Därefter blev vägen något bättre i alla fall. Jag cyklade vidare mot Skällinge och vid Släne-skylten svängde jag in på en grusväg. När jag kom lite längre in på den vägen, i skogen så blev det lite lugnare med blåsandet, men det var endast för en kort stund.

Jag kom ut på 153:an vid Brännhult, cyklade några hundra meter på den vägen med livet som insats. Folk som kör bil tycker ju uppenbarligen att det är helt ok att köra förbi en cyklist i dryga 70 km/h 30 cm ifrån cyklisten. Jävla idioter!

Jag svängde sedan in mot Stensared. Och där fick jag dagens överraskning! Nypålagt grus. Som inte hade satt sig! Det var som att cykla i smör! Det kändes som om jag inte flyttade mig framåt överhuvudtaget!

Det var riktigt sega 3,5 km på den vägen (i motvind) innan jag äntligen kom ut på asfalten igen! Det där är definitivt ingen bra cykelväg nu! Hoppas att gruset sätter sig hyfsat snart!

Jag fick ihop drygt 38 km och var ute i två timmar. Ett bra pass, tycker jag. Det ger ju bra träning när det blåser och är allmänt eländigt.

Spännande uteritt!

Strålande sol idag! Då måste man ju bara ta sin häst och rida ut i det härliga vädret!

Han var väldigt lugn idag på gången. Inte för att han brukar hoppa runt, men vanligtvis går det bra att borsta honom på halsen och sedan när man kommer till ryggen så ska han börja skrapa med den ena eller andra framhoven. Inget sådant idag. Han stod bara där och såg snäll ut. Blev knappt sur när jag kom med sadeln.

Så vi skrittade iväg mot Linnarp. Pigg och rask skritt. Vi tog den korta biten av banvallen och svängde sedan ut på Linnarpsvägen åt Rolfstorpshållet. Vi mötte en cyklist och travade förbi en som var ute och gick utan att det blev några scener. Endast en liten rusk på huvudet i traven i början.

Vi fortsatte på gärdsvägarna som tog oss ut på Obbhultvägen och vände sedan hemåt. Han var ganska lugn, men när han fick trava upp för Landbonnabacken så fick han syn på något och flög rakt ut i vägen. Det blev en liten överraskning, men jag rörde mig knappt ur sadeln, stark som jag är:).

Sista biten skulle vi rida förbi Kullagården. En liten mysig gärdsväg. Återigen gjorde han ett hopp åt sidan och den här gången sträckte det till lite i höften, men gick ändå bra. När vi hade ca 100 meter kvar till själva gården, kom de som bor där ut för att gå en runda och då frös han fast.

Sedan stod han där.

Fastfrusen

När han gör så blir han som en betongklump. Det går inte att få honom att flytta sig åt något håll. Man kan sparka honom och slå honom med spöet och det händer absolut INGENTING.

Han tog något enstaka steg framåt, men så var det stopp. Ett tag trodde jag att han ville kissa, men det var bara att han inte flyttade med bakbenen efter att han hade tagit ett steg med frambenen.

Samtidigt så var han helt lugn, inte hysterisk på något sätt, så rädd var han ju inte. Eller så är det så han visar rädsla. Men det brukar gå mer framåt då. Det gick inte att få honom framåt, inte bakåt, inte åt någon sida. 

Jag försökte irritera honom med spöet i flanken, han hatar när jag försöker borsta honom där. Ingen reaktion. Jag studsade med spöet uppe på korset konstant i flera minuter. Ingen reaktion. Jag böjde mig fram över halsen på honom. Det flesta hästar brukar gå framåt då. Det gjorde han också. Två steg.

Jaha, tänkte jag. Då får vi väl stå här då. Tills han ger sig. För jag tänkte inte ge mig. Solen sken ju och jag hade det rätt gött där uppe på hästryggen även om jag började blir lite hungrig.

Så efter, ja, jag tog ju inte tiden, men det kan säkert ha gått tio minuter, så var det som att proppen gick ur! Han for framåt och ville bara springa förbi häcken och vidare upp på Obbhultvägen. Knasiga häst.

Men... JAG VANN! Och det hoppas jag att han kommer att minnas i fortsättningen! Kändes som en bra seger också. Nu vet jag att det går att vänta ut honom. Förr eller senare kommer han att gå framåt. 

Såklart fick han massor av beröm, just för att han gick framåt. Samtidigt försökte jag kontrollera honom så att han inte fick springa ifrån "det farliga".

Så spännande kan det vara att rida ut på den hästen! Rätt lugnt ändå, tycker jag, han skötte sig väldigt bra annars!