Kalle testar rakt bett *fail*

Igår gick Kalle och jag en promenad i snöslasket. Vi gick runt Obbhult och Linnarp. Han var ganska lugn och städad, men reagerade för några enstaka saker. Han är i alla fall väldigt snäll att gå med och det uppskattar jag verkligen. Jag tycker det är bra variation för honom att få komma ut och gå. Man måste inte alltid sitta på ryggen på sin häst, speciellt inte om den är inne i en liten spökperiod. 

Han får i alla fall komma ut och se våra omgivningar och han får umgås med mig, alltid bra träning!

Gårdagens Kalle

Idag stod det dressyr på schemat även för Kalle. Jag håller på att testa mig fram med lite olika bett på honom. Jag tror dock inte att hans beteende med att slänga hit och dit med huvudet egentligen sitter i munnen, men jag vill hitta ett bett som han verkar nöjd med.

Hittills har jag provat ett vanligt tredelat, ett Fager Alexander med vingar och ett Fager Lilly. Idag testade jag ett vanligt rakt bett då jag har fått rekommendationer om att det kan vara bra för en unghäst som är lite ojämn i kontakten i munnen.

Jag har ett svagt minne av att jag har ridit på rakt bett på någon annan häst, minns inte vilken, och tyckt att det inte är något vidare att rida på. Jag tror att jag tappade styrslen med det, men är inte helt 100.

I alla fall tänkte jag ge det en chans idag så jag traskade bort till ridhuset med honom och satt upp. Direkt visade han sitt missnöje och började slänga häftigt med huvudet. Men efter ett tag lugnade han ner sig och jag kunde jobba honom någorlunda i skritten. Men det kändes inte helt bra.

När jag bad om trav så blev han återigen flängig med huvudet och jag kände att jag inte fick någon styrsel på honom, det fanns liksom inget där. Det blev inte bättre av några varv på volten, så jag valde att avbryta och traska hem igen. Rakt bett var ingen hit för Kalle!

Bettet som han inte gillade!

Så det kan jag hänga i min bettsamling. Kanske dyker det upp en häst som gillar det bettet någon dag, man vet aldrig.

Lite trist var det allt att avbryta ett pass sådär, men jag tycker det är bättre att göra så än att försöka rida med något som hästen så tydligt inte tycker om. Imorgon gör jag ett nytt försök, då ska jag prova ett bett som jag red Bosse på idag, han gick riktigt fint på det.

Det är ett D-ringsbett från Fairfield, inköpt på Hööks som är tredelat, men inte så rörligt så jag tror att det ligger lite mer still i munnen än ett vanligt tredelat.

Vi får se hur det går helt enkelt! 

När vi var tillbaka fick grabbarna komma in och jag gjorde rent alla bett som jag har haft i min bett-testarperiod. Här är de i den ordning de har testats uppifrån:

Kalles bett

Det översta är ett vanligt tredelat, har funkat ganska bra. Nr 2 är Fager Alexander, fungerade bättre än det första. Nr 3 är Fager Lilly som också har funkat rätt bra. Nr 4 är alltså det vi provade idag som går helt bort!

Målet med bett-provandet är att hitta ett bett som han gillar riktigt bra så att han blir lugnare i munnen och inte håller på och slänger ut tungan och grejar. Jag vill att han tar ett fint stöd i handen så att han blir mer ridbar. Jag återkommer med rapport imorgon!

Bosse dressyr

Igår fick Bosse gå en kortare uteritt, Kullagården-Hulegården-gärdvägarna-Linnarpsvägen. Han var väldigt pigg och faktiskt lite småstissig. Reagerade för saker och ting som han normalt sett inte bryr sig om. Men det är i alla fall härligt att han är pigg!

Idag fick han gå ett dressyrpass i ridhuset. Fokus var galopp från skritt. Jag filmade litegrann med mobilen, inte världens bästa kvalitet, men jag lyckades fånga en fin fattning från skritt.

Han var faktiskt lite tjurig idag, det har han inte varit på väldigt länge. Så han var inte alls så på som han brukar vara, vilket ju var lite synd. Han brukar inte gå två dagar i rad och jag tycker väl inte att gårdagens uteritt borde vara något som direkt slet på honom. Men han har väl också sina mindre bra dagar som alla vi andra!

Jag värmde upp i skritt, trav och galopp och då var han fin. Han svarade bra framåt och gick att reglera i samtliga gångarter. Galoppfattningarna kom när jag bad honom och han var jättefin i galoppen. Han ville tränga lite inåt i vänstervarvet. Så irriterande. Dock lyssnade han på innerskänkeln så jag kunde parera det lite. Men i högervarvet drev han också åt det hållet, men då blev det utåt istället.

Jag satte upp mobilen för filmning och så började jag jobba med trav från halt och halt från trav. Jag kände direkt att han inte var helt med mig, men jag kämpade på. Han blev lite motstridig i galoppen till en början, men efter lite jobb kunde han göra superfina fattningar från skritt.

I högervarvet är det svårare för honom och han tar gärna några travsteg innan det blir galopp, men han gör så gott han kan. Och faktiskt så har vi därmed uppnått ett av våra mål för året, att kunna fatta galopp från skritt. Det kanske är svårt att förstå hur jag har kämpat med detta, det är ju normalt sett inte så svårt för en häst att fatta galopp. Men Bosse har haft svårt med framåtbjudningen och med att hålla ihop sin stora galopp, så för honom har det här varit riktigt svårt. Därför känns det nu så himla härligt att vi äntligen har lyckats med detta!

När han ändå var så fin i galoppen testade jag att göra lite galoppombyten i språnget också. Han förstår vad jag vill att han ska göra, men det är svårt. Speciellt att byta från vänster till höger. Men han gjorde ett par fina byten och det gläder mig att han ändå någonstans vill göra rätt! Det är såklart något vi får öva vidare på även nästa år! Det är ju bra med en häst som kan byta galopp om man kommer ut på en hoppbana!

Galopp på min ädle springare!

Jul 2020

Och så var julhelgen över för detta märkliga år 2020. På julafton firade vi bara på kvällen så jag passade på att rida Bosse en runda i det soliga vädret. Det var verkligen helt magiskt, men kallt!

Underbar bild på Pelle och Kalle "Kings of the hill"

Vi tog oss igenom Linneskogen och han var pigg och rask. Så härlig framåtbjudning han har nu!

I Linneskogen

Jag ringde min mor och önskade god jul och på vägen till julfirandet tände vi ett ljus på pappas grav. Tänk att det är tio år sedan vi firade vår sista jul tillsammans!

På kvällen var vi hos Anki och Ulf och firade med barn och barnbarn. Det blev lugnt och fint, förutom två väldigt förväntansfulla smågrabbar som var i högform när tomten kom :). Vi åt massor av god mat och vi spelade paketspel samt tjötade. Vi var inte hemma förrän vid halv två, så hästarna såg lite förvånade ut när jag kom ut och mockade och gav dem mat vid den tiden. 

Jag tänkte att jag kunde sova länge, men vaknade vid halv sju på juldagen, vilket ledde till att jag blev så himla trött senare under dagen!

Jag hade planerat att rida Kalle i ridhuset, men ville också komma ut i solen en stund, så jag tog med mig vovvarna på en långpromenad.

Vi var ute i närmare två timmar och efter det var jag trött och hade lite ont i korsryggen, så jag valde att inte rida.

Juldagen var en riktigt kall dag, så skönt att få bli av med leran för en stund! På kvällen när jag gick och lade mig var det ca 8 minusgrader.

Jag somnade runt klockan sju framför TV:n, satte mig upp till På spåret och sov en kvart in i programmet. Därefter gick jag ut och nattade hästarna och somnade direkt när jag lade huvudet på kudden. Så skönt!

Juldagsmorgonens temperatur

Underbart att slippa leran!

Mina fina grabbar!

Hår-is på skogsrundan

Utsikt över Stensared

Igår fick Kalle komma till ridhuset på förmiddagen. Det var minusgrader på förmiddagen, men det slog om och lite senare började det att regna. Ingen lång vinter vi fick denna gång!

När jag skulle hämta Kalle i hagen sprang han ifrån mig upp på kullen. När jag kom ikapp honom såg jag fyra stora vildsvin springa från åkern upp i Hästabacken. Jag ringde till Magnus och han for ut med Nelly, men de fick inte tag i dem. 

Kalle var inte så upprörd över grisarna trots allt, men jag ville inte riskera att rida på några grisar på vägen till ridhuset, så jag gick dit med honom istället.

Kalle fick trava lite över travbommar och göra massor av övergångar. Jag red honom aktivt och försökte förekomma honom  när han ville spöka sig för kortsidan vid ingången och hålet på långsidan. Att han inte släpper det där! Men han jobbade i alla fall på bra framåt och var stundtals jättefin! Jag tycker att han blir mer och mer stadig i formen och han kan bli riktigt fin i traven emellanåt. Jag kunde köra lite tempoväxlingar både i skritt och trav och han svarade bra på det. Det gjorde honom också lite mer lösgjord och fick honom att tänka mindre på allting runtomkring. 

Jag fick rida aktivt över bommarna, han tvekade lite och var lite spänd, men efter några gånger gjorde han det lugnt och avslappnat. Vi får jobba såhär nu, ta saker i lugn och ro, rida aktivt, upprepa tills han slappnar av.

Kalle spanar in travbommarna

Strax efter lunch kom Stellan, Helena och Hanna och hälsade på. Jag hade bokat ridhuset, så Hanna kunde få rida Bosse där.

Jag satte upp en 5,5:a, samma som jag red i tisdags och så hade vi ett kryss på varje diagonal.

Det är rätt kul att se sin häst från marken. Jag såg direkt att han svängde in bakdelen i högervarvet och att han svängde ut den i vänstervarvet, något som jag hela tiden sitter och parerar. Och när Hanna lade till skänkeln på rätt sätt rättade han sig och började spåra. Duktig kille! Och duktig Hanna!

Hon red fram i skritt och trav och sedan skulle de galoppera. Bosse var jättepigg och låg på ordentligt, så stackars Hanna fick jobba hårt för att få honom att galoppera lite mer normalt. Men hon lyckades till sist och hon gjorde det superbra!

De värmde upp med att hoppa kryssen i trav och det gjorde han  ju jättelugnt och fint, precis som han gör med mig. Sedan fick de hoppa 5,5:an och det gick superbra i själva kombinationen, men han ville dra iväg efter, så där fick Hanna jobba med att få tillbaka honom kvickt. Och till sist gick det också  bra.

Det sista fick hon rida på kryssen i galopp på en åtta. En övning som jag kämpar med ganska mycket, att få honom i rätt galopp, att han inte ska springa mot hindren osv. Hanna kämpade på och gjorde det bra! Så himla kul att hon klarar av honom så bra! Och nyttigt för mig att se vilka utmaningar han ger sin ryttare och att jag faktiskt hanterar dem hyfsat bra ändå!

Enda bilden jag lyckade ta på dem... Ingen bra timing på den!

Vi gick hem igen och då kom regnet och sedan dess har det i princip regnat konstant. Det har varit några enstaka uppehåll på förmiddagen, men inte mycket. 

Vi käkade mat tillsammans på kvällen innan Smålänningarna åkte hem igen.

Idag är det riktigt innesittarväder! Jag ska gå ut nu och kolla läget på hästarna, ge dem lunchhö och sedan får de nog gå in ganska tidigt i eftermiddag.

Jag ska börja på min årskrönika för 2020, vet inte riktigt hur den ska bli, men jag tror att det ger sig när jag börjar klippa ihop filmen...

Kalle i Bexells skogar

Idag var det Kalles tur att komma ut i skogen. Jag ville ge honom ett lite tuffare utepass med klättring och galopp.

Som jag skrivit tidigare är han inne i en period nu där han reagerar på väldigt mycket saker och ting. Han är rätt spänd när vi rider ut. Men han är alltid positiv och lyssnar framåt när jag ber honom, så hur rädd han än är för något så gör han inget dumt, utan går förbi med lite övertalning. Jag behöver dock rida väldigt aktivt i princip hela tiden, så det tar lite på krafterna.

Men han har ju musklat på sig och han har rundat på sig och blivit så himla fin i kroppen och det är ju som ett brev på posten att han också orkar utmana mig lite mer nu. Men blir det inte mer utmaning än såhär så kan jag ta det. Jag försöker tänka att han kommer att vara så fin när vi har lärt känna varandra lite bättre och litar på varandra mer. Han har ju trots allt bara varit här i snart fyra månader.

Vi traskade upp mot Ryen och passerade en mängd "farliga" ställen och saker. Gårdar, hästar, soptunnor, virkespackar, rishögar, bikupor...

Han var rätt spänd i traven, men när vi gick igenom skogen blev han något lugnare. Dock hoppade han åt sidan för någonting vad det nu var.

På tur i skogen

Vi svängde ner mot parkeringen vid Bexells stenar och för första gången sedan Corona steg in i våra liv var parkeringen faktiskt helt tom! Så gött att veta att det inte finns folk överallt längs vägen!

Tom parkering vid Bexells stenar

Kalle var fortsatt uppmärksam och lite spänd, samtidigt som han travade på rätt bra. Vi kikade lite på ordspråken och läste de kloka orden :)

Spanar in en sten

Vi galopperade upp för en backe och tog det sedan lugnt ner mot sjön. Han vill krångla lite i de där ganska branta nedförsbackarna och höll faktiskt på att snubbla vid ett tillfälle, men höll sig på fötterna.

Det var så himla lugnt och tyst i skogen idag, så himla härligt att rida där, verkligen njutningsfullt!

Utsikt över Valasjön

Han spökade sig över alla vattendrag utmed sjön som porlade, men vi kunde trava på utan missöden och sedan när vi vände upp mot berget igen ville han galoppera. Han vet var galoppsträckorna är!

Vi galopperade upp på berget och pustade på vägen ner genom skogen tillbaka hemåt. Sedan hoppade jag faktiskt av för att sparka undan en bajshög som han åstadkom på vägen bort. Den låg utspridd över hela vägen, så jag tyckte det var bra att sparka bort det.

Vid det laget kände jag mig lite stel så jag valde att gå med honom resterande väg hem. Han blev rätt svettig av detta pass och verkade ändå rätt nöjd med att få komma ut. 

Hur söt?

Jag testade tomteluvan på honom, men han såg rätt missnöjd ut med den, haha!

Bosse 5½:a

Bosse var superfin i helgen när vi tog en rejäl skogsrunda. Han älskar verkligen att galoppera på nu och han är så himla pigg och framåt. Så kul! Han orkar också så himla mycket nu, det är bra tryck i honom!

Igår var vi i ridhuset på kvällen. Det hann bli rätt sent faktiskt, jag var inte där före kl 20 i alla fall!

Jag var sugen på att hoppa lite (som alltid, han är ju så kul att hoppa med!) och jag tänkte att han skulle få hoppa en 5½:a. Det innebär att man har en travbom, 2,2 meter framför ett kryss och sedan 5,5 meter fram till en oxer. Bosse behöver dock närmare 6 meter för att få plats.

Det är en väldigt bra övning som gör det lätt att höja upp eftersom man alltid kommer rätt på oxern. Ger självförtroende både till häst och ryttare.

Bosse var väldigt fin att rida fram. Supermjuk i sidorna, lyhörd för alla hjälper. Rund och fin i galoppen. Pigg och framåt. Han blir ju extra glad när han får hoppa, han älskar verkligen det!

Vi värmde upp på några mindre kryss i trav och det gick fint. Sedan red vi på 5½:an som var uppställd på medellinjen. Jag slogs av hur enkelt det var att få honom att svänga på de tio meter som det blir på halva ridhuset. Det kunde han inte göra för ett år sedan!

Han hoppade så himla lugnt och balanserat i kombinationen, så jag höjde upp rätt så med en gång. Vi hoppade 85 cm på oxern, 95 och 105.

När vi kom på 105 första gången blev han lite seg. Han vill gärna fatta galopp innan bommen och då blir det för trångt för honom fram till oxern, så därför håller jag i honom, men då fattade han inte galopp där han skulle och han var på väg att försöka travhoppa oxern, men där kände vi båda att "detta går inte" så vi svängde åt sidan.

Nästa gång gick det bättre. Han fick verkligen ta i och hoppa upp sig och han tyckte nog att det var kul för han skakade på huvudet efteråt och busade lite!

Han kom lite segt igen tredje gången och då bestämde jag mig för att sänka ner till 80 cm för att avsluta med ett schysst språng. Jag kände nämligen att han tappade bjudningen lite och det vill jag absolut inte att han ska göra, så bättre att ta ett steg tillbaka och göra det lätt för honom igen.

När vi kom på 80 cm kändes det så jäkla lågt! Kul! Och bra tips att faktiskt sänka hinder, det är ju sällan man gör det, men det ger faktiskt en känsla av att "det här kan vi" och det gör det hela lite enklare!

Han var superfin och jag var så nöjd med honom!

Dagens övning det högsta vi hoppade

Kalle ridhuset

I helgen red jag Kalle en runda i hemmaskogen och jag upplevde att han var väldigt spökig av sig. Han såg spöken överallt och jag kände mig lite osäker pga avtrillningen i förra veckan. Jag tänkte därför att han kanske behöver röra på sig lite mer, så i söndags tog jag med honom på promenad istället. Vid det tillfället var jag rätt glad över att jag inte satt på hans rygg då han blev väldigt upprörd när vi mötte en person med hund samtidigt som ett gäng hästar sprang runt i en närliggande hage och så kom det två personer på en tandemcykel också. Jag kan förstå att han tyckte att det var en läskig situation, mycket som hände på en och samma gång.

Men annars skötte han sig jättefint!

Så i måndags var det dags för honom att få ett träningspass i ridhuset. Han fick trava över bommar och jobba mycket grunder. Form, takt, kontakt, övergångar.

Han gjorde det stundtals bra. Jag tycker att han har blivit mycket bättre i formen nu, han orkar jobba mer och mer i rätt form. Sedan så ska det ju slängas med huvud och tunga minst en gång varje pass!

Men han kändes stabil och fin i alla fall och jag var nöjd med honom, min lille sötnos!

Hittade ett par horn i ridhuset :)

Upp i sadeln igen!

I tisdags var Kalle och jag i ridhuset och skulle skutta lite små hinder. Det har ju varit mycket fokus på dressyr den senaste tiden och jag kände att jag inte vill tappa bort hoppningen med honom.

Vi började med trav över några bomhögar, två på ena långsidan och en på diagonalen, han gjorde det jättefint. Lugnt och fint. Dock var han lite småfjantig och tittade väldigt mycket på saker och ting, men gjorde inget dumt eller så.

Vi tog bomhögarna i galopp och det gick jättefint. Han är så himla lätt att rida på bommar och hinder och han kommer alltid perfekt! Så härligt!

Jag hoppade av och gjorde om bomhögarna till små kryss, satt upp igen och travade mot dem. Han klippte första krysset på långsidan och sedan började han vingla lite, jag var lite framåtlutad och passiv i min ridning. Jag skulle ha klämt till lite med skänklarna för att övertyga honom att han skulle hoppa. Men eftersom han var så snäll med bommarna förutsatte jag nog att han skulle hoppa. Men det gjorde han inte, nej han vände en meter innan hindret och eftersom jag var i framåtläge hade jag inte en chans att sitta kvar!

Jag for ner i ridhusgruset och landade på min högra höft. Jag var snabbt uppe på fötter igen, torkade bort gruset, konstaterade att det gjorde lite ont i höften, men inte värre än att jag kunde sitta upp igen. Som ryttare får man ju tidigt lära sig att man ska sitta upp direkt när man har trillat av eftersom man, ve och fasa, kan bli rädd annars. Det sitter verkligen i ryggmärgen!

Så jag satt upp och tog samma hinder igen i trav. Jag tryckte på honom och han tog ett jätteskutt över. Så jag kom en gång till och då hoppade han lite mer normalt.

Därefter jobbade jag honom lite i galopp och då blev han så himla rund och fin. Nästan som om han skämdes lite över att han hade slängt mig i backen... Fast hästar tänker ju inte så!

När jag satt av för att ta på mig jackan, släcka och gå ur ridhuset kände jag att jag hade rätt ont i bäckenet och höften där jag hade landat. Men det gick bra att sitta upp igen och skritta hemåt.

När jag kom in i huset satt/låg jag i soffan en stund och efter det kändes det riktigt illa när jag reste mig upp igen! Så ont!

Jag gick och lade mig och kunde konstatera att det enda jag kunde göra var att ligga på rygg. När jag lade mig på sidan fick jag så himla ont, oavsett vilken sida jag låg på. Kändes inte alls bra.

När jag vaknade på onsdagen kändes det ganska ok att fixa stallet och greja, men efter att ha suttit i möte på kontorsstolen i 1,5 timmar var jag återigen fruktansvärt stel och hade ont. Inte bra! Så jag försökte stå resten av dagen, men då fick jag istället ont i fötterna och korsryggen. Jag gick min vanliga lunchpromenad med hundarna och då kändes allt bra, inte ont, men senare på eftermiddagen och kvällen började det att värka rätt mycket. Jag trodde först att jag skulle kunna rida Bosse, men det var bara till att lägga ner och jag messade Charlotte att jag ställde in träningen på torsdagen.

Igår började jag dagen med att jobba ståendes, men efter ett tag satte jag mig och kunde konstatera att det kändes lite bättre ändå. Vi hade ett avdelningsmöte på eftermiddagen där vi fick göra lite pausgympa och det gick hyfsat tills vi skulle röra på höfterna, lite för stel var jag då!

Men natten till idag har jag faktiskt kunnat sova utan att ha ont och jag tror att jag har kunnat ligga på sidan och när jag vaknade idag kändes det väldigt bra i framför allt bäckenregionen. Jag är fortfarande lite öm i själva landningsstället, men det påverkar inte längre bäckenet, vilket är otroligt skönt! Det betyder troligtvis att jag inte har någon större skada där i alla fall!

Eftersom det kändes så bra hela dagen idag beslutade jag mig för att rida Bosse ett pass i ridhuset för att känna efter ifall det funkar. Jag skulle ju ha hoppat honom lite i veckan, men det blev ju ingenting av det efter avtrillningen.

När jag kom upp på hans rygg kunde jag konstatera att allting kändes bra! Så skönt! Jag kände mig inte riktigt lika rörlig och följsam, jag har nog en viss mental spänning kvar i kroppen, men ingenting gjorde ont och det var ju för jäkla gött!

Bosse var pigg och glad! Jag älskar verkligen att han har hittat ett sådant fint humör i ridningen nu! Det är så kul att rida honom! Överallt! Både ute och i ridhuset. Han är så positiv till allt vi gör nu och jag bara njuter av att ha en häst som är med mig och som alltid tänker framåt! Jag vet att han aldrig kommer att stanna på ett hinder och det är så härligt! Jag kan rida och hoppa honom med totalt förtroende!

Jag red fram lite i samtliga gångarter när vi kom in i ridhuset och det fanns en bana med två hinder på långsidan (samma som i tisdags med Kalle) och ett hinder på varje diagonal.

Vi hoppade lite i trav först och Bosse var verkligen på. Sedan körde vi en liten bana i galopp. Jag fick verkligen hålla i honom för han var så på och ville bara rusa mot hindren. Han behöver nog egentligen lite mer höjd på hindren för att hoppa riktigt bra, men jag kände att det inte var läge för det idag. Jag ville bara känna på hur det kändes att rida och tog ett ganska kort pass.

Han gjorde allting jättebra och var så fin! Jag var så nöjd med honom, min fina Bosse-Buse! Han är verkligen hästen som jag kan träna självförtroendet på och det kommer att ge mig modet att rida Kalle ordentligt, aktivt. Så det här kommer att bli bra!

Men nu står det en uppblåsbar väst högst upp på min önskelista! En väst som skyddar även höften, för det är ofta där jag landar när jag trillar av. Jag vill verkligen inte smälla i mina höfter igen och riskera bäckebproblem! Lyckligtvis känner jag mig inte rädd för att rida Kalle, han är ju ingen häst som avsiktligt slänger av sin ryttare, men jag behöver verkligen tänka på att hålla mig i rätt balans för att kunna hantera hans små vändningar. Jag är helt övertygad om att han kommer att sluta med de där grejerna när han får mer förtroende för mig och vi har tränat mer tillsammans! 

Bild från i tisdags!

Bosse på väg till ridhuset idag

Det finns ändå en fördel med att ha trillat av och det är att jag känner att det är ganska odramatiskt. I min hjärna florerar bilder på hur en avtrillning leder till stora skador osv, men oftast blir det ju inte så, utan det händer egentligen inte så mycket. Därmed inte sagt att jag längtar efter att trilla av, utan snarare att jag inte behöver sitta och tänka på hur det skulle gå ifall det skulle hända. Så jag känner mig lugn och ser fram emot att rida Kalle igen imorgon!

Kort förmiddagsrunda

Idag kommer hovis hit. Man vet aldrig riktigt när han dyker upp, men han skulle sko en innan mig, så jag tänkte att det var smart att rida Kalle en runda innan. Så jag släppte ut dem, fixade stallet, åt frukost och sedan hämtade jag in Kalle igen.

Han har gått åtta veckor sedan hovis var här senast och hans skor är rätt slitna, men de sitter bra och de glappar inte. Jag tycker det är bra att skorna får sitta någon vecka extra på vintern så att hovarna hinner växa lite. 

Vi gav oss iväg på en uteritt, med det nya bettet i munnen. Han verkar gilla det och var väldigt lugn i munnen till en början i alla fall. Vi skrittade förbi Kullagården där han var väldigt tittig och rädd för allt, vi red sedan upp mot Obbhultvägen (ännu läskigare), ner för Mute backe och sedan bort mot gärdsvägarna. Där blev han lite flängig med munnen igen, men höll inte på någon längre stund.

Däremot blev han väldigt rädd för en blå gammal stol som står precis där man ska svänga ner på gärdsvägen. Den var såpass läskig att han vände två gånger innan han vågade passera den. Lite drama queen...

Vi travade lite på gärdsvägen och där var han pigg och drog iväg lite samtidigt som han kastade med huvudet så det kändes som att kontrollen försvann där ett tag, men han blev bättre och vi kunde trava vidare. Vi fortsatte in mot Lunden och där var det ju jättefarligt när vi kom fram till deras trädgård. Men han gick förbi utan att vända.

Sedan travade vi upp mot Hulegården och även där var han väldigt tittig. När vi sedan kom tillbaka på vägen mot Kullagården slappnade han av och sökte sig framåt nedåt så han fick lite längre tyglar. Och han var väldigt lugn resten av vägen hem.

Han är otroligt snäll, även om han tittar på saker så går han ju fram även om det ibland krävs lite övertalning. Men han visar ju inga tendenser på att ge sig iväg eller att stegra som han gjorde första vecka jag hade honom, vilket är väldigt skönt!

Det blev ett lite kortare pass, men det var så att han fick komma ut i alla fall!

Fina Kalle-killen!

Eftersom jag inte riktigt vet när hovis dyker upp så släppte jag ut honom i hagen igen. Jag ska göra lite stängslingsjobb också. Det är sönder på ett ställe som jag behöver laga och så ska jag fixa den där lunch-hagen så att det är klart om vi får gå tillbaka till jobbet igen snart. Gött att ha det gjort ifall det bli vinter och tjäle!

Dressyrträning med Bosse!

 Bosse, Bosse! Vilken fin häst han har blivit nu! Ja, han har väl alltid varit fin att titta på, men nu är han så fin att rida! Varje pass! Jag har ju känt att han har blivit mycket mer positiv, framåt och lyhörd och därför ville jag rida ett dressyrpass med honom för Charlotte igår.

Han hade väldigt bråttom till ridhuset, halvsprang längs Linnarpsvägen :). När vi kom in i ridhuset var han lyhörd och framåt direkt, han svarade på allting framåt! Och även ganska bra bakåt! Jag kunde rida honom i en väldigt fin form och kunde leka med steglängden i alla gångarter.

Charlotte kommenterade att han såg VÄLDIGT fräsch och fin ut och jag kunde bara hålla med! Vi jobbade lite i trav med övergångar till skritt och tempoväxlingar i traven. Jag kunde länga och korta och jag behöver knappt ge några hjälper, jag kan rida honom med små fina hjälper. Vilken skillnad mot när jag fick driva i varje jäkla steg och ta långa diskussioner om ifall det skulle galopperas eller inte!

Vi gjorde samma jobb i galoppen, lite volter, ökningar, minskningar. Och nu börjar man kunna ana en tendens till samling i galoppen. Han är så balanserad och fin! Han spårar på volterna i traven och jag kan hitta den där perfekta  balansen där han är rund runt innerskänkeln och perfekt böjd och ställd i halsen.

Och allting är så himla lätt! Enorm skillnad!

Vi jobbade lite med galopp från skritt också. Vi började i höger varv vilket är svårare för honom och där satte han någon enstaka fattning. Men i höger gjorde han dem superbra! Direkt på skänkel och utan trav emellan! Så duktig kille!

Det enda han gjorde som inte var riktigt bra var när jag skulle jobba honom i högergaloppen och han inte ville gå fram, då gick jag på honom med spöet och då blev han sur och sparkade bakut, men då var han nog lite trött också. Det var ett rätt intensivt pass!

Tänk om det kunde bli såhär i vinter!

Kalle testar nytt bett!

I onsdags fick jag hem ett nytt bett från Fager bits. Modellen Alexander med vingar. Jag hade förhoppningar om att det skulle ligga mer still i munnen på honom och därmed göra honom lugnare i munnen. Han håller ju på ganska mycket med bettet, biter på det, flänger med huvudet, slänger ut tungan, så jag försöker hitta något som han kan bli mer bekväm med.

Vi red till ridhuset i vanlig ordning och Kalle tyckte att det fanns lite läskigheter på vägen. Han är inne i en lite mer "spooky" period nu verkar det som. Han är ändå lugn, men han tittar på väldigt många saker och kan bli helt fryst eller vända. Men han gör inget dumt, och när vi prövar andra gången brukar han gå förbi.

Han var väldigt fin att rida i onsdags! Det händer så mycket med honom för varje pass jag rider! Han var mycket lugnare i munnen och orkade hålla en stadig form i både skritt och trav en längre tid. Det var egentligen bara vid ett tillfälle som han flängde runt med huvudet och det var i traven.

Galoppen var superfin! Vi började i vänster (den svåra) och jag började i lite lätt sits, han galopperade lugnt, runt och fint och jag kunde sätta mig ner och faktiskt styra honom och reglera honom lite grann. Så härligt!

I högergaloppen var han ännu finare och blev faktiskt lite mer rund i formen och balanserad. Så häftigt! Han utvecklas så enormt mycket nu och det är superkul! Jag tänker faktiskt att han ska få hoppa lite nästa vecka, tycker att det börjar bli dags för det nu!

Galopp från skritt!

Ikväll var det Bosses tur att traska till ridhuset. Jag var lite nervös över att han var halt förra veckan och att han skulle visa något igen nu. Han var ju förvisso fräsch i söndags, men man kan aldrig vara säker. Skador kan komma när man minst anar det!

Lyckligtvis var han superfräsch och helt ren i samtliga gångarter. Han var på ett sådant härligt humör! Det har han ju faktiskt varit ett tag nu och jag njuter av varje pass som han är såhär! Det är en fantastisk känsla att efter tre års kämpande med en häst som inte vill gå fram, inte vill svara på hjälper, inte vill galoppera och inte vill någonting egentligen, kunna sitta och nästan bara tänka att vi ska framåt så får jag direkt svar. Snacka om lön för mödan!

Och det är väl den största lärdomen i mitt hästliv; DET TAR TID ATT BYGGA UPP STYRKA OCH KONDITION FÖR ATT KUNNA GALOPPERA!

För man kan ju tycka att det vore den mest naturliga sak i världen för en häst att galoppera. Och det är det ju. Men inte med en ryttare på ryggen som ställer krav på hur galoppen ska vara. Det krävs styrka, kondition och koordination för att en häst ska orka med det där. Och speciellt för en så stor häst som Bosse.

I alla fall så var han superfin idag. När vi värmde upp i trav var han väldigt på hugget, pigg och framåt. Han fattade galopp på första försöket. 

Efter uppvärmningen jobbade jag med övergångar. Först skritt-trav-skritt-halt-skritt-trav osv. Han gjorde det jättebra och blev ännu mer lyhörd och fin i formen. Vi gjorde sedan halt från trav och tillbaka till trav. Direkt reaktion framåt! Och efter ett tag blev det faktiskt halt från trav utan skrittsteg.

Vi gjorde ett gäng galoppfattningar från trav innan jag började be om galopp från skritt. I höger galopp som han har lite svårare med tog det några gånger innan han till sist satte en ren fattning från skritt. Den fattningen blev så fin! Vi hade lite problem med framåtbjudningen här, så jag fattade galopp från trav igen och nu krävs det så lite hjälper för att han ska göra det. Vi kunde galoppera några få språng, bryta av, fatta ny galopp, han var helt med på noterna!

I vänstervarvet satte han fattningarna från skritt mycket bättre, riktigt fint faktiskt, flera gånger. Han var så himla fin! Jag var supernöjd med dagens pass. Det är så mycket som har trillat på plats för oss denna höst och nu ser jag fram emot riktigt bra vinterträning så kommer vi att vara riktigt vassa till våren!

På torsdag ska jag rida ett dressyrpass för Charlotte, bara för att det var länge sedan och för att jag vill komma vidare med dressyren även om jag tycker att hoppningen är roligast. Men utan dressyren kommer vi inte att bli något bra hoppekipage, så den träningen är också superviktig!

Bästa passet hittills med Kalle!

 Igår var jag och Kalle i ridhuset en sväng. Dressyr stod på schemat och fokus var som vanligt GRUNDRIDNING. Det blåste rätt rejält på vägen dit, men Kalle var ändå rätt lugn. Dock blev han väldigt rädd vid "farliga gården" och vände, men efter lite övertalning gick han framåt igen och vi kunde komma vidare.

Väl i ridhuset var han lite sjåpig, spanade på "farliga kortsidan" närmast utgången, "farliga hålet" på långsidan och högen med hindermaterial. Mycket att spana på. Men han var ändå mycket bättre i formen denna gång än någonsin tidigare. När han väl hittade formen i skritten behöll han den på ett helt annat sätt än tidigare.

I traven jobbade vi som i torsdags, volter, lirka med innertygel direkt när han var på väg uppåt med huvudet. Han höll formen väldigt bra i traven också. Det var endast ett tillfälle då han tog bettet och lade tungan över och grejade, men jag red igenom det och sedan var han jättefin!

Vi fattade galopp, först vänster och huvudet for upp, men då lättade jag lite ur sadeln och vips galopperade han som han skulle och fick en jättehärlig rund galopp. Vi tog något varv på volten, ställningen och böjningen är fortfarande svår där, men han gör det bättre och bättre.

När vi sedan gick över och jobbade i högervarvet blev han superfin! Den rundaste och finaste och mest jobb-bara galopp jag hittills ridit honom i. Så härligt! Det är så kul att jag får lön för mödan så snabbt med honom! Det händer så mycket från pass till pass med honom. Det är nästan så att det känns lite för lätt efter allt jobb jag har lagt på Bosse för att få honom att jobba bra i galoppen. Men det är naturligtvis väldigt glädjande att vi gör sådana här fina framsteg!

Idag har jag fått hem ett nytt bett som jag ska prova imorgon. Det ska bli spännande att se om det blir någon skillnad. Berättar mer imorgon!

Pigg & fräsch Bosse Bus!

Bosse och jag kom ut strax innan lunch idag. Han var superpigg direkt från början och skrittade på som hejsan. Inte så konstigt kanske med tanke på att han inte har ridits sedan i måndags.

Vi skrittade förbi Kullagården, ner mot Lunden och när backen planade ut tog vi de första travstegen. Och de var helt klockrena! Så underbart!

Det blev lite mer trav på gärdsvägarna innan vi kom ut på Linnarpsvägen där han fick skritta resten hem. Han ville verkligen trava mer, taktade lite, slängde med huvudet. Riktigt pigg! Så härlig energi!

Nu hoppas jag att det håller i sig så att vi kan skritta till ridhuset på tisdag och träna för Charlotte på torsdag. Hade varit så kul!

Pigge Bosse på tur!

När jag var klar med Bosse fick alla grabbarna lite lunchhö i hagen och sedan tog jag med mig Nelly ut och kollade igenom stängslet lite. Stängde av förbindelsen till sommarhagen och öppnade grindarna mot kullen. Nelly tyckte det var jättekul att få springa lös och hon kom till mig när jag kallad på henne, så duktig tjej! Det går bättre och bättre att ha henne lös nu!

Hon gjorde lite rundor i kullen, sedan kom hon tillbaka och kollade läget när jag körde in ved. Men när jag hade kört klart veden såg jag henne en bra bit bort, uppe vid Hästabacken. Där försvann hon när jag ropade på henne...

Jag gick in och lät ytterdörren stå på glänt. Tänkte att hon kanske skulle komma tillbaka och det gjorde hon! Det tog inte lång tid innan hon satt utanför köksdörren och väntade. Hon fick vara med mig en stund inne och vila lite.

Jag drack lite te och tittade på lite Youtubevideos. När jag såg filmer på Pelle och mig från i våras blev jag så sugen på att sätta igång honom igen så jag bestämde mig för att gå ut och gå en runda med honom och Nelly. Det blev en kortare tur genom skogen. Han var pigg och fräsch! Så glad över att få komma ut och röra på sig! Han är så fin, min Pellehäst!

Trött Nelly!

Aktiv lördag!

Igår var det lördag! Ännu en grå dag, med en bister ostlig vind. Jag gick en lite längre runda med vovvarna på förmiddagen. Det kändes som om det var evigheter sedan vi var ute i skogen tillsammans. Nu blir det ju mest korta löprundor på lunchen på vardagarna. Det är gött att komma ut då, men det blir ganska samma runda varje gång och inte så mycket skog. Så det var verkligen härligt att komma ut på en mer riktig skogsrunda igår!

Tjejerna var pigga och glada och vi var ute i ca 1,5 timme. Så gött med lite skogsluft! 

Mina skogstjejer!

På eftermiddagen fick Kalle komma ut på en lite längre skogstur. Det är ett tag sedan vi var ute en längre runda också. Han har varit väldigt fin i veckan är jag ridit honom så jag tyckte det var dags för honom att få ett konditions- och styrkepass.

Han har blivit betydligt piggare nu tycker jag. Han har lagt på sig lite mer vikt och blivit väldigt rund och det märks att han har mer energi. Han blir inte dum på något sätt, bara det att han travar på med mer energi och kan bli lite stark i munnen.

Vi traskade upp i Obbhultskogen och sedan vidare mot Axelid. Han har inte gått där så många gånger tidigare, så han var lite småspänd hela vägen. Men han har ändå bra fokus framåt, vilket är så gött! Inte en enda vändning denna gång heller. Vi stötte väl heller inte på någonting som var särskilt läskigt heller, bara smågrejer som han tittade på. 

Till en början var han väldigt lugn och fin i munnen, men efter ett tag började han greja upp och ner, slänga ut tungan och krångla rätt mycket. Så irriterande! Men jag försöker att rida igenom det och intalar mig själv att vi kommer att komma förbi detta tids nog. Det ska bli spännande att testa lite andra bett på honom framöver. Bett som ligger mer still i munnen och som inte bjuder in till grejande. Vi får se hur det går.

Vi red ner mot Valasjön, travade lite grann där. Sedan svängde vi upp på berget och där fick han galoppera. Jag tycker nog att han har blivit snäppet starkare och orkar de där tuffa backarna lite bättre nu. Men de är såklart väldigt tuffa! Jag vet ju hur det är att gå upp där. Man är rätt slut när man kommer upp på toppen! Och mina ben var lite sura faktiskt när jag hade stått i fältsits hela vägen:).

Vi traskade sedan genom skogen mot Ryen. Där var han väldigt pigg. Tidigare har han slappnat av mer där, men igår ville han springa på fler ställen. Men jag brukar använda det skogspartiet till att skritta av ordentligt efter de tuffa backarna. 

Helt plötsligt blev Kalle halt när vi gick där genom skogen. Jag fick hoppa av och kunde konstatera att han hade fått en stor sten fastkilad i skon. Inte konstigt att han inte kunde gå med den!

Så sedan fick jag gå en bit för att hitta ett bra ställe att sitta upp på honom igen och sedan travade vi hemåt. Han skötte sig väldigt bra hela vägen tycker jag och han fick guldstjärna. Jag är så glad över att han är så modig och så härlig att rida ut på! Det gör det enklare att bygga hans styrka och kondition över tid. Och det är viktigt för att han ska bli fin i ridningen på banan också!

Jag försökte få honom att galoppera i vänster galopp så mycket som möjligt eftersom det är den som är svårast i ridhuset. Det lustiga är att när vi galopperar ute så grejar han inte med huvudet någonting, utan då galopperar han så himla lugnt och fint hela vägen!

Min fine Kalle i skogen!

När vi var klara var klockan närmare 16, vi var ute i två timmar, och då var det dags för mat och installning. Medan jag gjorde i ordning mat och vatten till alla pållar stod Kalle och spanade på sina kompisar genom sitt fönster. Så söt!

Spanaren!

Idag har jag fixat stallet och sedan sprang jag en runda med vovvarna. Jag har ju en Garminklocka och Garmin har en massa utmaningar varje månad. Denna helg var det en springa 5-km-utmaning som gjorde att jag faktiskt kom ut och sprang i morse före frukost. Såklart ångrade jag mig inte! Det gick lätt och var så härligt att springa! Ingen vind, tre plusgrader och så fint! Vi sprang strax över fem kilometer och jag sprang de fem kilometerna under 30 minuter, landade på ca 28:30, vilket är ett bra tempo för mig! Så jag var supernöjd med det!

De pigga löparvovvarna!

Nu ska jag gå ut och rida Bosse en sväng. Och jag hoppas att han är fräsch i sitt bakben nu! Jag longerade ju honom i fredags utan att se någon hälta, men igår när han kom springande i hagen tyckte jag att han haltade och sedan när han sprang in från hagen syntes ingenting. Jag blir inte klok på hans märkliga skador! Men det blir i alla fall en lite lugnare runda där jag ska trava och känna efter o han är fräsch eller inte. Är han inte det så blir det mer vila helt enkelt. Och kanske mer fokus på att få igång Pelle...?

Bosse klippt och checkad!

Ännu en ledig, underbar fredag! Städning var det första som stod på schemat idag. Jag städade ju lite mer ordentligt förra veckan, så det var lite mer småpyssel idag, men förmiddagen gick ändå åt.

Vid ett-tiden gick jag ut och hämtade Bosse i hagen. Jag skulle först checka av hur det såg ut med hans hälta från i måndags, då ha plötsligt blev halt bak när jag red honom. Så jag tog fram longerlinan. Åh, vad han hatar att bli longerad! Han blir så arg!

Först vände han bara upp, sprang några få steg bara och det var helt omöjligt att se någonting. Sedan fick jag honom att springa några fler steg och då kunde jag se att han såg fräsch ut. Så gött! Han har ju inte visat något när han har sprungit in från hagen, men det kan ju vara annorlunda på böjt spår.

Med det konstaterat så satte jag igång att klippa honom. Hans gamla klippning från slutet av oktober syntes knappt! Han har blivit så lurvig igen. Och svettas för minsta lilla!

Jag är så glad att alla mina hästar är så lätta att klippa! Även Bosse! Han stod mest och sov medan jag klippte honom och verkade helnöjd med att bli av med den där pälsen igen! Jag klippte inte benen denna gång, tycker inte att det ger något, tar bara en jäkla tid, så de fick vara. Annars körde jag täckesklippning som förra gången. Jag tycker att det räcker att ha dem klippta så. Så behöver jag inte använda en massa ländtäcken och bröte, de klarar sig bra med pälsen på ryggen och jag undviker de värsta svettningarna på halsen och vid sadelgjorden samt bakänden.

Jag blev nöjd med resultatet och Bosse såg också nöjd ut!

Bosse får fortsätta villa tills på söndag, han fick ju A2-vaccin i tisdags, så då brukar de få vila lite efter det. Jag hoppas att han känns helt fräsch så att vi kan träna för Charlotte på torsdag. Känns som om det vore dags för lite dressyr nu, det var ju ett tag sedan sist. Hade varit kul att rida ett dressyrpass på honom nu när han är så positiv och framåt!

Torsdagsträning med Kalle

Nu var det allt ett tag sedan jag tränade med Kalle för Charlotte. Förra träningen blåste ju bort, jag ville inte ge mig ut med honom i 20 sekundmeters storm, utan då stannade vi hemma istället.

Ibland kan jag (felaktigt) tänka att det inte är så mycket idé att träna Kalle för Charlotte när vi ändå bara håller på med grundträning. Med grundträning menar jag skritt, halt, trav, galopp, kontakt till mun, inga svåra övningar eller så, lite som man rider en unghäst helt enkelt. Men så fel jag har i den tanken! Det är ju SÅ himla bra att få Charlottes ögon på oss och att hon kan korrigera mig direkt där jag behöver lägga till innerskänkel, lirka med innertygel, rida framåt etc!

Dessutom får jag väldigt bra förklaringar till vad som händer och hur jag ska jobba med vissa saker för att undvika att han t.ex. slänger upp huvudet. Så värt varenda minut!

Igår fick han ju gå ett pass utan en dags vila emellan som han brukar få. Han var betydligt lugnare i sinnet igår, även om han inte var särskilt vild i onsdags, så märkte jag ändå att han var lite annorlunda.

När han blir trött/uttråkad vill han gärna hitta på saker som att bli rädd för skuggor eller hinder eller vad han nu kan hitta i ridhuset. Igår var han stencool. Det låg ett par vattenmattor utlagda på ena kortsidan som ponnygruppen före mig hade som rundningsmärke och dem lade han ingen som helst energi på!

Även "farliga" hörnet var mindre farligt och han lade inte särskilt mycket energi där heller. Det gjorde ju mitt arbete lite enklare, faktiskt. Han var bara väldigt arbetsvillig och fin.

Jag kunde göra halter utan att han slängde med huvudet en enda gång. Han brydde sig inte om ponnysarna som hoppade runt omkring oss när vi värmde upp. Han var superfin i formen i skritten och slappnade av bra i traven.

Vi fick börja med två travbommar på varje kortsida. Jag använde dem till att rida lite volter, byta varv osv. Växlade och red rakt fram på fyrkanten och jobbade honom med ställningen och formen. Han var så mycket lugnare i munnen igår jämfört med i onsdags! Han tuggar väldigt mycket på bettet, men var inte alls så slängig med huvudet!

Jag fick jobba med att direkt när han var på väg att räta ut sig och börja slänga med huvudet så skulle jag lirka med innerhanden och trycka på med innerskänkeln. När jag gjorde det fick jag direkt effekt och kunde jobba vidare med en rund och fin häst på volten. Han gick betydligt längre stunder i en stadig form och var så himla fin!

I galoppen började vi i vänster varv (det svåra för honom). Huvudet for upp och tungan ut, men Charlotte såg till att jag red igenom detta. Drev på framåt, lirkade med innertygeln i svängarna och till sist så lugnade han sig faktiskt och blev ganska bra. Så kul! Högergaloppen gick bättre, det tog inte lika lång tid att få honom stadig där. Så klar förbättring!

Sista övningen red jag på volt och gjorde övergångar skritt-trav-skritt. Och för första gången lyckades jag göra några riktigt fina övergångar! Charlotte trodde att vi hade tränat på detta, ja det har vi, men han har ju aldrig varit kvar i formen så fint som han var igår! Så duktig kille! Så kul att mitt jobb ger effekt så snart! Vi lyckades göra några riktigt bra övergångar och jag fick faktiskt hjälp av att vara på volten och kunna forma honom med hjälp av den i övergångarna.

Det jag behöver jobba på är att i vänstervarvet vill min vänsterhand tränga åt höger över mankammen när Kalle tränger inåt (åt vänster) och går emot innerskänkeln. Det är svårt, men jag försöker tänka på det och korrigera mig själv. När jag gör det korrigerar även Kalle och blir rund åt rätt håll:).

Jag ska även passa honom i vänstervarvet då han vill vrida ut mulen, genom att ta ett ledande tygeltag inåt-uppåt. Då rättar han ut huvudet. Mycket att tänka på, men vi får också resultat! Och jag var så njöd med honom!

Vi hade faktiskt vår 3-månadersdag igår! Tänk att jag redan har haft honom i tre månader! Och tänk vad mycket vi har gjort redan! Han har sett de flesta rundor vi har här och vi har tränat mycket i ridhuset och i paddocken. Vi har gått från att Kalle vänder lite här och där till att kunna fokusera framåt och jobba i samtliga gångarter! Snart kommer vi igång med hoppningen på riktigt också, ska bara stärka upp honom i galoppen ordentligt först!

Igår var det också snöfall när vi red både till och från ridhuset. När jag red dit hade jag snön mot mig i pannlampsljuset och det var rätt jobbigt! Sikten var inte den bästa och jag blev nästan sjösjuk när jag satt och gungade på Kalles rygg utan att se ordentligt. Men så mysigt med snö! Älska vintern!

Onsdag i ridhuset

I onsdags traskade Kalle och jag till ridhuset för att träna lite grundridning. Vi fick vara själva största delen av passset.

Jag började med att göra halter och begära att han skulle stå helt still i halterna. Han ville flänga med huvudet och när han inte fick gå framåt testade han att gå bakåt. Men så snart han stod still bad jag honom att gå framåt igen. Det gick bättre och bättre.

I skritten var han ganska fin, han ställer och böjer bra på volterna och han tar en bra kontakt på bettet. Han var stundtals lite okoncentrerad, men de stunder han var med mig var han riktigt fin!

Vi jobbade lite i trav också. Raka spår, volter, varvbyten. Här blev det lite mer flängande med huvudet, tungan åkte ut några gånger. Men när han gjorde det gjorde jag halt och lät honom hålla på tills han slutade och sedan  började vi om. Det blev några trav från halt också vilket han svarade bra på.

Han fick galopper lite grann också. I vänstergaloppen var det fokus på fyrkanten och att inte galoppera med flängande huvud. Fick till något varv där han var betydligt lugnare. Högergaloppen var bättre och där kunde vi jobba lite mer och lite lugnare.

Jag får känslan att han springer iväg lite i galoppen. Men min erfarenhet av Bosses uppbyggnadsresa har ju visat att det tar lång tid att bygga upp en hästs styrka för att orka galoppera som vi vill att de ska galoppera på t.ex. en volt. Så där vet jag att jag behöver ha tålamod, galoppera mycket ute och bygga kondition och styrka innan jag kan förvänta mig att han ska galoppera balanserat och lugnt.

Överlag kändes passet rätt bra. Jag märker att grundridningen som jag har ägnat mig åt ute de senaste passen ger resultat och att vi lär känna varandra mer och mer. Utvecklingskurvan är brant och min Kalle är så fin!

Jag har upptäckt en specialitet hos honom... Han lyckas rulla sig så att han blir lerig i pannan! Jag fattade först inte hur han lyckas med det, men så fick jag en film på honom från tidigare ägare och då förstod jag... Han är väldigt noggrann när han rullar sig om jag säger så... Ska försöka fånga honom på film här hemma någon gång :)

Veterinärbesök och annat

Igår var jag i ridhuset med Bosse för att rida lite dressyr. Fokus på galopp från skritt. Han verkade pigg och fräsch på vägen dit och jag började jobba lite i skritt och satte sedan igång i trav. Vi red längs långsidorna i traven och bytte varv några gånger. När vi red på diagonalen och skulle byta från vänster till höger varv känner jag plötsligt att han börjar röra sig konstigt och konstaterar rätt snart att han är halt bak. Så jäkla trist!

Det är såklart många tankar som far genom huvudet. Speciellt eftersom det var precis såhär det var när han fick sin gaffelbandsskada. Jag kände igenom båda bakbenen, kunde inte konstatera vilket ben han var halt på, men kände ingen värme, inga svullnader och han reagerade inte på någonting när jag tryckte och höll på.

Nåja, det var bara till att skritta hem igen. Jag linimentade båda benen från topp till tå och hoppades att det inte skulle vara något allvarligt och att det skulle gå över snart.

Idag har jag haft besök av Nenne på Neovet AB igen. Idag hade hon en glad överraskning med sig! Nämligen min "gamla" hoppträningskompis från HKRK, Lena Nauckhoff. Det är ju ganska exakt tio år sedan jag såg henne senast! Så himla kul! Pelle har en gång i tiden bott i samma stall som hennes häst "Derran" och vi hade mycket kul tillsammans via fälttävlanssektionen när jag var aktiv i HKRK.

Så kul att träffas och "catcha up"! Och återigen kände jag att jag saknar den där tiden när jag höll på som mest med egentligen allting, men framför allt fälttävlan och hoppning. Så kul vi hade! Ja, om allting går som jag har tänkt med mina planer för 2021 så kanske vi ses på terrängbanan igen... who knows...

I alla fall så var det Kalle som skulle få en munhåleundersökning idag och Bosse skulle få sin andra A2- och stelkrampsvaccination. Vi började med Kalle. Han var så lugn och fin! Han hade ju förvisso fått sedering såklart, men han stod så himla still och snällt och lät Nenne kolla och greja i munnen på honom. 

Det hon kunde konstatera var att han grejar väldigt mycket med bettet och har bitit på det så mycket att de första tänderna bakom bettet var helt polerade och nedslitna. Han har också ett lättare överbett (eller var det underbett?), vilket gör att tuggytorna slits lite snett och han får hakar i munnen. Dessa hakar slipade hon bort. Det som var positivt var att han inte hade någon typ av karies eller foderfickor eller annat och att han inte har några skador i munnen som skulle kunna föranleda hans grejande med bett och slängande med huvudet.

Hittade en så himla fin fjäril i sadelkammaren!

Trött Kalle får tänderna fixade.

Vi kollade också på hans nuvarande bett och konstaterade att det var bra tillpassat. Korrekt längd (som jag fick tips om senast) och det sitter bra i munnen. Dock ska jag prova några andra bett på honom, bla Novabett och rakt bett. De kan han ju inte greja med, så då kanske han blir lugnare i munnen. Så det ska bli spännande att testa!

Detta betyder att jag fortsätta gå på min tes att hans grejer är beteenderelaterat snarare än smärtrelaterat och därför kommer jag att fortsätta jobba som jag har gjort. Vara konsekvent i min ridning och erbjuda en lugn hand och ett bra stöd till bettet.

Pelle och Bosse fick sina sprutor också innan Nenne och Lena lämnade oss. Om en vecka är Bosse startklar rent vaccinationsmässigt i alla fall! Så spännande!

För övrigt så har jag haft span på hur Bosse har rört sig på väg ut i hagen och in från hagen idag och jag har noterat att han inte har visat någon hälta. Så gött! Nu hoppas jag att det håller i sig! Och att han bara hade fått någon smäll eller något som var tillfälligt. Han ska ju ändå vila några dagar nu efter vaccinationen, så det passar ju egentligen "bra" att han är halt just nu...

Planen är att longera honom på fredag för att kolla läget och om han är fräsch så får han gå ett utepass på söndag då jag kan känna på honom. Känns han bra då så blir det träning som vanligt nästa vecka.

Nu ska jag gå ut och klippa Kalle! Både han och Bosse har blivit så lurviga igen! Jag brukar vilja klippa andra gången runt nyår, men i år går inte det, jag kan inte vänta så länge! Det syns ju knappt att de har blivit klippta en gång!