Skogsarbetet idag!

Idag har vi (Älsklingen och jag) ägnat åt att röja upp lite träd som gått omkull i vårens stormar. Det blev en del slit då vi blev tvungna att dra fram två (mindre) träd förhand eftersom det inte gick att komma dit med skogskärran. När vi var klara med det började jag på röjningsarbetet på ett kalhygge som ska planteras.

Det skulle varit planterat där för länge sedan, men det kom lite andra grejer emellan såsom min fars bortgång och renoveringen av huset. Straffet blir att det växer upp en massa björk, gräs, hallonbuskar och annat ogräs och gör det svårframkomligt. Därför röjer jag nu ner allt skräp med röjsågen så att jag kan plantera till hösten.

Det snurrade på rätt bra och jag fick nog röjt mellan ½ och ett hektar, vliket kändes bra. Det var lite varmt, dock inte mer än ca 15 grader, men det blir svettigt i sågskyddskläder och hjälm. Så när jag kom hem var kläderna helt blöta av svett, till och med underkläderna!

Nu är jag rätt seg i ryggen och det känns verkligen att man gjort lite kroppsarbete, men det är skönt att ha det gjort. Älsklingen städade upp lite ris från vinterns avverkning och körde till rishögen. Det blev riktigt snyggt. Och lätt för mig att plantera sedan, då jag slipper släpa bort allt ris för hand.

Nu ska det bli skönt att vila resten av kvällen! Det är hårt att arbeta i skogen! Men kul!

Hårt skogsarbete kräver mat!

På väg till skogen!

Dagens överraskning:)

Vad vill han nu? :)

Underbar kväll!

Jag tog en långsam promenad i mina five-fingers upp i skogen och funderade på vilken fantastisk natur jag har alldeles inpå husknuten. Jag drog in skogens alla dofter, tallbarr, mosse, nyponros och klöver. Jag lyssnade på fåglarna som kvittrade. Jag kollade till kantarellerna som står på tillväxt och så plötsligt prasslade det till bredvid mig.

Jag hörde lite plaskande och några tunga steg. Rådjur? Vildsvin? Älg? Jag smög framåt och fick syn på en ganska liten älg. Jag kunde först inte avgöra ifall det var en årskalv, vilket hade inneburit att det också fanns en ilsken ko i närheten, eller om det var en fjolårskalv. Men jag såg inte till någon ko och den var nog lite för stor för att kunna vara en årskalv, så jag tittade lugnt på den medans den sprang iväg bort från mig.

Det var väldigt rogivande att gå där i skogen och det kändes som om det behövdes nu när jag är lite deppad över mitt förbannade ben...

Älg, dock inte den jag såg idag....

Silly walks

Löpskolning ska tydligen vara bra för att förbättra löptekniken och bli snabbare. Men den här videon får mig osökt att tänka på Monty Python's Silly Walks...



Klicka på länken för att se Monty Python's version ---> http://www.youtube.com/watch?v=IqhlQfXUk7w

Promenad får det bli!

Solen skiner (lite hånfullt) idag. Jag är så sugen på att röra på mig. Eftersom jag inte kan springa så får det bli en promenad i mina snyggaste five-fingers!

Ingen bra kväll!

Kvällen igår började ganska bra med att jag kom i lite nya kläder som var en storlek mindre än vad jag brukar ha. Verkligen kul! Speciellt jeansen!

Efter det gick allt utför. Jag klippte gräset. Det gick bra ända tills bensinen tog slut och gräsklipparen dog. Inget konstigt med det, egentligen, jag fyllde på ny bensin och drog igång den igen. Då gick det inte att få igång rotorbladet, som man ska dra i en spak för att få igång. Spaken var helt slapp och det gick inte att få igång den. Helt underbart när man bara klippt halva gräsmattan! Älsklingen och jag skruvade isär spaken, men kunde inte hitta något fel där eller något som kunde lösa problemet. Så nu är det bara till att skicka ner den till Handins och hoppas att de kan laga den.

På dåligt humör gick jag in och satte igång TV:n. Tittade på lite friidrott från Helsingfors och blev då sugen på att springa en runda.

Jag bytte om och gav mig ut på samma runda som i måndags. Jag gick första kilometern och började sedan springa på asfalen, då benet kändes av lite mer än i måndags. När jag sprungit nästan en kilometer talade 
Garmin-klockan om att batteriet var lågt och så slocknade den. GRR! Jag gick lite till och skulle springa igen, men det gick inte på asfalten. Gjorde för ont! Men när jag kom in på banvallen (där det är grusunderlag) testade jag igen och då gick det bättre. Smärtan försvann, men kroppen kändes tung och otränad. Det blev summa summarum ett riktigt jäkla skit-pass! 

Dessutom sitter jag idag med ett ben som gör ont igen. Jag blir så trött! Jag vill bara byta ut det jäkla benet mot ett friskt, väl fungerande nu! Jag får väl packa undan löparskorna tills all smärta försvunnit och varit borta ett tag, för det här funkar ju inte. Jag säger nu "hejdå" till Varbergsloppet och satsar på cyklingen istället, den enda träning som just nu inte gör ont i benet.

3-milatur!

Jag började kvällen med att trimma gräs i ca en timme innan jag tog cykeln och gav mig ut på en 3-milarunda. Den längsta rundan hittills för mig i år. Jag började starkt, uppförsbackarna som tidigare känts som berg, kändes mest som små kullar och allt flöt på väldigt bra.

Jag njöt av den vackra naturen och att se ställen som jag inte tidigare sett. När jag precis kommit till Köinge och började cykla hemåt hände det. Vid 2 mil passerat tog energin i min kropp slut. Jag drack lite vatten och förbannade mig själv för att jag inte varit smart nog att ta en banan innan jag åkte iväg.

Jag visste att det var ca en mil kvar att cykla, men eftersom jag redan hade avverkat 2/3 av sträckan övertygade jag mig över att jag skulle klara av det hela vägen. Och det gick bra. Motvinden kändes dryg, men jag kämpade på och till sist tog jag mig över sista backen och kunde rulla hem.

Jag hade hunnit bli ganska hungrig och satt och tänkte på att vi hade marinerat kött i kylskåpet som inte blivit grillat pga det dåliga vädret. Jag hoppades att min Älskling hade startat grillen. Att känna grilldoften i kurvan nere vid gamla brunnen kändes som en välsignelse och det perfekta slutet på min 3-milarunda!

Tredje gången gillt!

Äntligen skiner solen igen och ikväll ska jag passa på att trimma färdigt gräset runt huset. Hoppas det funkar bra denna gång utan snör-problem!

Let it rain!

Idag kunde jag inte hålla mig borta från löparskorna, trots att regnet verkligen ÖSTE ner. Jag var inne o kollade bloglovin ett tag, tittade ut, såg att det regnade lite mindre och beslöt mig för att ta på mig löparkläderna och ge mig ut.

Jag började turen med snabb gång en kilometer, sedan sprang jag en kilometer. Till en början tog regnet i och jag hade dessutom lite motvind, vilket resulterade i automatisk vätskepåfyllning när jag öppnade munnen. Det var svårt att se, men JAG SPRANG! Helt underbart! Benen pinnade på riktigt bra, jag överraskade mig själv med att springa andra kilometern på 5:30, utan att det kändes särskilt jobbigt, hade en medelpuls på 85%.

Sedan gick jag tredje kilometern för att springa fjärde. Återigen kändes det bra. Det var som om jag inte hade vilat alls. Det kändes mycket lättare att springa nu än när jag tränade löpning 4 dagar/vecka. En mycket märklig och skön känsla. På fjärde kilometern kom jag in på grusvägen och fick vinden i ryggen. Det regnade än mer frekvent och med ännu större droppar än tidigare och jag fick låten "let it rain" på hjärnan.

Kläderna blev tyngre, det klafsade skönt i skorna och det var inte längre någon idé att försöka undvika några vattenpölar, det var vatten ÖVERALLT! Plötsligt var fjärde kilometern sprungen på 5:34.

5:e kilometern gick jag och tänkte på andra regn-låtar. Purple rain, november rain, have you ever seen the rain, regn hos mig osv.

Sista 900 meterna avslutades med mördarbacken hem som jag klippte i ett riktigt bra tempo. Förvisso åkte pulsen upp till 98% till slut, men det kändes ändå bra, lättare på något sätt.

Väl hemma var det bara till att gå ner i källaren, lägga de dyngsura skorna på tork på pannan, dra av resten av kläderna (blöta kompressionstights är inte lätta att få av sig!) och hänga dem i torkrummet. Därefter in i duschen och sedan i myskläder och bara njuta i det numera (efter idog eldning i pannan) varma, sköna huset!

Benet/foten kändes av lite mer idag än i fredags, men jag har inte haft någon känning under hela dagen när jag har gått. Just nu är det lite svårt att bedöma om det är på väg åt rätt håll eller åt fel håll. Vi får se hur det känns imorgon!

DRÄNKT!

BRRRR!

Det är helt otroligt att man behöver elda nu för att hålla värmen inomhus!

Regnet det bara öser ner...

...men eftersom inte bara syrran i Falkenberg hittat svamp, utan även syrran på Ekerö gjort det så var jag bara tvungen att gå upp i skogen och kolla. Älsklingen och Selma följde med och även shit-phonen som jag för en gångs skull hade riktigt bra användning för då jag via Södras app kunde se vart mina gränser går någonstans.

Jag hittade lite svamp, de var väldigt små och de behöver definitivt växa till sig innan det är någon idé att plocka dem. Så de finns där, men jag får vänta några veckor till innan de får komma hem till stekjärnet!

Idag var jag tacksam över mitt fantastiska regnställ som höll mig torr hela vägen genom björksnår och annan skog. Jag konstaterade att det verkligen är hög tid att ta med sig röjsågen ut och börja röja ner björken som växt upp där jag ska plantera, det kan ju passa bra att göra det nu när det är så tråkigt väder och ljust länge på kvällarna!

Mums!

När det regnar får man hålla på med inomhusarbete. Eftersom allt pappersarbete är klart, fick det bli lite eftermiddagsfika!

Promenad mellan regnskurarna

Idag fick Selma följa med mig på promenad. Vi lyckades faktiskt undvika regnet som har fallit från och till under dagen. Jag hade inte riktigt samma klipp i steget idag, pga lite träningsvärk, så det blev inget vidare tempo, men det var skönt att komma ut iaf.

Vi sprang nästan över en räv med ungar. Ca 10 meter ifrån oss skällde det till och så såg jag räv-tiken springa åt ett håll och 4 eller 5 ungar som sprang åt andra hållet. Första gången jag ser räv-ungar på så nära håll.

I eftermiddag har vi varit på barndop ute i det fria och hade sådan tur att regnet kom precis när allt var klart. Sedan var det kalas och nu har vi kommit hem igen. Är ganska trött och seg idag så det var skönt att komma hem i god tid. Dessutom blir det pappersarbete imorgon, så då kan det vara skönt att vara utvilad!

Lugn, skön midsommar!

Det blev en lugn kväll igår hos ett par kompisar i Skogstorp. Regnet öste ner, traditionsenligt midsommarväder, alltså. Vi var lika trötta allihop, så vi åkte hem redan strax innan tolv, vilket kändes bra, då jag vet att hela min dag blir förstörd om jag lägger mig för sent.

Idag är det skönt att vakna upp utvilad och pigg! Tyvärr håller midsommarvädret i sig och det regnar från och till. Det kommer dock inte att hindra mig från att ta mig ut på en PW med Selma. Lite regn har ingen dött av.

Jag har faktiskt lite träningsvärk från gårdagens pass, så det betyder väl att det gjorde lite nytta iaf. I eftermiddag blir det barndop, två stycken. Så sedan är även denna dag slut. Skönt att man har en ledig dag till imorgon!

Några stapplande löpsteg idag:)

Idag skulle jag äntligen få trimmat klart allt gräs runt huset, vilket jag misslyckades med för några veckor sedan då snöret tog slut. Sedan har det tagit ett tag innan Älsklingen fick köpt nytt, så nu var det äntligen dags. Men det gick åt h-vete idag också, då hela snöret flög ut efter ett kort tag. Jäkla skit! Och jag fattar inte hur man får tillbaka snöret igen, så jag fick lägga ner igen.

Men då fick jag ju tid över till annat och tänkte att nu jäklar ska jag ge mig ut på en ordentlig powerwalk. Det har äntligen den här vecka börjat gå åt rätt håll när det gäller min skada. Jag har inte haft några svullnader varken i foten eller benet och smärtan har känts av alltmer sällan. Så jag tänkte att jag går en runda (är helt symptomfri vid gång) i ett lite snabbare tempo för att även få upp pulsen lite grann.

Det gick väldigt bra, jag fick upp ett ganska bra tempo och efter några kilometer testade jag även att springa lite lätt. Det kändes OK, lite stramade det i benet, men det gjorde inte ont, så jag sprang en kilometer, vilket gick bra och sedan gick jag igen när det blev asfalt och lite hårdare underlag och sedan sprang jag sista mördarbacken hem, som idag faktiskt kändes lite mindre mördande. Visst, pulen åkte upp i taket, men benen kändes starka och fräsha hela vägen, antagligen tack vare cyklingen.

På det hela taget kändes rundan mycket bra och jag planerar att lägga in liknande pass här framöver för att så sakteliga vänja kroppen vid löpning igen. Såklart kommer jag även att lägga in lite cykelpass för att hålla uppe pulsträningen och styrkan i benen.

Det är väldigt skönt att det äntligen går åt rätt håll med den där envisa skadan och det är verkligen total lycka att kunna springa lite igen, även om det blir korta sträckor. Min strategi framöver är att ta det väldigt lugnt med löpningen och byta ut veckans långpass mot cykelpass istället för att långsamt bygga upp kroppen.

Jag har redan märkt att cyklingen haft positiva effekter både på vikten och på måtten, så den är ju ett ypperligt komplement för att få undan de där irriterande extrakilona som jag bär runt på. En lättare kropp kommer ju helt klart att underlätta löpningen!

Frukost!

Jag älskar verkligen att kunna plocka egenodlade grönsaker i trädgården! Just nu är rädisorna fina!

Nu ska vi äta frukost! Glad midsommar!

Starka ben!

Idag skiner solen och frånsett att det blåser en hel del så är det helt underbart väder. Därför fick cykeln komma ut på en runda idag. Det blev en runda som jag cyklade den 21:e maj och det var kul att kunna jämföra känslan.

Idag kände jag till en början av höger knä, som ömmade lite och jag trodde att jag skulle bli tvungen att vända. Jäkla skitben! Men efter några kilometer släppte det och benen kändes bara helt underbart starka! Inte en enda gång behövde jag hoppa av cykeln och gå, trots rullgrus och tvättbräda i den brantaste uppförsbacken.

Rundan kändes mycket kortare idag och jag körde den 6 minuter snabbare idag, då har jag ändå stannat till lite och tagit lite bilder, så jag är mycket nöjd med det! Min snabbaste kilometer gick på 2:05, vilket ger en snitthastighet på ca 28 km/h.

Det känns som om cykelträningen har gett väldigt bra resultat väldigt snabbt och jag hoppas att mina starka ben kan hjälpa mig i löpningen sedan när jag kan springa igen.


Under cykelturen såg jag några lustiga saker där ute i skogen och jag kunde inte låta bli att ta lite bilder...

Varningsskylt på väg med ca 2 bilar/vecka...

Inte den nyaste grävmaskinen...

Syns inte så bra, men där står en max 30-skylt mitt ute i skogen...

Liten hund - stort ben...

Vår gamla tax, Donna, som är den minsta hunden i "kenneln" har idag lagt beslag på Selmas stora ben. Tur att Selma inte har kommit hem än och sett detta...

Donna ser ut som om hon hör hemma i "Jurkyrkogården" :)

Inomhusträning

Det var ingen liten regnskur som kom, utan ett rejält ihållande regn, så det fick bli 45 minuter på crosstrainern. Jag kan erkänna att jag dragit mig för att köra crosstrainer, eftersom jag tänkt att det är tråkigt att träna inomhus när det är "sommar". Men det var så jäkla gött! Musik i öronen och full fart!

Jag märkte att mina ben blivit starkare sedan i vintras och jag orkade köra på mycket högre belastning, vilket är bra. Benet kändes inte av alls och detta är såklart mycket bra alternativträning till löpningen, nu när jag inte kan springa. Crosstrainern är också en fantastisk hjälp för att gå ner i vikt då pulsen ligger högt hela passet igenom.

Det kändes skönt att stå där och kämpa, samtidigt som jag tittade på "Cold Case" och sneglade på ösregnet utanför. Det får bli mer sådan träning tills jag är frisk!

31 minuter med puls över 155!

Sommarregn...

Det var så fint väder tidigare i eftermiddags så jag planerade en cykeltur. Men när det var dags att gå hem från jobbet såg himlen mörk ut. När jag svängde av E6:an började det regna och nu när jag kom hem hörde jag åskan mullra. Inget cykelväder alltså, om det nu inte går över snabbt.

Så det får nog bli ett pass på crosstrainern istället. Men först lite mat!

Fick skruvat lite iaf...

Jag kom ut och fick skruvat fast osb-skivorna i sadelkammaren.  Det blev en del skruv över från vår renovering, både spånskiveskruv och gipsskruv. Jag valde spånskiveskruven och det gick ganska bra. Jag fick nästan gjort allt innan jag blev avbruten av ett trevligt besök.

När jag kom in hade Magnus börjat på en rabarberpaj som blev en rabarber-jordgubbspaj då det inte fanns tillräckligt med rabarber. Den luktar ljuvligt och ska snart avnjutas!

Imorgon blir det fortsättning på sadelkammar-arbetet, jag hoppas kunna göra så mycket som möjligt för att snart vara redo för målning.

Om man skulle...

...göra lite nytta och gå ut o skruva lite i sadelkammaren...? Känns som om kroppen behöver arbeta lite nu efter allt pappersarbete. Hjärnan börjar bli lite överhettad...

Fix fix

Håret klippt, presenter inhandlade. Nu blir det till att fakturera MERA!

Min sambo...

... ÄR BÄST!

En "liten" pålle...

När jag var ute och gick tidigare idag fick jag syn på en häst som låg helt utslagen på sidan. Jag kunde inte se att den andades och funderade på om den levde öht. När jag kom närmare började jag skramla med nyckelknippan som jag hade i handen och då reste han sig upp, den ståtliga ardennerhingsten.

Känns inte jättetryggt att han är instängslad med endast en klen ståltråd.... Tur att man inte har några märrar...

Heeelg!!!

Jahapp, då vart det helg igen då... En "hård" arbetsvecka med mek-gänget på treans turbin har lagts till handlingarna. Det har varit väldigt kul. Fötterna och ryggen har fått lite stryk, jag är inte van vid att gå med arbetsskor på betonggolv 8 timmar om dagen. Igår var jag så trött när jag kom hem att jag somnade framför TV:n. Men jag har lärt mig en del om hur ventiler ser ut inuti och hur de fungerar, vad det finns för olika modeller osv. Jag har också lärt mig att hitta på turbin, vilket är ganska svårt då det finns två sidor som ser exakt likadana ut på varje plan. Men efter att ha blivit skickad på diverse uppdrag och hämta grejer hit och dit så har jag lärt mig vilka trappor och hissar man ska ta för att komma dit man vill. Mycket nyttigt!

Det är också väldigt bra att ställa frågor om saker som jag håller på med i mitt vanliga arbete till de som jobbar i "verkligheten" och vi har haft en del intressanta diskussioner. Precis som på alla andra producerande företag är de som bestämmer alldeles för långt ifrån verkligheten och därför blir saker och ting inte alltid så smidigt för dem som ska utföra jobbet i sista änden. Det är dessutom bra att ha lärt känna folket lite när jag senare ska ut till dem och göra diverse projekt. Det går så mycket lättare om man känner dem man ska arbeta med sedan innan.

Om en vecka är det midsommarafton. Vad hände? Hur gick det till? Varför kommer midsommarafton alltid som en överraskning varje år???

Denna helg har jag en del inplanerat. Imorgon blir det pappersarbete på åkeriet. Jag har redan förberett en del här hemma och bett "gubben" förbereda det som kan förberedas så att det går lätt och smidigt imorgon. Jag har lyckats boka in en klipptid halv tio, så vi får börja i tid imorgon och inte ha för mycket att göra. Det ska nog gå bra. Jag ska också inhandla två doppresenter och en treårspresent då vi ska på "dubbel"-barndop på midsommardagen. Har två kompisar som ovetandes om varandra lyckats boka barndop samma dag, samma tid och samma plats. Bra, tycker jag, så behöver man inte spendera mer kyrktid än nödvändigt:).

Blir det dåligt väder imorgon får jag ta tag i sadelkammaren igen, den har legat på is ett tag. Annars händer väl inte så mycket, kan kanske bli en cykeltur, någon ridtur och någon promenad.

Nu har jag tagit på mig mina fantastiska 5-fingers och tänker ta en lite "test-promenad" med dem!

Rodeo-häst nr 2

Även Pelle var pigg idag och gjorde ungefär samma konster som Bosse. Skillnaden var väl att Pelle skjöt rygg och stannade istället för att springa vidare.

Jag körde några galoppfattningar från skritt och galopperade i lätt sits. I vänstergaloppen tryckte han upp ryggen ordentligt på slutet och fick en riktigt fin gungstolsgalopp. Kul!

De sommartrötta hästarna verkar ha försvunnit. Nu är de bara tjocka och energifyllda...

Skrittar av...

...Bosse, som inte alls var trött eller hade ont i fötterna när vi kom ut i paddocken...

Han hoppade, skuttade och skjöt rygg så att han höll på att gå omkull när han glömde av benen. Tokiga häst!

Tröttast:)

För 19 år sedan...

... den 13:e juni kom en hästtransport inglidande på vår gårdsplan. En hästtransport innehållande min första egna häst, Kepsen! Det måste firas! Vad kan vara bättre än att fira med de två hästar jag har nu...

Hittar inga bilder på min första häst, så det får bli en bild på min andra häst, Vigge

Cykeltur på historiska vägar!

Det blev en härlig cykeltur som träning idag! Jag cyklade till Åkulla och följde därifrån den gamla banvallen till Skinnarlyngen. 1911 invigdes järnvägen mellan Varberg och Ullared och trafikerades till 1961 då den lades ner( källa). Det var alltså på denna sträcka jag cyklade och funderade på hur det var att åka tåg där egentligen för 60-70 år sedan?

Längs med gamla banvallen

Bockstens mosse

När jag kom till Skinnarlyngen fortsatte jag mot Svartrå och vände sedan tillbaka mot Åkulla där jag bland annat passerade Bockstens mosse där Bockstensmannen hittades 1936 (källa). Det finns väldigt mycket historia här i närområdet, dessutom är allting väldigt välskyltat och uppmärksammat så det känns verkligen som att man befinner sig på historisk mark (fast egentligen så är ju all mark historia, men ändå).

Det blev en lagom kuperad tur idag, inga jättehemska backar och så satte jag nytt hastighetsrekord i Axelidbacken (där jag för ca 20 år sedan åkte rullskridskor av den gamla modellen utan broms)

Så nu är jag nöjd med dagens träning! Vila resten av kvällen!

Solen skiner!!!!

Otroligt, men sant! Så nu rycker det i cykelbenen! Eller ja, ALLRA mest rycker det förstås i mina stackars löparben... Men, det är bara till att inse fakta, benet vill inte springa. Jag tycker mig dock märka att det faktiskt känns bättre idag än igår och att det är på väg åt rätt håll. Vet inte om det kanske bara är inbillning och förhoppningar. Vi får se.

Jag har iaf bestämt mig för att inte springa ett endaste steg förrän jag är 100% frisk i mitt ben. Och när jag väl är det så blir det kort och lugnt till en början och en betydligt lugnare ökning av både tempo och sträcka. Nu är mitt enda mål Göteborgsvarvet 2013 och det tänker jag springa! Och då ska det kännas gött! Jag ska njuta hela vägen!

Cykeltur får det bli ikväll. Får fundera lite på vart jag ska styra kosan....

Lite svårt att hitta alla tår:)

Men till sist gick det bra!

Så jäkla coola!

ÄNTLIGEN!

I två lååånga veckor har jag väntat på detta paket!

Svamp-jakt och skogsbruksfunderingar!

Idag såg jag via Facebook att syrran som bor i Falkenberg minsann hade lyckats hitta kantareller. Jag kunde inte låta bli att ta en koll i skogen för att se om här också fanns något kul. Sagt och gjort, jag tog med mig Donna (i ett alldeles för stort halsband, varför försvinner alltid alla hundhalsband???) och vi begav oss till skogen.

Regnandet höll faktiskt upp, det har inte kommit något regn alls ikväll (konstigt nog), det fanns inga insekter i skogen (inte ens några myggor). Det var helt underbart att gå där. Tyvärr hittade jag inte minsta tillstymmelse till svamp och jag funderade ett tag på om syrran möjligtvis "plockat" sin svamp i frysen:). Däremot så började jag fundera på mitt skogsbruk istället.

Tyvärr är skogen väldigt ömtålig just nu. Dels har alla stormar gjort träden sköra, så de knäcks lätt så fort det blåser minsta lilla. Dessutom har det lilla skydd i form av skog som stod framför tagits ned i avverkningen och därför är det som finns kvar väldigt utsatt för blåst. Flera träd hade knäckts och en del hade vält lite här och där. Så jag måste dit och köra ut det så att det inte blir några hemska barkborrar som äter upp all skog.

Jag har ju också ett ordentligt planteringsarbete framför mig. Så jag funderade lite på vad jag ska beställa för plantor och när. Så när jag kom hem gick jag in på Södras medlemsnät för att se vilka alternativ som finns.

Oj, vad många alternativ det finns. Inte bara ska man välja trädslag (gran, tall, sitka, björk, ek, blågran etc etc) utan man ska också välja barrot, täckrot eller plugg plus ett. OCH liten, mellan eller stor. Jag blir tokig! Jag är så glad att jag har hjälp av min bästa skogsinspektor som hjälper mig med allt. Fick slängt iväg ett mail till henne  (eftersom jag befinner mig ute på turbin denna och nästa vecka är det inte så lätt att ringa eller bli uppringd) och  jag hoppas att hon ska kunna reda ut mina funderingar...

Det är mycket att tänka på som skogsägare, men det är ju angenäma problem.

Även i trädgården händer det grejer. Jag sådde ju dill, persilja, rädisor och gräslök för ett tag sedan. Rädisorna har redan blivit ordentligt stora och är skördbara. Morötterna var det dags att gallra. Gräslöken hade inte tagit sig och dillen och persiljan såg inte heller så bra ut. Jag fyllde därför en gammal zinkbalja med jord och sådde lite frön i förhoppning om att det ska bli bättre där. Jag tänkte även köpa lite olika kryddor och plantera där, det kan vara kul att ha!

Tråkdag:(

Förutom att jag har spenderat förmiddagen med mina kära tjejkompisar, har jag inte gjort någonting idag.

Det har regnat så gott som hela dagen. Jag börjar bli riktigt trött på det dåliga vädret. Jag vill ha sommar nu!

Och jag börjar bli förbaskat trött på att inte kunna springa! Visst, jag kan cykla, jag kan styrketräna, men det är inte samma sak som att springa. Jag saknar springandet något otroligt mycket!

Men det är väl bara till att härda ut. Någon gång kommer väl den dagen då jag kan springa utan smärta igen.

Jag har iaf två spännande veckor att se fram emot på jobbet nu. Jag ska nämligen vara med mek-gänget på 3:ans revision. Så imorgon åker arbetarkläderna på! Det ska bli riktigt kul!

5 år med Pelle - del 6

Här kommer lite övriga filmer och bilder på Pelle!

Dressyr i Laholm

Hoppning i Plönninge

Hoppning i Plönninge

Hoppning på FORF

Snygg-hästen!

Upp på banken!

Mer terränghoppning!

Full fart!

"Riktigt" vatten har aldrig varit farligt!

5 år med Pelle - del 5

Nu har Pelle stått mer eller mindre still i ett och ett halvt år. Jag håller på att lite långsamt börja komma igång med ridningen igen. Det är svårt då hästarna är pigga och jag ringrostig och lite feg (ännu fegare än normalt).

Men under dessa fem år så har Pelle blivit en mycket mer tillgiven häst. Till en början fick jag knappt peta honom i ansiktet och han var inte den som kom fram i hagen och ville gosa. Idag söker han mer kontakt och har blivit mer personlig. Just nu går ridningen bra. Han är i grund och botten en väldigt snäll häst som får sina spel ibland.

Pelles grejer kommer jag att få leva med. Idag känner jag en större säkerhet i min förmåga att hantera hans egenheter. Och när det dyker upp problem går jag tillbaka till markövningar för att stärka vår kommunikation.

Jag har lärt mig otroligt mycket under dessa år och har varit med om massor av härliga och mindre härliga stunder. Jag har nog i grund och botten blivit en bättre ryttare, även om jag fortfarande kan känna den där osäkerhetskänslan ibland. Då försöker jag andas djupt, tänka framåt och behålla lugnet.

Något som har varit positivt under hela min tid med Pelle är att han inte en enda gång varit skadad, halt eller ens haft feber. Det är rätt skönt att få har friska hästar!

Hade jag vetat att allt detta skulle hända när jag köpte honom hade jag aldrig köpt honom. Men såhär i efterhand är jag ändå väldigt nöjd med honom och han är en häst jag tycker väldigt mycket om. Ibland blir jag väldigt trött på honom, men någonstans hittar jag alltid orken att ta nya tag och fortsätta. Och så kommer ju de där stunderna när allting bara stämmer. När man rider in på banan och jag bara behöver styra Pelle, han letar hinder och hela banan går i perfekt "flow". Det är de stunderna som gör det värt att kämpa vidare!



FORTSÄTTNING FÖLJER...

Pappersarbete och träning!

Idag åkte jag och Älsklingen till åkeriet för att betala räkningar, göra lite avstämningar och skriva fakturor. Det tog lite tid eftersom det är första gången jag var med och hjälpte till, men det gick bra. Tack vare ett väldigt logiskt faktureringsprogram så löste sig allt mycket bra!

Efter att vi slängt i oss lite mat tog jag cykeln och körde hem som ett träningspass. Det var väldigt platt jämfört med tidigare pass och dessutom hade jag medvind så det blev egentligen inte förrän i sista mördarbacken hem som pulsen steg lite. Då det kändes som om det blev lite väl kort så körde jag även lite styrketräning via en app som heter Poworkout. Funkade riktigt bra! Jag körde mage, rygg och armar och det kändes bra. Så nu är jag genomtränad för den här dagen!

Gjorde visst lite fel...

Jag såg att jag hade lagt in fel runda i mitt senaste träningsinlägg. Men nu är det uppdaterat ifall någon vill se vart det var som jag snurrade runt....

BRR!!!!

Återigen en kall sommarkväll (?), regnet öser ner och jag tröstar mig med taccos, ett glas rött och värmeljus...

Lost!

Idag när jag kom hem från jobbet var det perfekta förutsättningar för en cykeltur. Helt vindstilla, dock inte särskilt varmt, men det spelar ingen roll så länge det inte blåser!

Jag försökte mig på rundan som jag körde för en månad sedan på min premiärtur fast åt andra hållet i tron att den skulle vara mer lättcyklad. Ack vad fel jag hade. Det gick uppför, uppför, uppför och så lite till uppför. Jag hade på mig solbrillorna för att slippa få insekter i ögonen och sikten var inte den bästa där i den mörka skogen.

När jag kört ett tag började jag känna på mig att jag inte var riktigt på rätt väg. Jag såg en massa skyltar som talade om vart alla Bexells talande stenar var och jag kunde inte minnas att jag sett dem när jag cyklade där för en månad sedan. När jag plötsligt såg samma hästskit en gång till förstod jag att jag lyckats köra i en cirkel och var på väg ett varv till. Helt otroligt! Första gången mitt fantastiska lokalsinne svikit mig! Kanske såg jag dåligt pga brillorna, kanske blev jag förvirrad av alla jäkla skyltar överallt (jag tycker det är lättare att hitta när jag får tänka själv), jag vet inte, men jag fick köra tillbaka och hittade den väg jag skulle ta.

Så det blev en lite längre runda än tänkt, men det gick ändå bra. Det var skönt att komma ut, dock gick det inte att stanna för att dricka vatten, då blev jag helt uppäten av alla jäkla myggor!

Det bästa med att det går mycket uppför är att till sist måste det gå nedför och det gjorde det också. Efter allt slit i alla uppförsbackar kom så äntligen belöningen i form av nedförsbackar i massor och till sist även asfalt. Skönt! Så det blev lite vila innan sista mördarbacken hem. Skönt avslut på en bra dag!

5 år med Pelle - del 4

Dagen efter att jag tagit mitt beslut om att sälja Pelle började jag så smått ångra mig och någon dag efter tömkörningsincidenten skötte han sig exemplariskt igen. När första intressenten ringde på annonsen insåg jag att nej, jag vill inte sälja honom, jag fortsätter att kämpa.

Och kampen fortsatte. Det gick lite upp och lite ner, stundtals var han helt underbar för att ibland bli helt galen, men jag jobbade mycket från marken, var ute och gick med honom, gjorde lite ledarskapsövningar osv.

Under hösten 2008 hade jag Garboso på inridning hos en tjej som heter Louise. Hon var även ridlärare så jag började rida lite smått för henne med Pelle. Jag kommer ihåg första gången jag red för henne. Det var på gården där hon hade Garboso och Pelle vägrade hoppa något grönsvart hinder och var alltmänt en pain in the ass.

Långsamt byggde vi upp mitt självförtroende och hoppningen gick bättre och bättre med Louises hjälp. Det var bra för mig att få träna helt själv, utan pressen från att andra ser hur dåligt det går/får stå och vänta. Vi jobbade mycket med stabiliteten i min sits och försökte komma ifrån min fokusering på avståndsbedömning (som jag är väldigt dålig på). Det var en helt ovärderlig hjälp i ett läge där jag inte visste hur jag skulle komma vidare.

Louise fick börja rida Pelle också, dels för att jag kände att jag behövde någon som kunde gå på honom när han satte till sin dumma sida och dels för att jag kände att han skrämt upp mig såpass mycket att jag inte längre kunde komma åt honom som jag ville. Det var väldigt nyttigt för mig att se någon annan, duktigare och tuffare ryttare få samma problem med honom som jag hade. Jag fick dessutom (äntligen) bekräftat att Pelle inte alls är någon särskilt lätt häst, speciellt inte om han lyckats skrämma sin ryttare lite grann.

Louise tog med Pelle på lite tävlingar och det gick väldigt bra, han var också med på några träningar för Claes Brudefors där de hoppade 1.30-1.40 utan problem. Pelle hade dock fullt sjå med att låtsas var rädd för diverse hinder innan han lugnade ner sig och gjorde sitt jobb.



En stor del av tävlingssäsongen 2010 tävlade Louise Pelle. Ända upp till 1.20. Det gick bra, han skötte sig fint på tävlingarna och han fick åka med på div II-hoppningen på hösten.

Pelle och Louise i Glommen sommaren 2010

Pelle och Louise i Kvibille hösten 2010 (1.10-klass)

Laget kom trea denna tävling

Sista div II-hoppningen ägde rum i Ätrabygden och det blev beslutat att Pelle och Louise skulle hoppa 1.20. Detta innebar veterinärbesiktning. Pelle har en rörelsestörning som kommer fram ibland, det var denna han fick anmärkning på vid veterinärbesiktningen vid köpet. Jag hade inte märkt av att han varit halt eller skadad under tiden jag haft honom. Visst, ibland var/är han oregelbunden vid ridning, men det är ingen hälta, utan bara en oregelbundenhet.

Vid veterinärbesiktningen i Ätrabygden var Pelle nog lite spänd och veterinären släppte inte igenom honom. Vi longerade honom och sprang upp en gång till men veterinären lät honom inte starta. MYCKET tråkigt! Så det var bara till att åka hem igen. Väl  hemma red jag ut honom en runda, men då visade han inte ens någon oregelbundenhet. Knasiga häst!

Det var Pelles sista tävling såhär långt, efter detta blev ju som bekant min pappa sjuk och jag blev tvungen att lägga ridstövlarna på hyllan ett långt tag!

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Cykeltur

Ikväll fick jag äntligen ut min Älskling på en cykeltur!

Vi körde först till kyrkogården, där jag satte liljekonvalj på pappas grav. Just liljekonvalj plockade han alltid och satte på bordet så att det doftade gott i hela huset.

Vi cyklade vidare förbi mitt gamla lekis, gamla skola och huset där en av mina klasskompisar bodde. Många barndomsminnen som kom tillbaka.

Vi körde förbi folkets hus och sedan ner mot Skärte där vi letade upp den väg jag missade när jag cyklade min långrunda senast.

Det blev en härlig tur i fantastisk miljö, underbar natur med solsken och en vind som äntligen slutat blåsa.

Selma sprang på hela vägen, men hon var rejält trött och nu ligger hon o sover på golvet gott!

Selma och Äsklingen vid kyrkogården

Fina liljekonvalj

Fantastisk natur!

Svar på kommentarer!

Det är verkligen kul med de kommentarer som jag får här på bloggen! Och jag säger bara: KOMMENTERA MERA!

Iaf så har jag beslutat mig för att besvara kommentarerna direkt här på bloggen, för att det ska bli lättare för mig själv och andra att följa kommentarerna. För att det ska bli lättare för er att följa kommentarerna finns det en liten länk som man kan klicka på i kommentarsformuläret, som heter "registrera dig via e-post" (se den inringade röda på bilden). Klicka på den så får ni mail när jag har besvarat era kommentarer! (Det krävs ju dock att man uppger sin e-mail-adress, men det är ju ingen som ser den ändå)

208 inlägg...

...på Bloglovin efter två dagars "datorfirhet" att gå igenom...

5 år med Pelle - del 3

Efter vår turbulenta tid 2008 insåg jag att jag var tvungen att söka hjälp med Pelle, det funkade helt enkelt inte. Som tur var hade jag fortfarande kontakt med Pelles tidigare ägare och hon kom och hjälpte mig hösten 2008. Det var bra för mig att se att Pelle krånglade inte bara med mig utan även sin tidigare ryttare, som dessutom är betydligt tuffare än mig.

Jag fick lite matnyttiga tips, började inse att det var när jag försökte styra och ställa lite för mycket som saker och ting inte fungerade. Jag började också alternera träningen lite och började tömköra Pelle, något som han tyckte var lite obehagligt och antagligen jobbigt, men verkade nyttigt för honom. Jag körde även en del ledarskapsövningar och avsuttna övningar för att försöka komma åt hans temperament lite och få honom att lita mer på mig som ledare.

Det fortsatte att gå upp och ner med tränandet och tävlandet och ett tag var det plankhinder som var ett stort problem, för att i nästa stund vara vattenmattor.



En dag när jag var ute och tömkörde Pelle fick han ett spel och blev helt okontrollerad och situationen blev rätt obehaglig då jag inte kunde kommunicera med honom alls. Då blev jag så trött på honom att jag bestämde mig för att nu fick det vara nog! Jag kände att jag på de två år jag hållit på och kämpat inte kommit någonstans, mitt självförtroende var helt kört i botten och jag orkade inte hålla på längre.

Jag satte ut Pelle på annons - till salu

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Grejat hela dan!

Den här dagen har verkligen gått i 150 knyck från tidig morgon. Christoffer tar studenten imorgon så det har varit en massa fix med det.

På förmiddagen fixade jag present, blommor, dricka och annat. Eftermiddagen har Elinore och jag ägnat åt att duka och fixa i ordning alla grejer.

Så nu är mam lite trött. Det som återstår är att fixa björkar, annars är vi nog klara med det mesta.

Under dagen har jag gjort fyra olika besök i olika ICAbutiker då jag glömt saker som måste handlas. Inte lätt att få ihop allt.

Men det är skönt att luta sig tillbaka och ta det lite lugnare ikväll!

Söndagspromenad med Selma

Selma och jag tog en skön skogspromenad. Det var fint att komma ut i blåsten och röra på sig. Selma är nu helt  utslagen och jag vilar fötterna framför TV:n. Det blir nog slapp resten av dagen:)

5 år med Pelle - del 2

De första månaderna med Pelle var helt underbara! Han tog mig över hinder och hinderhöjder jag aldrig tidigare hoppat, han var hur snäll och enkel som helst att hantera och det funkade superbra på träningar.

Han bar mig även över de första terränghindren i mitt liv på Hermanstorps bana, däv vi hoppade både 1 m-hinder och enstjärniga hinder utan att blinka. Jag kände att jag hade hittat hästen i mitt liv och var så nöjd med honom.

Första gången vi startade tillsammans var, om jag inte minns fel, en clearround-hoppning på Himledalens härliga gräsbana där vi flög över banken (som Pelle var överlycklig över att få hoppa) och alla andra hinder.

Allt var så enkelt och okomplicerat och jag började drömma om att tävla både terräng och kanske 1,10- 1,20 i hoppning. Att dressyr inte är Pelle favoritgren visste jag ju redan från början, men jag kämpade på med det också, eftersom jag tycker att man ska kunna tävla båda disciplinerna, om än på låg nivå, speciellt om man ska rida fälttävlan.

Dressyrtävling i Laholm

Hösten 2007 började plötsligt problemen dyka upp. Pelle började hitta på att han var "rädd" för diverse saker. Jag skriver "rädd" för jag vet inte hur jag annars ska förklara att en och samma häst i ena stunden hoppar allt man styr på för att i  nästa sekund inte kunna gå i närheten av vissa hinder som t.ex. vattenmattor eller blåa hinder.

Jag är en ryttare som har ganska lågt självförtroende i hoppningen, men om jag sitter på en häst som jag vet hoppar och som jag vet tar mig fram till hindren utan att jag gör för mycket (då jag i princip saknar avståndsbedömningsförmåga) så kan jag hoppa hur högt som helst. Det som hände den hösten var nog en kombination av att Pelle hittade mina svagheter som han utnyttjade samtidigt som mitt självförtoende sjönk då jag kände att jag inte klarade av att rida "världens lättaste häst".

Eftersom Pelle varit "medlem" i Hermanstorps KRK med olika ryttare i flera år, var han välkänd i klubben och jag fick hela tiden höra hur kul det var att "Pelle som är så himla snäll" äntligen hade fått en ryttare som ville tävla honom igen. Just att uppfattningen om honom var att han var så himla snäll, samtidigt som jag upplevde problem med honom gjorde att min slutsats blev att det måste vara fel på mig.

Det han gjorde, förutom att bli (ibland hysteriskt och okontrollerat) "rädd" för saker, var stanna, svänga höger framför hinder, bocka, studsa i galoppen så att man studsar ur sadeln, tvärvända i skogen, panikslaget galoppera på stället vid uteritt mm. Allt det här ledde till att jag litade mindre och mindre på honom och jag blev mer och mer osäker, vilket ledde till ännu mer problem.

Pelle är en väldigt känslig häst, han känner direkt om man är nervös, osäker, irriterad, ledsen mm och han utnyttjar det till varje pris. Eller om det är så att han själv blir nervös och osäker om ryttaren är det. Men visst kan jag tycka att han många gånger betett sig dumt när han hittat på sina grejer och helt klart har han testat mig ganska ordentligt. Å andra sidan så är han helt underbar när han är på sitt bra humör och då gör han vadsomhelst för att ställa upp för sin ryttare. Han skulle aldrig få för sig att bita eller sparka någon människa och han är helt underbar i all hantering.

Hans pappa Phaeton x är en ganska ökänd hingst som har gett många avkommor med en hel del konstiga egenskaper. "Egensinnig" är ett ord som ständigt dyker upp i samband med Phaeton x och i slutet av hans avelskarriär var rekommendationen att han endast skulle läggas på MYCKET lugna ston.

Under hösten 2007 och vintern/våren 2008 gick hoppningen och uteridningen upp och ner. Underbara träningar blandades med hopplösa träningar då jag inte ens fick honom att gå i närheten av uppvärmningshindren, utan jag gav upp och körde hem istället. Däremellan var det nära-döden-upplevelser i trafiken och avslängningar in i träd i skogen. Milt sagt en turbulent tid.



Trots alla problem och motgångar kom vi ändå ut på några hopp- coh dressyrtävlingar våren 2008. Det gick ofta ganska bra i 90cm-klasserna och mindre bra i 1m-klasserna, och dressyren var katastrof, men vi var iaf ute och tävlade lite grann.

Hoppning i Falkenberg (FORF)

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Det är välskyltat mitt ute i skogen...

Det surrar i fingrarna!

Idag fick jag äntligen kommit igång med trimningen av gräs runt huset och trädgården. Jag började med den gamla trimmern som inte ville gå igång så jag tog den andra istället. Tyvärr var det inte mycket snöre kvar på den så jag hann bara köra ett varv runt huset innan det var helt slut. Så då fick jag göra ett nytt försök med den andra, som hade kommit på bättre tankar och gick igång direkt.

Det blev ganska mycket körande i trädgården runt staketet, häcken, diverse träd och buskar. Jag höll på som bäst kring gärdsgården nere i den blivande fruktträdgården när snöret tog slut även på trimmern. Skit också! Men Magnus lovade att han skulle köpa nya snören imorgon, så då kan jag ju fortsätta.

Just nu surrar det "gött" i fingrarna efter vibrationerna i trimmern, kanske var det lika bra att snöret tog slut så att jag kan göra annat. Som till exempel ta en söndagspromenad med Selma...

En hovöm Bosse Bus:(

Igår fick Bosse komma ut på en liten uteritt. Han var väldigt lugn, men det berodde nog mest på att han hade full sjå med att akta sina barfota fötter (eftersom han tagit av sig skorna) från att göra ont. Det är verkligen obehagligt att rida en häst som är så hovöm, jag kan inte sluta tänka på hur ont det gör i mina egna fötter om jag försöker gå barfota på grus och undrar om det är så han känner. Jag kan bara inte förstå hur de där "barfota-förespråkarna" kan med att rida sina hästar barfota i syfte att de ska "vänja sig"...

Vi tog en runda i skogen och till sist kom vi äntligen till en mjukare stig med mer gräs och då trampade han på riktigt ordentligt i traven och blev riktigt fin. Trots blåsandet gick ridturen väldigt bra och han höll sig lugn hela vägen.

Jag har alltid tyckt att hästarna blir lite mer stissiga när det blåser, men jag insåg igår att det inte är det värsta. Det värsta med blåsten är att man inte hör vad som händer runt omkring. Speciellt om man rider på en trafikerad väg som jag gjorde igår, då blir det väldigt svårt att förbereda sig för möten med bilar och annat eftersom man inte hör dem och det gillar jag verkligen inte!

Tack vare Bosses hovömhet får han ta det lite lugnt tills bästa hovis har varit här, vilket bör bli inom någon vecka. Kanske ska limma fast skorna med superlim den här gången!

Bjuder Älsklingen på lyxfrukost!

Häst nr 1 avklarad!

Det blev en uteritt för Pelle och mig idag i det blåsiga vädret. Han var lite spänd emellanåt, men med mina starka framåtdrivande skänklar fick jag honom att tänka framåt i alla lägen.

Så det blev en riktigt mysig tur. Synd bara att det ska blåsa så förbenat, hade det inte gjort det hade det varit t-shirtväder...

Ny blir det lunch innan nästa häst ska ut, Trött-Bo, som han kallas numera...

Högerbenet kändes förresten bättre idag, det gjorde inte alls ont att rida lätt eller stå i fältsits! GÖTT! Dock blir foten spänd men det brukar jag ha problem med annars också.

Låååång helg!

Jag vaknade vid 8 idag och insåg att jag har en lång, skön helg framför mig. Tänkte inte riktigt på det igår, men jag har tagit ledig måndag och tisdag, eftersom Christoffer tar studenten på tisdag kändes det "onödigt" att jobba på måndag. Det lär väl vara en hel del grejer som ska förberedas även om vi redan fått hjälp med en hel del.

Så nu har jag fem (eller fyra om man bortser från tisdagen) sköna orörda dagar framför mig. Känns riktigt bra, faktiskt! Idag skiner solen också, vilket gör att jag känner mig sugen på att ägna förmiddagen åt mina knäppa hästar. Pelle är först ut idag, har inte riktigt bestämt om det blir paddock eller uteritt för hans del.

Mitt ben känns bättre än vad det har gjort på hela veckan. Stundtals gör det ont, men inte lika mycket som förut. Svullnaden i foten och vristen har gått ner helt. Så det verkar som om det är på väg åt rätt håll. Därför ska jag ta det väldigt lugnt med belastningen och verkligen vila tills det inte känns något alls!

Det var skönt att komma upp till ett 22 grader varmt hus idag istället för gårdagens 16. Jag eldade i pannan som en tok igår kväll och det gjorde gott. Bra att det inte tog så lång tid att värma upp huset i alla fall!

5 år med Pelle - del 1

För fem år sedan köpte jag min älskade Pelle, eller Atmosphere som han heter egentligen. Pelle är en mycket speciell häst, fast med Phaeton x som far så är hans underligheter kanske inte så konstiga.

Min och Pelles historia började iaf den 10 april 2007 då jag var och provred honom för första gången. Jag fattade tycke för honom direkt och tyckte det var väldigt smidigt att ha hittat en häst som fanns så nära, bara några mil bort, efter att ha rest runt både här och där och tittat på diverse mer eller mindre konstiga hästar.

Jag tyckte om hans sätt i stallet där han var väldigt lugn och stod still medan jag sadlade och tränsade honom, han var jättetrevlig att rida och kunde byta galopp i språnget och hoppade också väldigt trevligt. Att han dessutom hade rutin som fälttävlanshäst var också ett stort plus då jag gärna ville testa på det.

Jag åkte hem och funderade lite på hur jag hade upplevt honom och ringde tillbaka till ägaren några dagar senare och talade om att jag ville ha honom. Då fick jag besked om att en annan person (som jag råkar känna till, vi kan kalla henne M) hade beslutat sig för att köpa honom.

Jag blev så besviken, speciellt eftersom jag dagen innan hade pratat med en nära vän till M som då sa att M hade sagt till henne att hon inte riktigt gillade Pelle och därför inte tänkte köpa honom. Jag hade då sagt att det var bra eftersom jag var så intresserad av honom. Detta sa jag också till ägaren, men hon hade ju fått positivt besked från M, så hon valde att sälja till henne (vilket jag såklart förstår, hon kunde ju omöjligt veta att det jag sade var sanning).

Mitt hästletande fortsatte, fast det var svårt när jag visste vilken häst det var jag ville ha och vid den tiden var det viktigt att säga ifrån snabbt om man ville ha den häst man provridit eftersom hästarna såldes väldigt snabbt. Det var helt klart säljarnas marknad.

Efter att ha letat några veckor till och hittat en annan häst, som precis fått en anmärkning i bakknäet på veterinärbesiktningen, ringer plötsligt telefonen. Det är Pelles ägare som undrar om jag fortfarande är intresserad av att köpa honom, då M backat ur affären efter att Pelle fått en diffus markering på ett ben vid veterinärbesiktningen.

Pelle skulle först behandlas, sedan vila en vecka, därefter sättas igång innan han skulle gå igenom en ny besiktning. Så då fick jag tillfälle att rida Pelle under igångsättningen och kunde känna lite mer på honom innan besiktningen, vilket var jättebra.

Pelle gick igenom besiktningen utan anmärkning, men fick en reservation i försäkringen, som jag senare fick bort med ny besiktning. Jag hade fattat mitt beslut och i början på juni flyttade han hem till mig. Äntligen hade jag fått en läromästare som skulle ta mig upp i klasserna i hoppning och få ut mig på fälttävlansbanorna, tänkte jag....

FORTSÄTTNING FÖLJER....