Sidor

onsdag 30 november 2016

Inomhusträning...

...är verkligen inte min grej! Jag hatar att träna på maskiner utan att förflytta mig framåt. Jag saknar den friska kuften mot huden och som går ner i lungorna.

MEN... nu är det ju så att min superpannlampa är ur funktion och det var väldigt blåsigt och kallt ute idag, så det var ju väldigt lämpligt att ta ett pass på crosstrainern.

40 minuter blev det. Distanspass. Körde på min träningslista på Spotify och justerade belastning efter tempot i låtarna. Mestadels låg belastning och högt tempo.

Det var lite segt i början, men med ca tio minuter kvar kom jag igång. Synd att det var dags att sluta när det gick som bäst. Men det är väl bra att sluta på topp, antar jag.

Jag hade också glömt hur jäkla svettig man blir av att träna inomhus, på crosstrainer i synnerhet! Men det är ju gött med lite svett:).

Tre dagar av denna vecka har gått och jag har hunnit med tre träningspass. Nu hoppas jag få till åtminstone ett rullskidpass i helgen, det hade varit så jäkla kul!

Arkivbild...

tisdag 29 november 2016

Mörker...

Igår kom jag, förmodligen sist av alla människor i hela världen, på att det finns ljusslingor som drivs med batterier! Så då kollade jag vad som fanns och kom hem med en jättefin ljusslinga som jag satte upp i växthuset idag. Blev himla mysigt! Den lyser i sex timmar, sedan släcks den och tänds igen samma tid imorgon. Himla smart!

Svårt att ta bra bilder med Iphonen i ett halvmörkt växthus...
Efter att ha fått i mig lite kvällsmat och fixat med lite pappersarbete tog jag på mig löparkläderna och tog med mig Selma och stavarna ut. Pannlampan på huvudet och extrapannlampan i fickan (trodde jag). 

Vi började med att gå en kort sträcka och när jag kom upp på banvallen började vi springa lite. Det kändes lätt och bra och framför allt skönt att kunna springa efter två veckors bortavaro.

När vi varit ute i ca tio minuter stänger plötsligt (den helvetes) pannlampan av sig. Jag trycker igång den och den lyser i ungefär fem sekunder. Satan också! Men jag hade ju extralampan i bakfickan! Så jag börjar leta efter den. Tar av mig stavarna och handskarna, hittar inte extralampan! Efter ett tag inser jag att jag måste ha tappat den någonstans! Förbannat också!

Tusen tankar far genom huvudet! Ska jag ringa Magnus så att han får hämta mig med bilen? Ska jag tända lampan varje gång den släcker sig? Ska jag fortsätta utan pannlampa???

Det är ju för jäkla mesigt att ringa efter skjuts och jag ville ju genomföra mitt träningspass. Så jag började med att tända lampan varje gång den släckte, men efter ett tag orkade jag inte hålla armen på huvudet så jag gav upp och fortsatte att springa i mörker. Och där jag bor, ute på landet, finns inga gatulampor utan det är mörkt, RIKTIGT mörkt!

Men den här gången övervann jag nog min mörkerrädsla en gång för alla. Jag var jäkligt arg på att pannlampan inte funkade, den är inte ens ett år gammal och var dessutom nyladdad. Jäkla skitlampa! Så jag sprang på med stavarna i mörkret. Fick springa på känn, men efter ett tag så kom mörkerseendet. Och det förstördes lika snabbt varje gång det kom en bil.

Jag är väldigt glad att jag inte hade på mig rullskidorna, vilket var planen från början, nu när jag har en så "bra" pannlampa. Det hade inte varit särskilt kul att behöva släpa på rullskidorna, för det hade ju knappast gått att åka med dem i mörkret... 

Jaja, det som var bra med detta var ,som sagt, att jag inte längre är rädd för mörkret! Och det kändes bra att få upp pulsen lite!

Nu får det bli en ny pannlampa! Någon som har något bra tips...?

måndag 28 november 2016

Återkomsten...

För första gången på två veckor ringde väckarklockan fem denna morgon. Efter en god natts sömn var väl det helt ok. Jag kom upp ur sängen ganska direkt och fick fixat stallet rätt snabbt, så klockan var bara tjugo över sex när jag steg in i bilen för att bege mig till jobbet.

Det kändes nästan lite konstigt att komma till jobbet igen efter så lång tid. Nästan som när man har haft semester. Skillnaden är ju dock att ingen annan har haft semester...

Så arbetsdagen har gått åt till att gå igenom mailboxen, uppdatera mig på vad som hänt de senaste veckorna och planera framåt.

Det var en omställning att gå från att tillbringa större delen av dagen i ryggläge till att stå framför en dator i åtta timmar! Stundtals var jag rätt trött och kände att jag inte riktigt är tillbaka där jag var innan jag blev sjuk.

Men dagen gick och plötsligt var det dags att gå hem. Då kom den där härliga känslan av energi, en längtan efter att få röra på sig. Så det var det jag gjorde när jag kom hem. Rörde på mig.

Jag tog in hästarna, åt lite och sedan gav jag och Selma oss iväg i mörkret med stavarna. Det var flera minusgrader ute och rätt bitigt. Som tur var ingen vind att tala om.

Vi traskade banvallen västerut, tog Tvååkersvägen till Linnarpvägen och sedan sneddade vi gärdsvägarna bort till Obbhultvägen.

Den här gången var det riktigt mysigt att gå där i pannlampans sken. Ingen mörkerrädsla alls! Så skönt!

Drygt en timme var vi ute och nu ska det bli skönt att lägga sig och sova. Ny arbetsdag imorgon!

Selma spanar ut i mörkret

söndag 27 november 2016

Skogspromenad!

Idag har vi vaknat upp till en solig, men lite blåsig novemberdag! Helt fantastiskt väder! Jag kunde inte låta bli att ta en sväng i skogen med Selma!

Vi fick dock först vänta på Helga och Husse som var ute och jagade en runda innan vi kunde ge oss iväg. Första ansträngningen efter sjukdom är alltid lika spännande. Hur ska kroppen reagera? Vad händer när jag blir andfådd? Kommer det hostanfall? Kommer jag att orka?

Jag satte ribban högt och vi traskade mot Åkulla. Vi svängde upp i Flähultskogen och där kom första utmaningen - en rejäl backe, lång och härlig! Det gick förvånansvärt bra. Pulsen gick upp, men inga hostanfall. Och det kändes bara bra.

Det var så underbart att få andas skogsluft igen. Som jag har saknat att vara ute och röra på mig! Det har varit det absolut värsta med att vara sjuk, att inte orka vara ute och röra på sig!

Vi kom ut på banvallen och gick den västerut innan vi svängde upp i skogen så att vi kom upp ovanför Axelid. Sedan tog vi genvägen mot Obbhult.

Vi avslutade rundan genom att traska upp på berget bakom Linnarp och sedan gick vi hemåt. Vi var nog ute i ett par härliga timmar!

Totalkänslan var bra. Energin är inte på samma nivå som innan jag blev sjuk, men det var så skönt att röra på sig, att få upp pulsen och känna att kroppen klarar det. Jag hoppas kunna ha energi efter jobbet denna vecka så att jag orkar gå lite promenader och så att jag kan komma igång och träna igen. Det längtar jag efter!

Lycklig vovve i skogen!

lördag 26 november 2016

Framsteg!

För första gången igår var inte morgonfixet i stallet så jobbigt som det har varit de senaste två veckorna. Jag svettades inte lika mycket och behövde inte vila efteråt. Ett hopp om tillfrisknande föddes.

Efter stallet tog jag bilen till tippen för att slänga lite skräp från renoveringen. Jag passade också på att köpa lite kött till kvällen, tvätta bilen och köpa lite julblommor.

Men efter det var jag rätt trött ändå. Så det blev lite vila i soffan ändå på eftermiddagen.

Idag vaknade jag utvilad, gick ut i stallet och fixade. Och idag kände jag faktiskt energi i kroppen! Så himla härligt! Visst, jag är inte på samma energinivå som jag var innan jag blev sjuk, men det är ändå en enorm skillnad mot hur det har varit de två senaste veckorna!

Inte överdrivet svettig idag heller och med energi kvar att göra saker efter frukost. Helt underbart!

Så det blev en hel del adventsfixande. Jag tog fram alla ljusstakar, sanerade alla fönsterbrädor, dammsög och svabbade alla golv. Så gött med ett rent hus!

Sedan gick jag ner i källaren för att försöka reda ut alla trassel med ljusslingor. Oj, vilket meck! Dumt nog hade jag inte märkt upp vilka slingor som hörde till vad. Och det är inte helt lätt att gissa sig till hur lång en ljusslinga är när den ligger ihoprullad i en hög. Men till sist kom jag ändå på hur det skulle vara och jag fick upp alla ljusslingor där de skulle vara! Så nu är det fint även utomhus!

Efter det bar jag in vår konstrottinggrupp till vinterförvaring. Den har ju stått i växthuset ett bra tag nu, men när det blir vår ska jag ju nyttja västhuset till max för västodling, så då kan jag ju inte ha en soffgrupp som tar upp all plats. Så nu är det tomt och fint i växthuset!

När jag var klar med möblerna och hade fått i mig mat kom Magnus hem med kött från en hel gris som skulle läggas ner. Men det gick rätt snabbt ändå, allt var ju färdigstyckat,så det var rätt smidigt. Barnen tog en kvart var, så vi fick en halva, det räcker ett bra tag för oss!

När vi precis hade fått ner vår halva av grisen kom Elinore, Jocke och barnen och hjälpte oss med det sista, så det var ju vältajmat.

Vi åt lite god mat också och umgicks hela kvällen. Även Hanna kom förbi och käkade lite. Mysigt avslut på dagen!

Förra veckan var jag sist i Garmins stegutmaning..

Hopplöst sist...
Ja, förutom den som hade noll steg då... Denna vecka ligger jag inte mycket bättre till, men imorgon blir det nog många steg om jag får vara fortsatt pigg. Jag tänkte gå en promenad med Pelle, en promenad med Selma och så aktivera Bosse på något sätt, så det kan bli en riktigt bra dag!

måndag 21 november 2016

Måndag...

Hej och välkommen till sjuk- och gnällbloggen! Jag är sååååååååååååååååååååååååååå frustrerad! Varför vill den här jävla skiten aldrig gå över???? Jag är så grymt frustrerad att jag snart inte vet var jag ska ta vägen! Jag HATAR detta!

Igår var jag återigen däckad och så jäkla hängig. Jag sov dock ända till tjugo i nio, vilket inte har hänt på väldigt länge. Utvilad och fin, tänkte jag när jag gick upp. Sedan gick jag ut i stallet och fixade hos hästarna och sedan var jag helt slut igen. Jag blir så trött!

Dagen tillbringades i soffan framför vinterstudion (så att jag blev ÄNNU mer sugen på att träna!!!) och därefter världscupen i hoppning från Stuttgart.

Det enda jag kunde glädja mig åt var de här bushundarna:




De har ju varit understimulerade ett bra tag nu, så såhär höll de på tills det var eftermiddag. De är busiga, men så mysiga! Jag är så glad att jag har dem!

Annars hände det väl inget speciellt igår. Mer än att jag fick konstatera för mig själv att det inte blev någon resa till jobbet idag och därmed inte heller någon presentation. Jäkla skit! Men så är det. Det går inte att påverka när man blir sjuk och det är bara till att ta nya tag när man kommer tillbaka. Så jag fick i alla fall snackat med chefen igår, så han vet läget.

Jag fick även snackat med min kollega som jag skulle köra presentationen med i morse. Jag vaknade med halsont och ganska ansträngda stämband. Så han hörde på mig att jag inte var i form.

Så framför mig har jag ännu en dag i soffan. Så jäkla tråkigt! Jag vill bara bli frisk! Så att jag har något kul att skriva om...

lördag 19 november 2016

Räddad av Vinterstudion!

 Det finns faktiskt en fördel med att vara sjuk. Det är att man utan samvetskval kan ligga i soffan en hel dag och titta på TV. Lyckligtvis drog Vinterstudion idag just idag med premiärtävlingar på skidor från Bruksvallarna.

Så denna dag har också tillbringats till stor del i soffan. Och helt ärligt vet jag inte riktigt om det var bra för min hjärna att se bilder på snö och skidåkare... Alltså, jag längtar något så fruktansvärt mycket efter att få åka skidor!!! Eller i alla fall rullskidor! Såpass mycket att det kom tankar om att ta på sig rullskidorna när solen tittade fram i eftermiddags... Givetvis inser jag att det där rullskidpasset ligger en bit framåt i tiden, men jag är rätt otålig!

Istället för att ta på mig rullskidorna tittade jag vidare på TV och såg en dokumentär om hur danskarna hanterar antibiotikaresistens hos sina grisar... Fy fan, säger jag bara!

I natt har jag fått sova en hel natt ända till klockan fem utan att hosta en enda gång! Så underbart! Trots det har jag inte varit på topp idag heller, utan sov faktiskt en stund under vinterstudion. Men nu i eftermiddag kände jag mig ändå något piggare och gick ut för att bära in ved.

När jag kört in veden passade jag på att mocka lite hundbajs och så kom jag på att jag hade en påse sättvitlök som skulle planteras. Nu är ju tjälen ur jorden igen och så regnade det ju för en gångs skull inte. Så jag passade på. Det ska bli så spännande att se hur det artar sig. Jag har testat att sätta vitlök förr, men då gjorde jag det på våren och så var det nog inte sättlök jag använde...


Hoppas på vitlök till våren...
När jag ändå var där ute passade jag på att tömma odlingslådorna på de rotsaker som stod kvar. Lite morötter, någon palsternacka och rödbetor som var för små.

Jag plockade också upp purjolöken, som jag har i mängder efter att ha fått två lådor förodlade av en kollega. Det blev väldigt lyckat med den odlingen! Vi fick massor av fin purjolök!

Purjolök i massor!
Nu håller jag tummarna för att jag får ännu en god natts sömn och vaknar ännu piggare imorgon!

fredag 18 november 2016

99 dagar kvar...

... och jag ligger i soffan däckad och tycker väldigt synd om mig själv!

Längtar tillbaka till tiden då jag åkte mycket rullskidor
Igår kände jag mig piggare, men idag har det varit eländigt igen. Jag har varit helt sänkt och inte orkat göra någonting förutom att slita mig igenom stallsysslorna. Så dagen har tillbringats på rygg i soffan. BLÄ!

Jag avskyr verkligen att vara sjuk och hängig. Det blir en sådan stor omställning när man normalt sett har ett väldigt aktivt liv och sällan hamnar under 12000 steg en vanlig dag och sedan inte gör någonting. Rastlösheten och irritationen stiger, samtidigt som jag vet att jag inte kan göra ett skit åt eländet.

Det värsta är hostan. Det är något som rasslar oavbrutet i halsen, eller snarare nedanför och så fort jag lägger mig så börjar det irritera och jag börjar hosta. Jag hostar upp än det ena, än det andra och tänker att NU finns det inte mer. Och så går jag och lägger mig... och börjar hosta. Det har pga det blivit väldigt lite sömn i natt, samtidigt har jag inte haft ro till att sova något under dagen. Och så vill jag ha större chans få sova en hel natt istället.

Men, som sagt, det finns inget att göra åt denna skitinfektion och jag kan bara hoppas att jag är på fötterna på måndag så att jag kan dra den presentation jag har planerat att dra för alla underhållscheferna. Risken är att jag inte har någon röst, eftersom mina infektioner och förkylningar i princip sätter sig på stämbanden. Men den som lever får se, jag kan bara hoppas på snar bättring.

Jag har läst att djur kan hjälpa till vid sjukdomar, så därför fick mys-taxen komma upp i soffan och mysa lite. Det gjorde gott i hjärtat, så det var nog bra!

Tax-nys!
Jag hoppas att jag snart kan uppdatera med lite muntrare texter....

torsdag 17 november 2016

Virusinfektion from hell!

Jag har blivit sämre sedan senaste inlägget:). Att ta en promenad var inte att tänka på. Virusinfektionen tog ordentlig fart i tisdags kväll igen med feber, värk i hela kroppen, orkeslöshet, huvudvärk och känselbortfall. Dessutom sitter det något jävla slem i lungorna som retar så snart jag lägger mig ner.

Igår tillbringades hela dagen i sängen. Det var ett verkligt kraftprov att gå ut och ta in hästarna på kvällen igen. Fy fan vad dålig jag var! Jag försökte ligga i soffan en stund på kvällen, men jag orkade inte.

Inatt har jag varit vaken och gått runt och letat efter slemlösande hostmedicin utan att lyckas. Jag har hostat upp otaliga mängder slem men ändå finns det mer kvar som gör sig påmint så fort jag lägger mig ner. Det har varit febriga drömmar och fortsatt värk i kroppen.

Såhär dålig har jag inte varit på väldigt länge! Nu vill jag bara bli frisk så att jag slipper den här skiten!

tisdag 15 november 2016

Höst igen...

Igår steg temperaturen och minusgraderna försvann. Det började regna och hagen blev ett lerhål. Ganska deprimerande om du frågar mig... Dessutom kände jag mig rätt hängig på jobbet igår. Motivationslös, trött och trist.

Det var svårt att avgöra ifall det berodde på vädret eller om det var infektion på g. Men på eftermiddagen och kvällen blev det alltmer klart att jag också har drabbats av någon typ av förkylning/virus. Näsan började krångla och jag började hosta upp slem.

När jag gick ut på kvällen för att ge hästarna kvällsmat orkade jag knappt ta mig ut till balen och hämta ensilage! Jag var riktigt risig! Det var så skönt att få lägga sig ner i sängen efter det. Jag hade dessutom träningsvärk efter helgens springande upp och ner i trappan med golvet, men på kvällen kändes det mer som allmän värk i hela kroppen.

Det tog inte lång stund förrän Magnus började snarka, så eftersom gästrummen äntligen är klara tog jag min kudde och täcke och gick in och lade mig där. Det var rätt beslut. För första gången på en och en halv vecka fick jag en hel natts sömn utan avbrott för snarkningar eller hostanfall. Så när jag vaknade idag kände jag mig mycket bättre!

Visst, där finns något i halsen och jag är inte 100% pigg. Det blir inget träningspass idag, men en promenad i ösregnet ska jag nog klara av. Nu hoppas jag bara att jag inte blir sämre än såhär och att jag är frisk och pigg lagom till helgen!


söndag 13 november 2016

Klart! ... nästan...

Idag fortsatte golvläggandet, denna gång i singelgästrummet. Tacksamt nog är det ett rum med fyra väggar rätt och slätt, inga konstiga utbyggnader. Det gjorde ju läggandet enklare än igår. I alla fall när vi hade kommit förbi elementrör och dörrhål.

Men den här gången räckte inte golvet! Såhär irriterande lite blev det kvar:

Här tog golvet slut:(
Så jag fick åka iväg till Byggmax för att hämta ett sista paket. För en gångs skull lyckades jag komma på att jag skulle ha kabelclips också, så det fick jag med mig. Så nöjd med det!

När jag kom tillbaka var Magnus iväg hos sin far och åt middag. Så jag lade klart golvet och sedan sågade jag upp alla lister till dubbelgästrummet. När jag precis hade bestämt mig för att vänta tills Magnus kom hem och istället gå ut och fixa lite i växthuset kom han hem.

Men i vanlig ordning tog han god tid på sig innan jag hörde att det började spika här inne. Då hade jag hunnit slänga alla gamla tomatplantor, mocka hundbajs i trädgården och fixa med lite annat i växthuset. Skönt att få gjort det!

Jag gick in till Magnus igen och hjälpte honom med listerna. Frustrerande nog insåg jag att listerna inte skulle räcka, så vi skulle få vänta ytterligare en vecka innan allt var riktigt klart... eller inte... Vi beslöt oss för att skarva listerna i singelgästrummet. Det blev skarvar där sängen står, så det syns ju inte. Så blev det alltså klart! Helt underbart!

Magnus hjälpte mig även att få upp rullgardinerna och gardinstångshållarna så att jag kunde göra klart i fönstren också.

Efter det blev det städa, städa, städa! Mycket dammsugning på golven i gästrummen och sedan en omgång med golvmoppen. Sen har jag dammat av alla grejer som ska in i rummen. Slipdamm överallt! 

Efter att vi fick flyttat in sängarna kunde jag också äntligen städa av i hallen, där alla grejer har stått. Så gött! Sedan bäddade jag sängarna och nu kan man säga att pensionatet är öppet igen:).

Lite smågrejer är kvar att göra, såsom lägga lister på golven i skarvarna mellan rummen, skruva upp sänglamporna och hänga upp tavlor.

Det blev inte så bra med blommiga tavlor i ett rum med blommig tapet, så två av tavlorna får ha en annan plats. Som tur är så har jag en del väggar som behöver tavlor:).

Vi bar också ut alla verktyg, så himla gött att slippa ha den bröten i huset! Byggsågen åkte in där den ska vara, så nu slipper vi ha den i hallen på första våning.

Det känns oerhört bra att ha fått klart allting nu! Andra våning är faktiskt helt klar nu! Det känns fantastiskt kul! Och på första våning har vi endast ett rum kvar. Sedan är hela huset uppdaterat!

När man kan sätta sig ner och bara njuta av sitt "nya" hem är det så värt allt slit och alla timmar man har lagt ner på renoveringen!

Och det bästa av allt är att nästa helg kan man äntligen ägna sig åt något annat än renovering!!! :D

lördag 12 november 2016

Golvläggning hela dagen!

Idag vaknade jag upp till en fantastiskt vacker vinterdag. Minus snön då förstås... Men i alla fall 7 minusgrader på morgonen och krispig kall luft.

Jag hade en idé om att springa före frukost, men när jag höll på med hästarna och stallet insåg jag att jag var alldeles för hungrig, samt att det skulle ta för mycket tid från golvläggandet att springa. Så det fick bli frukost istället för löprunda.

Vi började med att sätta listerna i hallen. Magnus lade ju färdigt golvet där igår eftermiddag. Det blev verkligen supersnyggt! Jag förstår fortfarande inte riktigt att detta är vårt hem:).

Fondtapet intill trappan i hallen.
Vi bar in de två byråer som vi har i hallen också, så att alla grejer finns på plats! Så gött att det är klart!

Magnus är tyvärr fortfarande inte i form. Han hostar och är allmänt nedsatt. Så jag fick springa upp och ner för trappan för att gå ut på altanen och såga till bitarna till golvet på andra våning. Han har kämpat hårt idag för att orka med golvläggningen. Speciell när det blir krångel med lister och elementrör!

Vi började med dubbel-gästrummet. Där (och i det andra gästrummet) lägger vi ett laminatgolv med ek-utseende. Samma golv som vi har i hallarna på samma våning. Det är ju lite meckigare att lägga laminatgolv jämfört med vinylklickgolvet, eftersom man måste såga ut allting.

Vi började mot en vägg som hade dörr och därmed foder som vi fick ta oss runt för att det skulle bli bra, så första raden tog lång tid. Sedan kom elementrören. Ett meck för sig. När vi tagit oss förbi elementrören flöt det på bra tills vi kom till garderoben i kontoret, som blir utskjutande i sovrummet. Men efter det var det bara till att lägga och såga, så då gick det rätt snabbt!

Magnus vilar medan jag sågar...
Vi blev klara till sist och det kändes riktigt bra! Sedan kollade vi in i singel-gästrummet och konstaterade att vi var tvungna att ta bort masonitskivorna som låg där, annars hade det inte gått att stänga dörren efter att vi hade lagt på underlagsfoam och golv. Så jag bröt upp masonitskivorna och Magnus slog ner all spik. 

Efter det var vi rätt nöjda med dagen! Singelrummet kommer att gå smidigt att lägga efter att vi har kommit förbi elementrör och dörröppning, eftersom det är helt raka väggar efter det. Så det ska förhoppningsvis inte ta allt för lång tid imorgon. Det ska bli så skönt att bli klar! 

Jag längtar efter att kunna städa ordentligt, bära in möblerna, hänga upp tavlor och inreda så som jag vill ha det!

Efter golvläggningen var klockan drygt fem och vi började bli hungriga, så vi gjorde lite goda lammsmäckor efter Per Morbergs recept. De blir så himla goda! Rekommenderas verkligen!

Receptet från boken "Maten, drycken och konsten att kombinera"
Som tur var hittade vi kantarellsås i frysen som blev perfekt till smäckorna. Och så gjorde vi lite potatisskivor i ugnen. Det blev så jäkla gott! En riktig lyxmåltid!

Lammsmäckor på G!
Nu blir det en lugn kväll framför TV:n. Jag lär nog somna framåt åttatiden i vanlig ordning... Det tar hårt att gå upp klockan fem på morgnarna! Jag känner att jag är rätt kvällstrött nuförtiden. Det blir ofta så också att jag inte riktigt lyckas komma i säng i bra tid, så det blir lite för få timmar. Jag har i och för sig snittat på 7:39 de 7 senaste dagarna, men jag trivs bäst med åtta timmars sömn...

Det kommer i alla fall bli skönt att slippa höra väckarklockan imorgon också! Och så kan vi ju se fram emot att bli klara med årets renovering... Så himla gött!

fredag 11 november 2016

Att ta vara på ljuset

Nu blir det bara kortare och kortare dagar. Vid den här tiden på året spenderar jag så lite tid i dagsljus att jag blir lite "förvånad" på helgerna över hur omgivningarna ser ut. Jag hinner liksom glömma det de fem dagarna som spenderas på jobbet.

Jag brukar försöka komma ut och ta lunchpromenad varje dag på jobbet, vilket verkligen behövs. Det gör att man klarar eftermiddagarna så mycket bättre.

Igår satt jag i alla fall hemma och jobbade och då passade jag på att springa en runda på lunchen, i dagsljus. Så himla skönt! Fast denna gång var det faktiskt tyngre att springa än på länge... Men jag njöt i alla fall av ljuset!

Drygt sex kilometer sprang vi igår, Selma och jag, vilket gjorde att jag nådde de 30 kilometer som skulle klaras av i ICA-klassikern. Fem tillfällen behövdes, så det var ju rätt lugnt:).

ICA-klassikern
Även idag nyttjade jag det dagsljus som var kvar när jag kom hem från jobbet. Selma och jag stack ut på en promenad vid fyra-tiden. Det var en helt underbar eftermiddag! Himlen var helt molnfri och en jättemåne hade precis gått upp. En timme var vi ute, och det var inte helt kolmörkt när vi kom hem igen. Det blir inte kolmörkt i natt pga månen, men jag behövde inte pannlampan.

På väg på promenad
Det var skönt att röra på sig. Det var rätt kallt, sex minusgrader när vi kom tillbaka, men helt vindstilla, så det var inte så farligt.

Kvällen har tillbringats i soffan efter en god middag bestående av lax i ugn och nu ska det bli skönt att sova och framför allt slippa vakna till väckarklockan imorgon!

tisdag 8 november 2016

Gubbmöte igen!

I morse lade jag tid på att göra i ordning så mycket jag kunde i stallet så att det skulle gå snabbt och lätt att ta in hästarna när jag kom hem efter jobbet.

Så iklädd löparkläder tog jag in hästarna och stack sedan iväg på en löprunda med Selma. Det var precis i skymningen och vi fick springa några kilometer utan pannlampsljus. Så härligt!

Det var inte riktigt lika kallt som igår, mest för att det inte var så mycket vind, men det var i alla fall ett par minusgrader. Friskt och fint!

Vi sprang upp i Linneskogen och tog genvägen för att komma ut ovanför Torstorp. Fortfarande känns kroppen lätt, så lätt att förflytta. Jag vet inte riktigt vad som har hänt. För några månader sedan kunde jag knappt springa 5 kilometer utan att det kändes fruktansvärt jobbigt och asfalt var inget tänkbart underlag.

Nu känns kroppen lätt och hel och det smärtar inte någonstans. Så gött!

Vi sprang vidare på Tvååkersvägen mot Rolfstorp och styrde sedan in på banvallen. På något konstigt sätt gick det som bäst (högst tempo) att springa banvallen uppåt. En sträcka som annars brukar kännas mycket motig.

Och så hände det igen! Jag mötte en jäkla gubbe utan reflexer eller ljus! På banvallen, i skogspartiet där det var som mörkast! Vad är det för fel på dessa jäkla gubbar som inte syns? Är de ute efter att skrämma mig???Nej, det är de väl knappast, men det är så jäkla irriterande att jag hela tiden ska stöta på dessa!

Även denna gång upptäckte jag honom sent och rädslan spred sig som en isande känsla genom hela kroppen. Jag lyckades dock undvika att skrika rakt ut, utan hälsade tillbaka när han sa "hejhej". Jag lugnade ner mig snabbt och kom åter in i den härliga pannlampljus-bubblan. JAG KAN SPRINGA I MÖRKER - JAG ÄR INTE RÄDD!

Sista biten hem lyckades jag trampa i ett potthål som jag inte uppfattade i lampans sken och jag trampade rejält snett med min stackars vänsterfot. Jag skriver min stackars vänsterfot eftersom den har varit väldigt utsatt den senaste tiden.

När vi påbörjade renoveringen sprang jag in med mittentån i en kofot. Det har jag fortfarande lite ont av. Sedan ställde jag soffan på stortån på samma fot när vi flyttade in soffan i TV-rummet. Och så i fredags ställde jag en garderob på samma stortå. Och nu alltså en stukning. Jag har ännu inte sett någon svullnad, så jag hoppas att det inte blir några men av det.

På det stora hela var det jättehärligt att springa i mörkret ikväll. Oroskänslan försvann faktiskt när jag sprang jämfört med när jag gick igår och det känns riktigt bra! Av någon anledning tycker jag att det går bättre att springa när det är mörkt, backarna blir mindre jobbiga och tempot lite högre än vanligt.

Här är rundan:


måndag 7 november 2016

Mörkerterapi

Ikväll kom jag hem lite sent från jobbet. Jag var tvungen att köra en sväng om Granngården för att köpa lite foder till pållarna. Så när jag hade fixat stallet var klockan redan sex. Magnus hade fixat käk, så vi åt och sedan var jag rastlös, så det fick bli en promenad.

Jag klädde på mig mycket kläder, det är ju rätt kallt ute, fem minusgrader och en del vind. Selma var lycklig (som vanligt) över att få komma ut.

Jag har ju fortfarande lite rädsla kvar sedan jag blev skrämd i mörkret för ett år sedan, så jag behöver vänja mig tillbaka till den där mysiga känslan av att springa i pannlampans sken.

Det gick faktiskt rätt bra. Jag kände mig hyfsat lugn. Men pulsen ökade så fort jag hörde ljud här och där. Jag intalade mig själv att det inte finns mer faror i mörkret än när det är ljus. Ren logik!

Vi traskade på. Närmare sex kilometer fick vi ihop och vi var ute nästan en timme. Det var kallt. Riktigt kallt och snöflingorna flög runt i pannlampans sken. Ganska mysigt faktiskt. Och det bästa var att få komma in och dricka en kopp te!

Vovven i pannlampans sken!

söndag 6 november 2016

Vintern är på gång!

Den senaste tiden har det haglat in rapporter om snö från fjällen. Många skidorter har redan miltals med preparerade längdspår och jag tycker att det är helt underbart att denna vinter börjar redan nu! Som jag har längtat!

Fast i denna ände av landet har det ju inte kommit någon snö att tala om, även om SMHI har haft med det i sina prognoser.

Idag har det dock snöat så gott som hela dagen. Men det har varit små, små flingor som har landat på blöt mark och smält undan direkt. Det känns ändå hoppfullt att det snöar redan, jag tar det som ett tecken på att det kommer att bli vinter på riktigt, kanske redan innan årsskiftet. Det hade ju varit helt underbart, eftersom jag ÄLSKAR vintern!

Jag började denna dag med att skruva ihop TV-bänken som jag köpte på IKEA. Det gick förhållandevis bra och den gjorde sig fint under TV:n. Det var skönt att få en bänk att "gömma" högtalarna och sladdar i.

Sedan fick jag upp lite gardiner också, i TV-rummet och i hallen. Jag försökte stryka dem, men det var helt meningslöst eftersom de inte blev ett dugg slätare... Så de får hänga sig släta istället! Jag blev i alla fall nöjd med dem och tycker att de gjorde sig bra.

I eftermiddags tog jag med mig en laddad Selma till Åkulla för att springa lite. Vi ställde bilen vid Bockstens mosse och sprang sedan bort mot Björkasjöstigen. Det kändes återigen lätt att springa (jag förstår inte hur länge det här ska hålla i sig? Det brukar ju gå över...). Till och med den kuperade terrängen på stigen gick bra. Det fanns inga backar som var för tuffa idag!

Det blåste rätt bra, en isande vind, men i skogen var det lugnare och vinden kändes knappt av. det var bara en plusgrad så det var rätt kallt om benen och ansiktet. Men jag sprang mig varm efter ett tag!

Det är lite mer höglänt i Åkulla, så där fanns faktiskt lite snö. Så härligt att se!

Lite snö bakom Selma!
Det varierade lite, det var barmark på vissa ställen och mer snö på andra, som t.ex. här:

Snö i bokskogen
Jag tycker det var så läckert med snö medan boklöven sitter kvar på träden, härlig kontrast!

På ett annat ställe såg det ut såhär:

Mer snö!
Det var så energigivande att se snö, få springa i skogen och komma ut i friska luften! Lättheten i kroppen gjorde att tempot ökade rätt rejält på vissa sträckor. När vi kom ut till grusvägen vände vi "hemåt" och kom tillbaka där vi svängde in i skogen. Men då hade vi bara sprungit knappa 6 km, så vi svängde mot Svartråhållet istället för "hem". 

Mer härlig löpning, in på en tvärväg som leder till banvallen och sedan blev det banvallen västerut tills jag tog nästa tvärväg (den röda slingan) tillbaka till bilen.

Vi var ute i totalt en timme och vi kom nästan exakt nio kilometer. Helt underbart! Det känns som om det kan bli många härliga löpturer i november. Om nu inte snön kommer, förstås!

Dagen avslutades med att jag körde in några kärror ved och tog in hästarna, som var nöjda med att få komma in efter att ha stått ute i kylan och vätan hela dagen. De var dock torra när de kom in, så det var ingen större fara med dem:).


lördag 5 november 2016

Lampor och löptur

Ännu en arbetsvecka till ända! Tiden går så himla snabbt! Det är redan november och jag undrar vart oktober tog vägen???

Denna vecka har vi flyttat in i TV-rummet "på riktigt". I måndags tog jag en tur till Gekås. Där var ovanligt mycket folk för att vara en måndagskväll. Men det var ju höstlov. Jag fick i alla fall hittat det jag behövde, nämligen lite lampor.

Först var tanken att jag skulle ha nya lampor till samtliga nyrenoverade rum, dvs fyra stycken. Men när jag var där hittade jag inga lampor till sovrummen. Man vill ju inte ha strålkastarljus där, precis, så jag kom fram till att det är bättre att behålla de jag redan har där. De får duga.

Men jag har ju haft många funderingar kring lampor. Jag tycker att det är svårt att köpa lampor. Så jag har sökt på google efter inspiration och jag tyckte nog att jag hade koll på vad jag ville ha. Döm om min förvåning när jag hittade, inte bara två, utan tre (!!!!) lampor som jag ville ha!

Till hallen blev det en "kristall"-plafond. Den blev himla läcker och den lyser riktigt starkt! Under 500 kr kostade den också! Riktigt bra!

Halllampan på plats!
Till TV-rummet hittade jag en riktigt läcker lampa som hänger ovanför soffbordet. Jag föll för den direkt! Och den kostade 799 (tror jag).

TV-rumslampan
Dessutom hittade jag en jätteläcker lampa till "salongen", där det ska finnas två lampor, en över varje bord, men över soffbordet har det saknats lampa länge. Jag tror att denna kommer att göra sig perfekt över matbordet och så får den "gamla" marbordslampan flytta till soffbordet. Jag är så nöjd med mina fynd! Även denna lampa kostade under 1000 kr!

Jag hade planerat in ett IKEA.besök också. Först var tanken att sticka dit efter jobbet, men då skulle jag ju hamna i köerna på vägen hem, så det kändes som en mindre bra idé. Istället tog jag ledigt igår och passade då på att dra direkt till IKEA på morgonen.

Det blev ett väldigt bra besök. Jag hade sett ut några grejer jag skulle ha. Stämde av hur de såg ut i butik, ändrade lite och packade en vagn full. Det gick precis in i bilen! Vilken tur!

Fynden blev TV-bänk, garderob till hallen, pall till hallen, tavellister och lite annat smått och gott. Garderoben blev ihopskruvad igår och gör sig jättebra i hallen. Alla tunnare jackor åkte in där, så snart är allt i ordning igen!

Igår visade det sig tyvärr att Magnus blivit sjuk under dagen. Han var febrig och kände sig allmänt matt. Så trist! Det betyder att det tyvärr inte blir lagt något golv denna helg. Han var i och för sig tapper tidigare idag och orkade lägga två (!) skivor innan han däckade i soffan igen. Stackaren! Nu ligger han nerbäddad i sängen, medan jag får kolla Midsomer Murders i fred. Inget ont som inte har något gott med sig...

Träningen har uteblivit denna vecka pga mycket att göra med renoveringen. Jag har istället lagt tid på att städa och fixa. Men igår tog Selma och jag en löprunda på morgonen. Det var helt underbart att få röra på sig. Och kroppen kändes lätt. 

Det var en sådan där novemberdag med grå himmel, regn i ansiktet, isande vind som nöp i kinderna, rinnande näsa och bara ett par plusgrader. Ganska härligt ändå!

Selma på löptur
Jag hoppas hålla mig frisk så att jag kan träna i någon form imorgon. Idag har det regnat så gott som hela dagen och det hade varit härligt om det fick bli lite uppehåll imorgon. Beroende på väder får vi se vad det blir för typ av träning. Det hade ju varit underbart att få rulla lite skidor, men det gör jag inte ifall det blåser för mycket. Jag kanske borde kolla svampläget också. Det har ju regnat en del och jag har ju inte fått plockat några trattisar i år, det hade varit gott...

Jaja, den som lever får se! :)