En fin tisdag!

Ännu en solig och härlig dag, det enda smolket i bägaren är ju att den mestadels spenderats inomhus eftersom semestern är long gone...

Jag började dagen med en promenad i soluppgången med Nelly och Selma, skön start på dagen!

Morgonsol

Under förmiddagen fick jag en väldigt positiv överraskning eftersom hovis hörde av sig och undrade ifall han kunde dyka upp idag. Hurra! Det betyder både att jag slipper ställa in träningen på torsdag (eftersom han skulle komma då) och att jag nu kan rida Kalle igen!

Så i eftermiddags kom han och vi tog in alla hästarna (eftersom han inte hörde av sig förrän  han stod på gårdsplan och jag inte hade en susning om att han var på g.

Så Kalle fick på en ny sko, vilket var klurigt eftersom han trasat sönder hoven ordentligt, så vi får hålla tummar och tår för att den sitter kvar nu!

Och Bosse fick fyra nya skor. Dessutom utan att tappa någon innan. Men hans hovar är ju så jäkla trasiga, det känns som om de aldrig kommer att bli riktigt bra. Speciellt nu när han inte kan gå så länge för att han sliter skorna något så fruktansvärt. Det mest optimala är att sko honom var femte vecka nu, men jag vill ju dryga ut det så mycket jag bara kan så nu gick det nästan sex veckor. Det är verkligen ett gissel med dåliga hovar och hästar som ska tappa skor!

När hovis var klar gjorde jag i ordning Kalle för en ridtur i paddocken. Han har ju vilat helt sedan förra tisdagen då Carina och jag var ute och red tillsammans. Och när han får vila så länge har han tidigare blivit rätt jobbig att rida då han har varit väldigt uppmärksam och slängt sig hit och dit. Så jag var lite smått fundersam över hur det skulle gå. Dock inte nervös, det blir jag tack och lov inte så mycket längre.

Han var väldigt lugn i stallgången som vanligt, men när vi gick ut fick han lite separationsångest från Pelle och Bosse som stod kvar i stallet. Vi började med liknande övningar som igår och han fick öva mycket i farliga hörnet, samt gå över vattenmattan. Regnbågarna ställde jag undan.

Precis när jag skulle sitta upp gnäggade han på de andra hästarna och verkade lite orolig, men jag satt i alla fall upp och började skritta honom. Han gick på bra fram mot hörnet, tittade lite grann, men var lugn och hanterade det väldigt bra utan att slänga sig.

Det gick lika bra i andra varvet och han kändes lugn även om han gjorde några gnäggningar till och verkade nästan på väg ut ur paddocken och hem till stallet. Men när jag började jobba honom glömde han de andra hästarna. Det är så tacksamt med en arbetsvillig häst! Som glömmer omvärlden lite grann när han får jobba!

Jag gjorde lite övergångar skritt-halt-skritt. Jag kollade på Hästnets Clinic med Jens Fredricson och det var en sak som verkligen fastnade hos mig; Jens sa upprepade gånger att det är bättre att göra det enkla bra än att göra det svåra halvdåligt. Han menade på att man alltid ska göra varje övergång så bra man kan, vara koncentrerad så att de blir bra och det tog jag fasta på idag. Fokus på att rida så att hästen får det lätt att göra en bra övergång. 

Jag märkte att jag hela tiden fastnar i innerhanden, vilket är något jag verkligen måste jobba på! Övergångarna blev bättre och bättre och det är väldigt tydligt att Kalle börjar förstå det arbetet mer och mer nu. Tidigare resulterade alla övergångar i att huvudet for upp och han ville helst stå och slänga med huvudet i halten. Nu kan han i alla fall stå still i halten och invänta nästa kommando. Jag gjorde även direkt övergång från halt till trav, vilket han också gör väldigt bra nu.

Jag travade lite på bortre volten och red vidare på långsidorna, passerade farliga kortsidan utan problem. Han var lite spänd, men det var jag också så förmodligen var det jag som projicerade spändheten på honom. Men det är svårt att slappna av för jag vet att om jag är i minsta obalans och han vänder så flyger jag av. Men jag behöver släppa de tankarna, för oftast hanterar jag vändningarna bra och håller mig kvar. Det blir inte bra ridning när jag sitter och väntar på att han ska vända.

Jag jobbade honom också övergångar skritt-trav och sedemera blev det galopp. Han var jättefin i galoppen, så balanserad och helt underbar! Vi galopperade på volt och runt i hela paddocken och även på volten vid farliga kortsidan. Han gjorde det så bra! Jag var så nöjd med honom! Duktiga häst!

Det blev ett väldigt bra pass där han verkligen jobbade så fint och jag tycker det är så kul att kunna sitta och jobba på detaljerna, på bra övergångar, på bra balans i galoppen, att kunna tänka mer på mig själv och mina händer, hur jag sitter i sadeln etc. Det är så härligt att kunna känna att vi har utvecklats så mycket tillsammans det här året!

Jag var också så nöjd med att han faktiskt släppte den där farliga kortsidan lite och jag kunde rida honom lite mer normalt där och därmed kunna rida honom i hela paddocken. Det kan kanske tyckas märkligt för den oinvigde att jag blir så glad över att kunna rida min häst i hela paddocken, borde inte det vara självklart liksom??? Jo, kanske det, men med en häst som Kalle, som är känslig och som ibland reagerar kraftigt på saker i omgivningen så är det en stor sak att han kan slappna av och faktiskt bete sig som en "normal" häst. Det är något som jag har jobbat med i snart ett helt år och äntligen börjar allt mitt slit ge resultat! Så härligt!

Nu ser jag fram emot att ta med Kalle på torsdagsträningen hos Charlotte och hoppas att vi ska kunna fortsätta med lite bomarbete där och att han ska vara minst lika fin som idag!

Kalle i farliga hörnet

Att blogga eller inte blogga...?

Nu har det gått nästan en månad sedan jag uppdaterade här senast. Vad det beror på? Jag vet inte riktigt, som vanligt är det nog en kombination av flera saker. Skrivlust och energi att uppdatera. "Tid". Det faktum att bloggar verkar dö ut i snabb takt. 

Just det där med de utdöende bloggarna påverkar faktiskt mer än jag trodde. Jag har under många år följt ett antal bloggar via Bloglovin, men en efter en har de droppat av och nu är det bara några få kvar som jag följer. Det ger inte inspiration att blogga för min del.

Men jag skriver ju egentligen inte för någon annan än mig själv. Jag tycker det är kul att dokumentera vad som händer i mitt liv för att kunna gå tillbaka och titta senare. Hur många gånger har jag gått tillbaka och tittat? Tja, typ en gång om året då jag skriver min årskrönika eller när jag letar efter något särskilt. Så vad är nyttan med allt skrivande och dokumenterande?

Ja, det är också någon slags reflektion över dagen som gör att jag bearbetar vissa tankar och lättare kommer till ro och jag gillar ju att skriva. Men jag dokumenterar ju också alla träningspass i Garmin, eller jag skriver inget, bara loggar dem, där tittar jag inte heller tillbaka jättemycket. Jag loggar alla träningspass med hästarna i Equilabapp, gör inga återblickar eller analyser där heller. Jag har en träningsdagbok (analog) där jag skriver om framför allt hästarnas pass men skriver även ner vilka träningspass jag har gjort. Jag lägger ut bilder och filmer på Instagram. Så jag dokumenterar och loggar ganska mycket.

Så vem läser min blogg då? Ja, det är väl mest personer jag känner som är glada (tror jag) över att läsa vad som händer i mitt liv och någon annan kanske? Vem läser en bloggar idag när det knappt finns några kvar?

Så, ska jag fortsätta blogga eller inte? Ett tag tänkte jag faktiskt lägga ner. Men så tänkte jag om. Jag uppdaterar när jag känner för det så länge blogger erbjuder tjänsten. Om det blir varje dag i vissa perioder eller en gång i månaden andra har egentligen ingen betydelse. Jag skriver när jag känner för det helt enkelt. Så det får mina få läsare stå ut med!

Nu blir det lite referat över vad som hänt sedan sist jag skrev, den 4:e augusti!

Alyssa växer så det knakar! Hon är 13 veckor idag och nu har hon börjat undersöka större och större områden här hemma samt blivit mindre intresserad av inkallning. Det är en hel del "du-kan-inte-ta-mig" nu. Men jag kontrar med koppelträning och fickor fulla med godis! Vi vill ju ha en hund som ändå kan vara lös när det inte är jakt.

Alyssa övar på att vara stallhund

Vi har skördat mängder av vaxbönor som Magnus har odlat. Så gött att ha i frysen! Jag brukar ju smörfritera dem i stekpannan som alternativ till potatis. Väldigt gott!

Magnus fina vaxbönor

Hanna har varit här och ridit Bosse, vi tog en skogstur tillsammans och Kalle kändes modig och fin. Kalle lärde sig att man kan trava ordentligt när han försökte hänga på Bosses jättetrav och de taggade varandra sida vid sida i galoppbackarna. Så härligt och kul!

Kalle och Bosse i skogen med mig och Hanna

Även björnbär har vi i mängder och jag har skördat tio kilo såhär långt. Har planer på att plocka lite mer nu innan de har gått över.

Underbara bär!

Bosse och jag har varit på två pay and jump. Första på Skultagården där vi kom över sex hinder innan han lade in handbromsen och en vecka senare på Ätrabygden där han lade in handbromsen direkt från början och vi bara tog oss över första hindret. Jag var så himla besviken! Hoppningen har ju gått så himla bra och han har hoppat super och känts så himla fin!

Men efter lite analyserande har jag kommit fram till att det kan vara hans sätt att visa att han blir spänd. Att han helt stänger av och tappar all bjudning. Även om han var super när vi var på Hermanstorp och hoppade så var vi ju helt ensamma där. Det var helt andra miljöer på pay and jump. Massor av hästar, massor av människor, ljud och annat. Han är ju faktiskt inte van vid att åka någon annanstans och ridas bland andra hästar. Så det är nog något vi behöver öva på framöver! Om det blir någon mer pay and jump så planerar jag att bara hoppa en bombana så att han bara kan springa över bommarna och vi inte behöver tänka på höjden överhuvudtaget.

Men han har faktiskt varit lite segare sedan dess och speciellt nu när det är lite varmare ute, även om han hoppade jättefint i söndags då vi tog några skutt i 5½:an. Så jag kämpar vidare med honom!

Min fina Bosse!

Förra helgen kom sommaren och solen äntligen tillbaka! Det har verkligen varit deprimerande att sommaren försvann redan i slutet av juli. Men det har blivit några härliga morgnar på altanen och härliga dagar i solen på altanen! Kroppen behöver solen! Det ger ju så mycket mer energi!

Morgonte på altanen

En annan som gillar solen är Alyssa! Hon flyttade ut på altanen när solen kom och tog med sig sina leksaker samt hittade en pinne att tugga på :)

Soldyrkande taxen!

Hon har även börjat leka lite med de stora vovvarna. Selma är sur och morrar på henne, varpå Alyssa går på mer och mer och försöker få igång henne. Nelly tycker att hon är jätteskojig, men har lite svårt att hantera sin storlek gentemot denna lilla vovve, men det går sakta framåt.

Nelly och Alyssa busar

Bosse och 5½:an i söndags

Kalle fick en tappsko i fredags. Det var så typiskt. Jag gick och kollade att Bosse hade alla skor på sig eftersom en del söm satt löst. Sedan tog jag in Kalle utan att upptäcka att han saknade en sko förrän han stod på stallgången. Vilken besvikelse! Ingen ridning! Vila tills på torsdag då hovis hade planerat att komma hit. 

Inte förrän i söndags kom jag på att jag faktiskt kan jobba honom från marken när han saknar en sko, något som både han och jag behöver! Hur kunde jag missa den chansen i fredags, lördags och söndags???? Ja, ibland fastnar man i sina egna tankegångar, speciellt nu när man sitter hemma och jobbar sedan nästan ett år tillbaka...

Men vi gjorde i alla fall ett pass från marken igår och det gick så himla bra. Han fick bekanta sig lite med regnbågarna, de gick både att välta och tugga på... Även vattenmattan övade vi på och den kunde han ta tag i och kasta runt... Inte riktigt samma approach när jag sitter på ryggen...

Vi jobbade även mycket med "farliga hörnet". Han fick stå där, flytta baken mot staketet, gå fram, backa mot staketet osv. Han slappnade av till sist och verkade inte bry sig så mycket om det, vilket var bra! Jag vill ju verkligen kunna rida i hela paddocken utan att han ska vända eller spöka sig för det där hörnet!

Jag kände också att vi fick en ny och bättre connection när vi körde detta pass. Vi kom liksom närmare varandra. Lite svårt att förklara, men det kändes som om det hade mer effekt nu än när vi tränade som mest från marken i våras då han inte ville lämna gårdsplan.

Kalle och regnbågen

Kalle lugn i farliga hörnet

Ny video! Bosse åker till HKRK!

 Sådär, nu har jag redigerat videon från igår och laddat upp den på Youtube.

Ingen semester utan projekt!

När man bor på gård finns det alltid någonting att göra och normalt sett passerar ingen semester utan att det är någon typ av projekt som ska göras. Nu är det fokus på belysningen till paddocken och idag kom Magnus med kranskopan för att gräva ur hålen (som grävdes någon gång i mars) lite extra. Det är helt fantastiskt vilket bra grävjobb han gör med den där skopan. Smidigt!

Min Kranis och hans bil!

Magnus jobbade ju idag trots att han har semester, så han körde några lass till innan han kom hem framåt eftermiddagen. 

Då tog vi tag i stolparna. Dels gjorde vi två mallar för där stolparna ska förankras så att vi kan sätta stänger när vi gjuter fundamenten. Det var ändå lite pyssel med det.

Sedan gick jag lös på lamporna som satt på stolparna. De ska vi inte använda, utan min elektriker ska fixa modernare ledlampor som ska lysa upp på ett bra sätt. Jag skruvade loss de bultar som lamporna satt fast med och sedan drog jag av dem och klippte av kablarna. Lite trixigt ändå. Alla var inte helt lätta att få av. Vi har tre stolpar med lampor, tre på varje, så det blev nio lampor som skruvades av. Men skönt att ha blivit av med dem i alla fall! Nu är det gjutformar som ska fixas och sedan får vi se ifall vi kan få tag i betong. Så om allt går vägen har jag en paddock med belysning till hösten. Så gött! Hoppas bara att killarna accepterar att ridas i lampljus utan att det blir för mycket trollvarning. Och att inte hela hösten regnar bort så att det faktiskt går att rida där!

En salig blandning av lampor och stolpar...

Bosse på tur!

Igår fick Bosse komma ut på en skrittrunda och han verkade gilla det. Det blev en runda i grushålan och sedan Skattagårdsskogen. Skönt att han kan slappna av och bara skritta. Det har han ju förvisso gjort rätt mycket i vinter när han har varit skadad.

Lugn och fin Bosse

Vi red förbi några får som Bosse nästan gick in till. Han var väldigt nyfiken på dem och de var nyfikna på Bosse :)

Bosse och fåren

Idag ringde klockan tidigt, men jag vaknade av mig själv redan klockan fem och beslutade mig för att gå upp. Jag hade planerat att ta med mig Bosse till Hermanstorps anläggning för att testa att hoppa någon annanstans än hemma eller hos Charlotte.

Jag hade inga stora förhoppningar med tanke på hur det gick på terrängbanan hos FORF. Men jag tänkte att det är bra att göra något sådant här innan vi ger oss ut på pay and jump. För att veta ifall det ens är någon idé att åka på pay and jump.

Som vanligt gick han direkt in i släpet och vi kunde köra iväg. Jag körde via Åkulla, Ästad och Folkared och det var ingen bra väg. Förutom att det är så himla ojämn väg så är det stundtals rätt smalt också, vilket inte är så kul när man har med sig ett brett släp. Men de möten vi fick gick bra i alla fall.

Bosse stod bra i släpet och när vi kom fram var han bara lugn men lite nyfiken.

Redo att åka

Framme

Jag räknade ut att det är hela 11 år sedan jag satte min fot och Bosse satte sin hov på denna anläggning. Jag hade nästan glömt hur där såg ut. De har ju skaffat fiberunderlag sedan vi var där sist. Det hade vi inte ridit på tidigare.

Lyckligtvis stod det redan hinder framme och de stod så bra till att jag bara kunde justera höjden på dem och sedan rida fram.

Han gick och tittade lite runtomkring, men han kändes avslappnad redan från början. Vi travade lite bommar och så tog vi dem i galopp. Då bjöd han mot bommarna väldigt fint, utan att bli för stark. Han var himla fin och balanserad i galoppen i båda varven. Och han verkade gilla den stora fina banan.

Jag filmade passet, men bara med en stillastående videokamera. Jag hade laddat min Gopro, trodde jag, men när jag skulle sätta igång den var den helt död. Så trist! Jag har inte kollat videon än, men jag hoppas att jag i alla fall har fått lite film som kan vara rolig att titta på. Ska redigera imorgon har jag tänkt.

Det fanns några annorlunda hinder än de vi är vana vid, ett svartvitt plankhinder och en grind bland annat. Vi började med plankhindret i trav och några andra också. Han hoppade så fint och det fanns inte minsta antydan till tvekan någonstans!

Han tittade inte på någonting, utan bara hoppade. Kanske att han tog lite bättre språng när det var något ovanligt. Så det kändes så himla bra! Jag testade också att galoppera på lite långa distanser, något vi hade svårt för på torsdagsträningen. Men idag funkade det.

Något som funkar mindre bra är min rädsla för att galoppera mot hindren. Vi kom lite tokigt på ett hinder och efter det tappade jag lite självförtroende och började bromsa. Jag måste rida på! Det blir inte bra annars. Varken för Bosse eller för mig! Men vi fick i alla fall till några bra språng och red lite hinder i följd. Han var så himla fin! Och i och med det beslutade jag mig för att anmäla till lördagens pay and jump på Skultagården, samt nästa veckas pay and jump i Ätrabygden.

Jag har anmält till 70 cm för att det ska kännas enkelt, både för Bosse och för mig. Jag tycker det är bättre att det känns för lätt än att gå upp i höjd innan allt funkar. Jag vet att det är lågt för Bosse, men någonstans måste man ju börja!

Det känns så himla kul att han äntligen är på gång, eller att vi äntligen är på gång! Jag hoppas verkligen att han får vara fortsatt fräsch och att det här håller i sig! Det är ju så kul att hoppa honom när han är så fin och allt mitt slit de senaste fyra åren börjar äntligen ge resultat!

Bosse på HKRK:s bana!

Från Kaos-Kalle till Guld-Kalle

I söndags kväll var det dags för Kalle att få ett litet pass i paddocken. Återigen hade det gått en vecka sedan senaste paddockpasset. Men han hade ju varit ute och gått några rundor i veckan, så jag tänkte att han ändå var välmotionerad.

När jag gjorde i ordning honom stod han och sov på stallgången, så lugn och fin!

Trött Kallis innan han blev Kaos-Kalle

Det började ganska bra, jag körde lite TRT-övningar från marken först innan jag satt upp. Han var rätt tveksam till "farliga" kortsidan, men jag jobbade honom som jag brukar, med volter och inåtställning samt flytt av bakdel. Det gick ändå hyfsat.

Ända tills Magnus kom ut med Alyssa bakom uthusen och sedan stegade ut i åkern efter ett rådjur. Då blev det lite mycket för Kalle, som började slänga sig åt sidorna både här och där, hittade troll även på båda långsidorna och jag satt löst ett antal gånger igen.

När dessutom Lilian och Torgny kom stegandes mot oss med sin hund rann det hela över och det var bara till att glömma att kunna få till något slags vettigt pass i någon annan gångart än skritt.

När Magnus kom från hästhagen hoppade jag av och så gick jag med honom något varv till innan jag satt upp igen. Men han blev inte bättre, utan jag försökte avsluta med ett par varv runt fyrkantsspåret utan slängningar.

Det är verkligen inte kul när han är på det humöret! Och där och då blev jag irriterad, frustrerad och ledsen över att vi fortfarande hamnar i sådana här lägen trots att vi snart firar ett helt år tillsammans. Min frustration var även riktad till Magnus, som trots att han visste att jag skulle rida Kalle och trots att han vet att han är känslig väljer att gå ut och störa på det sättet han gjorde. Jag blev irriterad på Kalle som jag kan tycka någon gång borde släppa alla de där trollen i paddocken och känna sig trygg efter så lång tid. Jag blev irriterad och frustrerad på mig själv för att jag blev irriterad och frustrerad.

Någonstans förstår jag såklart att Kalle inte beter sig på detta sätt för att göra mig irriterad och frustrerad och jag måste acceptera att han ibland har sådana här dagar, men det är inte lätt att tänka så där och då. Det är lättare att känna sig misslyckad, fundera på ifall han verkligen är den där rätta hästen för mig och gräva ner mig i negativa tankar.

En positiv sak med passet som slog mig dagen efter var att han faktiskt inte tjafsade med munnen en enda gång under hela passet. Det är ju något som jag verkligen borde ha tagit med mig istället för att gräva ner mig i negativiteten!

I alla fall så bestämde jag mig igår för att han skulle få gå ett pass till i paddocken. Denna gång utan några störmoment. Även igår var han väldigt lugn och fin när jag gjorde i ordning honom. Trots att Magnus hade parkerat betesputsen utanför stallet och sedan körde bort den och slipade knivarna med vinkelslipen. Det bekom honom inte.

Jag började som vanligt gå med honom några varv i paddocken och han kändes lugn, men fortfarande uppmärksam vid kortsidan.

Jag satt upp och red iväg. Till en början var jag lite spänd, höll i fegremmen ifall han skulle göra några kast, men han var stabil. Även om han var lite spänd vid kortänden så gick han på framåt och accepterade mina framåtdrivande hjälper och han sänkte faktiskt huvudet precis när vi hade passerat och slappnade av.

Det blev ett helt annat pass än i söndags. Ja, det var nästan som att sitta på en helt annan häst än i söndags! Han var jättefin i samtliga gångarter, han gjorde fina serpentiner, lite övergångar trav, skritt, trav osv. Galoppen var super och jag kunde verkligen jobba honom.

Jag tog mod till mig och travade över cavallettibockarna på medellinjen. Han gjorde det utan att blinka. Jag hade även 4 travbommar på ena långsidan som han travade över fint. Vi galopperade över cavalletibockarna och han hittade en så himla fin galopp, så lugn, nästan lite slow motion. Han hoppade hur knasigt vi än kom på de där bockarna och jag försökte rida bra, men det är rätt svårt att komma helt rätt på dem. Vi känner inte varandra tillräckligt bra i hoppningen än.

Sedan började jag hoppa de andra hindren och han var verkligen så himla fin att hoppa! Denna gång kom vi kanske inte så himla perfekt på alla distanser, men han hoppade ändå och jag märkte att han gärna tog det där halva galoppsprånget när vi låg dåligt till istället för att gå av stort, om jag inte bad honom att gå av stort. Här behöver jag lära mig att rida på framåt när jag inte ser distansen istället för att bromsa.

Det blev ändå en massa fina språng och han är så himla rolig att hoppa! Man kan säga att söndagens dal vände till en enorm topp och jag var så himla nöjd med honom! När han är på det humöret är allting så himla enkelt med honom! Då känns det som om vi skulle kunna ge oss ut och hoppa banor hur enkelt som helst. Det gäller verkligen att ta till vara på dessa tillfällen när han är sådan här, det är så underbart!

Idag fick han vila, imorgon blir det uteritt och på torsdag blir det träning för Charlotte igen. Då hoppas jag att han är stabil så att vi äntligen kan få till en hoppträning. Hade varit så himla kul!

Guld-Kalle framför ett av hindren som vi hoppade