Efter stormen Urd

Igår hade vi vårt tredje julkalas! Den här gången var det två av mina syskon med familj som var här och äntligen slapp vi äta julmat! Det blev istället oxrullader med en massa goda tillbehör som bl.a. broccoli och rödbetor med fetaost. Så gott!

Igår var det också klass 2-varning för storm utfärdad av SMHI. Det blåste rätt rejält, men min referens när det gäller storm är fortfarande Gudrun 2005 och detta var ju inte i närheten!

Det jag har varit mest rädd för när det gäller storm i år är såklart växthuset. Skulle det stå kvar? Skulle glasen vara hela?

Svaret på frågorna var JA!

Mitt fina, hela växthus!

Det såg faktiskt ut som att Urd inte hade haft någon större påverkan på någonting här hemma. Bra!

Efter frukost skruvade jag ihop min julklapp, vallastället och förberedde mina skidor för kommande åkning. Det var faktiskt riktigt roligt att pyssla med skidorna. Jag som alltid har varit ointresserad av vallning och varit nöjd med mina tejpade skidor.

Men med hjälp av Youtube ska det nu bli kul att testa mina nyvunna valla-kunskaper. Bara snön som fattas!

Min fina julklapp!

Efter skidprepareringen tog jag med mig Selma ut på en powerwalk i skogen. Vi traskade upp vid Rya, rakt igenom skogen så att vi kom ut vid parkeringen vid Bexells stenar.

Det var inte många spår av stormen, några nedfallna träd, annars mycket lugnt.

Ett nedfallet träd

Solen visade sig också, även om den står väldigt lågt nu, den mörkaste tiden på året. Trots att klockan var tolv orkade den inte upp längre än såhär:

Låg, men fin sol

Skogen vid Bexells stenar är verkligen trolsk oavsett årstid. Lika mycket som jag älskar att vistas där på våren när bokarna har slagit ut, lika mycket går det att njuta av naturen där nu när alla löv ligger på marken och det mesta ser rätt dött ut.

Kloka ord på stenar...

Vi styrde kosan mot Valasjön. Det är en härlig nedförsbacke ner mot sjön, där man har fin utsikt!

Utsikt mot sjön!

I två timmar var vi ute och lapade dagsljus. Så härligt! Pigg och glad blev jag av det!

På eftermiddagen tog jag bilen till stan för att sätta sprätt på lite julklappspengar. Jag har funderat ett tag på att skaffa ett par trådlösa hörlurar. Jag lyssnar ofta på pod när jag mockar i stallet och när jag kör crosstrainer har jag musik i öronen. Att vid dessa tillfällen ha en jäkla hörlurssladd som fastnar överallt är ju grymt irriterande. Dessutom är det inte så bra att ha telefonen i den svettiga sport-bh:n när jag står på crosstrainern.

Så nu hade jag funderat färdigt och jag svängde in på Elgiganten. Där hittade jag dessa snygga lurar:

Fin-lurar

Det blev köp! Nu är de laddade och klara för test i stallet imorgon. Hoppas att de funkar lika bra som de är snygga!

Julfirande!

I onsdags jobbade jag sista dagen för detta år! Det var skönt att vakna i torsdags och vara ledig. Eller så himla ledig var jag väl egentligen inte, då jag hade fullt upp med att förbereda inför fredagens julfirande som vi skulle ha här hemma.

I fredags var även Magnus ledig, så vi gjorde lite ärenden i Varberg på förmiddagen, fixade de sista grejerna som skulle köpas. Sedan gick resten av dagen åt till att göra mat och duka och annat.

Den här gången tog vi vårt vanliga köksbord och satte in i "salongen" så att alla skulle kunna sitta vid samma bord. Vi var 18 personer och lille Thor som fick plats runt bordet. Jättekul! Det blir en helt annan stämning när alla sitter vid samma bord tycker jag. Det är lätt att det blir uppdelat annars och att man inte pratar med de som sitter vid det bord som man själv inte sitter vid.

Vi åt julmat och så körde vi musikquiz med julsånger. Eller snarare introtävling. Vi spelade också spelet "rappa på". Allt var lagvis och jag hade försökt fördela ålder och visdom i lagen så gott det gick.

Vi passade även på att dansa runt huset, eftersom det var lite trångt att dansa runt granen. Det är ju jättehäftigt att ha ett hus som man kan springa runt i :).

Det blev en väldigt lyckad kväll och vi kom sent i säng. Jag var inte ett dugg trött och inte Magnus heller, så vi röjde undan allt innan vi gick och lade oss. Skönt!

Långbordet!

Många paket under granen!

Tomten fick en kram av Loke när han kom!

Magnus fick ett fint paket av mig (en kaffebryggare)

Jag fick största paketet:)! 

Och vad var det i det stora paketet då? Jo, ett vallaställ. Ja, jag tycker nämligen att det är dags nu att jag lär mig att valla ordentligt. Jag kan ju inte åka runt på tejp hela tiden. Det finns ju faktiskt fören som det inte funkar i...

Efter att ha sovit i ungefär tre timmar vaknade jag vid sjutiden igår och gick ut i stallet och släppte ut hästarna och fixade i ordning där. Vi började julafton med "frukost" bestående av ett helt julbord hos Magnus far. Same procedure as every year...

Efter det åkte vi hem och tog en välförtjänt vila innan jag tog in hästarna igen och sedan körde ner till Falkenberg för att hämta min mor. Så julaftonskvällen tillbringade vi här hemma med henne och Magnus mamma med sambo. Lugnt och skönt!

När vi hade ätit var klockan runt åtta och då började jag bli trött, riktigt trött! Det var rätt skönt att gå och lägga sig!

Helga och mamma myste lite:)

Mamma sov över och efter frukost körde jag hem henne igen. När jag kom hem väntade sex pallar á 21 spånbalar på mig. Som tur var fick jag hjälp av Magnus att bära in alla dessa spånbalar. Nu klarar vi oss ett bra tag!

Dagens jobb!

Det var så skönt att få göra lite "nytta" igen för första gången sedan i torsdags! Även om det är kul att umgås med familjen så är det rätt strängt med allt stillasittande och ätande, tycker jag!

När jag ändå höll på i stallet så städade jag upp lite runt foderkätten så där blev rent och fint och så tömde jag den fjärde boxen på gammalt bös. Den använde vi ju till förråd för ensilaget förra året, men i år har vi det ståendes ute, så det var hög tid att tömma den boxen.

Efter stalljobbet tog jag med mig Selma och sprang en runda. Precis när vi kom ut började det regna och det blev en blöt runda. Men så härligt att få höja pulsen och röra på sig!

Regn och dis och en glad hund!

Nu blir det en lugn kväll med troligtvis en tidig sänggång. Imorgon kan jag sova länge. Så då vaknar jag nog tidigt:).

Imorgon är det också dags för sista julkalaset, då två av mina syskon kommer. Men då blir det inte julmat! Hurra!

Fixar-helg

Igår passade jag på att städa huset medan Magnus var iväg och jagade. Och så var jag tvungen att åka in till Årnäs kött för att hämta julskinkan. Så det blev lite förseningar i arbetet.

När så Magnus kom hem fixade vi de där sista detaljerna som aldrig blev klara efter renoveringen. Vi fick äntligen upp en ny lampa över matbordet i "salongen" och så satte vi den gamla lampan över soffbordet.

Vi fick också upp tavellisterna i TV-rummet, och så fick vi upp lite foton på dem. 

Idag fick jag äntligen skruvat ihop nattduksbordet till singelrummet. Det skulle jag ju ha gjort länge nu. Magnus skruvade upp sänglamporna i båda gästrummen, så nu är de så gott som klara. Det är bara lite tavlor som ska köpas också.

Granen fick komma in idag. Jag klädde den och det blev silvertema denna gång. Man måste förnya sig emellanåt!

Det börjar bli klart för kommande julkalas nu. Skinkan åkte in i ugnen så den ska bara griljeras, sedan är den klar.

Efter att vi hade kört in ved och jag tagit in hästarna körde vi en sväng till Gekås för att handla lite. Det blev en hel del "bra-att-ha-grejer".

Nu väntar bara några få arbetsdagar innan jag avslutar arbetsåret 2016 och tar  jullov. Det ska bli så skönt!

Fredagsrunda

Igår satt jag hemma och jobbade. Det är verkligen bra! Förutom att man får lugn och ro att utföra sina arbetsuppgifter, ingen som kommer och stör, så passar jag också på att springa en runda vid lunchtid för att få lite dagsljus.

Så igår tog jag med mig Selma och sprang upp mot Obbhult, svängde ut mot 153:an och sedan in mot Stensared. Tillbaka till grushålan och sedan förbi Linnarp och hem. Igår var den lätta känslan i kroppen tillbaka och det märktes även på tempot.

Det är faktiskt två år sedan jag var nere och snuddade vid 6-minuterstempo och det känns riktigt kul! Jag tänker tillbaka till hur det var i somras när jag skulle dra igång löpningen igen och knappt orkade springa 4 km i 7-minuterstempo! Mycket har hänt den senaste tiden!

Det var en lätt härlig känsla hela vägen och det var rätt gött att komma ut i friska luften och få lite dagsljus! Här kommer rundan!

Jag kallar den "favoritrundan" eftersom det oftast går väldigt bra när jag springer just den rundan. Jag vet inte riktigt varför, men så är det helt enkelt!

Tjänsteresa till Oskarshamn

I tisdags åkte en kollega och jag till Oskarshamn för att i onsdags och igår delta i en RCM-kurs. Alltså en kurs om underhållsanalys. Intressant ämne, eftersom jag de senaste fem åren har jobbat med en variant på RCM, som kallas SRCM (inte så lätt att förstå för den oinsatte, så nog om det).

Vi lämnade Ringhals vid ett-tiden på eftermiddagen och styrde kosan mot Halmstad där vi korsade landet och till sist hamnade på Post hotel i Oskarshamn. Det var riktigt tjock dimma i princip hela vägen så det var rätt jobbigt att köra. Speciellt när det blev mörkt sedan. Men det gick bra!

Vi gick direkt till bastun och bubbelpoolen för att gotta oss lite innan vi käkade på hotellet.

Tyvärr var det chili con carne till kvällsmat. Jag HATAR bönor! Det är så jäkla äckligt! Konsistensen är helt vidrig och så blir det en sträv konsistens på hela såsen. Men det fanns ju inga alternativ så jag fick ägna mig åt att pilla bort en stor mängd bönor. Det var definitivt mer bönor än kött i den där maten! Stort minus!

Men jag fick i alla fall en hyfsat bra frukost med lite skramlade ägg och bacon dagen därpå.

Vi åkte ut till OKG (kärnkraftverket) där vi skulle vara på kursen. Det är grymt kul att få träffa kollegor från samma bransch men olika anläggningar! Det var övervägande OKG:are med, men även två från Forsmark, så det var en bra blandning. Kursledaren var också mycket bra!

Matdebaclet fortsatte för min del när det blev dags för lunch. Det fanns två alternativ på OKG:s restaurang; fläsk med raggmunk (äter jag icke) och ett alternativ som hette "hälsobalans". Lite kryptiskt så vi frågade om mer information och fick då reda på att det var någon typ av wok. Mer än så gick tydligen inte att precisera!

När vi så kom till lunchstället frågade jag efter woken och fick få in en tallrik med ca 3 kg pasta (eller om det var någon slags nudlar, det så mest ut som spaghetti) och någon stackars köttfärssås med obestämbara saker i. Det kan ha varit vitkål kanske.

Förutom att det var helt smaklöst förstår jag inte hur i hela friden man kan kalla en tallrik bestående av 75% pasta för "hälsobalans"???? Fullständigt obegripligt! Dessutom var "salladsbordet" under all kritik med lite torra rivna morötter och något stackars salladsblad.

Jag fick ju pilla i mig det så gott jag kunde och eftersom jag inte har ätit pasta, ris, spannmål och andra raffinerade kolhydrater sedan någon gång i början på oktober så undrade jag ju hur detta skulle gå....

Det gick såhär: jag fick ont i magen, blev helt uppsvälld (något som jag har sluppit den senaste tiden), jag hamnade i paltkoma (händer inte heller längre) och 1½ timme senare var jag HUNGRIG! Total katastrof alltså!

Det värsta var att jag hade tänkt att träna när vi kom tillbaka till hotellet, men då var min mage helt tom. Så jag sprang in på Pressbyrån och hinkade i mig en drickkvarg som räddning.

Behöver jag skriva att träningen inte kändes bra...? Jag kände mig tung och trög på löpbandet. Borta var den lätta, härlig känsla jag hade förra fredagen när jag testade löpband för första gången. Men jag kämpade på och körde 50 minuter och sedan körde jag 20 minuter på en crosstrainer.

Crosstrainern hade lite märklig utformning jämfört med den jag har här hemma. Jag blev lite sittande och kände inte att det blev någon cirkulär rörelse på samma sätt. Men det blev ju bra benträning istället.

Det var rätt skönt att bara få köra på lite efter att ha suttit still från 8 till 16!

Kvällsmaten på onsdagen var bättre för min del då det var julbord. Jag är egentligen inget stort fan av julmat, men det fanns ju en hel del som var helt OK att äta.

Men höjdpunkten matmässigt var ändå igår, då vi åkte till ett ställe som heter Marsöfiskaren. Det låg ca tio minuters bilväg från OKG. De hade fläskytterfilé med potatis och beasås till lunch. Dessutom svenskt kravmärkt kött! Så jäkla bra! Och utöver det så hade de dessutom ett "LCHF"-alternativ där man istället för potatis fick broccoli till. Helt fantastiskt bra! Guldstjärna på den! Och det var riktigt god mat!

Så igår fick jag i alla fall en pigg eftermiddag! Så skönt! Jag hade faktiskt inte väntat mig att det skulle vara så svårt att få tag i riktig mat, men Sverige lever tyvärr kvar i den felaktiga fettskräcken och kolhydrathyllandet! I alla fall i Oskarshamn...

Men resan var väl värd, trots maten. Vi fick en riktigt bra utbildning och ett bra utbyte med kollegor från både OKG och Forsmark!

Mitt hotellrum, vy från sängen:)

Löparbandet (bilden tagen i farten, därav kvaliteten!

Energipåfyllnad och hönsjakt!

Denna måndag började faktiskt på ett riktigt bra sätt! Jag var nämligen på en workshop om Ringhals framtid. Vi var ett gäng som i mindre grupper fick diskutera fram idéer. Först undrade jag ju hur jag skulle orka vara kreativ en måndag morgon, och den första minuten var det tyst i gruppen. Sedan började en kille snacka och sedan höll vi på i två timmar!

Det var fascinerande hur många idéer vi kunde komma på på så kort tid. Engagemanget var enormt! Och så fick man ju känslan av att det kommer att komma något bra ur det där tråkiga nedläggningsbeslutet av Ringhals 1 och 2. Nu kan man bara hoppas på att några av idéerna blir till verklighet!

Fylld av energi fortsatte dagen på några möten och sedan var det dags att gå hem igen. Vilken kort dag!

Jag fick i alla fall knarkat mycket solljus eftersom workshopen var i V2. Så det blev en promenad till kontoret, sedan lunchpromenad och därefter promenad tillbaka till V2-parkeringen för att åka hem. Det blev mycket påfyllning av positiv energi och nu börjar jag se slutet av det här året och att julledigheten befinner sig runt hörnet.

När jag kom hem tog jag in hästarna och körde in lite ved. Så jag kom iväg på min löptur lite senare än tänkt. Idag är det fullmåne och om det inte hade varit lite molnigt, hade ingen pannlampa behövts!

Idag och tre dagar framåt går solen ner kl 15:26 i Varberg. Tidigare än så går den inte ner. Det betyder alltså att det börjar bli ljusare igen redan på fredag! Helt underbart! Snart kan man träna i dagsljus efter jobbet igen! Vad jag ser fram emot det!

Det kändes lite segt att springa idag. Det var också väldigt kallt! Inte mer än ett par minusgrader, men det var riktigt råkallt! Jag hade nog behövt mer kläder egentligen, speciellt när jag avslutade rundan efter 40 minuter och gick hem resten!

När man är ute och springer så stöter man ju på både det ena och det andra. Det är för övrigt i princip alltid löpare eller hundägare som hittar lik ute i naturen... Jag är både hundägare och löpare...

Vi stötte inte på något lik idag, men plötsligt dök Selma ner med näsan i diket. Innan jag hann se vad det var hade hon en höna i munnen! Det var precis nedanför hönseriet, så det var ju inte så förvånande. Selma skakade om den stackars hönan, jag fick henne att släppa den och sedan spatserade den iväg på åkern mot hemmet.

Dagens höna!

Selma blev helt galen och ville springa efter den. Hon bara tjöt och jag försökte få henne att börja springa hemåt. Till sist fick hon ge sig. Det blev ingen hönsjakt!

Tomtepromenad och rullskidor!

Idag har Magnus och jag varit i Åkulla för att möta upp Elinore, Jocke, Hanna, Anki och Evelina och gå tomtepromenaden där. Det var väldigt mycket folk där. Så promenaden blev långsam. Sjukt stressande att gå så långsamt, tycker jag 😀. Men mysigt såklart med lite tomtar och grejer i skogen.

Det var rätt kallt också, jag var rätt svettig när jag grejade i stallet, så jag tog inte så mycket kläder på mig. Det var ett misstag. När man går sakta blir man inte varm. Själva frågorna på promenaden gick nog sådär. Vissa var långt ifrån mina intressen, men någon kunde jag nog, tror jag. Det fanns säkert de som fuskade med Google, skulle jag tro, så chansen att vinna är minimal.

Det tog rätt lång tid så när vi kom hem igen fick jag skynda mig för att slänga i mig lite mat och sedan dra iväg med rullskidorna. För det var ju faktiskt rullskidväder idag! Tjo! Solen tittade fram i början av passet i alla fall!

Lite sol fick jag se!

Planen var att köra en kortare runda med tanke på hur dåligt det kändes senast jag stod på rullskidorna. Men idag var det en helt annan känsla! Jag förflyttade mig framåt och det kändes inte riktigt lika trögrullat som sist. Så underbart! Det var faktiskt riktigt kul!

Balansen var på topp, stavisättningen funkade, armarna var pigga och framför alltså blåste det ju nästan ingenting. Så den korta rundan blev betydligt längre än tänkt. Ja, faktiskt dubbelt så lång eftersom jag hade tänkt mig ca en halvtimme. Jag körde in på Källängsvägen och tog sedan backen upp mot Gärdet och kom ut strax nedanför Grimetons kyrka. Där susade jag ner för backarna mot Torstorp. Eller susade och susade, så himla snabbt gick det väl inte, men rätt lättrullat i nedförslutet där.

När jag svängde in på Linnarpsvägen igen var jag rätt mör och den sista biten till bilen fick jag kämpa på rätt hårt. Jag var rejält trött när jag var klar, men nöjd! Jag hann precis avsluta innan det blev mörkt!

Här är statistiken:

Skogsrunda

Jag sover inte bra just nu... Eller jag har egentligen problem med att somna. Jag låg ju och vände och vred natten till igår och var så himla trött igår från lunch och framåt. Sedan var vi på kalas på kvällen, jag drack lite vin, vilket brukar göra det lättare att somna, men nej, det gick inte. Det hjälpte ju inte direkt att Magnus började snarka så snart han lade huvudet på kudden...

Så jag gick och la mig i gästrummet och somnade efter ett tag. Men jag vaknade jättekissenödig klockan sex och var tvungen att gå på toa då. Sedan kunde jag inte somna om. Så det blev inte så mycket sömn denna natt heller.

Men jag känner mig i alla fall piggare idag än igår och det är ju bra! När jag gjorde i ordning i stallet tyckte jag att det var väldigt varmt ute. Jag var helt genomsvettig när jag var klar där. Det var helt vindstilla och nästan 8 plusgrader, så visst, det är ju ingen vintertemperatur precis.

Efter frukost tog Magnus med sig Helga på en jaktrunda och efter lite fix här hemma så tog jag med Selma på en löptur upp till Åkulla. Det var faktiskt lite segt att springa idag! Men efter ett tag kom jag på att jag ju faktiskt sprang igår också på det där löpbandet, så jag var nog lite sliten.

Jag sprang i alla fall i en timme och då hade jag ca 1,5 km kvar hem, så jag gick den biten. Då började det blåsa upp, så det blev faktiskt lite kallt. Men det var härligt att komma ut och få lite skogsluft och dagsljus!

Dagens skogsbild

Stakmaskin och löpband

Som jag tidigare har skrivit är jag ju rätt skeptisk till inomhusträning. För mig är en stor del av träningsmotivationen att jag får vara ute i friska luften och uppleva naturen.

Men nu är det december. En riktigt Västkust-december med 10 plusgrader, regn och blåst. Dessutom är det mörkt när man åker till jobbet och lika mörkt när man kommer hem. Rullskidträning är inte så lätt i mörkret. Motivationen är lite mindre när man kommer hem efter jobbet.

Igår var det några kollegor som pratade om att träffas i Ringhallen på morgonen idag för att träna lite innan jobbet. Ringhallen är den idrottshall som Vattenfall bekostade när Ringhals byggdes. Där finns gym för den som gillar att lyfta skrot (inte jag...), konditionsmaskiner i form av löparband, testcyklar, roddmaskiner och en skierg (stakmaskin). Det brukar även vara lite olika träningspass som t.ex. spinning efter jobbet.

När de pratade om att träna blev jag såklart sugen också, speciellt eftersom vi hade verksamhetsdag på gruppen igår och det blev väldigt lite rörelse för min del. Så jag ställde väckarklockan på kvart i fem.

Tyvärr kunde jag inte somna ordentligt igår, klockan var nog tolv innan jag slocknade och det var riktigt tungt när klockan ringde i morse. Men jag vaknade, väskan var packad och det var bara till att gå upp och göra det!

Jag släppte ut hästarna, bytte om och körde till jobbet. Jag fick uppdatera mitt kort till omklädningsrummet också eftersom jag inte har varit i Ringhallen på hela detta året! Så kvart i sju var jag klar för att springa lite på löpbandet.

Detta var faktiskt första gången för mig när det gäller löpband. Det tog lite tid innan jag hittade bra tempo och någorlunda teknik för att kunna springa bra. Efter ett tag kom jag på att jag nog skulle ha ställt in lite lutning på bandet också, det kändes nästan som att springa i nedförsbacke...

Med en härlig spellista på Spotify i lurarna körde jag på mitt livs första löpbandspass!

Bra löparmusik:)

Jag körde tio minuter lite långsammare och sedan ökade jag tempot så att jag på slutet blev riktigt trött, svettig och andfådd. Jag körde 20 minuter totalt. Kändes otroligt bra! Jag åt ingen frukost före träningspasset, så det blev lite periodisk fasta från ca kl 18 igår kväll då jag åt senast. Men det funkar otroligt bra för mig att springa på tom mage. Kroppen känns lätt, magen krånglar inte och jag får nästan ännu mer energi än när jag är mätt!

Efter löpningen gav jag mig på stakmaskinen. Också för första gången i livet. Till en början var det väldigt tungt! Men så kom jag på att även den (såklart) gick att ändra belastningen på, så när jag sänkte den blev det genast mycket lättare att komma in i en bra rytm! Det var dock rätt svårt att hitta en bra teknik. Men efter 20 minuter hade jag en hel del mjölksyra i magen, så lite rätt måste jag ändå ha gjort!

Så det blev totalt 40 minuter träning på morgonen och efteråt upplevde jag en otroligt energikick! Nästan en euforisk känsla! När jag gick in till kontoret blåste det rätt mycket. Jag hade glömt mössa och vantar hemma, men det var så skönt med vinden som torkade håret och kylde ner mitt högröda ansikte:).

Det var inte så hemskt tråkigt att träna på maskiner som jag hade föreställt mig. Det var rätt OK ändå. Nu när möjligheterna till bra träning utomhus är begränsade känns det som en rätt bra idé att köra lite inomhus och nyttja det fina gym vi har på jobbet. Det är ju rätt gött att kunna träna direkt efter jobbet och sedan komma hem färdigtränad och färdigduschad. Så vi får se om jag lyckas få till några fler träningspass där innan jul. Nu är det bara två veckor kvar till den härliga julledigheten!

Träningsvärk de luxe!

Ojojoj, vad skidåkningen tar hårt på min kropp! Den här gången var det höftböjarna (föga förvånande) och vaderna (lite mer förvånande) som fick mest stryk.

Idag har jag haft problem med att sträcka ut höftböjarna och gå upprätt och vaderna har protesterat högljutt vid varje stegisättning.

Men i vanlig ordning fanns träningssuget där när jag körde hem från jobbet. Frågan var bara vad jag skulle träna? Crosstrainern hade varit det mest skonsamma alternativet. Men såå tråkigt att inte få någon frisk luft. Det som drog mest var faktiskt löpning. Ända tills jag gick ur bilen och blev påmind om mina plågade höftböjare....

Till sist beslutade jag mig ändå för att ge mig ut på en löprunda med stavarna som hjälp. Jag ville ju testa det nya batteriet i pannlampan, som låg i brevlådan i morse och jag ville ju ha den där friskluften. Samtidigt ville jag ha ett pass som gick snabbt.

Jag har de senaste månaderna lagt om min kost en hel del. Jag har sneglat på LCHF och paleo, läst boken "ett sötare blod" av Ann Fernholm och fått mig en helt ny uppfattning om vad och hur man ska äta för att må på bästa sätt. Det har bl.a. lett till att jag kan komma hem från jobbet, ta in hästarna och träna innan jag lagar kvällsmat. Det i sin tur gör att det blir mycket lättare att komma ut på den där träningsrundan och det känns lättare att springa på en lite tommare mage (utan att för den skull vara tom på energi) än att springa med en mage full med mat som skvalpar omkring. Jag får nog skriva ett inlägg som handlar enbart om min kost, ifall någon är intresserad?

I alla fulla fall så kom vi ut, Selma och jag. Med pannlampan på huvudet, extrapannlampan i en dragkejdeförsedd ficka på jackan och stavarna i högsta hugg. Konstigt nog kändes varken vader eller höftböjare av överhuvudtaget, utan det kändes bara bra att röra på sig.

Pulsen gick upp och farten ner. Det är rätt svårt att röra stavarna/armarna snabbt. Men vi lufsade på och det kändes bra hela vägen. 5,5 km ramlade in på stavlöpningskontot och jag var grymt nöjd med mig själv efteråt! Man ångrar aldrig ett träningspass!

P.S. Pannlampan funkade perfekt med det nya batteriet (JIPPI 1) och Garmin-klockan har funkat perfekt sedan sin hängning och urladdning i förra veckan (JIPPI 2). D.S.

Mini-skidresa

Denna helg har jag spanat lite på Hagatorpet i Tranemo och deras spårrapporter. Igår var där ca 800 meter spår, men efter lite köldgrader och snösprutning såg jag denna spårrapport:

Skidspår.se hittar man detta

Ja, en sådan spårrapport kan man ju inte motstå! Jag ställde klockan tidigt för att hinna köra dit innan det blir allt för mycket folk. Efter en natt med lite dålig sömn pga en hostattack och sedan svårigheter att somna igen så var det lite segt när klockan ringde 05:45. Men efter att ha läst den där rapporten så var det lätt att gå upp:).

Jag slängde ut hästarna snabbt och lätt och åt en stadig frukost innan jag kom iväg strax efter sju. Tranemo och Hagatorpet är ett ställe jag aldrig har besökt förut, så GPS:en var igång för att hjälpa mig hitta. Till en början var det enkelt med först 153:an och sedan 154:an, men strax innan Svenljunga styrdes jag in på diverse krokiga småvägar. Efter en dryg timmes körning var jag framme.

Jag är ingen vallare. Jag är totalt ointresserad av valla och alla teorier kring det. Jag åker gärna skidor, men vallning får någon annan sköta. Så jag chansade och körde på den valla som var kvar efter Tjejvasan (som var senaste gången jag åkte på skidorna).

Det var fantastiskt fina spår efter omständigheterna, barmark runtomkring och mycket plusgrader den senaste tiden. Det var en vändbana som började med en härlig backe där man fick upp bra fart. Sedan vände man och skulle upp för den där backen. Där hade jag inget fäste överhuvudtaget... Det var ju rätt strängt!

Men lite längre upp var snön annorlunda och där gick det bra att diagonala. Så det blev mycket diagonal eftersom stakstyrkan saknas. Men det gick lättare att köra än när jag testade rullskidorna i torsdags. Det är ju en viss skillnad på att sätta stavarna i snö jämfört med asfalt. Asfalten sliter ju helt klart mer på armarna!

Jag åkte och åkte och plötsligt hade den planerade timmen gått och jag kände mig nöjd. Mina höftböjare protesterade rätt mycket, ska jag säga. Betydligt mer än armarna den här gången. Det går inte snabbt, men jag känner mig rätt stadig på skidorna. Det var dock riktigt nära en vurpa när jag fick lite problem vid ett spårbyte och skidorna fastnade, men jag redde ut det som tur var.

Trots körsträckan med bilen kändes det ändå värt att ge sig iväg drygt sex mil för att få testa köra lite på snö! Det var riktigt fint att åka där! Hoppas verkligen att det kommer lite riktig vinter snart med minusgrader och snö så att det blir mer åkmöjligheter här i södra Sverige!

Jag kände mig glad och nöjd med dagens pass! Nu kan det bara förbättras!

Lycka är att få åka skidor på snö!

Julbak och löprunda

Idag hade jag bestämt mig för att baka det årliga julbaket, lussebullar och pepparkakor. För övrigt det enda jag bakar. Jag är inte så mycket för att baka, för jag vet ju vem som äter upp det som bakas... dvs jag själv😀

Pepparkaksdegen slängde jag ihop i torsdags och den har sedan dess stått och vilat i kylskåpet. Så jag körde igång med att blanda ihop lussebulledegen. Den ska ju jäsas hit och dit (en av anledningarna till att jag inte bakar, det tar för jäkla mycket tid...) så då körde jag pepparkakorna medans degen jäste.

Jag hade igång SVTplay och lyssnade på herrarnas längdskidåkning. Så kul med två svenskar överst på pallen! Men nästan lite roligare att de astmamedicins-knarkande norrmännen inte ens nådde pallen på hemmaplan...

Det blev väldigt effektivt med bakningen och när det var dags att köra in bullarna i ugnen hade jag bara en plåt med pepparkakor kvar. Så vid lunch var jag klar. Skönt att få eftermiddagen till annat!

Härliga lussebullar med saffran!

Egna pepparkakor (godast!)

Så vad gör man på eftermiddagen då? Jo, en löparsugen hund och en löparsugen matte beger sig till Åkulla för att kolla in hur det går med snötillverkningen. Det stod nämligen på Facebook att de skulle köra i natt, så jag var ju lite nyfiken på hur det såg ut.

Något har hänt med löpningen. Det går så lätt nu och jag fattar inte riktigt varför. Men kul är det i alla fall!

Vi tog Obbhultvägen mot Åkulla och svängde upp på banvallen vid Flähult. Det gick rätt bra trots att det i princip lutar uppåt hela vägen.

Fina banvallen!

Det var ett par minusgrader, men helt vindstilla. Solen sken hela förmiddagen, men när vi kom ut lös den med sin frånvaro. Men vad gör det? Vi fick ju härlig frisk luft!

Som alltid när vi springer i Åkulla, måste Selma kolla badtemperaturen och dricka lite i Ya-sjön. Men idag var det lite svårt, eftersom det var is på sjön...

Var är vattnet, Matte? Det brukar ju vara här???

Vi sprang vidare bort till snötillverkningen. Så himla mycket hade det inte blivit, men ändå så att vi kunde mysa lite i snön:) 

Snö💓

Vi sprang bort mot vägen som går runt sjön och började resan hemåt. Löpningen fungerade otroligt bra och jag gick inte en enda meter! Helt underbart! Jag hade tänkt springa så länge jag orkade och sedan gå resten. Det blev ända hem. 12,3 km! Jag vet inte när jag sprang så långt senast???

Det var helt underbart! Vindstilla, tyst, bara Selma och jag där i skogen. Frisk, kall luft och en kropp som bara älskar att springa. Så mycket bättre blir det inte! Jag bara njöt hela vägen!

Dagens runda

Trots att det var rätt kallt frös jag inte. Inte ens om rumpa och lår som alltid brukar vara iskalla. Men så passade jag ju på förra veckan när Craft sportswear hade black friday och köpte nya underställ. Långkallingarna testade jag idag och de verkar vara riktigt bra! Förutom att de är grymt snygga!

Snyggaste underställen!

Det ska bli väldigt spännande att se vad den här löparformen kommer att bli framöver. Om jag kan känna mig såhär bra nu när jag precis har varit sjuk och dessutom inte sprungit särskilt mycket i höst så borde det ju kunna bli riktigt bra om jag fortsätter såhär. 

Nu gäller det bara att hitta skidformen också. Lungkapaciteten finns helt klart, nu ska bara överkroppsstyrkan med också. Sen blir jag farlig i spåren😁!

Träningsvärk!

Oj, vilken klenis jag är! Idag känns det att min överkropp och framför allt armarna har fått vila alldeles för länge!

Det har varit svårt att lyfta armarna över brösthöjd och nu känns det till och med när jag trycker på tvålpumpen... så jävla klen!

Men... för en vecka sedan hade jag varit överlycklig över att få känna träningsvärk så jag får väl se det positivt. Jag är frisk, kan träna och får träningsvärk!

Och som vanligt är bästa sättet att bli av med den att träna igen och igen och igen!

Jag såg att de har dragit igång snökanonerna i Åkulla, så snart kan jag nog få snö på nära håll. Tyvärr såg inte väderprognosen så kul ut nästa vecka med många plusgrader och regn. Vi får hoppas att prognosen inte stämmer...

Ingen träning idag så det blir ingen träningsbild. Däremot tog jag bild på kvällsmaten. Rödtungarullad med lax inuti och lite grönt och annat till. Sååå gott!

Rullskidor!!!!

Åh, vad jag har längtat! Efter att få staka iväg på mina härliga rullskidor! Så idag tog jag vara på den korta tid jag har efter jobbet (eftersom jag jobbade hemifrån) innan det blir mörkt och gav mig iväg.

Det var ju ett rejält tag sedan det rullades skidor nu! Närmare bestämt 13:e oktober! Det är riktigt länge sedan! 1½ månad sedan!

Tyvärr hände något med min älskade Garmin-klocka när jag skulle dra igång den. Knapparna fungerade inte, den reagerade inte på någonting, utan bara lyste hela tiden. Klockan gick som den skulle, men den räknade inte steg eller något annat. Så jag fick köra med Svettig-appen i telefonen istället. Tur att jag hade den iallafall!

Jag trodde att det skulle vara vingligt och ovant efter ett sådant långt uppehåll, men jag kände mig väldigt stadig på skidorna. Däremot var det enormt tungrullat! Och motvind direkt från början!

Det kändes som om rullskidorna knappt flyttade sig framåt! Långt borta var den härliga fart och kraft som jag kände tidigare i höst. Jäklar vad man tappar! Tekniken var inte heller så strålande och jag kände mig som en jäkla snigel!

Så nu MÅSTE det bli rullskidåkning i väntan på snön. Jag vill ju inte vara helt nollad när det blir snö utan då vill jag ju kunna köra på med både långpass och intervaller för att komma i bra form till Tjejvasan.

Eftersom det kändes så enormt tungt blev det endast en kort runda, jag vände vid hönseriet och körde tillbaka till bilen. Det blev endast fem kilometer och jag var ute i endast en halvtimme, men det var ett riktigt tungt pass!

Och dessutom oroade jag mig för min klocka. Ska jag behöva köpa en ny nu? Vad ska jag då köpa för någon? Och vad kostar den??? Inte den bästa mentala uppladdningen kanske.

Jag har också fått nys om att det ska finnas snö i Tranemo, som ligger ca sex mil bort. En 1-km-runda som tydligen ska vara rätt ok såhär i södra Sverige i början på december. Beroende på vad det blir för väder i helgen så kanske jag skulle åka dit och testa skidorna lite. Vi får se. Kanske är det bättre att arbeta upp stakstyrkan och tekniken igen innan jag lägger flera timmar på att köra till snö för att köra på en 1km-bana. Jag får fundera vidare helt enkelt...

Mina fina rullskidor

Förutom att det var jäkligt trögt att staka idag så blev både skidorna och skorna jäkligt skitiga, så de fick jag tvätta av när jag kom hem. Grus och salt överallt!

Hur gick det då med min Garmin-klocka? Jo, när jag kom hem testade jag att ladda den. Den reagerade inte heller på det, så då tänkte jag att jag låter väl den ladda ur. Det borde gå rätt snabbt eftersom det inte var mycket batteri kvar och den lyste hela tiden.

Så lite senare på kvällen så hade den mycket riktigt lagt av helt. Så, spänd av förväntan, satte jag den i laddaren och voilà - den laddar! Den startade om och ser nu normal ut. Vi får se vad som händer när den är färdigladdad... Håller tummar och tår för att den funkar som den ska! Jag gillar ju verkligen den där klockan och vi har ju hängt ihop i snart två år (inköpt 2015-02-20). 

Min erfarenhet av Garminklockor är att de aldrig krånglar, så jag vill gärna ha kvar den här ett tag till, även om det finns någon nyare modell som jag är lite sugen på. Men jag kommer definitivt inte att byta ut denna innan den dör helt!

Inomhusträning...

...är verkligen inte min grej! Jag hatar att träna på maskiner utan att förflytta mig framåt. Jag saknar den friska kuften mot huden och som går ner i lungorna.

MEN... nu är det ju så att min superpannlampa är ur funktion och det var väldigt blåsigt och kallt ute idag, så det var ju väldigt lämpligt att ta ett pass på crosstrainern.

40 minuter blev det. Distanspass. Körde på min träningslista på Spotify och justerade belastning efter tempot i låtarna. Mestadels låg belastning och högt tempo.

Det var lite segt i början, men med ca tio minuter kvar kom jag igång. Synd att det var dags att sluta när det gick som bäst. Men det är väl bra att sluta på topp, antar jag.

Jag hade också glömt hur jäkla svettig man blir av att träna inomhus, på crosstrainer i synnerhet! Men det är ju gött med lite svett:).

Tre dagar av denna vecka har gått och jag har hunnit med tre träningspass. Nu hoppas jag få till åtminstone ett rullskidpass i helgen, det hade varit så jäkla kul!

Arkivbild...

Mörker...

Igår kom jag, förmodligen sist av alla människor i hela världen, på att det finns ljusslingor som drivs med batterier! Så då kollade jag vad som fanns och kom hem med en jättefin ljusslinga som jag satte upp i växthuset idag. Blev himla mysigt! Den lyser i sex timmar, sedan släcks den och tänds igen samma tid imorgon. Himla smart!

Svårt att ta bra bilder med Iphonen i ett halvmörkt växthus...

Efter att ha fått i mig lite kvällsmat och fixat med lite pappersarbete tog jag på mig löparkläderna och tog med mig Selma och stavarna ut. Pannlampan på huvudet och extrapannlampan i fickan (trodde jag). 

Vi började med att gå en kort sträcka och när jag kom upp på banvallen började vi springa lite. Det kändes lätt och bra och framför allt skönt att kunna springa efter två veckors bortavaro.

När vi varit ute i ca tio minuter stänger plötsligt (den helvetes) pannlampan av sig. Jag trycker igång den och den lyser i ungefär fem sekunder. Satan också! Men jag hade ju extralampan i bakfickan! Så jag börjar leta efter den. Tar av mig stavarna och handskarna, hittar inte extralampan! Efter ett tag inser jag att jag måste ha tappat den någonstans! Förbannat också!

Tusen tankar far genom huvudet! Ska jag ringa Magnus så att han får hämta mig med bilen? Ska jag tända lampan varje gång den släcker sig? Ska jag fortsätta utan pannlampa???

Det är ju för jäkla mesigt att ringa efter skjuts och jag ville ju genomföra mitt träningspass. Så jag började med att tända lampan varje gång den släckte, men efter ett tag orkade jag inte hålla armen på huvudet så jag gav upp och fortsatte att springa i mörker. Och där jag bor, ute på landet, finns inga gatulampor utan det är mörkt, RIKTIGT mörkt!

Men den här gången övervann jag nog min mörkerrädsla en gång för alla. Jag var jäkligt arg på att pannlampan inte funkade, den är inte ens ett år gammal och var dessutom nyladdad. Jäkla skitlampa! Så jag sprang på med stavarna i mörkret. Fick springa på känn, men efter ett tag så kom mörkerseendet. Och det förstördes lika snabbt varje gång det kom en bil.

Jag är väldigt glad att jag inte hade på mig rullskidorna, vilket var planen från början, nu när jag har en så "bra" pannlampa. Det hade inte varit särskilt kul att behöva släpa på rullskidorna, för det hade ju knappast gått att åka med dem i mörkret... 

Jaja, det som var bra med detta var ,som sagt, att jag inte längre är rädd för mörkret! Och det kändes bra att få upp pulsen lite!

Nu får det bli en ny pannlampa! Någon som har något bra tips...?

Återkomsten...

För första gången på två veckor ringde väckarklockan fem denna morgon. Efter en god natts sömn var väl det helt ok. Jag kom upp ur sängen ganska direkt och fick fixat stallet rätt snabbt, så klockan var bara tjugo över sex när jag steg in i bilen för att bege mig till jobbet.

Det kändes nästan lite konstigt att komma till jobbet igen efter så lång tid. Nästan som när man har haft semester. Skillnaden är ju dock att ingen annan har haft semester...

Så arbetsdagen har gått åt till att gå igenom mailboxen, uppdatera mig på vad som hänt de senaste veckorna och planera framåt.

Det var en omställning att gå från att tillbringa större delen av dagen i ryggläge till att stå framför en dator i åtta timmar! Stundtals var jag rätt trött och kände att jag inte riktigt är tillbaka där jag var innan jag blev sjuk.

Men dagen gick och plötsligt var det dags att gå hem. Då kom den där härliga känslan av energi, en längtan efter att få röra på sig. Så det var det jag gjorde när jag kom hem. Rörde på mig.

Jag tog in hästarna, åt lite och sedan gav jag och Selma oss iväg i mörkret med stavarna. Det var flera minusgrader ute och rätt bitigt. Som tur var ingen vind att tala om.

Vi traskade banvallen västerut, tog Tvååkersvägen till Linnarpvägen och sedan sneddade vi gärdsvägarna bort till Obbhultvägen.

Den här gången var det riktigt mysigt att gå där i pannlampans sken. Ingen mörkerrädsla alls! Så skönt!

Drygt en timme var vi ute och nu ska det bli skönt att lägga sig och sova. Ny arbetsdag imorgon!

Selma spanar ut i mörkret

Skogspromenad!

Idag har vi vaknat upp till en solig, men lite blåsig novemberdag! Helt fantastiskt väder! Jag kunde inte låta bli att ta en sväng i skogen med Selma!

Vi fick dock först vänta på Helga och Husse som var ute och jagade en runda innan vi kunde ge oss iväg. Första ansträngningen efter sjukdom är alltid lika spännande. Hur ska kroppen reagera? Vad händer när jag blir andfådd? Kommer det hostanfall? Kommer jag att orka?

Jag satte ribban högt och vi traskade mot Åkulla. Vi svängde upp i Flähultskogen och där kom första utmaningen - en rejäl backe, lång och härlig! Det gick förvånansvärt bra. Pulsen gick upp, men inga hostanfall. Och det kändes bara bra.

Det var så underbart att få andas skogsluft igen. Som jag har saknat att vara ute och röra på mig! Det har varit det absolut värsta med att vara sjuk, att inte orka vara ute och röra på sig!

Vi kom ut på banvallen och gick den västerut innan vi svängde upp i skogen så att vi kom upp ovanför Axelid. Sedan tog vi genvägen mot Obbhult.

Vi avslutade rundan genom att traska upp på berget bakom Linnarp och sedan gick vi hemåt. Vi var nog ute i ett par härliga timmar!

Totalkänslan var bra. Energin är inte på samma nivå som innan jag blev sjuk, men det var så skönt att röra på sig, att få upp pulsen och känna att kroppen klarar det. Jag hoppas kunna ha energi efter jobbet denna vecka så att jag orkar gå lite promenader och så att jag kan komma igång och träna igen. Det längtar jag efter!

Lycklig vovve i skogen!

Framsteg!

För första gången igår var inte morgonfixet i stallet så jobbigt som det har varit de senaste två veckorna. Jag svettades inte lika mycket och behövde inte vila efteråt. Ett hopp om tillfrisknande föddes.

Efter stallet tog jag bilen till tippen för att slänga lite skräp från renoveringen. Jag passade också på att köpa lite kött till kvällen, tvätta bilen och köpa lite julblommor.

Men efter det var jag rätt trött ändå. Så det blev lite vila i soffan ändå på eftermiddagen.

Idag vaknade jag utvilad, gick ut i stallet och fixade. Och idag kände jag faktiskt energi i kroppen! Så himla härligt! Visst, jag är inte på samma energinivå som jag var innan jag blev sjuk, men det är ändå en enorm skillnad mot hur det har varit de två senaste veckorna!

Inte överdrivet svettig idag heller och med energi kvar att göra saker efter frukost. Helt underbart!

Så det blev en hel del adventsfixande. Jag tog fram alla ljusstakar, sanerade alla fönsterbrädor, dammsög och svabbade alla golv. Så gött med ett rent hus!

Sedan gick jag ner i källaren för att försöka reda ut alla trassel med ljusslingor. Oj, vilket meck! Dumt nog hade jag inte märkt upp vilka slingor som hörde till vad. Och det är inte helt lätt att gissa sig till hur lång en ljusslinga är när den ligger ihoprullad i en hög. Men till sist kom jag ändå på hur det skulle vara och jag fick upp alla ljusslingor där de skulle vara! Så nu är det fint även utomhus!

Efter det bar jag in vår konstrottinggrupp till vinterförvaring. Den har ju stått i växthuset ett bra tag nu, men när det blir vår ska jag ju nyttja västhuset till max för västodling, så då kan jag ju inte ha en soffgrupp som tar upp all plats. Så nu är det tomt och fint i växthuset!

När jag var klar med möblerna och hade fått i mig mat kom Magnus hem med kött från en hel gris som skulle läggas ner. Men det gick rätt snabbt ändå, allt var ju färdigstyckat,så det var rätt smidigt. Barnen tog en kvart var, så vi fick en halva, det räcker ett bra tag för oss!

När vi precis hade fått ner vår halva av grisen kom Elinore, Jocke och barnen och hjälpte oss med det sista, så det var ju vältajmat.

Vi åt lite god mat också och umgicks hela kvällen. Även Hanna kom förbi och käkade lite. Mysigt avslut på dagen!

Förra veckan var jag sist i Garmins stegutmaning..

Hopplöst sist...

Ja, förutom den som hade noll steg då... Denna vecka ligger jag inte mycket bättre till, men imorgon blir det nog många steg om jag får vara fortsatt pigg. Jag tänkte gå en promenad med Pelle, en promenad med Selma och så aktivera Bosse på något sätt, så det kan bli en riktigt bra dag!

Måndag...

Hej och välkommen till sjuk- och gnällbloggen! Jag är sååååååååååååååååååååååååååå frustrerad! Varför vill den här jävla skiten aldrig gå över???? Jag är så grymt frustrerad att jag snart inte vet var jag ska ta vägen! Jag HATAR detta!

Igår var jag återigen däckad och så jäkla hängig. Jag sov dock ända till tjugo i nio, vilket inte har hänt på väldigt länge. Utvilad och fin, tänkte jag när jag gick upp. Sedan gick jag ut i stallet och fixade hos hästarna och sedan var jag helt slut igen. Jag blir så trött!

Dagen tillbringades i soffan framför vinterstudion (så att jag blev ÄNNU mer sugen på att träna!!!) och därefter världscupen i hoppning från Stuttgart.

Det enda jag kunde glädja mig åt var de här bushundarna:

De har ju varit understimulerade ett bra tag nu, så såhär höll de på tills det var eftermiddag. De är busiga, men så mysiga! Jag är så glad att jag har dem!

Annars hände det väl inget speciellt igår. Mer än att jag fick konstatera för mig själv att det inte blev någon resa till jobbet idag och därmed inte heller någon presentation. Jäkla skit! Men så är det. Det går inte att påverka när man blir sjuk och det är bara till att ta nya tag när man kommer tillbaka. Så jag fick i alla fall snackat med chefen igår, så han vet läget.

Jag fick även snackat med min kollega som jag skulle köra presentationen med i morse. Jag vaknade med halsont och ganska ansträngda stämband. Så han hörde på mig att jag inte var i form.

Så framför mig har jag ännu en dag i soffan. Så jäkla tråkigt! Jag vill bara bli frisk! Så att jag har något kul att skriva om...

Räddad av Vinterstudion!

 Det finns faktiskt en fördel med att vara sjuk. Det är att man utan samvetskval kan ligga i soffan en hel dag och titta på TV. Lyckligtvis drog Vinterstudion idag just idag med premiärtävlingar på skidor från Bruksvallarna.

Så denna dag har också tillbringats till stor del i soffan. Och helt ärligt vet jag inte riktigt om det var bra för min hjärna att se bilder på snö och skidåkare... Alltså, jag längtar något så fruktansvärt mycket efter att få åka skidor!!! Eller i alla fall rullskidor! Såpass mycket att det kom tankar om att ta på sig rullskidorna när solen tittade fram i eftermiddags... Givetvis inser jag att det där rullskidpasset ligger en bit framåt i tiden, men jag är rätt otålig!

Istället för att ta på mig rullskidorna tittade jag vidare på TV och såg en dokumentär om hur danskarna hanterar antibiotikaresistens hos sina grisar... Fy fan, säger jag bara!

I natt har jag fått sova en hel natt ända till klockan fem utan att hosta en enda gång! Så underbart! Trots det har jag inte varit på topp idag heller, utan sov faktiskt en stund under vinterstudion. Men nu i eftermiddag kände jag mig ändå något piggare och gick ut för att bära in ved.

När jag kört in veden passade jag på att mocka lite hundbajs och så kom jag på att jag hade en påse sättvitlök som skulle planteras. Nu är ju tjälen ur jorden igen och så regnade det ju för en gångs skull inte. Så jag passade på. Det ska bli så spännande att se hur det artar sig. Jag har testat att sätta vitlök förr, men då gjorde jag det på våren och så var det nog inte sättlök jag använde...

Hoppas på vitlök till våren...

När jag ändå var där ute passade jag på att tömma odlingslådorna på de rotsaker som stod kvar. Lite morötter, någon palsternacka och rödbetor som var för små.

Jag plockade också upp purjolöken, som jag har i mängder efter att ha fått två lådor förodlade av en kollega. Det blev väldigt lyckat med den odlingen! Vi fick massor av fin purjolök!

Purjolök i massor!

Nu håller jag tummarna för att jag får ännu en god natts sömn och vaknar ännu piggare imorgon!

99 dagar kvar...

... och jag ligger i soffan däckad och tycker väldigt synd om mig själv!

Längtar tillbaka till tiden då jag åkte mycket rullskidor

Igår kände jag mig piggare, men idag har det varit eländigt igen. Jag har varit helt sänkt och inte orkat göra någonting förutom att slita mig igenom stallsysslorna. Så dagen har tillbringats på rygg i soffan. BLÄ!

Jag avskyr verkligen att vara sjuk och hängig. Det blir en sådan stor omställning när man normalt sett har ett väldigt aktivt liv och sällan hamnar under 12000 steg en vanlig dag och sedan inte gör någonting. Rastlösheten och irritationen stiger, samtidigt som jag vet att jag inte kan göra ett skit åt eländet.

Det värsta är hostan. Det är något som rasslar oavbrutet i halsen, eller snarare nedanför och så fort jag lägger mig så börjar det irritera och jag börjar hosta. Jag hostar upp än det ena, än det andra och tänker att NU finns det inte mer. Och så går jag och lägger mig... och börjar hosta. Det har pga det blivit väldigt lite sömn i natt, samtidigt har jag inte haft ro till att sova något under dagen. Och så vill jag ha större chans få sova en hel natt istället.

Men, som sagt, det finns inget att göra åt denna skitinfektion och jag kan bara hoppas att jag är på fötterna på måndag så att jag kan dra den presentation jag har planerat att dra för alla underhållscheferna. Risken är att jag inte har någon röst, eftersom mina infektioner och förkylningar i princip sätter sig på stämbanden. Men den som lever får se, jag kan bara hoppas på snar bättring.

Jag har läst att djur kan hjälpa till vid sjukdomar, så därför fick mys-taxen komma upp i soffan och mysa lite. Det gjorde gott i hjärtat, så det var nog bra!

Tax-nys!

Jag hoppas att jag snart kan uppdatera med lite muntrare texter....

Virusinfektion from hell!

Jag har blivit sämre sedan senaste inlägget:). Att ta en promenad var inte att tänka på. Virusinfektionen tog ordentlig fart i tisdags kväll igen med feber, värk i hela kroppen, orkeslöshet, huvudvärk och känselbortfall. Dessutom sitter det något jävla slem i lungorna som retar så snart jag lägger mig ner.

Igår tillbringades hela dagen i sängen. Det var ett verkligt kraftprov att gå ut och ta in hästarna på kvällen igen. Fy fan vad dålig jag var! Jag försökte ligga i soffan en stund på kvällen, men jag orkade inte.

Inatt har jag varit vaken och gått runt och letat efter slemlösande hostmedicin utan att lyckas. Jag har hostat upp otaliga mängder slem men ändå finns det mer kvar som gör sig påmint så fort jag lägger mig ner. Det har varit febriga drömmar och fortsatt värk i kroppen.

Såhär dålig har jag inte varit på väldigt länge! Nu vill jag bara bli frisk så att jag slipper den här skiten!

Höst igen...

Igår steg temperaturen och minusgraderna försvann. Det började regna och hagen blev ett lerhål. Ganska deprimerande om du frågar mig... Dessutom kände jag mig rätt hängig på jobbet igår. Motivationslös, trött och trist.

Det var svårt att avgöra ifall det berodde på vädret eller om det var infektion på g. Men på eftermiddagen och kvällen blev det alltmer klart att jag också har drabbats av någon typ av förkylning/virus. Näsan började krångla och jag började hosta upp slem.

När jag gick ut på kvällen för att ge hästarna kvällsmat orkade jag knappt ta mig ut till balen och hämta ensilage! Jag var riktigt risig! Det var så skönt att få lägga sig ner i sängen efter det. Jag hade dessutom träningsvärk efter helgens springande upp och ner i trappan med golvet, men på kvällen kändes det mer som allmän värk i hela kroppen.

Det tog inte lång stund förrän Magnus började snarka, så eftersom gästrummen äntligen är klara tog jag min kudde och täcke och gick in och lade mig där. Det var rätt beslut. För första gången på en och en halv vecka fick jag en hel natts sömn utan avbrott för snarkningar eller hostanfall. Så när jag vaknade idag kände jag mig mycket bättre!

Visst, där finns något i halsen och jag är inte 100% pigg. Det blir inget träningspass idag, men en promenad i ösregnet ska jag nog klara av. Nu hoppas jag bara att jag inte blir sämre än såhär och att jag är frisk och pigg lagom till helgen!

Klart! ... nästan...

Idag fortsatte golvläggandet, denna gång i singelgästrummet. Tacksamt nog är det ett rum med fyra väggar rätt och slätt, inga konstiga utbyggnader. Det gjorde ju läggandet enklare än igår. I alla fall när vi hade kommit förbi elementrör och dörrhål.

Men den här gången räckte inte golvet! Såhär irriterande lite blev det kvar:

Här tog golvet slut:(

Så jag fick åka iväg till Byggmax för att hämta ett sista paket. För en gångs skull lyckades jag komma på att jag skulle ha kabelclips också, så det fick jag med mig. Så nöjd med det!

När jag kom tillbaka var Magnus iväg hos sin far och åt middag. Så jag lade klart golvet och sedan sågade jag upp alla lister till dubbelgästrummet. När jag precis hade bestämt mig för att vänta tills Magnus kom hem och istället gå ut och fixa lite i växthuset kom han hem.

Men i vanlig ordning tog han god tid på sig innan jag hörde att det började spika här inne. Då hade jag hunnit slänga alla gamla tomatplantor, mocka hundbajs i trädgården och fixa med lite annat i växthuset. Skönt att få gjort det!

Jag gick in till Magnus igen och hjälpte honom med listerna. Frustrerande nog insåg jag att listerna inte skulle räcka, så vi skulle få vänta ytterligare en vecka innan allt var riktigt klart... eller inte... Vi beslöt oss för att skarva listerna i singelgästrummet. Det blev skarvar där sängen står, så det syns ju inte. Så blev det alltså klart! Helt underbart!

Magnus hjälpte mig även att få upp rullgardinerna och gardinstångshållarna så att jag kunde göra klart i fönstren också.

Efter det blev det städa, städa, städa! Mycket dammsugning på golven i gästrummen och sedan en omgång med golvmoppen. Sen har jag dammat av alla grejer som ska in i rummen. Slipdamm överallt! 

Efter att vi fick flyttat in sängarna kunde jag också äntligen städa av i hallen, där alla grejer har stått. Så gött! Sedan bäddade jag sängarna och nu kan man säga att pensionatet är öppet igen:).

Lite smågrejer är kvar att göra, såsom lägga lister på golven i skarvarna mellan rummen, skruva upp sänglamporna och hänga upp tavlor.

Det blev inte så bra med blommiga tavlor i ett rum med blommig tapet, så två av tavlorna får ha en annan plats. Som tur är så har jag en del väggar som behöver tavlor:).

Vi bar också ut alla verktyg, så himla gött att slippa ha den bröten i huset! Byggsågen åkte in där den ska vara, så nu slipper vi ha den i hallen på första våning.

Det känns oerhört bra att ha fått klart allting nu! Andra våning är faktiskt helt klar nu! Det känns fantastiskt kul! Och på första våning har vi endast ett rum kvar. Sedan är hela huset uppdaterat!

När man kan sätta sig ner och bara njuta av sitt "nya" hem är det så värt allt slit och alla timmar man har lagt ner på renoveringen!

Och det bästa av allt är att nästa helg kan man äntligen ägna sig åt något annat än renovering!!! :D