Sidor

tisdag 27 april 2021

Tre hästar motionerade så långt!

Denna vecka har börjat i en rasande fart, både på jobbet och hemma! Vindarna blåser fortsatt kallt och vi har frost om nätterna, men idag var det faktiskt lite mildare ändå.

Igår red jag Bosse en runda. Han är plötsligt fräsch igen! Såklart jättepositivt! Men också konstigt att han var så halt både i fredags och lördags att han knappt ville sätta ner hoven. Men jag har inte sett någon hälta sedan i lördags när han har sprungit i hagen, så han fick gå en liten runda.

Vi red förbi Kullagården, ner mot gärdsvägarna och sedan mot Linnarp. Vi travade och han var helt fräsch i traven. Jag travade lite på asfalten för att verkligen försäkra mig om att han lät fräsch också och det gjorde han.

Det var soligt och fint ute så det var ju såklart härligt att komma ut även om det var lite svalt. Jag planerar att rida ut honom resten av denna vecka också, lägga in någon galoppsträcka och sedan får det bli paddockpass nästa vecka. Hoppas att han håller sig frisk framåt nu!

Bosse och jag på tur!

När jag var klar med Bosse tog jag in de andra grabbarna och så tog jag tag i mitt dåliga samvete; Pelle. Jag borstade och gjorde i ordning honom och sedan fick han gå en runda i skogen. Han var verkligen pigg och fräsch och uppskattade uppmärksamheten. Jag står i valet och kvalet ifall jag ska ta av honom bakskorna nu när hovis kommer. Med tanke på hur svårt det är att hinna med tre hästar så är det ju inte särskilt troligt att jag får igång honom med något mer än skrittpromenader och då behöver han ju verkligen inga skor bak. Vi får se hur jag gör. Det var i alla fall mysigt att pyssla lite med honom och spendera tid i skogen med honom!

Månen är verkligen vacker nu och jag lyckades ta en bild på den när vi gick hem från skogen igår!

Supermånen!

Idag stod uteritt med Kalle på schemat. Den här gången tänkte jag rida mot Linnarp, vilket har varit en utmaning ett tag. Jag har ju inte kommit längre än till hagen i princip, någon enstaka gång förbi grannen. Förutom i tisdags då vi skrittade av där.

Han började skritta åt rätt håll, men fastnade lite innan vi kom fram till hagen, men jag lyckades få honom framåt hyfsat lätt och sedan fick han syn på några nya pallar med sten som stod hos grannen. Först vände han, men jag fick runt honom och fick honom framåt, jag ställde honom från pallarna och vi hade precis passerat dem när han plötsligt hoppade åt sidan och så stod vi plötsligt i ett hasselsnår bredvid vägen. Han är så jäkla snabb när han gör sina hopp åt sidan! 

Därifrån var det inte så lätt att komma tillbaka till vägen då det är ganska höga kanter ner mot vägen, så jag fick först baxat runt honom så att jag hittade en plats där jag kunde sitta av utan att hamna ibland stenar och snår. Därefter ledde jag ut honom på vägen och så inspekterade vi pallarna och konstaterade att de inte var farliga, därefter satt jag upp igen.

Vi mötte en häst längre fram på vägen och han vände och höll på ett antal gånger innan vi kunde passera den. Jag trodde att han skulle vända och följa med hästen, men han travade istället framåt.

Sedan har han en "obligatorisk" sväng ut på åkern innan skogsdungen vid banvallen. Där har han hoppat ut i princip samtliga gånger som vi har ridit där förbi det senaste, så också idag. Men jag svängde runt och till sist gick han ut på vägen igen.

Sedan hade han bra framåtbjudning ut på banvallen ända tills vi mötte en häst till där, men även då fick jag övertalat honom ganska omgående att gå framåt och vi kunde passera även den hästen utan problem.

Nästa utmaning  blev när vi kom upp i Linneskogen. Där ligger en liten gård där de har rensat uthusen och ställt ut allting precis där man passerar förbi. Där ville han inte gå förbi alls, så istället för att riskera stora hovspår i gräsmattan hoppade jag av och ledde förbi honom. Jag tyckte ändå att det var en ok reaktion på så mycket grejer som inte har varit där när vi ridit förbi tidigare. Han inspekterade även de grejerna noga innan vi passerade och jag kunde sitta upp igen.

Sedan gick allt lugnt och fint mot Spekås tills vi mötte en bil på vägen. Kanterna på vägen är ju nygrävda vilket gör att vägen blir väldigt smal och det blir inte mycket utrymme för att passera en bil. Och han ville ju inte vända och gå tillbaka där vi kom ifrån, så då hoppade jag av igen för att inte riskera någonting.

Han var lite spänd ner mot Linnarp men jag satt upp igen när vi hade kommit in på vår grusväg och sedan kunde vi i lugn och ro skritta hemåt!

Jag tycker att det faktiskt gick väldigt bra idag. Det är givetvis lite irriterande att han vill vända eller stanna så mycket, men jag märker också att jag nu kan gå på honom mer samt att mitt övertalande ger mer effekt nu, han ger sig lättare och jag tänker att vi är på god väg att kunna börja rida ut utan vändningar eller stopp som inte har med rädsla att göra.

Jag tycker att han är väldigt lugn också, för när han blir rädd för saker, som grannens pallar, så går han ändå fram och förbi och det är en väldigt bra egenskap. Sedan blir han lite egensinnig emellanåt men jag tror att det är lite unghästfasoner och att vi kommer att jobba bort det mer och mer allteftersom vi rider ut och han vänjer sig vid omgivningarna. 

Jag känner att jag hanterar de här situationerna bra och han verkar ändå tänka efter lite hur och var han väljer att krångla. Hade han t.ex. börjat vända och backa vid bäcken så hade vi ju riskerat att trilla ner där, men där går han bara på. Han har också väldigt bra framåtbjudning när han väl ger sig och då vill han mest trava. Jag vill dock att han ska kunna skritta normalt också men jag vill inte ta för mycket i honom när han väl går framåt, så just nu låter jag honom trava några steg innan han får lyssna lite mer på mig.

Så även om jag hoppade av tre gånger idag, så känns det ändå som att saker och ting går framåt. Han står ju blick stilla när jag sitter upp som jag har lärt honom så det är rätt lätt att komma upp på honom igen, bara jag hittar något att stå på så att jag kommer upp.

Nu är planen att försöka rida till ridhuset och träningen på torsdag, hoppas att det går bra!

Dagens runda


Första "utflykten" i hasselbuskarna


Andrautflykten på åkern


Lugn och fin på vägen hem



söndag 25 april 2021

Ny video på Youtube!

 Här kommer senaste videon på mig och Kalle, inspelad förra söndagen.

Kalle i paddocken

Idag var det dags för ett paddockpass med Kalle. Det är ju så rutinen ser ut nu när jag tränar för Charlotte varje vecka. Det blir träning torsdag, uteritt lördag, paddock söndag och uteritt tisdag. Då får han fyra pass och vartannat pass blir ute och vartannat på bana. Perfekt mix enligt mig!

Vi körde samma övningar som förra veckan med travbommar, någon cavalletti, vattenmattan, 5½:an.

Han var väldigt fin idag! Han körde inget stopp, som han gjorde förra gången. Han gjorde inte det när vi var hos Charlotte heller i torsdags, så det är ju ett framsteg. Utan det var framåtbjudning hela vägen, så duktig kille!

Han var väldigt lugn och tillfreds i munnen! Jag såg inte tungan en enda gång och han slängde i princip inte med huvudet alls! Så underbart!

Dessutom så börjar jag få lite stöd på yttertygeln i högervarvet. Där har jag fastnat i innertygeln, vilket jag konstaterade i torsdags och då sa Charlotte att det förmodligen är för att det är där det finns "någon hemma" så att säga. Och när jag kopplade det blev jag mer noggrann med att släppa innertygeln, som ju är höger och min starka hand. Då fick jag faktiskt till sist ett stöd på yttertygeln och jag fick igenom min innerskänkel också. 

Han var fin i traven, pigg och rask, men ändå sansad. Vi travade över vattenmattan för första gången och det gjorde han helt obekymrat. Men jag är ändå fortsatt försiktig, man vet aldrig när det kommer ett bakslag.

Men idag var det i alla fall inga bakslag, bara framsteg. Vi fortsatte med 5½:an och nu började han fatta galopp mellan första och andra hindret som han skulle, även om det var väldigt låg höjd. Så jag valde att höja andra hindret några decimeter. Han tog även det med ro och vi kunde fortsätta.

Jag kände mig så nöjd med honom idag! Han var jättefin i galoppen också, galopperade på bra och balanserat utan att slänga med huvudet och då blev det ju såklart mycket enklare...

När vi var klara red jag ut honom. Han tvekade lite vid gödselstaden, men efter lite lätt övertalning gick han förbi och jag kunde svänga ut på grusvägen och skritta förbi både hagen och grannens hus. Men när vi precis hade passerat grannens tomt skulle han vända och backa ner i diket. Jag fick tillbaka honom och framåt igen, sedan samma sak några meter längre fram, men sedan gav han sig och vi skrittade in i vitsippeskogen och där har han nog inte gått tidigare så då var han lite nyfiken och det blev inga mer vändningar som inte jag bestämde.

Så det kändes såklart himla bra! Det känns verkligen som att varje pass går så mycket bättre och det är så himla kul att rida honom nu! Jag hittar fler och fler knappar och lär mig att rida honom bättre och bättre. Hans förtroende för mig ökar och mitt för honom. Nu känner jag att vi är på väg uppåt och framåt och det är himla härligt!

Nyfiken Kalle i vitsippeskogen!



Bakslag och framsteg

Helg igen! I fredags var min plan att jag för första gången i år skulle rida Bosse i paddocken. Han var ju så fräsch och fin i helgen så jag tyckte att det var dags att börja träna på riktigt nu.

Men återigen åker jag på bakslag med honom! Jag tog in honom från hagen och lade märke till att han vilade vänster bakben, vilket han aldrig gör annars och han höll på och skakade med benet. Han har ju någon form av shivering i det bakbenet och det har varit rätt bra den senaste tiden, men nu höll han på hela tiden och ville inte sätta ner hoven riktigt. När jag lyfte på hoven upptäckte jag ett litet balltramp precis där hoven börjar så jag gjorde rent och lade ett bandage på det. Jag försökte longera honom lite också för att se ifall han var halt och han behövde inte ta många steg i trav för att jag skulle se att han var jättehalt.

Jag blir så jäkla trött och frustrerad på att han aldrig får hålla sig frisk och fräsch över tid! Så himla trist!

Men det var ju bara till att släppa ut honom i hagen igen, så det blev ingen ridning den kvällen.

Bosses bakhov inlindad

Igår hade jag bestämt mig för att rida ut Kalle. Han har blivit så himla mysig och gosig och vi kan stå och gosa hur länge som helst när jag gör i ordning honom. Han är också väldigt lugn och fin i stallet, han står lugnt och brukar nästan somna varje gång. Så söt!

Vi kom ut och jag satt upp på honom och VI LÄMNADE GÅRDSPLAN utan några som helst bekymmer! Så skönt! Han verkade nöjd med att få komma ut och se världen igen. 

Allt gick bra ända tills vi skulle ut på Obbhultvägen, då stannade han första gången. Jag joxade lite med honom fram och tillbaka och så gick han ut på vägen dit jag ville. Ca 50 meter längre fram backade han ner på åkern, så då tänkte jag att jaja, då kör vi väl vidare här då. Det går ju an nu innan det är sått.

Vi fortsatte framåt på åkern, hade lite meningsskiljaktigheter innan vi kom upp på vägen igen och kunde fortsätta in i skogen. Han är lite lustig för lika plötsligt som han inte vill gå, lika plötsligt ger han sig och när han väl ger sig vill han gärna trava iväg.

I skogen vände han en gång innan vi kunde gå runt mossen. Han är nog mer framåt på ställen vi inte har besökt så mycket, så där lullade han bara på som han skulle, inga problem.

När vi kom upp ur vår skog skulle vi svänga höger för att trava lite, men då ville han gå åt andra hållet (hemåt). Men efter lite diskussioner fick jag fram honom även där och vi kunde trava iväg och han fattade till och med lite galopp.

Vi red en vändrunda och när vi var på väg tillbaka kom det två älgar springandes ca 50 meter längre fram. Kalle tog dem med ro, han var lite spänd, men bjöd hela tiden framåt. Jag visste ju inte vart de där älgarna tog vägen och hoppades att de svängde av åt ett annat håll, vilket de nog gjorde för vi såg dem inte mer i alla fall.

På väg ut ur skogen hamnade jag i en diskussion med några rabiata människor som blockerade en väg. Jag upplyste dem om att jag inte tyckte att det var så bra att blockera en väg på det viset (tänk om räddningstjänst behöver komma fram, antingen pga skogsbrand eller någon annan olycka. Jag blev då kallad otrevlig och de stod och skrek på mig. En mycket märklig situation. Samtidigt så var det en person som utan problem flyttade bilen vi pratade om jag kunde rida förbi lugnt och fint.

Kalle höll sig hur lugn som helst under detta tumult. Jag tyckte att det var ett väldigt märkligt sätt att agera på. Även om jag har en dålig dag så ställer jag mig inte och skriker på okända människor som passerar mitt hus. Och ibland undrar jag ifall blotta åsynen av en ryttare på en häst provocerar vissa människor så fruktansvärt mycket? Jaja, allt gick ju bra till sist i alla fall!

Lite längre fram på vägen skulle vi svänga upp i skogen igen och då ville Kalle inte gå dit. Här var det lite svårare att diskutera för han backade mot ett stängsel och sedan var han på väg ner i en gräsmatta och då är det ju inte så lätt att ta fighten. Jag backade honom men kunde inte få fram honom på något sätt så det var bara till att sitta av och leda upp honom i skogen. Sedan gick vi där tills jag hittade en sten som jag kunde stå på för att komma upp i sadeln igen.

Resten av rundan var ju på väg hem så den gick jättebra. Han blir inte vändningsbenägen när han blir rädd för något utan jag upplever mer att han liksom bara bestämmer sig för att han inte vill gå åt ett visst håll. Det är lite skönt faktiskt, för när han blir rädd eller spänd tar han sig ändå förbi på ett bra sätt.

Så totalt sett blev det en väldigt mysig runda och det är så gött att han äntligen lämnar gårdsplan igen! Nu kan vi ju ge oss ut på våra uteritter igen. Jag har definitivt en förhoppning om att det här beteendet kommer att ge med sig efterhand. Han har ju gjort så bra framsteg nu redan så det kan ju bara bli ännu bättre!

Kalle i skogen

Efter ridturen tog jag med vovvarna på en längre promenad i skogarna. Det var så härligt att komma ut, även om det var blåsigt och kallt så är det ändå rätt ok i skogen där det finns lite lä. Vi var ute i drygt 1½ timme, så vovvarna var bra trötta efteråt!
Mina fina tjejer!

Jag red faktiskt ut Bosse en kort skrittrunda. Jag har känt igenom hans ben och hittat en punkt på kotan där han är lite svullen samt reagerar när jag trycker. Jag valde att skritta honom för han såg inte halt ut och skritt är alltid bra för en häst. Men när jag satt upp på honom kände jag direkt att han inte var jämn i skritten. Men det kändes inte som om han var halt, mer som om han var spänd. En väldigt märklig känsla. Men han rörde sig bättre och bättre så därför fortsatte jag och det blev en mysig runda med honom också. Han var ju pigg som vanligt och ville trava, men det fick han minsann inte!

torsdag 22 april 2021

Torsdagsträning med Kalle

Ännu ett träningspass med Kalle för Charlotte har avklarats! Det är ju torsdag idag!

Om helgen var varm och underbar har nu det underbara bytts mot 5-8 plusgrader, förvisso sol, men så förbaskat blåsigt med 15 m/s från NV, så fruktansvärt jäkla kallt! Det ledde till att jag igår inte hade någon motivation till att rida, så Bosse fick vila. Men det gjorde säkert honom gott ändå.

Idag skulle jag springa en runda på lunchen och jag kom ca 1,5 km innan motvinden blev så hård att det var helt omöjligt att ta sig framåt. Jag började gå istället. Men då hade jag ju lite för lite kläder på mig, så jag blev rätt nedkyld. Framför allt om huvudet, som saknade skydd mot den kalla vinden. Det kändes som om jag fick brainfreeze!

Det är så svårt att klä sig i det här vädret. Jag tog faktiskt på mig vinterridbrallor med flossad insida, en tunn långärmad tröja, en skaljacka och väst utanpå. Det skulle visa sig vara rätt lagom på vägen till ridhuset, som jag gick med honom för att slippa bråka. Men när vi kom in i ridhuset och bort från vinden fick jag ta av mig skaljackan, men det var ganska lagom att ha på sig tröjan och västen.

Vi värmde upp medans ponnysarna före oss hoppade och Kalle kändes väldigt fin. Han var lugn, både mentalt och i munnen. Ny tjafsar han faktiskt inte alls i traven. Han är förvisso inte helt stadig, men han kastar inte ut tungan och flänger inte med huvudet.

Däremot kom tungan och lite huvudfläng i galoppen, men jag lyckades reda ut det också och stundtals var han jättefin både i höger och vänster galopp.

Jag rider mycket volter, tar in honom på mindre volter för att få honom att balansera upp sig och hitta formen, det funkar väldigt bra och han blir alltmer stadig i formen. Jag bytte varv ofta, red lite raka linjer också. Vi red lite åttvolter i traven, även dem lite mindre och sedan samma arbete i galopp med mindre volter (dock inga åttvolter än). Vi tränade även på övergångar från trav till skritt och skritt till trav. Viktigt att släppa efter på tygeln så snart han tog första skrittsteget, men samtidigt inte låta honom dyka eller dra tyglarna ur händerna på mig. Han gjorde det väldigt bra!

Jag flyttade honom lite  sidled också, både i skritt och i trav. Bara korta sträckor och han gjorde det så fint! Nu börjar han bli alltmer arbetsbar och det är så himla kul! Han tar också båda innerskänklarna bättre nu och även tygeltagen.

Han stannade inte en enda gång och han var väldigt avslappnad hela passet och riktigt riktigt fin! Det händer så mycket nu när jag tränar varje vecka med honom! Även om jag bara hinner rida ett pass på banan hemma så blir det ju att 50% av all banridning sker under tränares ögon och det är såklart himla bra för vår utveckling!

Vi skrittade uppsuttet på vägen hem. Han var rätt avslappnad faktiskt. Jag utmanade lite och red rakt fram istället för att skritta ner på vår grusväg. Det köpte han rakt av. Han var lite spänd förbi ett hus och sedan kom det en bil på Linnarpsvägen i backen, men den stannade och vi kunde lugnt skritta förbi utan bekymmer. Inga som helst tecken på att inte vilja gå fram, så himla härligt!

När vi kom ner till banvallen svängde vi hemåt och han skrittade på bra. Han kikade lite på saker och ting, men bjöd fortfarande framåt hela vägen, så duktig kille!

När vi kom ut på vår grusväg slappnade han av helt och det var bara så mysigt att ta sig hem. När vi kom till gårdsplan tänkte jag rida lite framåt innan vi skulle svänga in, men då blev han lite bakåtsträvare igen, men till sist gick han i alla fall in på mitten av gårdsplan och så stannade vi där.

Just nu känner jag att jag får mer och mer connection med honom igen, han känns lugnare och som att han har landat här lite mer nu. Börjar få tillbaka självförtroendet, förtroendet för mig och framåtbjudningen. På bana jobbar han så himla bra! Även om han kan bli lite trött så försvinner aldrig viljan framåt eller viljan att jobba och det är så häftigt!

Avslappnad Kalle på vägen hem i blåsten

Under ridpasset idag fick jag spontannäsblod. Så jäkla irriterande! Men man slutar ju inte rida för det inte! Charlotte hämtade lite papper åt mig som jag stoppade näsborren full med och sedan var det bara till att fortsätta!
Näsblodstjejen!


Dagens extrarunda!



måndag 19 april 2021

Cykelkväll!

Ännu en dag med sol och behagliga temperaturer. Synd att man spenderat största delen av dagen inomhus framför jobbdatorn. Men framåt eftermiddagen tog jag ett telefonsamtal ute på altanen och konstaterade att det var helt underbart i solen!

Idag var faktiskt en hästfri dag, i alla fall fri från ridning, så det fanns gott om utrymme att ta en cykeltur i det härliga vädret. Det blev korta byxor och kortärmad tröja och till en början kändes det faktiskt lite småkallt, men jag hoppades att jag snart skulle få upp värmen. Och det fick jag! Redan efter någon kilometer började jag att svettas och var faktiskt ganska nöjd med att vinden svalkade.

Jag cyklade ner mot Tvååkershållet, mina snabba däck gjorde att det gick väldigt snabbt och kändes väldigt kul! I Spannarpsrondellen svängde jag mot Dagsås. Farten höll i sig och jag snittade de första 14 kilometerna på 29 km/h, vilket är hastigheter jag har varit väldigt långt ifrån tidigare.

Därefter började det att stiga lite och farten sjönk betänkligt. Så följande mil gick tempot ner mot 22 km/h, men då var det också närmare 100 höjdmeter avklarade. Jag stannade och tog en bild vid Öströö innan jag fortsatte hemåt genom Stegared och Åkulla.

Farten ökade när jag hade nått toppen vid Lyserna och sedan åkte jag ut för backen vid Axelid. Där toppade jag farten för denna runda och kom upp i 53,5 km/h. Jag fick dock bromsa lite eftersom vägen är rätt dålig där, det finns lite hålor och bulor som i hög hastighet kan leda till obalans. Därefter var det full fart hemåt och de 5 sista kilometerna snittade jag 32,9 km/h. Totalt över hela rundan på 32 km snittade jag 25 km/h.

Det är så jäkla kul att cykla snabbt! Och ansträngningen känns ju inte alls lika mycket som med de gamla mönstrade däcken. Det är en enorm skillnad! Och då är det ju precis i början av säsongen innan cykelbenen har börjat bygga upp sig. Så det här kan bli en riktigt fin cykelsäsong jag har framför mig!

Selfie med Öströö fårfarm i bakgrunden



söndag 18 april 2021

Fin söndag!

Ännu en solig härlig dag! Dock, den nordostliga helvetesvinden blåser vidare. Men det var i alla fall såpass varmt att det gick utmärkt att vara ute i t-shirt!

Kalle fick gå ett pass på banan idag, jag hade lite bommar, vattenmattan och en 5,5:a uppställd med bommar.

Han var lite småtjurig i början och ville inte riktigt gå, men med lite övertalning släppte han det och sedan var han superfin hela passet.

Nu börjar det äntligen bli så himla kul att rida honom igen! Han har slappnat av på ett helt annat sätt nu! Han lägger inte så mycket energi på att skygga för saker längre och han har slutat med att tvärvända som han gjorde en del i början.

Så nu kan jag rida honom mycket mer avslappnat och jag känner mig som en bättre ryttare på honom och jag känner att jag har honom med mig på ett helt annat sätt än jag har haft i vinter. Det är knappt så att jag vågar skriva det, men det verkar faktiskt som att vi har tagit oss igenom den svåra period vi haft nu ett tag!

Han skötte sig väldigt fint idag och verkade gilla att få trava och galoppera över bommar och vattenmattan. Eller vattenmattan skrittade vi bara över idag, men det var första gången vi gjorde det och han var så lugn med den.

Jag har ju jobbat honom med den en hel del, gått över den, longerat honom över den osv. Det verkar som om han har släppt att det skulle vara farlig, men man vet aldrig, det kan komma reaktioner framöver.

Även 5,5:an gick  bra. Vi travade lite först, det var ju bara bomhögar, men han fattade ändå galopp över sista bomhögen. Han hade fin bjudning och gick på bra framåt.

Jag hoppade av och lade upp bommarna så att de var bara precis ovanför marken, jag vill inte ändra för mycket för honom, utan kunna rida på med förtroende och avdramatisera så mycket det går.

Så galopperade han också men jag tyckte att det blev lite kort till sista bommen. Lite senare visade det sig att det bara var knappt 5 meter, inte konstigt att det blev trångt!

Jag filmade hela passet också, så det kommer en video när jag har hunnit redigera!

Min fina kille!

När vi var klara ville jag testa att rida ut för att skritta av honom. Så jag styrde honom mot stallet, där blev det stopp nästan direkt, han skyggade för någonting, men gick framåt efter lite diskussion, sedan stannade han vid stalldörren och ville inte gå vidare, men vi diskuterade lite till och till sist gick han. 

Nästa stopp var på vägen när jag ville styra honom mot postlådorna. Han ville inte gå dit, jag körde cirklar, han backade bort till garaget, mer cirklar och sedan, helt plötsligt bestämde han sig bara för att gå framåt!

Vi passerade postlådorna och sedan ville han trava, som om han var så himla nöjd med att han var ute på tur igen!

Men vilken känsla att få honom framåt! Jag blev så himla glad! Det kändes verkligen som ett genombrott! Han ville gå framåt och jag kunde bara åka med. Så härligt! Det var en oerhörd lättnad att äntligen ha fått igenom detta! Helt utan våld och med en häst som vill framåt själv. Så gött! 

Vi skrittade bara en kort sträcka och sedan vände jag honom när han var på väg framåt så då blev han nog lite överrumplad, men traskade nöjt på hemåt.

Nu har jag stora förhoppningar om att kunna rida ut honom på tisdag. Kanske inte att han kommer att gå direkt, men att jag i alla fall kan få igenom det jag vill och att han ger sig. Hade varit så kul att få komma ut på uteritter med honom igen! Nu vill jag ju bara ut och galoppera!

Så härligt att kunna rida ut honom igen!

När vi var klara svampade jag av honom då han blev rätt svettig. Han gjorde ju ett fint pass i paddocken!
Svamppremiär!

Såklart tackade han genom att rulla sig i den dammiga hagen...

Nyrullad och dammig!

Jag tog en kopp te innan jag gav mig ut med Bosse. När han kom in hade han fått ännu en spark på denna gång höger bakben. Han hade ett litet sår på skenbenet och en rejäl svullnad. Jag tänkte att nu är han väl halt igen, men vi skrittade i alla fall ut på en runda. Och när jag började trava honom kändes han så fräsch och pigg! Ingen hälta där inte!

Därför fick han trava på lite mer och sedan blev det en härlig galopp. Jag vet inte vem som var gladast över att galoppera, han eller jag:)

Fräsch Bosse!


T-shirtväder!

Dagen avslutades med en promenad med hundarna i t-shirt och 3/4-byxor. Vi det laget hade vinden börjat ge sig och det var riktigt härligt ute!

Paddorna har tydligen lite parningstid nu och naturligtvis skulle Selma försöka äta upp dem. Hoppas att hon inte fick tag i den, hon verkade inte ha fått något gift i munnen i alla fall!

Tjejerna i solnedgången



Äntligen lite värme!

I torsdags tränade Kalle och jag för Charlotte i vanlig ordning. Han visade inga tendenser till att inte vilja gå framåt och jag fick en så härlig känsla med honom! Han kanske inte var superstadig i formen, men vi tränade rätt tufft med mycket trav och galopp och han gjorde det superbra!

Vi skrittade också uppsuttet hela vägen hem. Han var lite spänd i början, men funderade aldrig på att stanna eller krångla, så duktig kille!

I fredags började solen att lysa och temperaturen att stiga. Dock har vi en jäkligt envis nordostlig kall jäkla vind som blåser varje dag och sänker temperaturen flera grader, men runt 15 var det i alla fall och det är ju superhärligt efter en lång period med 5-10 plusgrader.

Min bästa älskade Magnus gav mig en fantastisk födelsedagspresent och jag bara älskar den där hästen! Han är så fin i min trädgård och jag har nu gett honom namnet "The Guardian Horse". Han vaktar vår köksträdgård! 
Världens finaste vakthäst

När jag hade jobbat klart och fått handlat kom jag äntligen upp på Bosses rygg och tänkte njuta av solen och det härliga vädret, men tji fick jag, när vi kom ut på banvallen gick solen i moln och så såg vi inte den mer den dagen.

Men det var i alla fall härligt att komma ut med en fräsch Bosse Bus som travade hur fint som helst. Han är väldigt pigg och framåt också, så klart, han har ju inte ridits i mer än skritt och trav i flera veckor nu!

Sol i början av turen


Moln lite senare...

Igår vaknade vi äntligen till en frostfri lördag, det var ett tag sedan det hände! Hästarna fick gå ut utan täcken, så härligt!

Nakenhästarna

Jag pysslade lite i växthuset igår, fixade i ordning de övervintrade pelargonerna, tog sticklingar på dem och planterade om. Citronträdet fick komma ut i växthuset. Och så planterade jag lite blomsterlökar som jag hoppas ska bli fina sommarblommor, fresior och anemoner.
Citronträdet

Jag tog också ut cykeln på en premiärtur, så himla härligt! Jag har pausat mitt Zwiftkonto nu i 8 veckor, vilket var maximalt vad man kunde.

Däcken var pumpade och jag var så laddad för att cykla ute och testa mina nya däck. Jäklar i min låda vilken skillnad det var att cykla med dessa däck jämfört med de gamla långsamma crossdäcken med mönster. Jag hade förvisso medvind, men jag snittade närmare 30 km/h första milen. Det är betydligt snabbare än jag någonsin har cyklat!

Dock sjönk hastigheten drastiskt när jag vände hemåt och fick den nordostliga vinden rakt emot mig! Men det kändes ändå ganska lätt att cykla. Det blev en lite kortare tur, var väl ute drygt en timme och fick ihop ca 26 km, så det var en bra första runda för säsongen!

Snabba däck!

När jag kom hem igen tog jag en kopp te i växthuset, där var det varmt och skönt i alla fall, det var fortfarande blåsigt och kallt i vinden ute.

Älskar mitt växthus!

På eftermiddagen tog jag en promenad med Kalle. Vi gick runt Obbhult och Linnarp. Han var lite seg i början, men efter ett tag fick han upp farten. Vi hade det så mysigt! Dock fick jag lite problem att få fram honom när vi skulle passera en hage med två hästar som var lite upprymda och sprang runt och hoppade och studsade, men med lite övertalning gick det bra.

Kalle och jag!


Pyssel med pelargoner


Plantering av blomsterlökar

Ja, det blev en härlig lördag helt enkelt! Hoppas verkligen att det blir lite varmare fortsättningsvis också!


tisdag 13 april 2021

Kvällspass i paddocken med Kalle

Oj, detta blev första inlägget för april i år! Och det är redan den 13:e denna månad. Tiden bara ångar på!
Vad har då hänt i april? Jo, min fot har blivit bättre, jag har börjat springa igen och jag rider som vanligt. Eller som vanligt, dvs, Bosse börjar sättas igång nu, verkar vara fräsch igen, så vi travade lite igår på vår uteritt. Och Kalle rids mest på bana eftersom han fortfarande inte vill lämna gårdsplan med mig på ryggen.

Så vi har varit (eller är) inne i en svacka just nu. Det är ju dels så tråkigt med Bosses hälta, för nu hade jag ju velat att vi var redo för att ge oss ut på någon öppen bana. Och såklart finns det öppna banor i princip överallt just nu, bara till att välja och vraka. 

Sedan är det ju också såklart väldigt tråkigt att Kalle inte funkar med uteritterna heller just nu. Och jag har haft en del mentala utmaningar med mig själv också när det gäller Kalle och hans ridning. Förra veckan började han nämligen att stanna och backa även i paddocken och när vi tränade för Charlotte i ridhuset och ponnysarna före oss lämnade.

Jag har fått lite panikkänslor när detta händer, när han stannar, backar och försöker resa sig. Jag vill egentligen bara komma av honom så fort som möjligt. Jag har analyserat detta lite och kommit fram till att jag förmodligen drar paralleller till hur det var med Pelle när han var yngre och jag hade liknande problem med honom. Jag vill inte hamna i samma situation med Kalle där jag blir rädd och känner mer eller mindre ångest inför varje ridpass! Jag är också sjukligt rädd för att trilla av och skada mig, speciellt nu när jag precis har börjat få ordning på min fot.

Men i torsdags fick jag tipset av Charlotte att bara ta i innertygeln, leda in honom på en volt, bara använda inner skänkel för att få honom framåt. Och det funkade. Han backade typ fyra steg (jag fick panik och ville sitta av) men när jag gjorde som Charlotte sa gick han framåt och gav sig rätt snabbt och sedan jobbade han jättefint. Så jag behöver lära mig att jag faktiskt reder ut situationen när den uppstår och lita på att jag gör det!

Så inför dagens pass i paddocken gjorde jag om lite. Jag hade ställt alla hinderstöd i mitten av paddocken, men jag tyckte att det blev lite stökigt, så jag flyttade undan dem. Jag lade ut tre travbommar på ena långsidan med tillhörande hinderstöd. Jag ställde en låg cavallettibock på nedersta kortsidan, en bom på översta kortsidan och så hinderstöd vid en bom som låg på diagonalen.

Till en början tyckte han att bommarna och annat som var flyttat var lite läskigt, men jag gick runt med honom i paddocken rätt länge och gjorde lite TRT-övningar samt andningsövningar för att försöka släppa nervositeten. Kalle var i alla fall väldigt lugn, så det var ju skönt.

Jag testade också att lägga Pelles pad under sadeln, jag noterade nämligen att jag hade det på ett pass som filmades i oktober där han var så himla fin, så jag tänkte att han kanske blir mer bekväm och tillfreds med den. Det verkade faktiskt funka, tycker jag!

Jag satt upp med fjärilar i magen och Kalle gjorde några stopp nästan direkt, jag tog metodiskt i innertygeln, tryckte på med innerskänkeln och fick honom att tänka om och sedan var det inga problem mer. Efter det slappnade jag av, konstaterade att jag redde ut situationen, som ju faktiskt inte blev så farlig. När jag tog direkt i innertygeln fick han ingen chans att fundera på att resa sig heller så det kändes väldigt lugnt.

Vi värmde upp i samtliga gångarter och vi skrittade och travade över alla bommar hit och dit och han gjorde det superbra. Så himla lugn och fin! Galoppen var superfin. Jag lättade lite i sadeln och då blev han lite lugnare, jag kunde rida aktivt i galoppen och få igång honom lite bättre.

Jag kände plötsligt att mitt självförtroende kom tillbaka och även glädjen. Jag kände att jag kunde rida honom ordentligt och jag kände mig trygg på hans rygg. Han var så himla fin att rida!

Vi galopperade också över bommarna och cavallettin och även det gjorde han superbra! Jag fick så fin känsla med honom!

Jag kunde variera ridningen mycket också med hjälpa av bommarna och på slutet av passet red jag mycket övergångar halt, skritt, trav, galopp och tillbaka. Det blev ett riktigt kul pass och jag kände mig så nöjd, både med min egen aktiva ridning och med Kalles svar på min ridning. Det kändes så himla kul!

Jag behövde verkligen det här passet nu! För det kändes som om vi börjar komma någonstans, att vi snart hoppar igen och att jag börjar få lite koll på honom. Så det känns bra inför torsdagens träning för Charlotte också. Det är lite nyttigt för honom att få träna varje torsdag nu när Bosse inte är helt igång. Varje pass med Kalle för Charlotte tar ju oss väldigt mycket framåt!

En sak som faktiskt har utvecklats med Kalle är ju att han helt har slutat med sina snabba vändningar. Och han känns så trygg både i paddocken och i ridhuset. Visst, han kikade lite på bommar och annat som jag hade ställt i ena hörnet, men han släppte det där rätt snabbt ändå och vi kan numera rida längs spåret i hela paddocken utan att han slänger sig åt något håll och det är grymt skönt!

Jag tror att de där grejerna han håller på med när han inte vill gå är små testgrejer, som kommer att gå över med åldern och i och med att vi lär känna varandra mer och mer och känner mer förtroende för varandra.

Vi avslutade passet med att lämna paddocken. Först försökte jag få ut honom på åkern, han gick ut, men ville snabbt vända tillbaka igen, så efter nåra volter som inte ledde till att han bjöd framåt valde jag istället att rida tillbaka till stallet, passera gödselstacken och gå ut mot vägen. Där stannade han igen, men då bad jag honom bara att gå in på gårdsplan och fram till stalldörren och så satt jag av där. Sedan gick vi upp till Obbhultvägen och hem igen. Jag hoppas verkligen att det här med att inte lämna gårdsplan är något som går över snart! Jag funderar på ifall jag ska slänga upp Magnus på Bosse så att vi kan få lite sällskap några gånger, men jag är inte helt säker på att det kommer att hjälpa, han måste ju vilja gå själv. Men med lite tålamod så hoppas jag att vi löser det också framöver! 

Kalle i solnedgången

När vi var klara och alla hästar var inne för natten passade jag på att putsa lite grejer. Kalles sadelgjord, förbygel och träns samt bett. men också vinerridstövlarna, ridstövlarna och ridskorna fick sig en rengöring. Nu hoppas jag att vintern är över för denna gång och därför tog jag in både vinterridstövlarna och värmesulorna. SMHI lovar över tio plusgrader från torsdag och framåt så jag hoppas verkligen att våren kommer på riktigt nu!

Hejdå vinter!

Senast jag bloggade spelade jag också in lite filmer med hästarna, vinter recap blev det. Jag berättar lite om vad som hänt under vintern, rider ut Bosse, tömkör Kalle (vilket slutade med att han stack) och så filmade jag även Kalles första ridpass i paddocken. Jag var väldigt spänd så det ser ju kanske inte ut som att vi har utvecklats så mycket över vintern, men jag hoppas kunna filma snart igen och att det nu fortsätter att gå framåt med honom så att vi snart kan börja hoppa igen! Filmerna finns på Youtube!