Återkomsten...

För första gången på två veckor ringde väckarklockan fem denna morgon. Efter en god natts sömn var väl det helt ok. Jag kom upp ur sängen ganska direkt och fick fixat stallet rätt snabbt, så klockan var bara tjugo över sex när jag steg in i bilen för att bege mig till jobbet.

Det kändes nästan lite konstigt att komma till jobbet igen efter så lång tid. Nästan som när man har haft semester. Skillnaden är ju dock att ingen annan har haft semester...

Så arbetsdagen har gått åt till att gå igenom mailboxen, uppdatera mig på vad som hänt de senaste veckorna och planera framåt.

Det var en omställning att gå från att tillbringa större delen av dagen i ryggläge till att stå framför en dator i åtta timmar! Stundtals var jag rätt trött och kände att jag inte riktigt är tillbaka där jag var innan jag blev sjuk.

Men dagen gick och plötsligt var det dags att gå hem. Då kom den där härliga känslan av energi, en längtan efter att få röra på sig. Så det var det jag gjorde när jag kom hem. Rörde på mig.

Jag tog in hästarna, åt lite och sedan gav jag och Selma oss iväg i mörkret med stavarna. Det var flera minusgrader ute och rätt bitigt. Som tur var ingen vind att tala om.

Vi traskade banvallen västerut, tog Tvååkersvägen till Linnarpvägen och sedan sneddade vi gärdsvägarna bort till Obbhultvägen.

Den här gången var det riktigt mysigt att gå där i pannlampans sken. Ingen mörkerrädsla alls! Så skönt!

Drygt en timme var vi ute och nu ska det bli skönt att lägga sig och sova. Ny arbetsdag imorgon!

Selma spanar ut i mörkret