Sidor

onsdag 29 december 2021

Gjort stallet!

Ja, nu jäklar händer det grejer! Magnus jobbar idag, så jag bestämde mig för att fixa stallet själv. Första gången sedan jag bröt handleden. Jag har ju varit med och hjälpt till lite varje dag sedan operationen, men Magnus har ju mockat och sopat.

Vi hade förberett igår genom att lägga ut höet i hagen så jag behövde bara gå ut och stänga automatgrinden innan jag släppte ut hästarna.

Jag satte igång en pod i min högtalare och påbörjade jobbet. Först tömde jag vattenhinkarna och gjorde rent dem. Sedan började jag att mocka. Med högerhanden. Efter ett tag började jag hålla i men vänsterhanden också för att få lite styrning, men eftersom jag inte får belasta så var det högerarmen som fick göra det största jobbet.

Det tog tid, men gick ändå rätt bra tycker jag. Jag fick ut all skit och kunde tömma skottkärran med högerhanden.

Grabbarna väntar på att få komma ut


Bosses box mockad och klar!


Skottkärran efter tre mockade boxar

Det kändes rätt hoppfullt ändå att kunna jobba lite i stallet igen, det är verkligen terapi! Jag lyckades också med konststycket att sopa stallgången. Det var asjobbigt och tog grymt lång tid, men jag fixade det och tycker ändå att resultatet blev helt ok.

Sopat och klart!

Jag fick hålla på i närmare en timme innan jag blev klar, så det är ju i princip dubbla tiden mot hur det brukar gå. Det viktigaste är att det går att göra så att jag kan avlasta Magnus lite.

När jag var klar i stallet fick Selma och Lissan gå en morgonrunda här hemma. Mysigt att komma ut med dem också!

Jag bor i mina Icebugs nu, jag tänker minsann inte halka igen! Jag älskar verkligen de där skorna! Tänk vad de har räddat mig från halkan genom åren. Synd bara att de inte satt på den där fredagen för snart 2 veckor sedan...

De bästa dubbade skor som finns!


Morgonpromenaden

Efter att ha jobbat i stallet och gått med hundarna var jag rätt hungrig så det fick bli frukost. Jag lyckades för första gången knäcka tre ägg med en hand! Det går framåt med fingerfärdigheten!

3 perfekt knäckta ägg!

Igår och i förrgår jobbade jag flitigt framför datorn med min årskrönika. Jag tycker det är så kul att klippa ihop bilder och filmer, lägga på passande musik osv.

I år hämtade jag bilder från Icloud, sorterade in dem efter månader och lite olika kategorier. Blev faktiskt rätt nöjd med resultatet! Kul att blicka tillbaka och minnas året som gått nu när det inte återstår många dagar av det! På nyårsafton kommer årskrönikan upp på min Youtubekanal!

Det gick rätt bra att redigera film för då använder jag högerhanden mest. Men att skriva är grymt jobbigt, så nu orkar jag inte mer! Hoppas det blir bättre när gipset försvinner i nästa vecka!

söndag 26 december 2021

Framsteg så sakteliga...

Idag har jag, Selma och Alyssa varit jakt-änkor medan Magnus och Nelly har varit ute på jakt.

Jag märker nu att jag börjar göra små små framsteg i vardagen, medan vissa saker som att klä på mig går irriterande långsamt.

Jag tog med tjejerna på en promenad i solen, Selma lös och Lissan i koppel. Det var kallt, men helt underbart att komma ut. Vi gick en runda runt grushålan och det gick faktiskt riktigt bra, jag kände inte av armen alls, inte som igår då den började värka efter halva rundan.

Vi var nog ute drygt en timme jag glömde sätta igång klockan, så rundan blev aldrig spårad tyvärr. Men vad gör det, vi kom ut i alla fall och de två vovvarna fick springa av sig. Det blev en lugn eftermiddag i soffan:).

Selma ute på åkern


Lite skogsluft fick vi också!

Jag lyckades också med två "stora" grejer som jag är extra nöjd med, nämligen att jag lyckades peta i mina kontaktlinser i ögonen och att jag hjälpligt lyckades sätta upp håret. Vilken lycka!

En annan sak som jag också blev löjligt glad över är att jag lyckades mocka lite skit när hästarna hade kommit in! Kanske lite löjligt, men jag blir så glad när jag kan börja avlasta Magnus lite. Om jag skulle fixa stallet skulle jag ju bli tvungen att tömma skottkärran väldigt många gånger och det skulle ta väldigt lång tid att bli klar, men jag skulle kunna göra det, även om resultatet inte blir exakt som jag vll ha det.
Skit-glad blev jag över detta!

Armen och handen blir alltmer användbar, det gör allt mindre ont. Idag har jag t.ex. bara tagit två Alvedon, vilket är en mindre än igår och hälften så mycket som på julafton. Det är bra framsteg!

Jag hjälper till mer och mer med handen och mina övningar går allt lättare även om fingrarna är väldigt svullna fortfarande.

Det ska bli så skönt att slippa gipset om nio dagar, samtidigt som ju handen kommer att bli mindre skyddad och förmodligen kommer att göra mer ont igen. Men nu vet jag att jag klarar att ta mig igenom det och att enda vägen är framåt mot full funktion!

Att jag kan vara lite mer aktiv nu underlättar ju såklart och jag följer mitt träningsschema slaviskt. Strukturerad som jag är, skriver jag upp en lista varje dag och så bockar jag av träningspassen så att de verkligen blir av.

Mina övningar och checklista

Nästa steg blir att ta tag i allt som jag inte får gjort när min vardag är aktiv. T.ex. satsa på mental träning, läsa böcker och studera hästträning. Jag är lite sugen på att klippa ihop en årsvideo också, men det är fortsatt jobbigt att jobba med en hand på datorn, så vi får se om jag orkar med det. Men soffan ska lämnas mer och mer med start imorgon! 

lördag 25 december 2021

Det blev julafton ändå!

Idag är det juldagen och nu känns det som om julen är "över".

I onsdags hade jag en riktigt kass dag med mycket värk i min arm och jag störtades tillbaka i den mörka hålan av dålig känsla. Jag tänkte att om jag skulle fortsätta må så dåligt så skulle det inte bli något julfirande för min del.

Men natten till torsdagen fick jag en hel natts sömn och det gjorde verkligen susen! Armen vrkte inte när jag vaknade och livet kändes plötsligt väldigt mycket lättare!

Magnus var hemma, som tur var för vi hade massor att göra. Vi började i stallet. Jag fick klappa lite på mina goa grabbar och kunde öppna deras boxdörrar när det var dags för dem att gå ut. Jag kunde också fylla på vatten i hagarna och fixa nytt spån i boxarna. Allt går förbaskat långsamt, men jag kunde med högerhanden släpa ner spånsäckarna på säckkärran, sedan med hjälp av benen lägga kärran så att det gick att köra den. Två säckar åt gången mot normala tre.

Sedan kunde jag oxå spola vatten i säckarna så att spånet svällde upp. Vilken lycka att kunna hjälpa till och få känna att jag gör någon slags nytta!

Annars har veckan mest spenderats i soffan tillsammans med vår underbara tax! Hon gråter inte för att vi ligger i soffan och tar det lugnt!

Mys-taxen
 

Spån-jobb

På kvällen åkte vi till Anki och Ulf för att fira lite lillejul och spela Bingolotto. Jag kände mig rätt ok, även om jag blev sjuk trött på kvällen. Jag är inte gjord för att vara uppe efter kl tio på kvällen!

Igår kände jag mig såpass bra i armen att jag tyckte det var dags att sluta med de starka smärtstillande tabletterna och bara hålla mig till Alvedon. Det gick riktigt bra faktiskt och armen kändes bra hela dagen.

Vi började morgonen med att hälsa på mamma i Falkenberg en stund innan vi åkte vidare till svärmor och lämnade en blomma där.

Tanken var att vi skulle firat med Magnus familj i Tvååker på kvällen, men så fick Thor feber och då kunde ju inte de komma. Så efter många om och men beslöt vi oss för att köra till Öxabäck istället och fira med stackars Thor.

Precis när vi hade fått på oss alla kläder fick jag ett sådant jäkla hugg i magen och fick svinont. Kände inte för att åka någonstans med en sådan mage, så jag fick bli hemma. Kul jul :(.

De starka tabletterna hade ju stoppat systemet, men också tagit bort min aptit, så när jag hade varit ifrån dem ett dygn började det hända saker. Så jag spenderade julaftons kväll i soffan med lite magplågor, men fick sovit hela natten ändå och nu är allt lugnt igen och nu mår jag bra igen! Skönt!

Jag testade att skippa Alvedonen också idag, men blev tvungen att ta dem igen på förmiddagen då det började göra ordentligt ont igen. Så jag får väl stå ut med dem ett tag till. Jag hatar dock att äta medicin! Så jag hoppas att smärtan går över snart när det börjar läka ihop ordentligt!

Idag på förmiddagen har vi tagit en skogspromenad med hundarna. Alla utom Lissan fick springa lösa. Magnus var rädd för att hon skulle få upp spår och driva iväg, vilket inte är helt osannolikt, hon är grymt intresserad av att driva rådjur!

Promenaden räckte för mig, tyckte att det värkte i armen igen, men det berodde nog på att jag hade stoppat in armen i jackärmen och att det därmed blev ett visst tryck på den, för nu är den ok igen.

Men nu blir det soffläge igen, ska bli skönt att vila, det är inte mycket jag orkar just nu!

tisdag 21 december 2021

Operation - check!

Sådärja, nu har jag kommit hem från sjukhuset och min operation i handleden. Klockan ringde 04:30 i morse och vi började med att tvätta mig en sista gång i Descutan innan Magnus fixade alla morgonbestyr med hästar och hundar.

Sedan körde Magnus mig till sjukhuset och jag letade mig in till dagoperationsavdelningen. Det är alltså första gången jag genomgår en operation så jag hade ingen aning om vad som väntade. 

Efter att ha stått en stund i kö till receptionen blev jag inkallad på Covid-test. Det var en för jävlig upplevelse, men sköterska lovade att det var det värsta jag skulle uppleva idag. Lät märkligt tyckte jag, de skulle ju in och bryta upp min skadade arm och sedan skruva ihop den...

Jag fick sedan gå in på väntrummet för själva operationen, fick byta om till världens största Landstingsskjorta och märkliga strumpor och sedan lägga mig på en säng. Jag fick prata med kirurgen som skulle laga mig och lite annan personal. De verkade tycka att det var märkligt att jag endast hade fått Alvedon som smärtlindring och jag fick bekräftat att det gör VÄLDIGT ont att gå runt med en fraktur som jag har gjort i fyra långa dagar och nätter. Det är alltså inte jag som är mesig, utan det har gjort JÄVLIGT ont.

I alla fall så fick jag en hel burk med diverse smärtstillande och sedan ett sista toabesök innan jag fick gå in till operationssalen. Där fick jag lägga mig ner, narkossköterskan och en till pratade med mig medan de satte kanyl och gav mig lugnande. De frågade ifall jag märkte något och jag kunde inte riktigt svara på det, då upptäckte de att kanylen inte satt sig rätt och fick ändra plats på den.

Sedan såg jag att gipset var borta från min arm, minns inte så mycket mer än att jag drömde och hittade en jäkligt smart lösning på ett problem när jag plötsligt vaknade till igen och de meddelade att jag var klar. Vad det var för problem jag hade löst kom jag naturligtvis inte ihåg....

Klockan var tio när de rullade tillbaka mig till salen igen. Där fick jag ligga ett tag. De ville ha mig till att äta, men jag var inte intresserad. Jag var nöjd med lite vatten. De försökte propsa på att jag skulle dricka något med smak, typ saft, men jag avböjde.

Kirurgen kom tillbaka och talade om att operationen gått bra, han hade opererat in en platta och allt ser bra ut. Gipset får jag ha kvar i två veckor, sedan tar de både gipset och stygnen och därefter skickas jag till en arbetsterapeut för att börja min rehab. Om sex veckor får jag börja belasta och om tre månader ska jag kunna belasta helt. Om jag är en "vanlig" människa utan särskilt mycket träningserfarenhet, tänker jag. Men jag är ingen "vanlig" människa. Jag är en människa med mer än tio, närmare femton års träningserfarenhet. Jag är en människa som är starkare än medelmänniskan. Jag är en människa som har en målmedvetenhet som många saknar. Så jag ska göra ALLT som jag kan göra för att komma tillbaka snabbare! Såklart utan att överanstränga mig!

Just nu är min opererade arm helt bortdomnad, men så snart den "kommer tillbaka" ska jag börja med cirkulationsövningar fem gånger om dagen. Så nu kommer jag alltså att avsluta 2021 med målmedvetna cirkulationsövningar och inleda 2022 med rehabövningar som ska ta mig tillbaka så snart det går!

Cirkulationsövningar de närmsta 2 veckorna


Till sist fick jag gå upp på toa och efter det hjälpte sköterskan mig att klä på mig mina egna kläder. Jag ringde Magnus, gick förbi apoteket och köpte riktiga smärtstillande tabletter. Medan de som hjälpte mig vid operationen sa att jag skulle köra på rejält med smärtstillande morgon och kväll, varnade apotekaren mig för att jag kunde må dåligt av dem... Men jag är fruktansvärt trött på smärtan nu, så jag tar hellre lite illamående än den jävla smärtan!

Magnus hämtade upp mig med lastbilen. Jag är så tacksam för att den mannen finns i mitt liv! Han ställer alltid upp! Nu får han sköta mina hästar och allting annat. Laga mat, elda, bära saker som behöver bäras osv!

När vi kom hem fixade jag lite frukost till mig själv och en kopp te och nu blir det ryggläge i soffan igen. Tillsamman med bästa gose-taxen.

Mitt nya blåa gips!

Livet känns mycket bättre nu. Kanske för att jag slipper smärtan. Kanske för att jag nu vet vad som krävs för att komma tillbaka till livet, till hästryggen!

måndag 20 december 2021

Brutal helg i väntans tider

Fy, vilken jobbig helg jag har haft! Min handled och arm gör så jävla ont! Jag har inte sovit många timmar sedan i fredags.

Det har varit svårt att hitta en ställning för armen som inte gör ont. Natten mellan fredag och lördag sov jag typ två timmar. Jag vaknade vid två och kunde inte på något vis somna om. Kl 4 hade jag så ont i ryggen också att jag höll på att få spader. Det gjorde jätteont i armen när jag försökte lägga mig på sidan, så hela natten spenderades på rygg.

Lördagen spenderades i soffan och där slumrade jag till lite iaf. Fick åtminstone se lite spännande skidskytte.

Natten till söndag blev inte bättre trots att jag i lördags fick hämtat de starkare Alvedon som jag fått utskrivet. Söndagen blev en repris av lördagen. Jag ville bara att helgen skulle ta slut så att jag skulle få min operation och förhoppningsvis må bättre. Inte ofta man vill att en helg ska ta slut...

Natten till idag har jag faktiskt lyckats sova några fler timmar. Kanske av utmattning. Eller för att den värsta smärtan har börjat lägga sig eller så har jag vant mig. Igår hjälpte Magnus mig att tvätta mig i Descutan och tvätta mitt hår. Jag visste ju inte om det skulle bli operation idag, men chansen fanns.

Men när de ringde från ortopeden i morse meddelade de att jag inte var först i kön. Suck och pust! Ännu en dag med detta smärthelvete där kroppen kanske redan har börjat läka de ben som ligger fel!

Till sist ringde de igen från ortopeden i eftermiddags och meddelade att jag är inplanerad för min operation imorgon! Hurra! Tror jag iaf... Jag räknar förvisso med att det blir en ny smärtresa igen efter operationen, men att det på sikt ska bli bättre, kanske kan jag till och med påbörja rehaben snart...

Just nu känns det bra att äntligen få gjort operationen, men såklart känner jag en nervositet över att det kommer att gå bra och hur upplevelsen kommer att bli... Men det går nog bra...

Alyssa och jag har spenderat många timmar framför TV:n denna helg
 


fredag 17 december 2021

Bruten handled

Jag hade sett fram emot en lång härlig julledighet med massor av ridning, träning och annat skoj. Men ibland blir saker inte som man tänkt sig.

Jag vaknade i morse, glad i hågen, tände i pannan, gav hundarna mat. Skulle passa på att kema spa-badet innan jag fixade stallet. Det var väldigt halt ute, det hade frusit på som en hinna överallt. När jag stegar ner för stentrappan mot spabadet försvinner fötterna under mig och jag landar på rumpan samt tar emot mig med vänster hand.

Smärtan som uppstår är det värsta jag någonsin har upplevt! Jag förstår direkt att handleden är bruten. Jag inser också att jag måste till akuten. Paniken, smärtan och adrenalinet rusar genom kroppen, jag skriker och hyperventilerar, yrseln och illamåendet sköljer över mig.

Jag tänker att jag måste få ut hästarna och går ut i stallet men inser lika snabbt att det går inte. Ringer Magnus som störtar hem med lastbilen. I väntan på honom börjar det göra mer och mer ont och jag får mer och mer panik. När han till sist kom hem var han ju tvungen att släppa ut hästarna och låta Alyssa göra sina morgonbehov så det kändes som en evighet innan vi kunde sätta oss i bilen och åka in till akuten.

När vi kom dit fick vi stå ute och frysa pga restriktioner, jag fick panik, började hyperventilera igen, blev allt mer yr och illamående, så till sist insåg de att de nog behövde släppa in mig. Smärtan tilltog och jag fick riktigt svårt att hantera det. Men efter diverse smärtstillande kunde jag efter vad som kändes som en evighet lugna ner mig och smärtan avtog, eller snarare domnade av. 

Jag fick åka direkt upp på röntgen och ta lite bilder, efter det kom en läkare som talade om att jag brutit ett ben i handleden som lagt sig fel och därför kräver operation. Eländes elände!

Operation blir troligtvis måndag eller tisdag. Sedan blir det gips i tre veckor och om sex veckor beräknas jag ha full funktion i min handled igen. Så nu är det bara till att hoppas att allt går som det ska!

Såklart är det jävligt surt att det här händer med tre arbetsdagar kvar av året! Jag hade ju så mycket att se fram emot med hästar, träning, hundar och annat kul!

Nu blir det istället sex veckors ytterligare vila för hästarna och för mig. Så jävla trist!

Magnus lär ju bli sysselsatt nu... Inte mycket jag kan göra själv med bara en arm. Jag får hjälpa honom så gott det går. Det är ju positivt att jag är högerhänt i alla fall!

Jag ska nog ta mig ur det här också, men det känns så jävla trist och onödigt! 

Min nygipsade hand



söndag 12 december 2021

Bosse söndagstur

Ja, Bosse fick komma ut en runda idag också. Kommande vecka ska bjuda på regn och plusgrader enligt SMHI så jag tänkte att jag ville passa på att rida i snön så länge den finns kvar. Jag är dock rätt övertygad om att det blir ett tillfälligt besök av värme och att vintern lär komma tillbaka, men det var ändå gött för Bosse att få lufta sig lite.

Vi red en runda som vi inte ridit på rätt länge och större delen av rundan bestod av snötäckta skogsvägar. Så underbart! Vi såg också spår av en älg som spatserat runt där vi var, men spåren var inte helt färska, sedan igår kanske.

Bosse var pigg och fräsch idag också. Jag är helt fascinerad av hur stark han är och vilken kondition han har. Inga problem att galoppera upp för rätt långa backar. Kanske inte helt idealiskt att galoppera i snön två dagar i rad, men så länge han gör det på eget bevåg hoppas jag att han känner sig frisk och fräsch.

Det blev mycket skritt också såklart, som vanligt bestod större delen av rundan av skritt. 2, 5 minuter galopp och 6,5 minuter trav, över en timme skritt.

Han blev ordentligt svettig, så jag försökte skritta honom torr, men det är svårt med hans långa päls. Det var i alla fall återigen så mysigt att komma ut på tur med bästa tur-hästen! Han är så cool!

Bästa tur-hästen!

Söndagsrunda i snön med Kallis

Idag kom jag igång bra på morgonen! Jag vaknade kl 6, sedan låg jag och läste ett kapitel i "Den inre ryttaren" och lyssnade på två avsnitt av Horse In Mind:s julkalender. Ja, det är mycket fokus på mental träning just nu, men det är också något som jag ser ger effekter!

Att vara på ett bra mentalt plan är oerhört viktigt med en sådan känslig häst som Kalle. Om jag visar minsta rädsla känner han det direkt och blir själv osäker. Jag har också läst att hästar inte kan skilja på ifall ryttaren är rädd eller arg, utan den tolkar båda känslor likadant. Om det stämmer eller ej ä såklart svårt att bevisa, men jag försöker ändå tänka att om det nu är så så ska jag agera utefter den tesen.

De senaste ridpassen har varit på trygga rundor, i våra trygghetszoner, som en bra början på igångsättningen. Jag tänkte tidigare i höstas att varför ska jag variera rundor med en häst som hatar variation. Så jag började rida två olika rundor för att få honom trygg på dem. Nu har jag tänkt om igen. Jag vill ju kunna rida vilken runda som helst när jag känner för det med honom och då är det kanske bättre att vi lär oss att hantera de läskiga saker som kan uppstå på en runda.

Så idag gick vi utanför vår trygghetszon och istället för att svänga upp mot Attas, svängde vi ut på Obbhultvägen ner mot Landbonnas. Ett väldigt läskigt ställe, enligt Kalle. Först ville han inte alls gå åt det hållet. Han vände lite och krånglade, men jag vände tillbaka honom och fick honom att gå framåt. Mycket bra. Utan att bli irriterad eller rädd, jag behöll bara mitt lugn och lät honom gå så långt han vågade. Halvvägs ner i backen blev det tvärstopp igen. Han stod och tittade på utsikten, men var väldigt spänd och ville inte gå fram.

Jag valde då att, istället för att gå på honom mer och börja bråka med honom, sitta av och i lugn och ro gå ner för backen. Lite obehagligt var det för mig eftersom det var rätt halt och ridstövlarna inte har det bästa mönstret, men annars gick det bra. Kalle fick gå i lugn och ro förbi vad det nu var han tyckte var så läskigt, han fick stanna och titta och sedan gå vidare. När vi hade kommit ned för backen hade han slappnat av och lugnat ner sig. Vi promenerade vidare tills jag hittade en snöhög som var tillräckligt hög och stabil för att jag skulle kunna använda den som pall.

Det kändes väldigt bra att lösa problemet såhär. Jag behövde inte bli upprörd, jag behövde inte tvinga Kalle till någonting, utan han kunde gå i lugn och ro och slappna av. Någon kanske tycker att jag lät Kalle vinna genom att sitta av, men det handlar inte om att vinna eller förlora, och vad var det Kalle skulle ha vunnit genom att jag satt av? Som jag ser det vann vi båda två lugn, ro och trygghet.

Vi travade upp i backen mot grushålan, han var lite trög, underlaget kanske inte var det bästa, eller så var han bara inte på hugget idag. Allt gick bra ner i grushålan och vi kunde traska vidare bland snötäckta tallgrenar, så stämningsfullt!

Framåt i snön!


Hungrig Kalle

Det blev trav upp ur grushålan och sedan vände vi upp mot Skattagårdsskogen. Där hittade han framåtviljan igen och galopperade på upp för första backen, sedan tog vi det lite lugnt förbi stugan coh sedan blev det trav och därefter galopp hela vägen till den långa nedförsbacken. Han var så mysig och fin att galoppera på. 
Finaste Kallisen!

När vi skrittade hem var grannens stora hund ute på vägen och den blev han lite rädd för, men som tur var kallade de in henne, så sedan kunde vi passera där förbi lugnt och tryggt, även om Kalle är lite spänd just där. Men han gjorde ingenting och sedan bad han om långa tyglar, vilket han fick.

Som avslutning skrittade vi hem över åkern för att slippa den skymda kurvan på vägen, jag tycker det är svårt att höra bilarna nu när snön dämpar alla ljud och det är inte kul om man får en bil bakom sig och en framför sig precis i kurvan. Skritten på åkern gick bra och han kändes avslappnad.

Han var väldigt lugn och fin i munnen idag och jag försökte också var mjuk, men stabil i mina händer för att erbjuda ett bra stöd. Det verkade han gilla.

Saker och ting känns allt bättre med Kalle nu och det känns som om det är nyttigt för honom att komma ut i naturen. Jag tycker att han bygger mer och mer mod och det är ju någonting jag kan ta med mig sedan till våren när det blir dags att börja rida på banan och i ridhuset igen!

Lördagsbus i snö!

Jag är så glad över att även Bosse fått på sig snösulor nu! Det betyder att vi kan rida överallt i snön, även nu när det är lite varmare temperaturer runt eller strax över nollan.

Natten mellan fredag och lördag fick vi ytterligare påfyllning av snö. Ungefär 5-10 cm till. Tung snö. Så igår var det bara till att ägna morgonen åt skottning igen. Magnus körde av gårdsplan med traktorn, så det blev snyggt och bra!

När jag hade ätit frukost tog jag in Bosse och gjorde i ordning honom. Han har blivit lite känslig i pälsen igen, står och skrapar när jag borstar honom på högersidan, blir irriterad när jag sadlar honom. Så jag tog det lite försiktigt med honom. Kände igenom honom, kollade så att han inte hade några känningar i ryggen, check på det, han såg fin ut. Jag spände sadelgjorden väldigt snällt och försiktigt och väntade tills han stod avslappnat. Det blev bättre för honom.

Eftersom det var dagsljus slapp jag slänga på en massa reflexer, men jag broddade givetvis upp alla skor på honom så att han skulle få bra grepp.

Snösulor och brodd, vinterns räddning!

Det var inte så kallt, men jag tog ändå på mig min overall. Jag hade ju inte tänkt att det skulle bli ett särskilt ansträngande pass, utan mest skritt och då kan det bli rätt kallt ändå.

Bosse var först lite seg, men när vi svängde in på banvallen ökade tempot och han fick lite feeling. Vi skrittade genom snödrivorna i början av banvallen och sedan blev det lite trav. Det var ändå såpass mycket snö att han fick lyfta sina hovar ordentligt för att kunna ta sig fram.

Längre fram på vägen bad jag om galopp och efter lite push föll han in i galopp, så härligt! Jag älskar verkligen att galoppera i snön, vilket även hästarna uppskattar. 

Ut på banvallen

När vi skulle ta oss ut på Tvååkersvägen var det närmare 1 meter snövall, men Bosse traskade rakt igenom den och vi kom ut säkert på vägen. Det var en del trafik, så det blev många stopp på den korta del av vägen som vi rider på för att ta oss vidare mot Linneskogen. Men Bosse är trafiksäker och bilisterna var kloka och körde långsamt. Den jag reagerade mest på var faktiskt en cyklist som körde förbi oss obehagligt nära (ur cyklistens synvinkel). Jag hade inte passerat en häst så nära om jag hade suttit på en cykel, men alla är vi olika.

När vi vände in på grusvägen som tar oss till Linneskogen blev Bosse pigg och ville trava, vilket han fick. Jag tog det dock lite lugnt eftersom det stod en soptunna på en plats där det inte brukar stå någon soptunna, men det brydde sig Bosse inte om alls.

Så efter soptunnan fattade han galopp på eget bevåg och sedan galopperade han hela vägen upp i skogen. Så märkligt, han blev inte överdrivet andfådd. Och inte mer andfådd än när han var som bäst i kondition. Så trots att han har vilat mycket i höst har han inte alls tappat kondition och styrka som jag trodde att han skulle göra. Vilket såklart är positivt!

Men jag vill ändå ta det lite lugnt med honom, så att han kan få hålla sig frisk och fräsch framöver.

Det blev i alla fall en superhärlig runda. Bosse blev lite svettig i all sin päls, men det löste han genom att rulla sig i hagen när han kom ut. Han är så cool och så härlig att rida, han är verkligen bombsäker ute och jag behöver aldrig bekymra mig om att något ska hända. Han är min superhäst just nu!

Supermodiga Bosse!

fredag 10 december 2021

Nu laddar vi för helg!

Äntligen fredag! Vilken vecka! Jag blir bara tröttare och tröttare, men har i alla fall hunnit med ett par ridturer på kvällarna denna vecka, vilket är bra. Kalle har varit ute och skött sig som en stjärna och Bosse har varit ute och skrittat lite, samt också skött sig fint.

Så idag fick han äntligen på sig nya skor och snösulor. 7 veckor har han gått sedan förra skoningen, men eftersom han har vilat mycket pga sin skada så var skorna inte så slitna som de brukar vara efter sju veckor och de glappade inte heller, vilket gör att hovarna får lite frist att läka ihop, vilket verkligen hans hovar behöver. Och det har ju inte blivit sämre med vintern och snön nu!

Så nu är han redo för mer bus i snön! Lagom till att det ska bli 7-8 plusgrader och regn i veckan. Men i helgen håller snön sig på plats i alla fall så vi passar på och njuter.

När hovis var klar skyndade jag mig för att göra i ordning Kalle och rida ut honom en runda. Jag har ju börjat nörda ner mig i mental träning och det verkar faktiskt ge effekt. Jag kunde lugnt och fint sitta upp på honom och vi skrittade iväg i det mysiga snöfallet. Vi kom iväg vid 16-tiden och det började skymma rätt bra. Vi tog en "safe" runda som jag vet att han känner sig trygg och lugn med. Men när vi vände upp i skogen fick han syn på grannen som kom gåendes på vägen och det blev han väldigt nervös över. Han ville trava in i skogen sådär spänt och dant, men jag lyckades hålla mig lugn och bara låta honom trava lugnt och sakta av utan att dra honom särskilt mycket i munnen eller bli nervös själv.

Spändheten höll i sig genom skogen och upp skogsvägen som vi brukar trava längs. Han fick fortsätta skritta tills han lugnade ner sig och sedan blev det lite lugn och fin trav. Det är så häftigt att rida i snön, det är helt ljudlöst liksom och trots att det var mörkt ute lyste snön upp såpass mycket att jag valde att inte tända lampan.

Vi vände på den vanliga vändplatsen och sedan skrittade vi tillbaka och travade lite igen. Vi svängde upp i Skattagårdsskogen och där blev det trav upp för första backen och sedan galopp. Lugnt och fint och han kändes avslappnad. Bara nyfiken och mysig liksom.

Vi passerade Attas och sedan Kullagården och därefter ut på Obbhultvägen. Vi blev passerade av några bilar och Kalle höll sig lugn. Han är så härlig att rida nu och jag trivs så himla bra med honom. Det känns som om vilan har gjort honom gott!

Imorgon eller på söndag ska jag nog utmana honom lite mer och välja en runda som han tycker är lite läskig. Ska bli spännande att se hur han hanterar det!

Ut i snöstormen

När vi kom tillbaka var vi fulla med snö och jag var bara tvungen att ta en bild på honom, han är ju så jäkla söt med snön i pannluggen!

Söt-Kallisen!

Jag hade på mig min fantastiska ridoverall och den höll mig varm och torr hela vägen. Trots att det idag bara var nollgradigt var det ändå skönt att ha den på. Den är verkligen bästa vinterplagget just nu! 

Så nu är jag superladdad för att rida massor denna helg, ut och galoppera i snön och bara ha det skoj med mina grabbar!

Bästa ridplagget just nu!

söndag 5 december 2021

Pigg Bosse i solen!

Fy vad jag är trött idag! Vi var ju iväg i fredags i Öxabäck på kalas, i säng 00:30 och igår var vi i Falkenberg och umgicks med några vänner, i säng 02:00. Jättetrevligt att umgås med folk, men jag är inte gjord för att vara vaken efter kl 22! Jag klarar verkligen inte av det! Jag körde igår, men känner mig ändå nästan bakfull idag.

Men solen skiner och Bosse stod och väntade på mig i hagen, så det var bara till att rycka tag i sig själv och ge sig ut! Även om solen skiner så blåser det en del och jag var rätt nöjd med att ha min vinteroverall på mig. Jag frös inte, men blev inte överdrivet varm heller.

Bosse hade snöstyltor när han kom in så jag vågade inte riskera att rida i snön och ge honom styltor ute, utan vi höll oss till plogade vägar. Det finns ändå fina vägar att rida på, jag är så tacksam över att jag bor där jag bor!

Vi skrittade mot Linnarp och sedan rakt fram mot Ryen. Bosse kändes inte jättepigg till en början, men han skrittade på fint och travade även lite på grusvägen. Han kändes fräsch direkt och travade i en fin och ren takt. Så underbart att han äntligen verkar vara fräsch igen! Jag kommer trots det låta honom gå ganska lugnt i vinter. Jag hoppas att snön och den riktiga vintern får hålla i sig, sedan får han snösulor på fredag och därefter kan vi rida överallt även om det är lite varmare några dagar. Så det blir fokus på uteritter och så hoppas jag att han är stark och fin till våren då vi kan börja rida lite på bana igen.

Vi red hela vägen upp till Ryen och vände där, det var inte plogat upp i skogen och vi skulle ju inte ta någon jätterunda, så det fick räcka. När vi vände ökade Bosses energi med ca 100% och han ville börja trava. Det fick han inte förrän vi kom ut på de längre raksträckorna och när jag väl släppte iväg honom blev han så laddad, tog i för kung och fosterland i traven och låg på som en tok i bettet. Haha, han är så rolig!

Jag försökte hålla in honom och låta honom ta det lugnt eftersom han som sagt inte är helt igång igen efter sin skada. men han ville inte höra på det örat. Så när vi kom fram till de avslutande uppförsbackarna föll han in i galopp och han var lika på i galoppen. Så glad och fin kille! Jag satt bara och skrattade:).

Härliga besked i alla fall om hans hälsa så nu hoppas jag att detta håller i sig och att han inte drar på sig några nya skador framöver. För när han är fräsch är han världens roligaste häst att rida ut på och hoppa med!

Bakom Bosses ulliga öron...

Bosse är ju en häst som svettas mycket och efter galoppen hade han fått upp värmen. Han är ju inte heller klippt och jag ämnar inte göra det heller. Men han svalnade av när vi skrittade resten av vägen hem, vinden gjorde gott med avkylningen. Det är rätt härligt att ha hästarna utan täcken, speciellt nu när det är kallt. Deras päls står rakt ut och de fryser inte alls. Det är rätt häftigt!



lördag 4 december 2021

Igångsättning av Kalle och Bosse!


I torsdags kväll var det återigen uppehåll och jag tog en promenad med Kalle och en uteritt på Bosse. Det var återigen -10 grader, så det var absolut inga problem med att snön fastnade i Bosses hovar. Vi red en härlig runda i snö och snödrivor som var meterhöga.

Bosse ville trava, det fick han. Han travade rent och busade lite och skakade på huvudet. Han älskar också snön, precis som jag.

Natten till idag var det också rätt snöigt. Vi var hos Elinore på kalas och på vägen hem körde Christoffer om Björketorp för att hämta upp en kompis. Det var rätt mycket snö på vägen och ju närmare vi kom kusten desto mer tilltog snöandet.

Vi körde över Valinge hem och där var det riktigt mycket snö på vägen och en hel del snödrev. Men vi kom hem välbehållna ändå och det var rätt gött att gå och lägga sig när klockan hade passerat 00:30.

Trots den sena tiden i säng vaknade jag av mig själv klockan sex i morse. Jag gick på toa och sedan gick jag och lade mig igen och läste lite i Johanna Lassnacks nya bok "en mental sporre". Jag har återigen nördat in mig på mental träning (detta gör jag alltid på vintern av någon anledning) och jag tycker det är så himla intressant att man faktiskt kan ta hand om sina tankar, vända på dem och få ett bättre resultat.

Jag lyssnade också på boken "den inre ryttaren" när jag körde till och från Småland förra veckan. Den tyckte jag var så bra att jag beställde den från Adlibris. Ett bra komplement till Johannas bok.

Vid sju gick jag ut i stallet, släppte ut hästarna och fixade stallet. Fyllde på med nytt strö idag, de har ju stått inne mycket denna vecka så det var välbehövligt.

När jag var klar i stallet skottade jag snö medan Magnus skottade gårdsplan med traktorn. Jag skottade fram SPA-badet och passade på att kema det så att vi kan bada. Nu ska jag minsann rulla mig i snön! Testade det när vi hade den gamla badtunnan i Himle och hatade det. men jag tror jag är betydligt mer köldtålig nu :).

Sedan tog Lissan och jag vår dagliga morgonpromenad. Klockan var kvart i nio och solen var på upp. Det var verkligen så himla vackert! Så jag passade på att ta lite bilder.

Vintermorgon


Min vackra gård

Efter frukosten var det dags för helgens stora händelse för mig! Upp på Kalles rygg igen! Jag har byggt upp detta till något ganska stort i min hjärna. Så jag var lite nervös för hur det skulle gå. Skulle han krångla? Skulle han slänga av mig?

Men jag har ju tränat mentalt och börjat vända mina tankar. Jag har visualiserat rundan jag tänkte rida, både att den skulle gå utan problem, men också hur jag skulle hantera eventuella problem. Det som skulle kunna hända är att han vänder, inte vill gå åt det håll jag vill och att vi då inte kommer framåt. Genom att visualisera det och också visualisera hur jag skulle lösa det, dvs vända tillbaka honom, driva på framåt innan han tvekar och om han skulle vara helt omöjlig så skulle jag sitta av. hade jag en plan för hela rundan oavsett hur den skulle gå. Det gjorde mig trygg. Men jag kände ändå en viss nervositet, men jag valde att acceptera den känslan, vilket också gjorde att allting kändes bättre.

Jag gick ut och hämtade Kalle i hagen och gjorde i ordning honom. Pulsen steg. Jag försökte hålla mig lugn för att han skulle hålla sig lugn. Det fungerade väl delvis. Jag drog på mig overall och stövlar och handskar och gick ut med honom.

Han var väldigt uppmärksam på omgivningen och ganska spänd. Jag gjorde lite TRT-yoga med honom och satt till sist upp på honom. Jag tog några djupa andetag när jag stod på pallen och jag tog några djupa andetag när jag hade satt mig i sadeln.

Kalle ville inte stå still utan inledde med att backa, men när jag bad honom gå framåt gjorde han det och vi skrittade iväg. Jag hade ett mantra i huvudet: "andas, lugn och trygg" som gick på repeat och rätt snabbt kunde jag slappna av trots att Kalle var lite på tårna. Jag kände att jag hade kontroll på situationen och kunde ganska snart börja njuta av den härliga ridturen.

Vi red in i hemmaskogen, den runda som Kalle är allra mest bekväm med, den runda som han alltid brukar göra utan några tveksamheter. Han tvekade inte idag heller på de platser jag hade visualiserat vilket gjorde att jag tyckte att ridturen gick bra, vilket i sin tur gjorde att jag fick massor av positiv energi och glädje. Detta smittade såklart av sig på Kalle.

Han lyssnade framåt när han tvekade och jag lade om benen. Han kändes pigg, men lugn och sansad. Han hade betydligt mer energi nu än för sex veckor sedan!

Jag vet inte hur mycket erfarenhet han har av att vara ute i snö, det har ju inte varit så mycket snö i hans 7-åriga liv och definitivt inte under de tre år han har varit ridhäst innan han kom till mig. Men han verkade älska det lika mycket som jag.

Vi vände upp på galoppvägen i skogen och han tog några travsteg innan han sådär mjukt som bara Kalle kan, föll in i galopp. Han ville galoppera ordentligt och när jag försökte hejda honom slängde han ut tungan och slängde med huvudet. Han är ju så jäkla rolig! Min känsla var bara total glädje, det var så häftigt att ljuslöst galoppera på i snön på denne energiske Kalle!

Han fick skritta tillbaka när vi hade vänt. Tanken var ju faktiskt att han skulle skrittas igång sådär lugnt som man brukar göra när man sätter igång en häst efter vila. Dock ville jag inte hindra honom från att vilja framåt. Vi vände upp i Skattagårdsskogen och även där skulle det gå i galopp. Utan trav emellan.  Så himla härligt! Jag kände bara att mitt leende blev bredare och bredare och det var så himla kul!

Vi tog oss igenom skogen och sedan vidare hemåt. Han vände vid Kullagården när han fick syn på en mjölkkanna som har ställts på ett bord vid vägen. Han har sett den där mjölkkannan några gånger när vi har gått där förbi, men inte från detta hållet. Jag vände tillbaka honom (utan att känna någon rädsla eller nervositet, jag kände bara kontroll över situationen) och sedan var det inga problem att få honom att gå förbi. Han var lite spänd ända fram till Obbhultsvägen, men ville framåt, så det gick väldigt bra.

När vi närmade oss hemmet ville han ha långa tyglar. Efter viss tvekan från mitt håll fick han det och han skötte sig utmärkt! Han skrittade på lugnt och fint hela vägen hem. Vilken härlig start på igångsättningen! Vad hade jag att vara nervös över? Han är lika fin som han var när han gick på vilan. Han har bara fått vila sig och landa i allt vi har gjort det senaste året.

Tanken nu är att fortsätta rida ut. Kravlöst. Fokus på att gå fram överallt. Även om inte Kalle gillar variation tänker jag nog försöka börja variera våra rundor lite mer framöver. Jag vill ju komma ut på fler och roligare rundor. Jag kan hantera hans påhitt. Ibland får jag honom framåt. Ibland behöver jag hoppa av och leda honom tills han lugnar ner sig. Vi bygger vår relation sakta men säkert.

Ja, det var verkligen dagens energiboost! Han är så rolig, så fin och så otroligt snäll. Och det är ju så härligt med en häst som bara vill framåt. Han gör ju inget dumt heller, inte ens ett litet skutt trots att han är väldigt pigg och vill framåt, vilket såklart är väldigt skönt!

Kallis på tur!


Kallis efter rundan med snöiga hovar

Jag blir bara mer och mer förtjust i den där Kallisen. Han är verkligen en jättemysig och rolig häst. Och helt underbar att rida. Han har sina mindre bra sidor, men jag är helt övertygad om att de går att jobba med. Och när jag jobbar med min mentala bit så blir jag också en bättre och tryggare ryttare med honom, vilket jag tror är viktigt för att han ska bli så bra han kan!

Underbara vinter!

Så kom den då äntligen, den underbara vintern! Med början egentligen redan förra helgen då temperaturen började falla ner under noll. SMHI inledde veckan med snövarningar, upp till 50 cm skulle det kunna komma här. Jag tänkte att jag tror det när jag ser det. Det hör ju inte till vanligheterna att det blir särskilt mycket snö här och flera gånger de senaste åren har det snöat norr, söder och öster om oss utan att vi fått så mycket som en snöflinga.

Men denna gång blev det annorlunda och tisdagen tillbringades inomhus mestadels. Jag var så glad över att slippa behöva köra till jobbet. Jag gör mitt jobb minst lika bra hemifrån.

Det hade börjat snöa redan under natten och det var full snöstorm när jag kom upp. Jag gav hästarna hö inne och de fick komma ut först vid 11-tiden då snöandet avtog och sedan klarnade det upp och blev runt -10 grader.

Min energi, som har varit låg emellanåt denna höst fick en enorm boost och när jobbet var klart tog jag en liten busrunda i snön med Alyssa och de andra hundarna. Det var första gången hon såg snö och hon försvann ju i den djupa snön:).

Snötaxen


Bus i snö!

Jag tog med Kalle på en skogspromenad. Det hade kommti ca 15-20 cm så det var lite jobbigt att pulsa i snön, men Kalle verkade tycka att det var mysigt i alla fall. Lyckligtvis fick han snösulor i fredags så det var bara till att skruva i brodd och på med reflexer sedan kunde vi ge oss ut i mörkret med pannlampan.
Broddar och snösulor


På väg in i den snöiga skogen


Fine Kallisen!

Äntligen har jag fått användning för min vinteroverall som jag köpte för många år sedan. Det finns så få saker som är så kallt som att sitta på en hästrygg i tio minusgrader!. Men med den på och vinterridstövlar med värmesulor i så gick det bra att skritta Bosse närmare en timme. Han har ju tyvärr inga snösulor än, så vi höll oss till de plogade vägarna, men det var ändå supermysigt.

Snön lyser upp så mycket att det egentligen skulle gå att rida utan pannlampan, men det är rätt gött att ha lite ljus ändå.

Bosse var för övrigt pigg och glad och skrittade jättefint hela vägen med bra energi. En enkel runda runt Linnarp och Obbhult.

Bosse i pannlampans sken

På onsdagen kom nästa snöoväder in med rätt så kraftiga vindar, framför allt på kvällen. Det började snöa runt lunch och sedan höll det på till tidigt på torsdagsmorgonen.

Det tog inte lång tid innan hästarna var helt översnöade så de fick komma in vid två-tiden. De var rätt nöjda med det kan man säga.

Tre hästrumpor i snöstorm

Jag har inte klippt hästarna i år eftersom de inte har gått så mycket och jag gillar det mer och mer måste jag säga. Speciellt nu när det är snö och kallt. Ingen lera i sikte! Och så skönt att slippa hålla på med täcken hit och dit! De har fantastiskt bra päls allihop och de har inte frusit någonting hittills.

Jag tror faktiskt att jag låter dem behålla pälsen denna vinter. Nu när de inte är helt igång och de lär de inte hinna bli heller innan årsskiftet. Jag vill inte klippa dem efter det eftersom de börjar fälla pälsen då och då upplever jag att sommarpälsen har svårt att komma fram och de blir gråa långt in i maj. Dessutom så är de ju lite lugnare när de är oklippta och så länge jag rider ute så är det inget problem att de har päls.

Men i alla fall så är jag så himla glad över all denna snö vi har fått denna vecka! Det snöade även natten till igår och i natt så nu har vi nog närmare 40 cm i terrängen. Med en massa drivor pga all blåst som var i torsdags. Men vinterlandskapet är ju helt underbart!

Recap

Nu är det länge sedan igen som jag bloggade senast! Jag vet inte vart tiden tar vägen. Eller, jo, egentligen vet jag väl det... Det är jobb, hästar, hundar, gård och träning som tar min tid. Och lite sömn där emellan :).

De senaste veckorna har följande hänt i mitt liv:

Jag har börjat cykla i källaren igen via Zwift. Galet kul! Och det blev faktiskt ännu roligare när jag unnade mig en ny direkt-driven trainer som är betydligt mer "accurate" än den jag använde tidigare där jag satte bakdäcket i trainern. Förvånande nog visade det sig att mina cykelben är starkare än jag trodde, vilket är lite konstigt med tanke på hur lite jag har cyklat i år. Men jag älskar verkligen att sitta där och cykla, svettas och ta ut mig. Är det något jag saknar med löpningen så är det just möjligheten att ta i och ta ut mig!

Min fina trainer och cykel!

Kalle har fortsatt sin vila. Han har verkligen visat att han har behövt denna vila. Han står och sover så himla mycket. Och han sover även i hagen har det visat sig. Lille söte Kallisen!

Tröttmössan!

Bosse svarade bra på behandlingen med Metacam och är nu helt fräsch igen! Så himla kul! Så honom har jag börjat skritta och trava igång igen. Vilken lycka att få sitta på hans rygg!

Bosse och jag tillbringar mycket tid i pannlampans sken


Och Kalle sover...


Bosse och jag har även varit ute i dagsljuset en del

För några helger sedan fick jag fixat allt inför vintern. Jag körde in alla bommar och hinderstöd så att det får torka upp under vintern. Jag fixade vinterhagen, så att hästarna nu har en lunch-hage i hagen där jag har den automatiska grinden som öppnar efter 4-5 timmar.

Inkörning av hinder

Det har blivit kallare de senaste veckorna också och vi har haft fantastiskt fint med månsken några nätter.


Min fina gård i månskenet

En av dessa fantastiska fina och kalla morgnar satt jag i godan ro och drack mitt morgonte när grannen ringde och undrade var jag var och talade om att mina hästar stod på deras gårdsplan. Suck! Jag var på väg och skulle klippa mig, så jag tänkte att det skulle bli jobbigt att laga stängsel. Men när jag kom ut kunde jag konstatera att jag hade glömt att stänga grinden. Inte konstigt att hästarna gick ut. De var jättenöjda med att traska runt och utforska världen på egen hand.

Jag kunde hämta dem lugnt och fint, på med grimma på alla tre och sedan ledde jag hem dem igen och stängde grinden denna gång.

På väg mot grannens hästar

Förra helgen tog jag bilen till Småland för att hälsa på brorsan och de två nya hästarna som kommit till hans familj. Jag fick äran att rida Hannas nya häst (ett sto som är lika gammal som Kalle, men betydligt mer världsvan med tävlingsmeriter trots sin ungdom). Hanna red Helenas häst och vi red en härlig uteritt. Det var riktigt kallt, runt 0 grader och lite snålblåst samt snö i luften. Men det var väldigt mysigt ändå. Man får ju ha kläder därefter, vilket jag såklart har.

Fina Caretina!


Hanna och Gysmo före oss

Jag blev otroligt taggad på att sätta igång och rida ordentligt igen, så där och då bestämde jag mig för att denna vecka blir Kalles sista vecka med vila från ridningen. Han har ändå vilat i sex veckor, så det bör ju räcka, tycker jag.

Och eftersom vi pratade om att Hanna eventuellt ska komma ner över jul med häst så behöver ju mina grabbar vara igång så att vi kan rida ordentligt!



söndag 14 november 2021

20211114 Kollar Bosses hälta

Idag har jag kollat hur Bosse rör sig efter behandlingen med Metacam som han har fått i nio dagar. Nu är det 4 dagar sedan han fick senaste sprutan och därmed bör de aktiva ingredienserna som är smärtlindrande och inflammationshämmande ha gått ur kroppen på honom.

Han är ingen lätt häst att varken tömköra eller longera, så jag fick kämpa för att få honom att trava, men till min stora glädje rörde han sig väldigt fint idag. Jag kan inte se någon oregelbundenhet längre och det är definitivt betydligt mindre än senast jag tömkörde honom, så det var ju jättebra besked!

Det betyder att jag kan börja rida honom igen! Så himla kul! Jag har ju inte suttit på någon hästrygg sedan 24:e oktober, så det värker verkligen i ridmusklerna nu!

Lastträningen med Kalle går framåt

Så snart Magnus bil är hemma och ledig kopplar jag på släpet på den och lasttränar Kalle. Igår var Elinore och barnen här, Magnus bytte däck på deras bil och det var väldigt stimmigt runt omkring oss. Vilket såklart påverkade Kalle. Han hade fullt sjå med att hantera allting som hände runt honom och plötsligt var släpet väldigt läskigt igen.

Men det som är positivt är att han ändå går in, han lyssnar på mina framåtmaningar och han går in i släpet om jag går först. Sedan gick han in några gånger själv också. Men han var väldigt skärrad och kunde inte slappna av särskilt mycket.

Dock tycker jag att det är jättebra att träna honom när det är sådana här förutsättningar också. För om vi någon gång kommer till en annan plats måste han ju acceptera att det kan vara stimmigt runt honom, men att han går att lasta ändå.

Så idag tränade jag med honom igen. Denna gång var det inga störningsmoment runt oss överhuvudtaget, vilket var skönt, både för honom och för mig. Det enda som hände var precis när vi hade kommit ut, då Magnus kom tillbaka efter en jaktrunda med Nelly. Men Kalle tittade bara lite på honom och sedan gick han in i släpet.

Idag var han väldigt lugn och han gick in varje gång jag bad honom. Han gick hela vägen in mot bommen och stod kvar i alla fall såpass länge att jag kunde ta lite bilder på honom. Stor förbättring!

Jag vill ju att han ska kunna stå där helt avslappnad och inte gå ut igen förrän jag säger till, men det är en bit kvar till det. Men han står ju kvar bra mycket längre nu än han gjorde förra helgen, så det är bra framsteg!

Jag började också väsnas lite med bakbommen för att vänja honom vid det och närma oss steg två som handlar om att kunna stänga bommen utan att han får panik. Han tycker det är läskigt när det skramlar bakom honom så då sticker han ut snabbt, men jag tror också att han kommer att acceptera att det blir stängt bakom honom och att han till sist kan slappna av även i den situationen. Jag tror att jag kan pusha honom lite mer där och testa att stänga bakom och låta honom stå så lite grann så att han vänjer sig vid det också. Men just nu är jag så nöjd med att han går på så lätt och står kvar och är förhållandevis lugn!

Det kräver tålamod att lastträna hästar, men jag är övertygad om att Kalle till sist kommer att bli en häst som är enkel att lasta och som åker i släpet på ett bra sätt. Han är ändå en klok kille, även om han är åt det ängsligare hållet emellanåt. Det är rätt skönt att jag inte har någon brådska med det i alla fall och kan låta det ta den tid som han behöver.

Jag tycker faktiskt att det är rätt kul att lastträna, framför allt när jag märker vilka framsteg han gör och när jag märker att han litar mer och mer på mig, det är en härlig känsla!

Kalle står och vilar bakbenet i släpet!