Mörker...

Igår kom jag, förmodligen sist av alla människor i hela världen, på att det finns ljusslingor som drivs med batterier! Så då kollade jag vad som fanns och kom hem med en jättefin ljusslinga som jag satte upp i växthuset idag. Blev himla mysigt! Den lyser i sex timmar, sedan släcks den och tänds igen samma tid imorgon. Himla smart!

Svårt att ta bra bilder med Iphonen i ett halvmörkt växthus...

Efter att ha fått i mig lite kvällsmat och fixat med lite pappersarbete tog jag på mig löparkläderna och tog med mig Selma och stavarna ut. Pannlampan på huvudet och extrapannlampan i fickan (trodde jag). 

Vi började med att gå en kort sträcka och när jag kom upp på banvallen började vi springa lite. Det kändes lätt och bra och framför allt skönt att kunna springa efter två veckors bortavaro.

När vi varit ute i ca tio minuter stänger plötsligt (den helvetes) pannlampan av sig. Jag trycker igång den och den lyser i ungefär fem sekunder. Satan också! Men jag hade ju extralampan i bakfickan! Så jag börjar leta efter den. Tar av mig stavarna och handskarna, hittar inte extralampan! Efter ett tag inser jag att jag måste ha tappat den någonstans! Förbannat också!

Tusen tankar far genom huvudet! Ska jag ringa Magnus så att han får hämta mig med bilen? Ska jag tända lampan varje gång den släcker sig? Ska jag fortsätta utan pannlampa???

Det är ju för jäkla mesigt att ringa efter skjuts och jag ville ju genomföra mitt träningspass. Så jag började med att tända lampan varje gång den släckte, men efter ett tag orkade jag inte hålla armen på huvudet så jag gav upp och fortsatte att springa i mörker. Och där jag bor, ute på landet, finns inga gatulampor utan det är mörkt, RIKTIGT mörkt!

Men den här gången övervann jag nog min mörkerrädsla en gång för alla. Jag var jäkligt arg på att pannlampan inte funkade, den är inte ens ett år gammal och var dessutom nyladdad. Jäkla skitlampa! Så jag sprang på med stavarna i mörkret. Fick springa på känn, men efter ett tag så kom mörkerseendet. Och det förstördes lika snabbt varje gång det kom en bil.

Jag är väldigt glad att jag inte hade på mig rullskidorna, vilket var planen från början, nu när jag har en så "bra" pannlampa. Det hade inte varit särskilt kul att behöva släpa på rullskidorna, för det hade ju knappast gått att åka med dem i mörkret... 

Jaja, det som var bra med detta var ,som sagt, att jag inte längre är rädd för mörkret! Och det kändes bra att få upp pulsen lite!

Nu får det bli en ny pannlampa! Någon som har något bra tips...?