99 dagar kvar...

... och jag ligger i soffan däckad och tycker väldigt synd om mig själv!

Längtar tillbaka till tiden då jag åkte mycket rullskidor

Igår kände jag mig piggare, men idag har det varit eländigt igen. Jag har varit helt sänkt och inte orkat göra någonting förutom att slita mig igenom stallsysslorna. Så dagen har tillbringats på rygg i soffan. BLÄ!

Jag avskyr verkligen att vara sjuk och hängig. Det blir en sådan stor omställning när man normalt sett har ett väldigt aktivt liv och sällan hamnar under 12000 steg en vanlig dag och sedan inte gör någonting. Rastlösheten och irritationen stiger, samtidigt som jag vet att jag inte kan göra ett skit åt eländet.

Det värsta är hostan. Det är något som rasslar oavbrutet i halsen, eller snarare nedanför och så fort jag lägger mig så börjar det irritera och jag börjar hosta. Jag hostar upp än det ena, än det andra och tänker att NU finns det inte mer. Och så går jag och lägger mig... och börjar hosta. Det har pga det blivit väldigt lite sömn i natt, samtidigt har jag inte haft ro till att sova något under dagen. Och så vill jag ha större chans få sova en hel natt istället.

Men, som sagt, det finns inget att göra åt denna skitinfektion och jag kan bara hoppas att jag är på fötterna på måndag så att jag kan dra den presentation jag har planerat att dra för alla underhållscheferna. Risken är att jag inte har någon röst, eftersom mina infektioner och förkylningar i princip sätter sig på stämbanden. Men den som lever får se, jag kan bara hoppas på snar bättring.

Jag har läst att djur kan hjälpa till vid sjukdomar, så därför fick mys-taxen komma upp i soffan och mysa lite. Det gjorde gott i hjärtat, så det var nog bra!

Tax-nys!

Jag hoppas att jag snart kan uppdatera med lite muntrare texter....