Sidor

lördag 30 november 2019

Vinterridning

Efter promenaden gick jag ut och tog in hästarna. Jag började med Pelle och jag fick skruva i broddar för att han inte skulle halka på de hala vägarna. Det är ju så drygt att behöva brodda. Speciellt när skorna är sex veckor gamla och inte har haft några broddar i broddhålen.

Första framhoven var lite knixig att få i gängtappen rätt, men det gick bättre med de andra hovarna. Pelle är ju en sådan gentleman och lyfter sina hovar själv. Men det är ändå rätt strängt att stå upp och ner och gänga och skruva och ha sig.

Första hoven broddad och fin
När vi kom ut sken solen och det började nästan töa ute. Jag började med att rida över stubbåkern, vilket jag inte skulle ha gjort eftersom Pelle fick snöstyltor direkt.

Fint, men skapade styltor
Vi traskade sedan förbi Kullagården och där byggdes styltorna på ytterligare. Men Pelle trampade bort dem medan vi skrittade på asfalstvägen ner mot gärdsvägarna. På gärdsvägarna var det inte lika mycket snö, så vi kunde trava där lugnt och fint. Sedan kom vi ut på Linnarpsvägen och fortsatte hemåt.

Ut på asfalten
Pelle var pigg och fin idag, lite på hugget och kikade på lite saker, men han tänkte framåt hela vägen.

Sedan var det dags för Bosse och egentligen hade jag tänkt att han skulle få gå en längre runda. Men klockan var redan halv tre och solen på väg ned när vi kom iväg. Så det fick bli lite kortare än tänkt. Men det blev ändå en mysig runda. På något ställe var det lite mjukare och han kunde trava på lite mer. Så härligt!

Han var lite seg i början, men sedan kom han igång och på slutet hade han lite bråttom. En timme var vi ute.

På tur

Vackra vyer!


Promenad i Gässlösa

Jag har ett tag tänkt på att ta med Selma och gå till naturreservatet Gässlösa som ligger ganska nära oss. Idag tyckte jag att det var en perfekt dag för det.

Vi traskade iväg, lyckades korsa 153:an utan att bli överkörda och sedan tog vi oss ned för trapporna och ned på stigen.

Det var väldigt fint där, men inte så mycket sol. Liten planeringsmiss av mig där. Imorgon får det bli promenad ute på vidderna istället. Det var i alla fall mysigt att gå där. Det gick en hel del uppförs efter ett tag och det tog på benmusklerna kände jag. Som tur var hade jag mina Icebugs på mig så jag klarade mig utan att halka i alla fall.

Selma fick springa lös tills vi mötte en mamma med två barn, då kopplade jag henne. Vi var nästan tillbaka där vi började så jag tyckte det var lika bra att ha henne kopplad.

Sedan släppte jag henne igen när vi gick tillbaka via grushålan och Skattagårdsskogen. Det var så härligt att komma ut och röra på sig i solen!

Börjar intill ån

Lite läskig övergång...

Mycket vatten i rörelse

På väg uppåt

Lite vintermagi

Nästan lika brant som Hiaklitten



Mot toppen och utsikten!

Mot toppen!
Vi traskade upp till utsiktsplatsen och det var helt rätt beslut. Idag var det ju fantastiskt sikt och jag insåg att vi faktiskt har havsutsikt från Rolfstorp. Inte dåligt!

Utsikt mot Skällinge

Utsikt över världsarvet, Varberg och havet allra längst bort

Jag och utsikten

Mer vacker vinter!


Vintermorgon

Även idag vaknade jag klockan fem. Men den här gången lyckades jag faktiskt somna om och gick istället upp vid sjutiden. Jag kom upp till en mycket kall, men vacker vintermorgon. -7,6 stod det på termometern.

Jag älskar vintern! Kan inte sägas för många gånger :). Jag passade på att ta lite fina bilder på mitt hus i soluppgången. Jag var ju tvungen att uppdatera headern som har varit lite väl somrig nu ett tag.

Mitt fina hus!
Jag och Selma fixade i stallet, jag ställde upp ljusstaken i hundhuset och påbörjade även i stallet. Jag behövde en grendosa och hittade en, men när jag satt i första sladden i den gick ljuset och det började ryka i kontakten. Gött att ha jordfelsbrytare i stallet också! Annars hade det börjat brinna i den där grendosan!

Så jag fick bara upp en ljusstake i stallet, men ska försöka hitta en ny grendosa som jag kan använda.

Jag släppte ut hästarna och mockade också innan Selma och jag gick in och käkade frukost. Denna dag ska jag maxa utevistelsen för egen del! Det blir promenad med Selma och därefter ridning av båda hästarna!

Selma och hästarna

fredag 29 november 2019

Underbara vinter!

Igår när jag var i ridhuset var det åtta plusgrader ute och jag var tvungen att ta av långkallingarna mellan passen för att det blev för varmt. SMHI hade utlovat vinter idag och jag funderade på hur det skulle gå till.

Jag vaknade klockan fem idag trots att jag hade ställt klockan på kvart i sex då jag skulle jobba hemifrån. Och när jag drog upp rullgardinen såg jag direkt att det snöade och att det var alldeles vitt ute. Så härligt! Äntligen får vi lite snö som kan lysa upp det novembermörker som vi har haft flera veckor nu!

Altanen i morse

Utanför stalldörren
Jag gav hästarna kraftfoder och gick ut med höet till baljorna. Jag var glad att jag hade gjort i ordning i vinterhagen igår!

Jag packade också upp Pelles nya täcke. Det var rätt blåsigt och kallt ute så hästarna fick ha halstäckena på sig.

Pelle i nytt fint täcke

Bosse med halstäcket på

Frukost i snöstorm och mörker
Jag gick in och åt frukost själv och sedan satt jag och jobbade intensivt fram till tvåtiden då jag beslöt mig för att gå ut en runda med Selma. Det hade klarnat upp och vi fick äntligen se solen efter närmare en månad med konstant gråväder. Det var så underbart att få komma ut, andas in iskall luft och se solen. Ljuset, det underbara ljuset!


Det var blandat med snö här och där. Eftersom det regnade igår och marken var varm hade snön smält på sina ställen medan det på andra var ett fint vitt snötäcke.

Snövägar

Grönt på vissa ställen, vitt på andra

Snöhunden

Så vackert!

Snöfri stig

Bästa skorna ever!

Solen står lågt

Vackra vyer

Hästarna solar


torsdag 28 november 2019

Hästkväll

Idag var det ljust när jag kom hem och imorgon har SMHI lovat snö och minusgrader, så nu blir det inte mer gräs att äta för hästarna. Det var dags att stänga sommarhagen och bära ut höbaljorna och börja ge dem hö ute också.

Höbaljan som finns innanför staketet med automatgrind

Andra höbaljan
Eftersom hästarna har gått i sommarhagen också så har de inte hunnit trampa upp vinterhagen än så jag behöver inte gå så långt med höet imorgon. Hoppas att kylan håller i sig ett tag. Men det ser tyvärr ut i prognosen som om det går över till plusgrader igen efter helgen.

Jag red i alla fall Bosse till ridhuset och jobbade honom lite i skritt och trav. Mycket övergångar och jobb på volterna. Att det kan vara så svårt att rida i cirkel! Men han blev faktiskt jättefin ändå. Han var inte riktigt framme för skänkeln, men det blev lite bättre efter ett tag. Så han skötte sig OK.

Sedan blev det lite halvbråttom hem eftersom jag skulle rida Pelle för Charlotte kvart över sju.

Jag hade fått på mig för varma kläder så jag sprang in och bytte om innan jag började göra i ordning Pelle. Idag lade jag faktiskt på dressyrsadeln. Den har jag inte ridit i på många herrans år! Och jag hade inga stora förhoppningar om att kunna rida bra i den då jag har haft lite svårt att sitta i en dressyrsadel. Men direkt när jag satte mig i den kände jag att det skulle gå bra. Jag satt helt ok i den och det funkade bra även i ridhuset.

Vi jobbade med det jäkla böjda spåret. Nu börjar jag få bättre och bättre koll i traven, men i galoppen får jag problem. Pelle vill gärna förböja sig inåt och jag "hjälper" honom dit genom att hela tiden tappa kontrollen på skänklarna. När jag fattar galoppen lägger jag fram innerskänkeln och då glömmer jag att ta bak den så att inte bakdelen faller in. Därför får jag svårt att vända runt honom på volten och han flyter iväg åt sidorna. Men vi jobbade med det och det blev bättre och bättre och stundtals var han riktigt fin!

Charlotte tyckte att vi har utvecklats sedan sist, vilket var två veckor sedan och jag tycker också att jag får honom i rätt form lite snabbare nu och börjar få koll på böjningen och ställningen. Han vinklade också in bakbenen i traven och var jättefin där. Vi red lite serpentiner på slutet också. Pelle låter mig inte göra några misstag, så fort jag tappar en skänkel eller en tygel tar han chansen att inte göra det jag vill. Eller snarare han gör som han är tillsagd...

Det är verkligen så kul att kunna träna såhär med Pelle! Han kämpar på jättebra och han är så fin och härlig att rida!

Han var trött efteråt, men såg pigg ut när han ville ha godis:)
Efter träningen passade jag på att massera in lite liniment på benen och Arnicagel på ryggen och länden. Jag hoppas att det hjälper honom att återhämta sig och hålla sig fräsch.

På lördag kommer han att få gå ett lugnare pass men på söndag blir det en långrunda i skogen igen. Ska bli så kul!


Spinning på morgonen

Idag hade vi avdelningsdag på jobbet. En avdelningsdag som jag har varit med och planerat. Vi skulle börja dagen med zumba och jag var väl inte jätteroad av det, men som tur var visade det sig att det inte gick att vara fler än 15 på zumban så vi fick ordna ett spinningpass också. Valet var inte svårt för mig!

Det blev faktiskt så att alla grabbar utom två körde spinning och vi var bara två tjejer, medan könsfördelningen var två grabbar och resten tjejer på zumban. Inte så förvånande kanske!

Jag har inte kört spinning på väldigt länge och cyklat alldeles för lite det senaste året så det var lite spännande att se hur det skulle kännas.

Men tekniken sitter där, så det var inget problem, däremot är det ju lätt att lägga på för mycket och på slutet märkte jag att pulsen gick upp rätt mycket. Den var över 180, vilket är en puls jag inte har varit i närheten av på väldigt länge. Och när jag laddade upp passet på Garmin såg jag att jag hade varit uppe på 186 slag, vilket är jättehögt! Medelpulsen låg på 156, vilket också var väldigt högt.

Det kan kanske bero på att jag var förkyld förra veckan, jag vet inte. Min vilopuls är i alla fall tillbaka på normala nivåer, så jag tror inte att infektionen är kvar i kroppen längre.

Men det var grymt kul att köra spinning igen och jag fattar inte varför jag inte har bokat in mig på något pass efter jobbet. Men nu jäklar ska jag göra det! Det ger ju så himla mycket energi! Och det är skönt att komma hem och vara färdigtränad.

En annan reflektion jag gjorde var att de andra deltagarna hade stora problem med att hänga med. Jag har ju hört att vi i Sverige har fått sämre kondition generellt sett. Men att man kan vara i så dålig form är för mig obegripligt. Eller snarare, jag förstår inte hur bra kondition jag själv har som kan riva av ett 45 minuter spinningpass utan att jag tycker att jag är särskilt vältränad. Så det var lite egoboost också!

Dagens pass!
Resten av dagen blev väldigt bra. Jag fick energi som höll i sig hela dagen och jag kände mig inte trött någongång! Kanske borde alla dagar startas såhär, eller i alla fall med någon typ av träning. Jag ska försöka göra det under min ledighet i alla fall. köra träning direkt efter stallet på morgonen, innan frukost.

tisdag 26 november 2019

Sen kväll i ridhuset

Kom hem lite senare än vanligt från jobbet idag. Hästarna kom in vid fem och jag tänkte att det vore lagom att komma ut i stallet och börja göra i ordning Pelle vid kvart i sex. Men klockan hann bli halv sju innan jag var tillbaka.

Pelle och jag gav oss iväg i mörkret och han är så jäkla långsam på vägen till ridhuset så klockan var kvart över sju när vi kunde köra igång själva träningspasset.

Han var rätt fin idag och hittade formen rätt snabbt. Däremot hade jag svårt att få till ställningen och böjningen på volterna. Det gick ok i skritt och hyfsat i trav men i galoppen slutar jag driva med skänklarna och börjar dra i innertygeln. Så irriterande!

Däremot lyckades jag hitta en bättre sits när jag rullade tillbaka axlarna, ett tips som jag fångade från en artikel i Hippson igår. Det gjorde verkligen skillnad och gav mig väldigt bra händer.

Även Bosse fick ett pass i ridhuset och jag gjorde samma jobb med honom som förra veckan. Fokus på kvicka svar både framåt och bakåt. Jag hade ett dressyrspö med mig för att kunna förstärka direkt bakom skänkeln.

Han stod emot vid något tillfälle i början, men jag drev på och tog honom igenom det. Han blev faktiskt riktigt fin! Drt var inte alls samma dragkamp i traven utan han tog mjukt fint stöd. Vi lyckades göra några jättefina övergångar från trav till halt och övergångarna från halt till trav satt också som en smäck. Kul att kunna jobba honom såhär!

Klockan var över tio när jag var tillbaka i stallet så det blev en alldeles för sen kväll för mig! Får ta lite sovmorgon imorgon!


Jag fångade Pelle när han var på väg ut:).

På torsdag ska jag träna för Charlotte igen med Pelle. Jag hoppas kunna hitta rätt med galoppen på volten och förstå varför jag inte lyckas jobba honom rätt där! Ska bli så kul!



måndag 25 november 2019

Lurad vovve och löprunda

Idag när jag kom hem från jobbet hade jag lurat ut en plan för att Selma inte skulle förstå att jag har varit ute och sprungit med Nelly.

Jag gick in och hämtade löparskorna och ställde dem vid "fin"-ingången samt tog fram mina löparkläder så att de låg på sängen. Selma hör nämligen när jag hämtar mina löparkläder i garderoben och då blir hon galen.

Jag hämtade henne så fick hon följa med och ta in hästarna. Hon var så himla nöjd med det och följde glatt med mig in efteråt. Men då fick hon stanna i farstun medans jag gick upp och bytte om till löparkläder och gick ut och hämtade Nelly.

Nelly blev såklart jätteglad över att få komma ut. Det har blivit rätt jobbigt att springa med båda två samtidigt då de drar så himla mycket och jag får hålla emot lika mycket. De väger väl 20-25 kg var så det blir rätt mycket att hålla emot, vilket påverkar min löpstil.

Nelly och jag sprang banvallen ut mot Tvååkersvägen och sedan tillbaka Linnarpsvägen. Jag har haft en väldigt lätt förkylning, endast lite rasp i halsen och lite snorig näsa. Inte behövt något nässpray och inte heller någon hostmedicin. Dessutom ingen feber. Jag har däremot knarkat Cold Zyme i 1½ vecka, vilket kanske har hjälpt. Så nu kände jag mig redo för att springa, hade de sista förkylningssymptomen i onsdags förra veckan.

Känslan att springa efter ett uppehåll är ju så stolpig, nästan som om jag har glömt hur man gör. Men det kändes ändå bra att få dra in kall luft i lungorna och höja pulsen lite mer än jag gör på hästryggen.

Efter fem kilometer kände jag mig nöjd och gick resten av rundan hem. Selma hade inte märkt att jag var borta och hon blev jätteglad när hon fick följa med ut i stallet igen och fylla på vatten till hundgården. Sedan följde hon snällt med in där. Praktiskt att båda vovvarna var nöjda trots att bara den ena har varit ute och sprungit:)

Dagens runda!


lördag 23 november 2019

Två skogshästar

Idag vaknade jag upp till ännu en genomgrå dag. Men i alla fall inget regn, det är ju positivt!

Jag fixade stallet och sedan planterade jag lite ljung och andra vinterväxter i utekrukorna innan jag gick in och åt frukost och kollade lite Youtube.

Jag gick ut igen, körde in lite ved och busade med Selma. Hon älskar att vara med och springa runt när jag grejar. Jag fick också ut utebelysningen som jag hängde på räckena på altanerna. Så nu kan vi lysa upp världen ännu mer! Det gav lite känsla av att vi är på väg mot jul i alla fall.

Jag gick in och bytte kläder och gick ut för att hämta hästarna. Till min stora förvåning stod de faktiskt i vinterhagen och väntade på mig så jag behövde inte gå och hämta dem någonstans. Skönt!

Jag började med Pelle som var så smutsig! Han hade rullat sig ordentligt på båda sidorna och såg ut som en lerhög. Men jag fick rent honom någorlunda i alla fall.

Jag testade att rida i hans gamla sadel idag. Jag provade den i somras men då tyckte jag att den var lite för trång för honom så jag har använt Bosses sadel på honom istället. Men idag tyckte jag att den passade helt OK. Så det fick bli den.

Jag gillade faktiskt att rida i den. Jag vill minnas att jag har suttit lite dåligt i den, men jag minns nog fel, för jag kände att jag fick bra sits och balans i den. Pelle verkade nöjd med den också.

Pelle fick sig en utmaning idag igen. Vi red ner för Mute backe och sedan in mot golfbanan och sedan upp mot grushålan.

Han skötte sig otroligt bra, vi red runt grushålan och sedan gav vi oss upp i "farliga" skogen. Skogen där han för 10-11 år sedan vände och slängde in mig i ett träd och sedan drog iväg. Skogen där han blev så rädd och upprörd för två år sedan när jag gick där med honom att han trampade av sig en baksko. Skogen där han aldrig har gått lugnt och fint.

Men någonting har hänt med Pelle. Han har blivit en trygg häst. Och även om han var lite småspänd så tänkte han hela tiden framåt och litade på att jag tog honom igenom det. Det gick hur bra som helst!

Lugn och fint

"Farliga" skogen

Stället där han vände och slängde in mig i ett träd
När vi kom ur den skogen tänkte jag att jag måste testa att ta min egen skog hem. Där har han vägrat att gå in i flera år. Men idag traskade han på bra även där. Så himla kul! Han har verkligen blivit en helt annan häst nu och jag börjar inse att det går att rida honom precis överallt! Det är så härligt!

I vår egen skog
Jag var så nöjd med honom och det blev en väldigt trevlig runda. Bara skritt och trav, men härligt ändå att komma ut!

Sedan var det dags för Bosse. Han fick också gå ner för Mute backe, men fortsatte ner mot gärdsvägarna. Han gick trava lite på asfaltsvägen, lite roadwork. Vi red vidare in på gärdsvägarna där det blev skritt trav och några halter.

När vi skulle passera Lunden pågick där lite arbete med att bredda vägen och vi kom nästan förbi innan han vände, men sedan försökte jag igen och då gick han förbi. Han fick sedan trava upp för backen vid Hulegården och där fick han ta i lite.

Han var väldigt pigg idag och han blev rädd för något och drog iväg några steg i galopp innan jag fick stopp på honom. Vet inte vad det var han blev rädd för men han var helt klart på tårna. Kul med energi!

Min fina Bosse!
Det känns rätt häftigt och kul att jag nu har två hästar som går att rida överallt och att båda två är igång så bra. Även om det tar mycket tid med två hästar så märker jag att min ridning utvecklas mer när jag rider två hästar än när jag rider en. Jag ser verkligen fram emot när Bosse är helt igång igen och vi kan träna för Charlotte. Då blir det träning för mig varje vecka men varannan för hästarna.

torsdag 21 november 2019

Att göra det tråkiga roligt

Detta år har sedan i maj varit så trist när det kommer till ridning av Bosse. Skritt, skritt och åter skritt. Och sedan någon månad äntligen lite trav. Men hur kul är det att skritta och trava i ett ridhus? Rakt fram och lite volter liksom. Inte så upphetsande alltid.

Men när jag red lektion med Pelle förra veckan blev jag inspirerad till att börja jobba lite mer med Bosse. För han kan ju trava lite. Och det betyder att vi kan jobba på övergångar. Och på att gå rätt på volterna. Men rätt böjning och ställning i båda varven.

Vi kan också öva på att få direkt reaktion på mina hjälper. Det gjorde vi idag. När jag lägger till skänkeln ska jag få direkt svar framåt. Efter lite påminnelser med pisken satt det rätt bra idag. Däremot var det betydligt svårare att få samma snabba svar tillbaka. Det går bättre från skritt till halt, men från trav till skritt blir det dragkamp innan han saktar av.

Vi jobbade på med det men jag kom inte riktigt igenom. För han kan ju inte trava hur länge som helst heller.

Dock blev han väldigt fin i formen av alla övergångar. Och han fick jättefin framåtbjudning i traven. Jag red också utan stigbyglar och lyckades faktiskt sitta bra ner i traven. På volten i högervarvet tappade jag hela tiden yttersidan när jag kom ut på den öppna delen av volten. Irriterande, för jag vet inte riktigt vad som händer och jag får samma problem med Pelle, men han går på rätt fint ändå.

Tiden gick otroligt snabbt och jag insåg att jag hade hållit på längre än jag hade tänkt. Helt plötsligt hade det tråkiga ridpasset blivit roligare. Det går också alldeles utmärkt att jobba på att vara konsekvent och tydlig som ryttare. Samma signaler och samma förväntan på svar. Tydliga signaler som blir lätta för hästen att urskilja.

Ja, vi ska nog kunna jobba med detta i sex veckor till tills vi äntligen får galoppera! Det går ju faktiskt att göra samma jobb när jag rider ut. Rida noggrant liksom. Hela tiden. Konsekvent. Så jäkla svårt bara!

Bosse och jag förra sommaren!

söndag 17 november 2019

En lång skogsrunda och en lite kortare

I natt har det varit riktigt busväder med blåst och 15 mm regn. Och det var lite småregnigt även på förmiddagen. Men när jag väl kom ut och hämtade hästarna hade det upphört så idag slapp jag min trenchcoat.

Jag gjorde i ordning Pelle och jag var rätt förväntansfull eftersom jag hade bestämt mig för att ta en lång skogsrunda med honom. Jag visste inte ifall jag skulle få rida hela vägen eller om det skulle bli promenad.

Dock gjorde jag en väldigt märklig grej, jag satt upp på Pelle och var på väg när jag tyckte att något kändes konstigt. Jag tog på mitt huvud och insåg att jag helt hade glömt bort hjälmen!

Något saknas på detta huvud...
Det var bara till att hoppa av och gå in och hämta hjälmen. Det kändes genast bättre!


Tur att jag kom på det så tidigt ändå. Jag har aldrig i hela mitt liv ridit utan hjälm då jag inte riktigt ser nyttan med det. Och det är nog bra med tanke på alla ridhusväggar och träd som jag har trillat in i med huvudet först. Det hade jag inte överlevt utan hjälm!

Så med hjälmen på huvudet kunde jag på nytt bege mig iväg med Pelle. Vi traskade upp mot Ryen och Pelle var väldigt modig. Stod emot lite grann till en början, men tänkte framåt och det gick väldigt bra tyckte jag.
Lugn och fin
Jag tror inte att vi har ridit denna vägen åt detta håll, så det var lite nytt för honom. När vi kom till Ryen ville han trava in i skogen, men vände när han fick syn på grinden som stod öppen. Jag vände tillbaka honom och han gick förbi lite försiktigt. Sedan travade han upp för backen mot skogen utan att se några troll någonstans. Helt otroligt! Jag undrar nästan ifall Pelle har blivit utbytt mot en annan, mycket modigare häst?

Upp i skogen, lugn, men med koll på omgivningen
Han skrittade fint genom skogen tills vi kom ut på grusvägen som tog oss ner till parkeringen vid Bexells stenar. Även där var han väldigt lugn. Han gjorde ingen stor sak av att vi mötte lite folk, han bara skrittade på.

Han tvekade lite när vi svängde in på vägen mot stenarna, men köpte läget och travade lite.

Pelle läser på de talande stenarna...
Vi fortsatte vägen bort mot Valasjön, det blev en del trav och galopp uppför backarna. Han var verkligen så härlig! När vi kom upp på den högsta höjden och började ta oss ned mot Valasjön var han väldigt pigg och ville framåt, men fick ta det lugnt eftersom det lutar rätt bra nedåt.

Känslan att vi är på väg ner i sjön


När vi kom ner till sjön ville han trava. Han var lite spänd, vattnet stod högt i sjön och det var lite vind så vågorna kluckade mot kanten samtidigt som det forsade vatten på vänstersidan av vägen. Han sprang på rätt bra där och var lite små-spooky men gjorde inget utan fortsatte framåt.

Det blev även en hel del galopp där på de fina grusvägarna när vi kom lite längre från sjön. Trots att han aldrig har gått den vägen tidigare så var han väldigt framåt och såg inte ett enda troll på hela vägen! Så himla kul!

Dock blev han rejält trött när vi galopperade upp mot Lyserna och han blev rejält svettig, till och med på halsen där han är klippt. Han fick ta det lite lugnt sedan och vi skrittade ut på vägen för att sedan svänga in mot Obbhultskogen.

Där blev det lite trav innan vi skrittade ned för den långa backen och där var han också väldigt lugn. Vi gick ju där förra helgen också så han verkar ha vant sig. Vi har ju fortfarande inte stött på något vilt på våra rundor och det är nog bra. Annars kanske vi kommer tillbaka till ruta ett igen där han inte vågar gå i skogen överhuvudtaget.

Lugn och fin kille!
Vi var ute i två timmar och fick en riktigt härlig runda. Så kul att kunna rida honom i våra fina skogar och det ger så bra förutsättningar att kunna bygga både kondition och muskler på honom så att han kan orka med träningarna framöver. Jag njuter av varje sekund nu och det är så kul att han nu verkar gilla skogen lika mycket som jag! Hoppas att det håller i sig!

Dagens runda
Efter Pelle var det Bosses tur. Han fick ett lite lugnare pass idag. Jag tog faktiskt på mig sporrarna eftersom han stod emot så mycket igår.

Jag red honom till grushålan där vi skrittade runt lite träd, gjorde volter och serpentiner. Han blev riktigt fin och det kändes bra att kunna jobba honom. Sedan red jag lite övergångar, skritt, trav och halt i olika ordning. I uppförsbackarna (som var korta) fick han trycka på lite extra med bakbenen.

Jag är noga med att inte rida på mer än han orkar. Han hade bättre framåtbjudning idag, men jag tror ändå att det var bra med sporrarna, de gör honom lite mer på hugget. Nu hoppas jag att det håller i sig när vi rider i ridhuset kommande vecka!

Bosse i gråvädret