Sidor

tisdag 29 juni 2021

Antiklimax på terrängbanan!

 Äntligen har jag tagit mig tid att redigera videon från när Bosse och jag var på terrängbanan den tredje juni! Jag hade verkligen sett fram emot att få hoppa terränghinder med Bosse och trodde att det skulle passa han så himla bra. Hans stora galopp, stora öppna ytor. Men NEJ, han tyckte det var jättetråkigt!

Så han bara tjurade ihop och stannade långt innan varje hinder eller smet åt sidan. Tre gånger lyckades vi hoppa den lilla stocken, men inget annat hinder tog vi oss över. Vilket antiklimax och vilken besvikelse!

Men nu behöver jag i alla fall inte lägga någon mer energi på att längta till terrängbanan med honom...

söndag 20 juni 2021

Morgonuteritt med Kallis

I natt har jag fått sova lite bättre, vilket var skönt. Jag vaknade exakt klockan 7 och gick direkt upp för att rida Kalle en runda. Det var molnigt och inte lika tryckande varmt som igår, vilket var skönt.

Hästarna stod i sin dunge och vilade så det tog en stund att hämta honom. Han var lika trött och lugn idag som han har varit de senaste veckorna nu och han står mest och sover på stallgången när jag gör i ordning honom.

Vi kom ut och då blev han rädd för Magnus gummimatta till bilen som låg och såg farlig ut. Vi fick kikat lite på den innan jag kunde sitta upp. Och så kom jag på att jag hade glömt att spraya honom med flugspray så jag fick gå in och spraya honom innan vi kunde rida iväg.

Idag kände jag mig lugn och trygg. Kalle var framåt, lite tittig till en början, men det gick väldigt bra. Han ville åt samma håll som jag, vi traskade bort mot Ögården, tittade lite på kreaturen som låg ända intill stängslet. Han stannade några gånger, men ville inte vända och han gick fram när jag bad honom.

När vi vände in mot Kullagården, tittade han lite på grejer där, men han gick på framåt hela tiden och var så duktig! Han protesterade inte när vi vände ner mot Hulegården och när vi skrittat ner för backen ville han trava, vilket han fick.

Vi passerade Lunden och sedan blev det lite mer trav. När vi kom fram till vägskälet ville han gå vänster och jag höger, men efter en kort diskussion gick vi åt mitt håll och sedan blev det lite härlig galopp. Han är så himla fin att rida ut nu! Han är så lugn i traven och galoppen och bryr sig inte så mycket om vad som händer runt omkring honom.

Vi fortsatte vidare mot Smeas, men där fick jag problem på riktigt. Han ville inte alls gå åt det håll jag ville och ute på 5 ha åker hade jag inte så mycket att sätta emot så jag hoppade av honom efter att ha bråkat en stund. Så gick vi upp för en backe mot grushålan och sedan kunde jag sitta upp och fortsätta rida. Genom grushålan travade han fint, galopperade upp ur hålan och sedan vände vi mot Skattagårdsskogen.

Där galopperade vi en längre sträcka och han var så himla fin! När vi kom ur Skattagårdsskogen vände jag mot egna skogen, lite tvek på det, men jag gick på honom direkt och då gick han åt rätt håll. 

Sedan skrittade vi genom skogen tog lite trav också, han var så pigg och fin, men han blir aldrig het eller okontrollerad, så han är bara så härlig att rida ute! 

Vi höll på att bli uppätna av flugor, blinningar och myggor, det var verkligen full fart på dem redan så tidigt på morgonen.

Idag kände jag mig trygg och lugn med honom och han var så härlig att rida! Han är en väldigt snäll häst och han är ganska obekymrad över saker. Ibland kan han reagera på läskigheter, men oftast går han bara förbi dem. Han har så härlig framåtbjudning samtidigt som han är så himla balanserad så jag behöver aldrig tänka på att marken är ojämn eller så som jag måste göra med Bosse som tenderar att snubbla så snart det finns något att snubbla över.

Vi är helt klart i en bra period och jag bara njuter, det är så kul! 

Min fine Kallis!



Kvällsritt med Bosse

Igår efter en mycket varm dag som spenderades på altanen och i soffan framför GCT-tävlingarna i Stockholm stack jag ut en runda med Bosse. Klockan var närmare nio när vi gav oss iväg och äntligen hade det börjat svalna lite ute. Vinden svalkade i alla fall, så det var skönt!

Vi red mot Linnarp, sedan Linnarpsvägen mot gärdsvägarna. Bosse lyckades snubbla på någonting på asfaltsvägen och var ruskigt nära att gå omkull. Han har ju blivit så mycket mer säker på hovarna den senaste tiden och det är rätt länge sedan han snubblade, men det kändes riktigt obehagligt, hela hästen liksom försvann framför mig. Lyckligtvis kom han upp på fötterna igen, han hade fått lite skrapmärken på vänster framhov, annars ingen skada skedd.

Han var rätt framåt, tanken var att ge honom ett lite lugnare pass lite mer på hans villkor. Ville han trava fick han det, ville han galoppera fick han det.

Vi travade på på gärdsvägarna och han var fin. Vi red sedan upp mot Hulegården där vi brukar galoppera upp, men denna gång var det en flock kreatur ända intill vägen som blev lite upprörda när vi kom, så jag lät honom skritta förbi där istället.

Det blev en lugn och trevlig runda och Bosse verkade nöjd över att få komma ut!

Härlig lördagskväll

lördag 19 juni 2021

Äntligen hoppning med Kalle!

Nu har värmen slagit till ordentligt här på Västkusten! Igår hade vi runt 28 grader större delen av dagen. Bosse hade lyckats dra av vänster framsko, en av hans skor som inte satt så löst, så hoven blev helt trasig. Så trist! Men gött att hovis kom och fixade det med en gång så att han är redo för att fortsätta ridas!

På kvällen när vi hade ätit, sent som vanligt tvingade jag med mig Magnus till att gå och bada med hundarna och även Kalle fick följa med. Jag hade planerat att rida honom, men tyckte att han kunde få gå en runda istället så kunde jag rida i morse, innan värsta värmen.

Kalle var lite seg på vägen hemifrån i vanlig ordning, men när vi gick mot grushålan där han inte gått tidigare ökade tempot lite och han traskade på fint.

Vi har så mycket insekter just nu, framför allt stora äckliga myggor och knott, men tyvärr så har de jäkla blinningarna gjort intåg i våra liv också. De är verkligen hatobjekt nummer 1! Så det var lite jobbigt att gå och hela tiden bli biten av än det ena och än det andra odjuret.

Men vi lyckades i alla fall ta oss till grushålan och dess vatten. Klockan var närmar halv 11 så vi var ensamma där. Selma fick springa lös och bada lite, hon är ju klippt, så hon är inte riktigt lika badsugen längre, men Nelly njöt av det svalkande vattnet.

Kalle var väldigt tveksam till vattnet, han hittade gräs att äta nära vattenbrynet, men fnyste hela tiden åt vattnet. Dock fick jag honom närmare och närmare och två sekunder efter att bilden nedan togs gick han i vattnet och började stampa och såg ut som om han ville lägga sig ner... Jag fick fiska upp honom igen, för jag blev lite rädd att han skulle komma för långt ut och sjunka i sanden. Men kul att han gick i till sist, han blev kanske inspirerad av hundarna :).

Nyfiken kille!

Det var inte lätt att somna igår i denna värme, jag ställde upp sovrumsfönstret för att få in luft och strax efter kl 4 i morse blåste det så mycket att saker höll på att blåsa ut, vilket gjorde att jag var tvungen att gå upp och stänga. Sedan var det omöjligt att somna om igen så jag gick upp vid sex-tiden för att rida Kalle ett pass i paddocken.

Jag trodde att det skulle vara svalt och skönt ute, men redan då var temperaturen uppe över 25 grader! Så det blev väldigt svettigt och varmt, men vi kämpade på!

Kalle var så himla fin idag! Inte ett enda spöke såg han i paddocken, så himla skönt! Han tittade till lite smått på någon grej, men hans reaktion var inte mer än att han vred lite på örat! Som om han gjort slut med alla spöken! Det gjorde att vi kunde nyttja hela paddocken i samtliga gångarter.

Han var dessutom så fin i munnen! Han bråkade inte en enda gång! Tungan hölls i munnen och det gick verkligen att rida honom ordentligt! Han lyssnar på skänklarna i sidled och ja, det var bara jättehärligt att få sitta på hans rygg!

Vi har inte hoppat med någon reda sedan i höstas egentligen. Eller sedan jag trillade av i ridhuset innan jul när han stannade på ett litet kryss. Då beslutade jag mig för att avdramatisera allt vad bommar och hinder heter för honom och sedan dess har vi främst jobbat med bommar på marken. Vi har hoppat någon enstaka 5½:a på låg nivå.

Idag hade vi 5½:an uppställd, vi hade 4 travbommar på ena långsidan och ett kryss på varje diagonal. Jag har varit lite nervös för att hoppa honom. Jag har många hjärnspöken kvar, fast att jag känner mig i princip 100% trygg i hoppningen med Bosse. Jag får föreställningar om att han ska hoppa jättehögt eller stanna eller något.

Men idag kände jag att han var så avslappnad och mottaglig så jag bestämde mig för att strunta i mina hjärnspöken och travade mot ena krysset. Han travade lugnt över det och fattade galopp, vi saktade av och travade mot nästa kryss. Sedan lät jag honom galoppera mot nästa kryss och den känslan jag fick  mot hindret var så underbar!

Jag kände flera språng innan att här kommer vi rätt, han taxerar så himla fint mot hindren, vi kommer till en jättebra avsprångspunkt och så hoppar han så himla mjukt och fint! Jag fick en känsla av total trygghet mot hindret och jag kände igen den känslan från när jag provred honom första gången för närmare ett år sedan.

Efter hindret fortsätter han, landar i rätt galopp, bara till att rida på nästa hinder, han landar i balans, galopperar vidare i balans och allt känns så himla enkelt! Jag kände att det är det här som är hans grej, att hoppa! Han gör det så enkelt! Det känns nästan som om det är är helt utan ansträngning också, så häftigt!

Vi fortsatte med 5½:an där han gjorde ett högt språng första gången. Men när han gör sådana språng så gör han det så mjukt att det är så himla enkelt att hänga med och efteråt fortsätter han bara lugnt och fint, så jag hamnar liksom inte i obalans på något sätt.

Han förstår övningen mycket bättre nu, när vi gjorde den första gången (på tredje provridningen) fattade han inte riktigt vad det gick ut på, men nu travar han så fint in över bommen, fattar galoppen och hoppar hindret lugnt och fint.

Jag höjde upp kryssen lite och lade upp en bom så att hindret i 5½:an blev en oxer. Var lite nervös igen för att han skulle ta ett jätteskutt, men det gjorde han inte. Han hoppade hur lugnt som helst! Sedan hoppade vi kryssen också, kom lite knasigt på det rödvita, försökte igen och kom dåligt igen och då rev han, men jag kände mig så himla nöjd och hoppade det andra krysset en gång till innan vi gav oss.

Vi hoppar inga höjder än, hindren ligger runt 50 cm, men någonstans måste man börja och jag känner verkligen att han kan hoppa hur högt som helst. Men för mig handlar det i första hand om att känna förtroende och ha kontroll över situationen innan det är aktuellt att höja några hinder. Jag vill också att Kalle ska känna att det är enkelt och att det är kul. Jag tar allting väldigt lugnt med honom och det är för att slippa framtida bakslag. Det är alldeles för enkelt att höja nivån för snabbt när det går bra. När allt funkar på låg nivå blir det inga problem att höja upp. Jag tänker hela tiden att vi har all tid i världen. Det spelar ingen roll om vi hoppar 50 cm idag, om 1 år, 3 år eller 5 år kanske vi hoppar 1.20, men jag har ingen som helst brådska att ta oss dit. Det viktiga är att när vi har tagit oss dit känner vi oss båda helt trygga med situationen!

När vi var klara skrittade vi ut en runda upp till upplagsplatsen och hem igen. Han gjorde bara ett tvekande när vi kom ut på Obbhultvägen, annars skötte han sig exemplariskt hela passet!

Jag har full förståelse för att han är lugnare nu när det är varmt och att värmen sänker honom lite, jag vet att jag inte kan räkna med att han kommer att vara sådan här för all framtid nu. Men idag fick jag en försmak av hur känslan kommer att bli med honom när vi har vuxit ihop ännu mer som ekipage, när han känner sig ännu tryggare med mig, när jag känner mig helt trygg med honom. Då är han en helt fantastisk häst som jag kommer att ha så himla kul med! 

Det känns väldigt skönt att få en sådan här bekräftelse på att vi är på rätt väg och att det faktiskt finns något att kämpa för när vi inte är riktigt överens och han utmanar mig mer. Det gör det så himla värt att göra jobbet. Det gör det enklare att ta att det inte alltid går precis så bra som jag vill. Det gör det enklare att ta beslut om att sitta av istället för att bråka med honom när han blir rädd för saker på riktigt. Allt vi gör tillsammans för oss närmare varandra som ekipage oavsett om jag sitter på hans rygg eller går bredvid.

Så nu känner jag mig bara så glad och upplyft och vill bara fortsätta att hoppa honom mer och mer!


Dagens övning!



torsdag 17 juni 2021

Vecka så långt

Ännu en vecka denna sommar börjar gå mot sitt slut. Vart tar tiden vägen???

Veckan började inte jättebra. Jag kände mig otroligt trött när jag vaknade i måndags, men jag tog mig ändå upp ur sängen när klockan ringde kl 05:30 för att springa en runda med hundarna. Det var tungt att springa och det kändes rätt motigt. Dessutom lyckades jag snubbla och springa omkull. Jag landade på höger höft, skapade höger knä och höger underarm. Fick jord överallt. Det var inte så farligt, jag kunde ju springa vidare, men jag lade ut en bild på Insta och Facebook och fick massor av kommentarer. Som om jag hade skadat mi ordentligt. Så farligt var det ju inte. Men kul att folk är så omtänksamma... Jag kände mig mest klantig...

Jordig arm
I måndags hade jag tänkt att rida Kalle, men jag var så trött efter jobbet att jag gick och lade mig i sängen vid sju-tiden, låg och kollade lite på Youtube och Viafree innan jag somnade strax efter klockan åtta. Jag vaknade inte förrän klockan ringde vid halv sju!

Jag kände mig trots det inte jättepigg i tisdags, men gick i alla fall en lunchrunda med hundarna och körde ett styrekpass på kvällen. Veckans första styrkepass. Jag är ju nu inne i min fjärde vecka av 16 i mina 16weeksofstrength och förra veckan fick jag bara till ett styrkepass av någon anledning. Men i tisdags kände jag mig stark i alla fall!

Efter det red jag Bosse en runda i skogen. Han var oväntat pigg och lite småspooky, han såg spöken här och där, vilket han inte brukar göra, så det var lite ovanligt. Det märks att hans kondition inte riktigt är där än. Han travade gärna, men orkade inte galoppera i några backar. Han behöver nog galoppera lite på platt mark ett tag innan vi ger oss på backarna. Men han var pigg och fin så han är definitivt på rätt väg!

Igår kände jag mig lite mer pigg i alla fall och startade dagen med en sju kilometer lång löprunda som kändes väldigt lätt och härlig. Att träna på morgonen är verkligen min grej! Så skönt att springa på tom mage!

Efter jobbet var det dags att rida min fine Kallis! Det har blåst rätt mycket den senaste veckan, men när jag kom ut igår kväll började vinden äntligen mojna och det blev en sådan där varm och härlig sommarkväll!

Det var dags att ta ett pass i paddocken igen. Han har ju varit lite fjantig med ena kortsidan och jag har varit lite trött på honom. Försökt att gå förbi med honom, sedan rida och då är det plötsligt livsfarligt. Han har ju också varit väldigt pigg den senaste tiden. Utan några tecken på sommartrötthet som brukar drabba mina hästar när de går ute och betar dygnet runt.

Men igår var han märkbart tröttare än vanligt. Han orkade knappt gå ur hagen och stod mest och sov på gången. När vi kom ut i paddocken gick jag några varv med honom och han var fortsatt lugn. Jag satt upp på honom och styrde direkt mot farliga kortsidan. Då skulle han inte gå däråt, men jag gick på honom lite grann och han gav sig rätt direkt. Han kikade och skyggade lite där så vi gick fram och tillbaka längs kortsidan några gånger innan vi började skritta runt hela paddocken. Han var mycket bättre och vi kunde i princip rida intill kortsidan i skritt i alla fall utan att det blev någon större diskussion.

Vi travade lite och först var han lite tjafsig med munnen och skyggade vid kortsidan, men jag satte honom i arbete, flyttade ut baken, tog upp honom på yttertygeln och fick honom att jobba och glömma allt läskigt. Det är så häftigt när hans arbetsvilja kommer fram! Han jobbade jättefin i traven runt hela paddocken och kändes så härlig att rida!

Han travade över bommarna utan någon som helst tvekan. I galoppen var han super! Inte ett enda tjafs! Vi kunde rida både på volt och runt i hela paddocken. Så himla kul! Han skötte sig exemplariskt! Hela passet! Ett av de bästa passen hemma på länge! Så kul!

Han var verkligen avslappnad och fokuserad och jag kunde verkligen jobba honom. Han har utvecklats så mycket den senaste tiden!

När vi var klara slängde jag av honom sadel och benskydd och sedan gick vi upp till upplagsplatsen och hem igen, en bra avskrittningsrunda. Jag är så glad för honom just nu! Det går väldigt mycket framåt nu och jag känner att vi kommer ihop mer och mer som ekipage! Nu kan vi nog börja hoppa igen och det ska bli så himla kul!

Min fine Kallis!


Bosse på tisdagens uteritt


Kalle i paddocken

I morse vaknade jag av mig själv halv sex. Så jag gick upp och tog en promenad med vovvarna. Det var inte så varmt då, jag hade långbyxor och en tunn jacka på mig utan att bli för varm. Men under dagen steg temperaturen och när jobbet var klart stod termometern på 28 grader!

Jag körde veckans andra styrkepass och kände mig så svag! Fy vad jobbigt det var! Men skönt att ha det gjort.

Sedan var det dags för Bosse att träna för Charlotte. Jag hade inga stora förhoppningar. Värme är ju inte Bosses grej och han var svettig redan när jag tog in honom. Det märks verkligen att han ridits igång ordentligt nu för hans skor har slitits så mycket! Det är bara fem veckor sedan hovis var här senast, men jag är väldigt orolig för att han ska få tappsko då jag har fått banka till sömmen på alla skor och de bakersta sömmen börjar ge sig på alla fyra hovar. Sömmen är också helt nedslitna. Han har ju ridits mer nu när han har fått vara frisk så det är inte så konstigt att det börjar ge sig. Men jag får i alla fall hit hovis imorgon så det är ju gött! Hellre det än att behöva vänta på att han ska få tappsko.

Bosse var förvånansvärt framåt idag på träningen. Han travade villigt framåt när vi värmde upp och han var väldigt fin att rida idag.

Vi började med lite travbommar på volt, vilket var oväntat svårt eftersom jag glömde svänga. Jag hade nog lite för mycket fokus på att han brukar snubbla på sådana bommar så det satt lite i huvudet på mig. Men jag jobbade med tempoväxlingar och fick fram honom lite mer mot bommarna och då gjorde han det jättebra!

Sedan gjorde Charlotte om bommarna till en upphöjd bomhög och då skulle vi ta den i galopp. Han fattade galopp efter lite övertalning. Jag ställde mig i lätt sits för att få honom att galoppera på och det gick rätt bra i höger varv. Jag hittade ett bra tempo och kom bra på bommarna.

Sedan skulle vi göra samma i vänster varv. Där var det lite svårare och vi kom lite för nära några gånger. Men när jag skärpte till mig blev det bättre.

Sedan körde vi höger igen och då var det plötsligt svårt. Men jag tror att han blev lite trött och ville bryta av så då blev det lite sämre.

Det är uppenbart att han inte orkar jobba ordentligt i galoppen, konditionen och styrkan finns inte riktigt där. Men så fin han var i traven! Vi jobbade honom lite mer där, han var så balanserad och lätt i framdelen. Jag kunde rida skänkelvikningar och öppnor och han gjorde det så himla bra!

Han var verkligen superfin! Och så duktig! Han kämpade på så bra i värmen och jag var så himla nöjd med honom! Det var verkligen tryckande värme och jag tyckte det var rätt jobbigt själv! Men Bosse körde på och var så fin! Himla kul!


Svettig kille!


Svettas igenom schabraket 


Helsvettig brösta

Han fick en välbehövlig dusch innan jag släppte ut honom i hagen igen!

Sedan var det vattning i köksträdgården innan jag gick in för kvällen. Doftschersminen har börjat blomma nu och den doftar verkligen underbart!
Doftschersmin!



torsdag 10 juni 2021

Torsdagsträning med Kalle

Idag är det torsdag igen och det innebär såklart träning hos Charlotte! Så kul! Jag älskar verkligen torsdagar! Hela dagen har jag träningen att se fram emot och när vi är klara så är det bara full fart mot fredagen och helgen. Så gött!

Eftersom det var närmare 25 grader och sol igen så misstänkte jag att det skulle bli ett pass i paddocken. Där har vi aldrig ridit tidigare, så det var egentligen första nya platsen för Kalle sedan han kom hit om man inte räknar ridhuset. Så jag hade verkligen inga stora förväntningar på att det skulle bli något annat än skritt idag, eftersom jag tänkte att han skulle ha mycket att titta på där.

Jag började i alla fall med att rida honom dit och idag stannade han inte förrän vi skulle passera de "farliga" fåren på vägen upp till Linnarp. Det var dessutom någon som snickrade så det var mycket grejer att titta på där och Kalle ville inte alls gå framåt. Så jag orkade inte bråka utan satt av. Och det var nog rätt, för han kikade på grejer och ville knappt gå hela vägen till paddocken.

Väl i paddocken gick vi några varv först, han var oväntat lugn, nästan lite på väg att somna. Han kände väl sig trygg med att ponnysarna var där och sprang runt honom.

Så jag satt upp på honom och började skritta runt honom. Han kändes jättefin och skyggade egentligen inte för någonting, utsåg inte någon speciell plats till läskig, utan jag kunde rida honom hela varvet runt på ett helt normalt sätt.

När ponnysarna var klara började jag jobba honom i skritten och höll honom sysselsatt medan de lämnade paddocken och skrittade av ute. Han brydde sig faktiskt inte så mycket om det och fick ingen separationsångest alls, så skönt! Så jag kunde börja jobba honom i trav. 

Jag jobbade på volter och raka spår, lite åttvolt och lite serpentiner. Han var väldigt fin! Lite tjafs med munnen var det, men bara korta stunder och jag kunde få honom att sluta genom att flytta lite på bakdelen eller hitta på lite nya saker som att byta varv. Och när jag lade till innerskänkeln fick jag honom på yttertygeln så himla fint!

Han orkade jobba riktigt bra i en riktigt fin form och där han höll en fin takt i traven och galoppen satt som en smäck! Han var ihop och mycket kortare och mer ridbar i galoppen. Sedan slängde han ut tungan lite, men den kom in igen och jag kunde jobba honom riktigt fint!

Han satte galoppfattningarna jättefint och jag kunde även minska galoppen för att förbereda avbrott till trav som blev superfint!

Som vårt markarbete har gått framåt nu! Nu börjar jag kunna jobba honom ordentligt och det börjar bli riktigt kul att rida honom!

Jag var så himla nöjd med honom att han kunde slappna av så himla fint första gången där så vi nöjde oss när det egentligen gick som bäst. Så fin kille!

När vi skulle passera Charlottes gårdsplan så fick hon gå med och hålla honom lite i handen för han tyckte det var så läskigt. Sedan traskade vi på till nästa gård och där var lite traktorer och grejer i farten, så där satt jag av igen då jag kände att han var lite väl spänd.

Men när vi närmade oss hemmet så slappnade han av igen och jag kunde sitta upp och skritta hem i lugn och ro.

Nu känner jag att vi är på gång igen och att varje pass gör oss säkrare och tryggare med varandra och det är väldigt kul att rida honom nu! Han är så fin, min lille kille! Och så mysig! Jag försökte ta lite helfigursbilder på honom för jag tycker att han har växt i sig så himla fint nu, men det är svårt att få till bra bilder för han vill ju bara komma fram och gosa med mig :)

Härlig utsikt från Kalles rygg!


Senaste tricket: hålla kvar bettet när man tränsar av :)


Fina killen!


Så rund och fin nu!



Bosse konditionsträning

Igår fick vi en solig och fin kväll, Bosse och jag! Vi gav oss ut för att träna lite kondition. Det var verkligen skönt att få komma ut efter en helt galen dag på jobbet med konstant sittande framför skärmen från klockan 7 till 17, med undantag för några toabesök och några koppar te.

Tanken med passet var att börja bygga lite styrka och kondition genom att trava och galoppera lite mer. Det är inte helt lätt för det är inte alltid Bosse är med på noterna, framför allt inte när det gäller galoppen. De flesta hästar jag känner älskar att galoppera, men Bosse kan vara lite seg med det. Men jag tror att det är för att han inte orkar riktigt och att hans vilja att galoppera kommer att öka ju bättre kondition han får. Han är nog en häst som behöver hållas i hög kondition, för när han hade det i vintras innan han blev skadad så var han verkligen mycket mer framåt.

Men han är underbar att rida, han går fram överallt och bekymrar sig sällan över saker och ting, vilket är väldigt skönt! Inga problem att rida honom precis var som helst!

Det blev en hel del trav, jag fick övertala honom att galoppera lite i början, men när vi närmade oss hemtrakterna igen så var han mer sugen på galoppen. Och det blev en hel del backar också, så det blev ett bra konditionspass för honom!

Efteråt fick han duscha ordentligt och även i ansiktet och då såg han så rolig ut att jag var tvungen att ta lite fail-bilder på honom:).






tisdag 8 juni 2021

Duktig Kallis på uteritt!

Idag var det dags för Kalle att få komma ut på en uteritt igen. Han har ju varit väldigt energisk och vaken på sin omgivning den senaste tiden, så jag var allt lite spänd för detta. Jag hade faktiskt riktigt svårt att slappna av, vilket inte brukar göra en energisk och vaken häst mindre energisk och vaken precis.

För en gångs skull när jag skulle hämta honom så stod de alla tre nära grinden, men jag skulle gå in i extrahagen och öppna åt Magnus som skulle hämta riset som han hade sågat ner när vi stängslade, så när jag gick dit kom naturligtvis de tre nyfikna grabbarna och undrade vad jag pysslade med. Och sedan var de inte så intresserade av at traska tillbaka till grinden igen. Kalle kan vara lite motvillig till att lämna kompisarna i hagen, men det är bara fram till grinden. När vi har passerat den går han på som han ska.

När vi gav oss ut fanns det lite saker att titta på, bland annat en traktor som harvade en av våra åkrar, men den skulle vi inte passera så det var lugnt. Han var mest rädd för gräsklipparroboten faktiskt.

Vi kom upp till Obbhulvägen och då skulle han krångla lite där, som han gjorde sist jag red åt det hållet. Han hoppade in i slänten, men sedan gick han åt det håll jag ville, vilket för dagen var västerut. Det var väl det håll han också ville, så det var inte så svårt att övertala.

När vi kom runt Kurasvängen hade det släppts kor i hagen till höger. Kor som han inte har sett innan. Han stannade till för dem och tittade på dem, men valde faktiskt att gå framåt när jag bad honom. Det var egentligen bara två gånger som han vägrade gå men då löste vi det direkt genom att göra en volt och gå framåt igen.

Sedan var det nya staket och tunnelväxthus vid Ödgården, men de passerade han också, han kikade på dem, men gick på framåt, så duktig! Så bra att han inte reagerade sådär kraftigt som han kan göra ibland när han liksom bara slänger sig eller vänder!

Som sagt hade jag svårt att slappna av och satt och höll krampaktigt i fegremmen i princip hela rundan, men i efterhand kan jag konstatera att jag inte hade behövt det alls. Han gjorde inte en enda vändning eller slängning åt sidan. Han stannade till på ett ställe till, men där övertalade jag honom rätt så snabbt och efter det ville han i princip trava hela vägen. Han fattade till och med spontangalopp på ett ställe även om han var rätt spänd.

På vägen hem skulle vi passera de där korna igen och denna gång började de att springa mot oss och var lite "sjaniga" som min far skulle ha sagt, dvs de var lite tokiga och hoppade och hade sig. Jag själv tyckte det var rätt obehagligt för jag tycker att kor är så oberäkneliga och de går inte att skrämma. Det var ändå en flock på tio-femton djur, lite kalvar och en stor maffig tjur. Så jag tänkte att de där kan ju spränga stängslet om de vill och då vill jag inte sitta på Kalles rygg. Så därför hoppade jag av honom och så gick vi resten av rundan hem. Kalle brydde sig för övrigt inte ett dugg om att korna sjanade sig! Så himla lugn och fin idag!

Jag var verkligen nöjd med honom och det är kul att kunna rida ute på ett bra sätt och att han har en fin framåtbjudning. Jag hade egentligen tänkt att rida en annan, lite längre runda, men när han var så himla duktig tänkte jag istället att jag ville göra det lätt för honom. Så att det blir en positiv upplevelse. Och det kändes som rätt beslut.

Det är fantastiskt kul när jag slipper bråka för mycket med honom och det blir ju bättre både för mig och för honom när vi är överens om saker och ting.

Torsdag blir det träning för Charlotte igen så då hoppas jag att vi ska kunna rida hela vägen till ridhuset, det var rätt länge sedan vi gjorde det senast. Men om han håller sig som han var idag kommer inte det att vara några problem.

Han är en väldigt charmig häst, trots sina mindre bra sidor, just nu överväger de positiva sidorna betydligt! Jag ville ju ha en häst som är framåt och har arbetsvilja, det har han i massor, jag ville ha en gosig och kontaktsökande häst, det är han definitivt. Han är så himla påhittig, vilket gör att jag liksom bara skrattar åt honom. Som idag när han välte ut den lilla hinken med vatten som jag hade när jag svampade av honom. Den kunde jag ju såklart inte ställa i närheten av hans nyfikna näsa ostraffat :). Han ska alltid bita i grimskaftet när jag tar på honom grimman och han pysslar med lite allt möjligt, fast han biter aldrig hårt för att skada någon människa, däremot är han ju rätt hårdhänt mot stackars Bosse som är täckt med märken efter Kalles tänder...

Jag har haft honom i nio månader nu och jag känner mer och mer att vi kommer bra överens och det ger mig mer och mer tro på att vi snart kommer att vara ett riktigt bra ekipage tillsammans! Sedan är det inte en spikrak väg, det vet jag. Det går upp och det går ner, denna vecka verkar det mest vara upp.

Nio månader är en ganska kort tid. Dessutom har jag nog bara fått se hans rätta jag de senaste fem månaderna där jag har fått kämpa med hans vilja och hans upptåg. Men jag upplever mer och mer att han liksom rättar sig i ledet, eller snarare lyssnar på vad jag försöker säga och han blir en trevligare och trevligare ridhäst för varje pass.

Sen är han ju så bedårande söt!!!

Kalle sötnos!



måndag 7 juni 2021

Fin hoppning med Bosse ikväll!

Efter Bosses sura uppvisning på FORF:s terrängbana i torsdags har jag funderat på vad det kan vara som stör honom. Lite lustigt, jag har ju de senaste 4 åren kämpat med hans framåtbjudning, så det som hände var ju knappast något nytt. Men efter en vinter med flera hältor fram och tillbaka gnager det ju ändå en fundering på ifall det kan var något som gör ont på honom.

Så idag tänkte jag ge honom en chans i paddocken, en chans att få visa lite hoppvilja. För om den ska försvinna vet jag inte vad jag ska göra. Det är ju hans hoppvilja som är en av hans bästa egenskaper!

Vi började med att skritta fram upp till asfaltsvägen innan vi svängde in i paddocken. Det var inte riktigt så varmt idag, jag frös nästan när jag kom ut i t-shirt, men sedan kom solen och då blev det rätt behagligt. Men inte den där tunga värmen.

Bosse var lite seg till en början i skritten och jag hade verkligen inte den framåtbjudning och kontakt som jag ville ha. Jag jobbade honom på stora volter, försökte mig på tempoväxlingar, gjorde halter.

Han kom fram i trav på första försöket, men jag fick jaga på honom för att få honom i normalt tempo. Jag fick använda pisken några gånger när han tjurade ihop och idag svarade han faktiskt framåt på den, vilket är ett gott tecken. Det är ju där vi har varit i vinter och efter att jag har ridit honom aktivt så har han ju släppt tjurigheten. Men vi är alltså tillbaka i lite tjurigheter som vi behöver ta oss igenom.

Han fattade galopp på första försöket och jag lät honom galoppera på medan jag stod i lätt sits, jobbade sedan honom några varv på de stora volterna. Fortfarande inte den framåtbjudning och det sug jag ville ha, men han gjorde det i alla fall.

Han travade fint över de fyra travbommar jag hade lagt ut. Tidigare har han haft lite svårt med att rätta sig in i en sådan serie, men nu tar han ett kortare steg eller längre om det behövs och han landar mitt emellan bommarna. Så duktig! Han bjöd faktiskt bra på bommarna.

Sedan travhoppade vi på två räcken som stod på varsin diagonal. Han tog tag i hindren och fattade galopp, landade i rätt galopp och fortsatte galoppera. Vi kunde galoppera hela långsidan och sedan rida på nästa diagonalhinder och han gjorde det superbra! Jag behövde ha benen om och fick inte ta i honom för mycket för då bröt han av. Men han hoppade några varv jättefint och vi fick en fin känsla med flera fina språng!

Därefter körde vi 5½:an. Den tog han också tag i på ett bra sätt, fattade galopp lite för tidigt några gånger, men han hoppade fint på oxern, tog kanske i lite mycket när han kom i undertempo, Men vi körde några gånger superfint!

Det var endast en gång som han tjurade innan serien och då ville jag inte rida på, för han behöver ändå ha bjudning för att fatta galopp och hoppa oxern, så när han tjurade styrde jag undan och tog ett extra varv och då bjöd han igen.

Han fick en paus och jag höjde oxern så den låg på 70 cm och så hoppade vi igen. Denna gång kom han igång ordentligt och äntligen kom den där härliga bjudningen både i traven och galoppen! Han fick hoppa två gånger sedan nöjde jag mig. Men när han äntligen fick bjudning passade jag på att jobba honom lite mer. Volter, tempoväxlingar, öppnor osv. Galopp på volterna, övergångar. Han var superfin!

Och verkligen ett gott tecken att bjudningen kom till sist. Det ger mig hopp om att vi kan ta oss igenom detta också. Det var så kul att få hoppa honom igen, han är ju så härlig att hoppa! Och han tycker ju att det är kul när han väl kommer igång!

Vi avslutade passet i positiv anda, han fick massor av beröm och sedan skrittade vi av en liten runda så att han skulle bli ordentligt avskrittad.

Efter passet blev det duschen och sedan den obligatoriska rullningen efteråt. Han var nog rätt nöjd ändå, den gode Bo, han vill ju faktiskt arbeta, innerst inne!

Min söte sur-häst!


Avskrittning denna fina junikväll


Duschad och funderar på om han ska rulla sig eller inte...

söndag 6 juni 2021

Äntligen ett bra pass!

Kalle har varit fortsatt pigg denna vecka trots värmen och de pass som har ridits i paddocken har väl gått sådär. Han har fått för sig att det finns troll i ena hörnet på kortsidan närmast stallet av någon anledning. Så vi har haft lite terapi med det där hörnet och det har blivit lite bättre. Han är dock väldigt uppmärksam på sin omgivning och det krävs inte mycket för att han ska tappa all koncentration.

Jag hade ju hoppats att han skulle bli lite sommartrött, som alla andra hästar jag har haft, men han har istället bara blivit piggare och piggare. Jag valde faktiskt att gå en runda med honom i fredags just för att han är så himla pigg och jag kände att jag behövde variera lite och bara låta honom komma ut.

När jag gjorde i ordning honom idag så var han i alla fall betydligt lugnare och han stod mest och sov på gången. Så det var ju goda tecken.


Jag ledde ut honom i paddocken och vi gick runt rätt länge. Jag rättade till hindren som jag hade ändrat när jag slängde ut saltet igår, det blev en serie med fyra travbommar och så hade vi de två diagonal-bomhögarna och 5½:an i mitten. 

Vi jobbade lite med kortsidan och från marken slappnade han av väldigt bra där och jag satt faktiskt upp där han tyckte att det var som farligast. Men när jag red igång honom så var det svårt att passera kortsidan på ett normalt sätt. Jag gjorde volter och grejade lite fram och tillbaka och sedan jobbade jag på långsidorna och på volten i andra kortsidan.

I traven var han lugn, fin och arbetsvillig. Jag fick jobba ordentligt vid farliga kortsidan, men han var fin i formen och i takten. Vi kunde trava över alla bommar utan bekymmer och rida på en åtta över diagonalbommarna. Han var lite slarvig med de fyra bommarna och trampade nästan på dem några gånger, men jag fick styra upp honom så att han landade mellan dem istället.

Galoppen var superfin idag i båda varven. Jag galopperade bara på volten i båda varven och sedan nöjde jag mig. Jag ville egentligen bara få ett pass där han kändes bra och där han fick känna att det han gjorde var bra och äntligen blev det ett sådant pass!

Jag kunde jobba igenom honom och ge honom uppgifter för att låta honom glömma allt "farligt" och det funkade riktigt bra idag!

Jag valde därför att inte traggla för länge med honom, utan låta honom känna att han gjorde rätt och att det var lätt. Men det kändes i alla fall som om vi var på väg åt rätt håll idag och det var väldigt skönt!

Jag skrittade av honom till fots efter passet för att få lite variation. Sedan blev det lite dusch och avsvampning innan han fick gå ut i hagen igen.


Min fine Kallis!



16weeksofstrength vecka 2

Nu har redan andra veckan i min sommarutmaning passerat och jag har minsann fått till de tre planerade styrketräningspassen denna vecka. Det första styrkepasset kände jag mig grymt stark, men de andra två har känts rätt dryga faktiskt. Jag gör dem, men det är slitigt. Hoppas verkligen att det ger resultat!

 I övrigt har det blivit 3 löppass, trots att värmen har slagit ner som en bomb. Men jag har nyttjat morgnarna till att springa med vovarna. Och nu är Selma klippt också så nu hänger hon nog på bra framöver!

Jag har också cyklat två pass. I tisdags var det rätt blåsigt och jag brukar inte vilja cykla då, men så tänkte jag att nä nu får jag sluta skylla på vinden. Och det var faktiskt inte så farligt som jag hade trott. Visst, det var rätt motigt i motvinden, men när jag vände hemåt fick jag lite medvind och det gick snabbt och lätt att cykla. Jag gillar verkligen cykelträningen, man tar sig fram så lätt och det är helt underbart att susa ner för backarna. Mindre underbart uppför, men det går rätt bra ändå. Benen blir starkare och starkare.

Igår var faktiskt enda dagen denna vecka då jag inte har kört något pass alls, men jag var lite för trött på morgonen och på kvällen hade jag ingen ork kvar efter en långrunda med Bosse i skogen.

Men bra träningsvecka ändå, jag är grymt nöjd!

Dagens pass

Cykel på nylagd asfalt






Bosse på terrängbanan!

I torsdags var det äntligen dags för Bosse och mig att åka till Falkenbergsortens ryttarförening och testa på lite terränghinder. De har ju börjat skaka liv i sin terrängbana igen och de har massor av små hinder, vilket jag tänkte skulle vara perfekt för Bosse.

Vi skulle dessutom få träffa Louise som skulle hålla i vår träning. Så himla kul! Vi har alltså inte setts sedan 2010, men hållit kontakten via sociala medier.

Jag var så förväntansfull, jag har funderat på detta länge och tänkt att Bosse skulle älska att hoppa terränghinder, få galoppera på öppna fält och bara skutta runt liksom, så jag var glad i hågen när jag lastade honom och åkte iväg. Dessutom var det första turen med häst sedan jag fick mitt BE-körkort så nu körde jag lagligt också.

Vi kom ner dit ganska mycket senare än jag hade tänkt, men Bosse var väldigt lugn och fin. Jag band fast honom vid släpet och sedan broddade jag och slängde på all utrustning innan vi traskade ut bland terränghindren.

Vi skrittade runt lite på banan och han var väldigt tittig på alla hinder, lite olikt honom. Men så har han ju inte varit på någon annan bana än min egen och Charlottes på 11 år, så det var ju i princip en ny upplevelse för honom.

Vi värmde upp i trav och galopp och han var riktigt fin, framåt och pigg.

Så skulle vi hoppa en liten stock, vi travade mot den och 20 meter från den lade han av och blev tjurig. Skulle inte gå fram mot den ens. Jag försökte igen, samma sak igen. Vi försökte från andra hållet, men samma reaktion igen. Vid ett tillfälle fick jag honom att travhoppa den och sedan föll han in i galopp så jag galopperade på och vände tillbaka mot den igen och då var det tvärstopp igen. Han skulle minsann inte hoppa några jäkla terränghinder.

Vi testade ett annat hinder med precis samma resultat, han ville inte hoppa, inte ens gå i närheten. Och när han stänger av så är det helt hopplöst att försöka göra något, bjuder han inte på hindren så blir det inget av det liksom.

Vi försökte i andra änden av banan, där det fanns en kulle som vi travade upp på, sedan travade vi ner och då bjöd han så styrde jag mot ett litet hus, men det ville han inte heller hoppa. Det fanns ett litet upphopp, nej det skulle han inte hoppa.

Vi försökte med vattnet. Bosse, som glatt travade och galopperade genom vattenpölar på uteritten häromdan skulle inte gå i närheten av vattnet heller.

Så jäkla trist! Så det blir väl ingen terränghäst av honom som det verkar. Kanske lika bra det. Då kan vi koncentrera oss på banhoppning och stärkande uteritter istället. 

Jag tror förvisso att värmen var lite jobbig för honom. Han blir ju väldigt varm och svettas mängder, dessutom är inte konditionen på topp än, så när det blir jobbigt, blir han sur helt enkelt. 

Men det var i alla fall superkul att träffa Louis och tjata lite, hon är så härlig att umgås med!

Men jag var rätt besviken på att Bosse inte ville hoppa. Det blev ju världens antiklimax när det blev såhär. Jaja, vi får ta nya tag helt enkelt!

20 meter från stocken sa han tvärt NEJ
 


tisdag 1 juni 2021

Styrka vecka 2

Nu börjar jag verkligen känna att jag får till det där med styrketräningen. Idag har jag kört det fjärde styrkepasset sedan förra onsdagen, vilket nog är ett rekord för mig!

Jag gick en runda med hundarna och i anslutning till det körde jag mitt styrkepass, vilket funkade väldigt bra. Jag har lagt in ett träningspass på min Garminklocka och det hjälper mig att hålla koll på tiden, samt vilken övning som ska köras, vilket är väldigt bra!

Jag får också ut statistik på det genomförda passet där jag ser vilka muskler som har aktiverats. Det ger mig en bra bild över vilka delar av kroppen som tränas. Såhär såg det ut idag:



Jag kör åtta övningar, förra vecka körde jag sju. Jag kör tre sets för varje cirkel. Några av övningarna har jag lagt till tid på sedan förra veckan, ökat från 30 till 45 sekunder. Några övningar känner jag att jag behåller på 30 sekunder. Jag vilar 30 sekunder mellan varje övning och 1 minut mellan varje set.

Idag kände jag att jag verkligen kunde ta i ordentligt i övningarna. De som jag förlängde blev bättre, de kändes himla korta förra veckan. Jag kände också att övningarna tog ännu bättre detta träningspass än det senaste. 

Garmin har en övningsbank så man kan söka upp de vanligaste övningarna. Det kan var lite svårt att veta att man verkligen gör den övning som man har angivit, då det inte framgår hur övningen ska gå till, men vissa är självklara, som t.ex. "knäböj och press mot vägg med boll". Troligtvis kommer vi i framtiden kunna se övningen på klockan också, men än så länge ser jag bara namnet på övningen. När övningen är klar lägger jag in hur många repetitioner jag har gjort. Ibland räknar klockan åt mig, men i nio fall av tio räknar den fel. Och det är ju svårt att räkna repetitioner när man t.ex. gör plankan...

Här är dagens pass med alla övningar:


Jag är grymt nöjd med att jag lyckas fortsätta med det här och faktum är att själva träningen inte är så tråkig egentligen. Det som hjälper mig att fortsätta är dels att jag har min 16-veckors-concept och är sjukt nyfiken på vilket resultat jag kan få av det här. En annan sak som hjälper mig är att jag har planerat in passen via Garmin, vilket gör att det blir enkelt att köra passen. Jag gör bara det som klockan säger till mig. Jag får känslan av att övningarna tar och jag får en vilja av att ta i för att få så mycket effekt som möjligt.

Det är också enkelt att kunna uppdatera träningspassen så snart jag känner att det blir för lätt eller när jag vill byta ut någon övning mot något svårare och det är verkligen guld värt! Det gör att jag hela tiden utvecklas och inte kör samma hela tiden, vilket är viktigt för min motivation.

Jag tror mer och mer på att jag äntligen kommer att komma igång med styrketräningen nu. Det är helt rätt tid för mig att börja nu när det är sommar och långa ljusa kvällar. För mig är det så motiverande och all träning känns enkel att genomföra, det finns inget motstånd till att ge mig ut!

Denna vecka kommer det att bli mycket variation av träning, jag sprang igår, styrka idag, planerar cykel ikväll, fredag blir det förhoppningsvis simning, vilket var så längesedan! Så det blir nog en kul vecka!