Energipåfyllnad och hönsjakt!

Denna måndag började faktiskt på ett riktigt bra sätt! Jag var nämligen på en workshop om Ringhals framtid. Vi var ett gäng som i mindre grupper fick diskutera fram idéer. Först undrade jag ju hur jag skulle orka vara kreativ en måndag morgon, och den första minuten var det tyst i gruppen. Sedan började en kille snacka och sedan höll vi på i två timmar!

Det var fascinerande hur många idéer vi kunde komma på på så kort tid. Engagemanget var enormt! Och så fick man ju känslan av att det kommer att komma något bra ur det där tråkiga nedläggningsbeslutet av Ringhals 1 och 2. Nu kan man bara hoppas på att några av idéerna blir till verklighet!

Fylld av energi fortsatte dagen på några möten och sedan var det dags att gå hem igen. Vilken kort dag!

Jag fick i alla fall knarkat mycket solljus eftersom workshopen var i V2. Så det blev en promenad till kontoret, sedan lunchpromenad och därefter promenad tillbaka till V2-parkeringen för att åka hem. Det blev mycket påfyllning av positiv energi och nu börjar jag se slutet av det här året och att julledigheten befinner sig runt hörnet.

När jag kom hem tog jag in hästarna och körde in lite ved. Så jag kom iväg på min löptur lite senare än tänkt. Idag är det fullmåne och om det inte hade varit lite molnigt, hade ingen pannlampa behövts!

Idag och tre dagar framåt går solen ner kl 15:26 i Varberg. Tidigare än så går den inte ner. Det betyder alltså att det börjar bli ljusare igen redan på fredag! Helt underbart! Snart kan man träna i dagsljus efter jobbet igen! Vad jag ser fram emot det!

Det kändes lite segt att springa idag. Det var också väldigt kallt! Inte mer än ett par minusgrader, men det var riktigt råkallt! Jag hade nog behövt mer kläder egentligen, speciellt när jag avslutade rundan efter 40 minuter och gick hem resten!

När man är ute och springer så stöter man ju på både det ena och det andra. Det är för övrigt i princip alltid löpare eller hundägare som hittar lik ute i naturen... Jag är både hundägare och löpare...

Vi stötte inte på något lik idag, men plötsligt dök Selma ner med näsan i diket. Innan jag hann se vad det var hade hon en höna i munnen! Det var precis nedanför hönseriet, så det var ju inte så förvånande. Selma skakade om den stackars hönan, jag fick henne att släppa den och sedan spatserade den iväg på åkern mot hemmet.

Dagens höna!

Selma blev helt galen och ville springa efter den. Hon bara tjöt och jag försökte få henne att börja springa hemåt. Till sist fick hon ge sig. Det blev ingen hönsjakt!