Löpning i snöslask

Det verkar som om det alltid ska vara dåligt väder när jag tränar i anslutning till jobbet. Idag hade jag bestämt mig för att utnyttja friskvårdstimmen och ta mitt planerade 6-km-pass på slingan. Vid lunch började det snöa och när det var dags att ge sig ut och springa blåste det små hårda isbollar rakt i ansiktet på mig.

Det var meningen att det skulle vara ett lätt distanspass, men det blev ganska kämpigt. Slingan är ju ganska kuperad och fästet på den frusna barkflisen var väl inte det bästa. Jag kunde med fördel haft mina Icabugs på.

När jag var klar påstod telefonen att jag hade sprungit 4 km på 40 minuter, vilket kändes väldigt märkligt, riktigt så sakta springer jag ju inte. Jag visste ju att slingan är ca 4 km och jag hade sprungit ca 1,5 varv, vilket borde betyda 6 km. När jag kom hem och kollade Sportstracker så visade det sig att GPS:en inte hade kommit igång förrän efter ca 2 km. Så det förklarade ju saken. Lite irriterande. Men ibland funkar inte tekniken, så är det bara. Det är ju ändå ganska fantastiskt att en mobil kan veta vart man har sprungit, på vilken höjd och med vilken puls. Det får man vara rätt nöjd med.

Jag tycker det är oerhört roligt att följa hur jag har sprungit, före GPS:ens tid hade man ju inte en aning om någonting känns det som. Nackdelen med att ha GPS:en i telefonen är ju att det inte riktigt går att följa under tiden man springer, vilket gör det svårt att veta att man håller rätt tempo. Därför har jag slängt lite blickar i GPS-klockornas djungel för att se om där finns något som kan passa mig. Vi får se vad som händer där....

Det bästa med att springa på arbetstid är att när man kommer hem har man hela kvällen framför sig. Undra vad jag ska göra idag...

Gammal bild på statistiken...