Månskensritt

Efter en lite mulen dag klarnade det upp lagom till jag kom hem från jobbet och jag insåg att det skulle bli int månsken eftersom det är fullmåne nu. Jag blev otroligt sugen på att rida i snön, så sagt och gjort.

Jag letade upp mina vinterridstövlar, termoridbyxor och rumpvärmare och släpade ut alla grejer i stallet. Hästarna var något upprörda och stod högst upp på kullen och fräste. Jag gick och kollade ut över åkern, men såg inget farligt så jag mockade i godan ro innan jag gick ut för att hämta in knashästarna.

De sprang runt och dummade sig och till sist fick jag tag i Bosse högst upp på kullen så att jag kunde haka fast grimskaftet. Pelle fortsatte springa runt en stund och ställde sig plötsligt bredvid mig så att jag kunde klappa honom på halsen. Då såg jag att det var en älg som sprang runt längst bort i sommarhagen....

Till sist fick jag med mig Bosse, men Pelle vägrade gå in. Sedan ville han inte chansa på att grinden var öppen, så han stod där och väntade på att jag skulle hämta honom.

När jag skulle börja göra i ordning Bosse såg jag att Selma fått tag i min fina Lamicell-hjälm, tuggat på den, tagit ur fodret och öronmuffarna, så nu är den förstörd. Jag vet inte var det är med mig och Lamicell-hjälmar, men jag verkar inte få behålla dem. Det är nu den tredje Lamicell-hjälmen som går åt skogen för mig. GRR!

Som tur är har jag en reservhjälm som också är ställbar, vilket behövdes för att få plats med mössan under hjälmen (jättesnyggt, jag vet, men det var enda sättet att inte förfrysa öronen). Det är ett jäkla meck att ge sig ut och rida när det är vinter och mörkt. Reflex-brösta, benreflexer, själv hade jag termostövlar, termoridbrallor, t-shirt, sweatshirt, stickad windstopper-tröja, väst och reflexväst. Till sist var det nästan svårt att röra sig i alla kläder.

När jag var klar med alla grejer insåg jag att longeringslinan förmodligen ligger under snön i paddocken, där jag glömde den sist jag red, för någon månad sedan. Så det var bara till att ta tjuren vid hornen och sätta sig upp och rida efter ett skrittvarv i paddocken. Han var lite spänd i ryggen, men jag körde på med mycket volter och mycket halter och igångsättningar. Jag försökte slappna av, vara lugn och tänka att det skulle gå bra, vilket verkade funka rätt bra.

Efter ett tag fick han trava lite, varpå han körde ner huvudet och ville skutta iväg. Det var dock bara till att dra upp huvudet på honom, sakta av och börja om. Jag tyckte faktiskt att han skötte sig riktigt bra med tanke på hur lite han blir riden nuförtiden.

Vi tog även en skritt-tur på åkern som avslutning. Det var helt magiskt att rida där i månskenet. Det bet bra i kinderna och när jag var klar såg jag att det var 13 minusgrader. Bosse hade fått lite frost i "morrhåren".

Han var mycket nöjd efter ridturen, som bara blev ca 20 minuter, lagom mängd för en totalt otränad häst (och ryttare). Såklart var även jag nöjd med honom!

Finaste!