Frågor som jag ställt mig de senaste två åren: Varför tränar man för tränare egentligen? Vad får man ut av det? Är det verkligen värt pengarna?
Missförstå mig inte nu, de tränare jag har tränat för (med vissa undantag och de har jag inte fortsatt att träna för) tycker jag har varit fantastiskt duktiga och jag har fått massor av hjälp med mina problem med Pelle och mitt självförtroende och det är jag väldigt tacksam för.
Men ändå, jag har haft egen häst i snart 20 år, har ridit sedan 1987 och har läst massor av böcker, artiklar och annat om hur en häst ska tränas och ridas för att man ska kunna rida en hoppbana eller ett dressyrprogram. Jag menar inte att jag är någon expert, men jag anser ändå att jag kan ganska mycket i ämnet. Jag vet hur jag ska rida för att det ska bli bra. Jag vet hur jag ska lägga upp träningen för mina hästar för att vi ska komma ut på tävlingsbanorna igen. Jag vet vilka svagheter och styrkor jag har som ryttare. Behöver jag tips på bra övningar är nätet översållat med det, speciellt Hippson har väldigt många och bra övningar på alla nivåer.
När jag tänker tillbaka på hur jag åkte på hoppträning en gång i veckan, ibland även dressyrträning, ibland med båda hästarna och hur mycket det kostade i tid, träningsavgifter och dieselpengar så undrar jag hur jag orkade. Jag vet inte om jag hade nått samma resultat ifall jag enbart hade tränat själv hemma eftersom ingen utvärdering gjordes.
Det jag saknade under alla år jag tränade var den röda tråden. Jag hade velat ha en tränare som diskuterar med mig vad mina mål är, hur tar vi oss dit, vad är nästa övning, vad ska jag träna på till nästa tillfälle? Jag hade nog velat ha en skriftlig plan, där man sätter upp mål och delmål och följer upp hur det går. Då skulle det bli lättare att se när det är dags att ta ett steg tillbaka eller ta ett steg framåt. Det skulle också bli lättare att se och kunna utvärdera om man har nått någon utveckling och fundera på varför det har blivit som det blivit.
Tyvärr är det idag mycket svårt att få till ett sådant upplägg för någon tränare. Jag tror inte det tänket egentligen finns hos de flesta hopp-/dressyrtränare. För att få den röda tråden behöver jag nog en tränare som tränar enbart mig, alltså ingen grupp och så funkar det ju inte rent praktiskt med hoppträning. Då skulle ju hopptränarna få VÄLDIGT långa träningsdagar. Och behöva ta mer betalt, vilket folk inte skulle gå med på och så skulle tränaren inte få några elever.
Egentligen är det ganska konstigt här i Sverige. Vi åker på träning för en tränare vi inte känner, som inte känner mig och min häst. De flesta tränare frågar såklart vilken nivå man befinner sig på och vad man vill uppnå, men övningarna är redan bestämda när man kommer till träningen och så kör man på med olika höjder för olika ekipage för att lägga rätt nivå på träningen.
Borde det istället inte vara så att man börjar med att prata med en tränare, förklarar vad man har för häst, vilken nivå man befinner sig på och vad man vill uppnå? Därefter träffas man, rider så att tränaren ser hur det fungerar, tränaren sitter själv upp på hästen för att känna hur den känns (hur många tränare gör det?) och utifrån det bestämmer tränaren vilka övningar som ska ridas nästa gång och fram tills dess.
Det känns lite som om vi är så vana vid upplägget på träningar som finns att vi inte reflekterar över hur det faktiskt funkar. Jag kan känna att man blir lite idiotförklarad om man säger att man inte rider för någon tränare, speciellt om man har tävlingsambitioner, vem tror man att man är, liksom.
Jag kommer inte att träna för någon tränare i det närmaste, dels har inte mina hästar kondition för det, dels anser jag att jag själv klarar av att träna dem såpass att vi kan hoppa en pay and jump (ja, jäklar vad kaxig jag är!). Sen får vi se vad som händer, just nu känns det inte troligt att det blir någon träning för tränare längre fram heller om det inte dyker upp någon med ett fantastiskt erbjudande om ett upplägg som jag beskrivit ovan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar