Gjorde skäl för sitt namn!

Efter lunch fick Bosse Bus också följa med ut på tur. Den här gången hade vi sällskap av vår hyresgäst, ponnyn. Vi red upp för en låååång backe, där syftet var att trötta ut piggelin-hästen (Bosse). Han är ju otroligt framåt redan från början när man rider ut och vill bara springa. Det är förvisso positivt att han har framåtbjudning, men jag vill också att han ska lugna ner sig lite.

Vi red i en jättefin skog, tyvärr stötte vi på en kohage innehållande en flock kor, kalvar och en tjur. Jag hoppade av och öppnade grinden och sedan hade jag Bosse som "sköld" mot kossorna. De tittade mest på oss, hästarna brydde sig inte och vi gick lugnt förbi och ut från hagen utan problem.

Sedan red vi vidare, galopperade lite. Det var riktigt härligt ute. Inget regn (!), lagom varmt (ca 8-9 grader) och ganska vindstilla. På vägen hem galopperade vi en lite längre sträcka och då körde Bosse plötsligt ner huvudet mellan benen och studsade. Hela hästen försvann framför mig! Jag lutade mig bakåt, försökte dra upp huvudet allt vad jag orkade och drev på framåt. Till sist gav han sig och galopperade på som om inget hade hänt. Bus-häst!

Den enda gången vi fick stopp var när vi skulle gå förbi ett ställe där en gubbe stod och svetsade öppet så att man såg svetslågan. Då fick hyresgästen hoppa av och gå så att vi kom förbi. Men till sist gick det bra och i sista backen hem var faktiskt Bosse lite mör. Inte så konstigt med tanke på att vi var ute en ganska bra stund i kuperad mark och han inte har någon kondition.

Bus-hästen!

Det är riktigt kul att ha sällskap med sig när man rider ut. Det är jag ju inte van vid, men det funkar jättebra! Förvisso är mina herrar något snabbare och yngre än ponnyn, men hon hänger ändå på bra. Kul också att ha någon att snacka med så att alla vilda djur hör oss på mils avstånd och håller sig undan!