Denna dag började med att det, precis när jag ställde bilen på parkeringen vid jobbet, började ösregna och hagla. Jag fick dra på mig regnbyxorna i bilen och sedan kämpa för att ta mig fram i motvinden till mitt kontor.
Dagen blev inte bättre när ett gäng miffon utan bättre saker att göra tog sig in på industriområdet och hävdade att det är för lätt att ta sig in där. Fast industriområdet på Ringhals är ju egentligen som vilket industriområde som helst, det är inte där de största säkerhetsspärrarna finns. Dessutom befann de ju sig mellan två stängsel så de var ju lätta att fånga in. Om de nu är så intresserade av att stänga ner våra kärnkraftverk så kan vi ju göra det och sluta leverera el till dem så får vi se hur länge de klarar sig utan el och värme nu när det snart är vinter...
Iaf så blåste det fortfarande ordentligt när jag kom hem. Jag tände i pannan och körde in lite ved för att inte behöva frysa och helt plötsligt märkte jag att det hade slutat blåsa.
Jag gick in, bytte kläder och tog med mig Selma ut på en löptur. Vilken löptur det blev! Benen kändes pigga, kroppen lätt. Det var vindstilla, uppehåll och lite kyligt i luften. Lätt att andas. Det gick verkligen över förväntan och varvtiderna var helt otroliga med tanke på att det var ganska kuperat. Först km gick på 6:18, vilket nog är nytt rekord i uppförsbackarna.
Den där tunga känslan som på senaste tiden alltid dykt upp efter några kilometer kom aldrig, inte ens på den sega banvallen som lutar svagt uppför i två km. Till och med sista mördarbacken hem gick ovanligt lätt. Kanske var det draghjälpen jag fick av Selma, jag vet inte, jag brukar mest bli irriterad på att hon drar så förbaskat.
7,5 km blev det, på 45 min med ett medeltempo på 6:07. Mycket nöjd med mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar