Jag jobbade först några effektiva timmar. Vaknade tidigt och drog igång datorn vid halv sju. Fick svarat på mail och sorterat hela inkorgen, samt läst ett antal dokument.
Vid halv tio gick jag ut för att hämta hästarna. De stod allra längst bort i sommarhagen och i natt var nog sista natten ute detta år. Eller det beror på vädret. När det är uppehåll så kan de gott vara ute. Gräs finns det ett tag till. Men de får stå inne när jag har ridit i alla fall.
Det gick ändå smidigt att hämta dem och snabbt att göra i ordning Bosse. Han var på rätt bra humör idag tyckte jag. Han var inte så sur när jag tog av täcket och inte heller när jag lade på hans fina fleecetäcke som han fick ha i transporten.
 |
| Redo för lastning! |
 |
| Lastad och klar på 1 minut |
Vi kom faktiskt fram någon minut elva så det var perfekt. Kliniken ligger precis efter Kungsbacka ridklubb där jag har varit ett antal gånger och tävlat, men det är ju många år sedan nu, så det var inte helt lätt att hitta. Tur att det finns GPS!
Jag reflekterade över att Kungsbacka verkar vara Sveriges mest ridhustäta kommun. Det ligger ridhus överallt. Och på flera ställen såg jag hus med små tomter som hade lyckats klämma in flera hästar i grushagar som var ca en tredjedel av min paddock... Jag är så glad för att mina hästar har riktiga och bra hagar!
Jag gick in och anmälde mig i luckan och fick sedan ta in Bosse i en box. Vi fick vänta en bra stund eftersom det hade kommit in två akutfall som hade tagit tid.
Men till sist fick vi träffa veterinären Kicki som tog sig en titt på Bosse. Hon hade läst journalen och jag berättade lite om hans skadehistorik detta år. Hon sa direkt att han har raka haser som gör att han är mer utsatt för påfrestning på sina gaffelbandsfästen. Men hon sa att det är inget problem att ha honom som hobbyhäst. Och med rätt träning kommer han troligtvis att bli helt återställd igen.
Vi började med att gå på gången och sedan trava. För första gången någonsin försökte Bosse inte äta upp mig när vi sprang utan han sprang avslappnat med spetsade öron bredvid mig. Helt otroligt!
Hon böjde båda bakbenen också och för första gången sedan i maj sprang han rent! På båda bakbenen! HURRA!!!!
Hon tyckte att han var väldigt välmusklad trots att han inte har ridits ordentligt sedan i maj och jag förklarade att vi bor kuperat. Hon sa också att skritt bygger mycket mer muskler än man kan tro, vilket jag också har läst i flera artiklar.
Hon påpekade att han trampar nästan igenom kotan på det högra bakbenet och därför behöver han få korta tår och trakter åt det lägre hållet, tips till hovisen.
Vi fick longera också och även det gjorde han oväntat bra. Först ute och då travade han jättefint. Sedan i ridhuset, men där tappade han tålamodet lite och ville inte efter ett tag, men Kicki tyckte att han rörde sig bra.
Så nu är han alltså på rätt väg med denna skada! Vi ska fortsätta att trappa upp och öka på skritten och traven året ut och om allt går som det ska kommer vi att få börja det nya året 2020 med att galoppera! Jag är SÅ glad över detta! Äntligen lite positiva besked! Det känns grymt kul att få fortsätta igångsättningen och jag tror stenhårt på att min ridning med mycket uteritter är det rätta sättet att bygga upp en häst, även efter en senskada.
Det jag ska tänka på är att han inte får gå i djupt underlag. Han får gärna gå på hårt underlag, men inte djup sand eller djup snö. Och så gäller det såklart att hålla koll på att han fortsätter att må bra under tiden. Kicki tyckte inte att det finns någon anledning att göra några mer återbesök om allt går som det ska och han känns bra. HURRA!
 |
| Failbild på sötnosen:) |
 |
| Min fina Bosse! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar