Rationalisering i stallet

Som hästtjej får jag ofta höra att hästtjejer är starka som få. Och det stämmer säkert i många fall. För vad är det hästtjejer gör varje dag i stallet? Jo, det släpas mat till hästarna, ut i hagen, in i boxarna, för min del släpar jag nog totalt sett ca 30 kg hö varje dag. Sedan släpas det spånbalar in i boxarna. Varje spånbal väger 25-30 kg. Och så vattnet. Vatten i hinkar släpas från kranen till boxarna. 20 liter har jag i mina vattenhinkar, så det blir ju en hel del. För det är ju "jobbigare" att släpa ut vattenslangen till boxarna...?

Sen ska ju stallgångarna sopas och hållas fräscha. Det är inte ovanligt att jag lägger 20-30 minuter på sopning med sopkvast. Ont i ryggen och dammlunga är det jag får av det.

Resten av världen har ju utvecklats ganska mycket, men i många stall har inte utvecklingen följt med. Inte i mitt stall i alla fall. Där ser det nog ut ungefär som det gjorde för 50 år sedan rent ergonomiskt och arbetsmässigt. Men när jag städade stallet förra helgen fick jag en idé om att det måste finnas något bättre sätt. Och det finns det såklart!

När det gäller sopandet så finns det ju massor av fina sopmaskiner, vissa mer avancerade än andra. Och det där tänkte jag kunde vara en perfekt julklapp till mig själv. Så jag kikade runt lite på nätet och föll för en Haaga-maskin. Jag hittade den HÄR. 

Jag funderade på ifall jag skulle ha en batteridriven eller manuell, men valet föll på manuell då jag tänkte att den kan krångla mindre när den inte har något batteri.

Igår kom den så äntligen och det var bara till att montera fast handtaget och testköra. Funkar perfekt! På släta golv, ska tilläggas. Så på den det av stallet där jag har kullersten får jag fortsätta med sopborsten, men annars var den helt underbar! Väldigt lätt att köra och inget damm i lungorna. Hur gött som helst! Enkel att hantera och tömma också. Jag är så nöjd med den!

Så nu kanske det blir ett nytt stallprojekt att gjuta golv där vi idag har kullersten... Visst, kullerstenen är väldigt fin och charmig, men den är mindre charmig när den ska sopas! Sliter på kroppen!

Såhär ser min nya favoritmaskin ut:

Nästa grej som jag har funderat ett tag på i stallet, det är en whiteboard. Perfekt att kunna sätta upp t.ex. telfonnr till veterinär (för det har iaf jag inte inprogrammerat på mobilen), kunna skriva meddelanden till andra som är i stallet osv. Den blev riktigt bra!

Denna har jag drömt om länge!

Jag har också äntligen fått tummen ur till att köpa nya skottkärror. De vi har haft tidigare har funnits här så länge jag kan minnas, dvs minst i 30 år. Och de är lappade och lagade, men nu började skaklarna på båda kärrorna ge sig, så nu var det verkligen hög tid att köpa nytt. Jag har också irriterat mig länge på att det sällan går att mocka två boxar utan att behöva köra ut och tömma flera gånger eftersom skottkärran var lite liten i storleken.

Så idag tog jag med mig släpet in till Varberg. Släpet var lastat med en massa bråte som skulle till tippen (det är ju onödigt att köra tomme), slängde av det där, kände mig bra, sådär som man gör när man har varit på tippen, och körde vidare till Granngården för att hämta upp min nya skottkärra.

Den här gången blev det en rejäl en i plast och med två hjul. Jag kan nog mocka ut allt som finns i två boxar utan att behöva tömma emellan! Så gött! Lättrullad och lätt är den också. Det är lite annat än den gamla...

Nya skottkärran till stallet

När jag ändå var där köpte jag också en ny skottkärra till veden/trädgården. Samma sak där. Den gamla börjar ge sig. Så där fick det bli en sådan här:

Vi får nog plats med mer ved i den också jämfört med den gamla.

Jag köpte också en säckkärra för att kunna transportera spånbalarna på ett smidigare sätt än att släpa dem. Förvisso är det väl inte många meter man ska släpa dem (om man inte har boxarna längst bort), men det är ändå ett jäkla slit. Så nu kommer även det att bli lättare. Och en säckkärra kan man ju använda till mycket!

Och till sist blev det även en ny mockar-grep. Den gamla saknade några pinnar och fick åka med till tippen.

Så nu har smidigheten i mitt stall ökat väsentligt bara med några mindre inköp och förbättringar. Kanske kan jag spara lite ryggont och övrigt slit på kroppen och då är det ju väl investerade pengar. För även om man blir stark av att vara hästtjej känns det ändå smartare och bättre att spara på kroppen så att man orkar lägga mer energi på ridningen, som ju är det roligaste med hästarna!

Nu ska jag ut och testa mina McKinley-långkallingar med softshell och flossad insida. De ska testas på det kallaste stället man kan befinna sig, nämligen på hästryggen... Äntligen har vi fått ridväder här igen!