Inte bara bra pass

Snön regnade bort lika snabbt som den kom igår och nu har vi återigen barmark. Några få plusgrader och en sol som visade sig i ungefär tio minuter...

Jag gjorde i ordning Bosse för en uteritt. Eftersom det var betydligt kallare nu än tidigare tog jag på mig ordentligt med kläder. Det var öronmuffar i hjälmen, sadelvärmare, mockachaps, tjock tröja och vinterhandskar. Tyvärr blir man ju lite osmidig när man har mycket kläder på sig, men bara jag slipper frysa är jag nöjd.

Vi skrittade mot Linnarp idag. Hann precis rida in på banvallen då det kom en traktor bakom oss. Bosse var lite stressad, så jag valde att hoppa av honom för att slippa en otrevlig åktur. Det gick dock bra, han brydde sig inte jättemycket om traktorn och jag kunde sitta upp igen. Det var inte helt lätt, eftersom jag var som en Michelingubbe, men det gick.

Vi traskade vidare på banvallen, Bosse ville takta, jag gjorde skänkelvikningar och öppnor för att få honom att tänka på annat. Plötsligt mötte vi en cyklist och Bosse frös till. Jag hoppade av igen, för jag trodde att han skulle vända. Han höll sig dock lugn så att cyklisten kunde passera, men sedan fanns det inget att stå på för att komma upp på honom igen, så jag tänkte att jag vänder och leder hem honom.

Det var ett mindre bra beslut, tror jag. Han var helt vedervärdig! Han stegrade sig, studsade iväg, försökte hela tiden dra förbi mig och hugga mig i armen. Ett tag undrade jag ifall jag skulle få med honom hem överhuvudtaget.

Så fort han försökte gå förbi mig stannade jag honom och backade honom. Detta fick vi göra ungefär var tionde meter till en början. Men efter ett tag blev han faktiskt bättre och lugnade sig betydligt. Jag tycker nog att det är på tiden att han lär sig hur man ska bete sig när man blir ledd. Det kan ju vara bra att kunna det...

Det var de två längsta kilometerna jag gått på länge! Men vi kom i alla fall hem helskinnade båda två. Svetten rann överallt när jag kom hem, det var ju inte riktigt meningen att jag skulle gå och bli varm, utan tanken var ju att jag skulle sitta på hästryggen och frysa.

Men det är väl så att alla pass kan inte gå bra. Han har ju en tjurig sida, som han sällan visar när jag sitter på ryggen på honom, men idag var den sidan väldigt tydlig. Kanske hade det gått bättre ifall jag aldrig hade suttit av, men det är ju lätt att tänka så efteråt.

Imorgon blir det antingen paddocken (ifall vattnet har sjunkit undan) eller ridhuset, så att vi kan träna ordentligt och jag kan låta honom bli lite trött. Det behöver han nu!

En djävul mellan öronen idag...