Motivation!

Jag har faktiskt inte sprungit (eller tränat något annat än ridningen) sedan förra lördagen då jag sprang med Älsklingen i ett väldigt lugnt tempo. Jag har för första gången i år tappat lite motivation. Det känns lite konstigt, jag har inte haft några motivationsproblem tidigare. Jag har haft det där suget i benen på att springa hela tiden.

Men nu är det en del grejer som lett till min vila. Dels vill jag inte bli skadad igen och när jag kände av höften blev jag livrädd för att behöva vara borta från löpningen igen, vilket jag har varit tillräckligt i år. Sedan kände jag att jag verkligen ville ha klart det mesta i sadelkammaren innan min hyresgäst flyttade in och därför har jag prioriterat det, liksom förberedelserna för att rida ut med Bosse och möta upp hyresgästerna.

När vi jobbade med sadelkammaren förra lördagen började jag även känna av min gamla, konstiga skada i högerbenet och det var på något sätt droppen! Där och då försvann motivationen till att springa. Rädslan att bli skadad övervägde motivationen att springa.

Överhuvudtaget är min rädsla för att skada mig något som stoppar mig en hel del. Speciellt i ridningen. För mig är det inte värt att behöva åka till sjukhus och vara skadad i flera veckor för jag vet att jag blir fullständigt galen på att inte kunna röra på mig (förutom oförmögen att ta hand om hästarna). Kanske är det en bra egenskap att ha, men samtidigt gör det ju att jag undviker att göra vissa saker som jag kanske egentligen vill göra just för att jag inte vill bli skadad.

Nu tänker jag att jag ska försöka träna smartare istället för att träna sönder mig (om det nu är det jag har gjort, tycker egentligen inte att jag tränar jättemycket). Jag älskar verkligen att det finns sidor som jogg.se och liknande där jag kan lägga in mina träningspass, jämföra med mig själv och andra och följa min utveckling. Tyvärr leder det också till en viss hets, då jag har en väldigt stark tävlingsinstinkt. Någonstans vill jag hela tiden testa om jag inte kan springa lite längre, lite snabbare, fast jag kanske egentligen borde ta det lugnt och bygga upp kroppen långsamt. Men hur långsamt ska det gå? Jag blir rastlös av att skynda långsamt. Tålamod är inte min bästa egenskap.

Nu är det fortfarande lååångt tills Göteborgsvarvet går av stapeln, men jag vill ju ändå börja springa längre och längre utan att höften går åt skogen eller att kroppen värker så att jag bara vill lägga mig ner och sova. Jag vill kunna släppa loss i intervaller och springa så fort jag bara kan för att jag tycker att det är kul.

Det finns hur många träningsprogram som helst på nätet inför halvmaror med måltider och allt, men ofta handlar de om 8-10 eller max 20 veckor. Jag vill börja nu med min resa mot varvet och träna smart, men målvedvetet och det är faktiskt ganska svårt.

Kanske ska jag (precis som jag alltid fått höra i ridningen) sluta tänka så förbannat mycket och bara sticka ut och springa, men det är inte så jäkla lätt. Jag gör väl ett försök idag så får jag se hur det går...