...säga att någonting går bra, för då går det åt h*vete! Knappt hade jag publicerat senast inlägget förrän jag såg ponnyn ute på grusvägen och förstod att hästarna rymt. Mina hästar syntes dock inte till. Jag hoppade snabbt i stövlarna, fick tag i ponnyn och ledde in henne i stallet. Då såg jag mina knäppgökar springa förbi utanför.
Men när jag kom ut såg jag inte dem. De var puts väck! Det enda bra med att det regnar jämt är ju att det var tydliga spår efter dem som jag kunde följa. De ledde ner till grannen och där såg jag dem. De hade sprungit ner till en annan häst, som också är ett sto av modell större, nordsvensk närmare bestämt.
Henne gick det tydligen bra att "prata" med enligt Pelle. Jag fick tag i dem och gick hem med dem. Sedan var det bara till att laga stängsel. Grindstolpen var av och grindhandtagen trasiga. Men det fixade jag ganska snabbt och sedan släppte jag ut dem igen. Den här gången hängde jag upp två "farliga" plastpåsar på tråden så att de inte ska springa mot den. Plastpåsar är förhoppningsvis farligare än den nya ponnyn!
Jag såg också att Pelle var arg på ponnyn och försökte attackera henne. Det är väl kanske ett sätt att dölja sin rädsla, eller så försvarar han Bosse. Vad vet jag. Hästar är knäppa! Nu hoppas jag att de håller sig innanför stängslet i fortsättningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar