Lördag morgon!

Den här morgonen har verkligen rivstartat på bästa sätt! Selma tyckte det var dags att gå upp vid 7-tiden och började putta på mig med nosen och gnälla. Det tyckte inte jag, men jag tänkte att det var lika bra att låta henne gå ut och kissa. Fast medans jag var på toa gick hon och lade sig i en boll i sin säng igen och var inte alls intresserad av att gå ut...

Det hade äntligen slutat regna efter gårdagens och nattens envisna regn så jag blev sugen på att springa en runda före frukost och tjatade på Älskligen att han och Selma skulle följa med.

Min Älskling är en mästare på ursäkter. Jag är en mästare på att ta hål på ursäkterna...
Älsklingen: "Jag har inga kläder att springa i"
Jag: "Jo, det har du" och så tar jag fram lämpliga kläder.
Älsklingen: "Jag kommer att dö"
Jag: "Ja, det kommer du att göra om du inte springer"

När vi äntligen kom ut och sprang gick det rätt bra, fast Älsklingen undrade irriterat varför jag tvunget skulle tjata så mycket när vi sprang. Eftersom jag har bättre kondition än honom är det ju inte så ansträngande att prata när vi springer i hans tempo...

Det blev Obbhulta-rundan som är ca 4,5 km. Min höft kändes inte av idag, däremot var båda innanlårsmusklerna rejält stela och motiga, en svit efter onsdagens ridtur.

När vi kom hem ställde jag mig och pressade lite apelsiner till juice. Så himla gott det är!

Färskpressad juice!

Juicepresserskan!

När jag hade gjort färdigt juicen och Älsklingen hade duschat kom han ner och erkände att jag faktiskt är rätt bra "Hade du inte tjatat hade jag aldrig kommit ut och sprungit". Ett enormt erkännande för att komma från honom!