En veckas vila!

Idag var det tänkt att jag skulle springa med två av mina kompisar i The79ers, men när jag kom hem från jobbet kände jag mig mer död än levande och jag har ju haft en konstig känning i mitt vänstra knäveck. Jag får alltid sådana där konstiga grejer i mina ben. Inga löparknän eller hopparknän eller andra "normala" skador, nej inte jag inte. När jag blir skadad ska det alltid vara så luddigt och konstigt.

När jag böjer ihop benet i knäleden får jag ont när jag ska räta ut det. Jag kan få det ibland när jag suttit för länge med benen ihopknycklade. Såklart googlade jag "ont i knävecket"  och hittade då slemsäcksinflammation, en skada som är långvarig och svår att bli av med. Därför har jag tagit det säkra före det osäkra och vilat en vecka (vis av sommarens tidigare erfarenheter).

Eftersom jag kände mig så trött och så osäker på min skada skickade jag ett SMS till kompisarna och avböjde löpturen. Det visade sig att de andra två inte heller kunde springa idag, så jag hade väl stått där ensam vid simstadion och väntat... Men jag lade mig tillrätta på nya soffan och vilade en stund, vilket faktiskt ledde till att jag kände mig lite piggare. Jag började även läsa lite i Martina Haags nya bok, Heja, Heja och då kom faktiskt det där suget efter att springa, det där springet i benen smygandes . ¨

Jag tänkte att jag kan ju klä på mig löparkläderna och testa iaf hur det känns. Sagt och gjort, jag stack ute en  runda. Till en början kändes benen stela och stumma, men ingen smärta i knäet på något sätt, vilket jag inte haft tidigare heller när jag sprungit, bara när jag har böjt benet. Jag sprang på, tyckte att jag tog det lugnt, vilket klockan inte tyckte. Men det kändes bra och när jag kom hem hade jag sprungit med ett snitt på 6:06!

Förvisso sprang jag bara 4,5 km runt Obbhult, men det är helt klart det snabbaste jag sprungit den rundan någon gång! Så gött!

Det bästa av allt är att nu är tröttheten som bortblåst, hela kroppen och knoppen känns mycket bättre. Tänk att en löprunda kan bota trötthet! Det är kanske inte det första man tänker att man ska göra när man känner sig sådär oerhört trött, springa en runda, och det är ju verkligen inte det lättaste att i det läget motivera sig själv till att springa. Men nästa gång jag känner så, då vet jag vad jag ska göra!