Det finns en funktion på Facebook som jag verkligen gillar, och det är "se tillbaka på dina minnen". Helt fantastiskt bra sätt att påminna om saker som man gjort för flera år sedan.
Idag påminde FB mig om att det är fem år sedan vi fick hem världens mysigaste hundvalp!
 |
Första gången vi såg henne |
Jag kommer såväl ihåg den dagen Älsklingen kom hem och talade om att han skulle köpa hund. Jag blev så arg! Det var bara några månader sedan pappa dog, jag var mitt i sorgearbetet och dessutom skulle vi göra vår största renovering. Hur skulle vi hinna med en hundvalp?? Eller ens orka?
Men mitt hjärta smälte första gången jag såg henne. Det var ingen tvekan. Henne skulle vi ha! Så för fem år sedan kom hon alltså hem till oss.
 |
Så liten och söt! |
Jag hade aldrig behövt bekymra mig över hur vi skulle hinna med vår lilla valp. Hon var nämligen supernöjd med att få vara med överallt. Hon låg under vedklyven när vi klöv ved. Hon låg i gräset och solade när vi stängslade. Hon satt mitt i det rum vi för tillfället renoverade bland tapetrester och nedrivna tretexskivor.
 |
Redo för renovering |
 |
Emellanåt letade hon upp saker som hon ville busa med.. |
Det var aldrig några problem med någonting och hon höll sig dessutom runt fötterna på oss utomhus så det var aldrig några problem att ha henne lös. Vilket fortfarande funkar jättebra!
 |
Passar fint i snön |
Och, det bästa av allt, hon blev mitt fantastiska löparsällskap. Vi har sprungit hur många mil som helst tillsammans. Sprungit intervaller på platten och i backar. Sprungit i skog och mark. Tränat för Göteborgsvarvet och Lidingöloppet. Stegvis ökat våra distanser. Kämpat tillsammans i regn, storm, snö och värme. Njutit tillsammans i perfekt väder.
Vi har även cyklat, promenerat och åkt längdskidor ihop. Selma gillar allt som innebär att röra på sig!
Den dag motivationen till att springa inte är på topp är det bara till att fråga ifall hon tycker att vi ska springa. Svaret är alltid JAAAAAAAAAAAAAAA!
Idag har vi firat femårsjubileet med att springa en runda. I lätt vårregn. På hyfsat lätta ben. Det härligaste passet på länge! Löpningen går upp och ner. Ju mer man springer desto roligare blir det!
Vi började på banvallen och sprang sedan upp i Linneskogen. Skönt med lite mjukt underlag och skogsluft. Dock luktade det mest skit idag, eftersom bönderna runt omkring fått vårkänslor...
Drygt sex kilometer avverkades och på något konstigt sätt hittade jag superkrafter som tog mig upp för sista helvetesbacken hem. Den har jag inte sprungit upp för på flera månader! Det måste vara ett framsteg!
 |
Upp i skogen |
Vilken fin vovve. Barnen skulle älska henne...
SvaraRadera