Spännande uteritt!

Strålande sol idag! Då måste man ju bara ta sin häst och rida ut i det härliga vädret!

Han var väldigt lugn idag på gången. Inte för att han brukar hoppa runt, men vanligtvis går det bra att borsta honom på halsen och sedan när man kommer till ryggen så ska han börja skrapa med den ena eller andra framhoven. Inget sådant idag. Han stod bara där och såg snäll ut. Blev knappt sur när jag kom med sadeln.

Så vi skrittade iväg mot Linnarp. Pigg och rask skritt. Vi tog den korta biten av banvallen och svängde sedan ut på Linnarpsvägen åt Rolfstorpshållet. Vi mötte en cyklist och travade förbi en som var ute och gick utan att det blev några scener. Endast en liten rusk på huvudet i traven i början.

Vi fortsatte på gärdsvägarna som tog oss ut på Obbhultvägen och vände sedan hemåt. Han var ganska lugn, men när han fick trava upp för Landbonnabacken så fick han syn på något och flög rakt ut i vägen. Det blev en liten överraskning, men jag rörde mig knappt ur sadeln, stark som jag är:).

Sista biten skulle vi rida förbi Kullagården. En liten mysig gärdsväg. Återigen gjorde han ett hopp åt sidan och den här gången sträckte det till lite i höften, men gick ändå bra. När vi hade ca 100 meter kvar till själva gården, kom de som bor där ut för att gå en runda och då frös han fast.

Sedan stod han där.

Fastfrusen

När han gör så blir han som en betongklump. Det går inte att få honom att flytta sig åt något håll. Man kan sparka honom och slå honom med spöet och det händer absolut INGENTING.

Han tog något enstaka steg framåt, men så var det stopp. Ett tag trodde jag att han ville kissa, men det var bara att han inte flyttade med bakbenen efter att han hade tagit ett steg med frambenen.

Samtidigt så var han helt lugn, inte hysterisk på något sätt, så rädd var han ju inte. Eller så är det så han visar rädsla. Men det brukar gå mer framåt då. Det gick inte att få honom framåt, inte bakåt, inte åt någon sida. 

Jag försökte irritera honom med spöet i flanken, han hatar när jag försöker borsta honom där. Ingen reaktion. Jag studsade med spöet uppe på korset konstant i flera minuter. Ingen reaktion. Jag böjde mig fram över halsen på honom. Det flesta hästar brukar gå framåt då. Det gjorde han också. Två steg.

Jaha, tänkte jag. Då får vi väl stå här då. Tills han ger sig. För jag tänkte inte ge mig. Solen sken ju och jag hade det rätt gött där uppe på hästryggen även om jag började blir lite hungrig.

Så efter, ja, jag tog ju inte tiden, men det kan säkert ha gått tio minuter, så var det som att proppen gick ur! Han for framåt och ville bara springa förbi häcken och vidare upp på Obbhultvägen. Knasiga häst.

Men... JAG VANN! Och det hoppas jag att han kommer att minnas i fortsättningen! Kändes som en bra seger också. Nu vet jag att det går att vänta ut honom. Förr eller senare kommer han att gå framåt. 

Såklart fick han massor av beröm, just för att han gick framåt. Samtidigt försökte jag kontrollera honom så att han inte fick springa ifrån "det farliga".

Så spännande kan det vara att rida ut på den hästen! Rätt lugnt ändå, tycker jag, han skötte sig väldigt bra annars!