Kvällsridning i paddocken

Idag kom jag hem lite senare från jobbet än vanligt. Jag var nämligen på ett informationsmöte om Tjej- och halvklassikern som ska dras igång nästa år. Jag var lite nyfiken på vad det skulle innebära i träningsväg, så därför var jag där för att lyssna. Det kommer att vara lite gemensamma träningar, dock ingen rullskidträning, vilket jag hade sett fram emot, utan det var mer stavar ute i naturen och fyspass inomhus.

Så jag får nog träna vidare själv, känner jag. Att träna inomhus är inte min grej. Jag vill gärna vara ute och förflytta mig framåt när jag tränar. Däremot kan man ju nyttja att det kommer att bokas resa och boende.

Fast jag vet ju inte om jag kommer att göra fler Tjejklassiker. Det beror helt på hur kul jag tycker att Tjejvättern och Vansbrosimmet är. Jag kommer ju att köra Tjejvasan i alla fall. Men det är ju ett kul initiativ!

När jag kom hem tog jag in hästarna snabbt och lätt. Träning i paddocken stod ju i planen. Medan hästarna åt gick jag in och fixade lite mat till mig själv.

När jag kom ut igen rensade jag undan hindren i paddocken. Jag hade bestämt mig för att fokusera på dressyrarbetet och fortsätta där vi slutade i söndags, medans det fortfarande finns färskt i minnet.

Jag gjorde i ordning Bosse och gick ut och satt upp. Jäklar i min låda vad stel kroppen var! Innanlårsmusklerna skrek, ryggen var stel som en pinne (jag hade glömt att simningen tar bra på ryggen), när jag försökte röra igång armarna knakade det så mycket i axlarna att jag inte vågade fortsätta.  Men det var bara att bita i och köra på. Och hoppas att det inte skulle påverka Bosse alltför mycket.

Vi började i skritt. På långsidorna, på volterna. Ställning inåt och utåt, svar framåt och bakåt. Redan från början kändes han bättre än i söndags. Jag hade hoppsadeln på för variationens skull och för att jag tycker att det är lättare att arbeta i galoppen i den.

I traven var han jättefin från början. Mjuk i munnen, inget flängande med huvudet, stadig och fin i formen. Takten var där och det var bara till att njuta!

Sedan började jag med vänstergaloppen. Försökte få honom att fatta när jag ville, inte låta honom springa in i galoppen. Det gick bättre än i söndags, men fortfarande har han lite svårt för det.  När han väl galopperade var det en fin galopp, men han bröt av själv och kastade ner huvudet. Det blev dock några fina galoppfattningar.

Han fick pusta lite innan jag gjorde två galoppfattningar till i vänstervarvet och sedan var det dags för det svåra högervarvet. Det visade sig att det helt plötsligt var jättelätt för honom att fatta höger galopp och istället för rodeo-runda så blev det en jättefin, kontrollerad galopp. Stadig och fin. Inget flaxande med huvudet. Styrbarheten och kontrollen var där, det kändes helt fantastiskt bra!

Och avsaktningarna var helt underbara, galoppen blev kortare, mer och mer samlad och så bröt han av i perfekt form utan att kasta ner huvudet. Vilken skillnad! Jag blev så glad!

Och en annan sak som var helt underbar idag var det faktum att jag trots sen hemkomst kunde sitta och trimma i paddocken till kvart över åtta utan att det ens började skymma! Det var helt vindstilla och en massa fågelkvitter som hördes. Jag älskar verkligen de ljusa långa kvällarna, De ger så många fler möjligheter att hålla igång all träning.

Duktiga hästen och knasiga vovven!

Selma håller koll på läget

Selma var med hela tiden i paddocken. Först kollade hon läget runt omkring, sedan drog hon in i paddocken och var lite i vägen för oss, sådär som hon brukar vara. När vi var klara tyckte hon att det var dags att "ställa häst". Det är ju hennes sätt att jaga, att skälla på djuret så att det står still och jägaren kan skjuta. Där är hon riktigt vass. Dock uppskattar varken jag eller Bosse direkt hennes skällande. Han bryr sig väl inte så jättemycket, men det är ändå störigt med en hund som skäller konstant.

Det blev ett mycket bra pass den här härliga kvällen och jag tror att det var ett bra drag att fortsätta träningen från i söndags. Nu blir det uteritt nästa pass och det ser jag fram emot!