Pappersarbete, löpning och veckan!

Gårdagen var en riktig tråk-dag! Först ägnade jag mig åt fakturering eftersom jag inte hade hunnit med det tidigare i veckan. Efter att ha fått i mig lite lunch var det dags att ta tag i mina egna papper. Bokföring och sammandrag för år 2015 så att jag är redo att möta min revisor och deklarera. Och så lite momsdeklaration åt Christoffer.

Klockan var nästan halv sju igår kväll när jag var klar. Solen hade tittat fram lite medan jag satt vid skrivbordet och jag längtade ut, men lagom till jag var klar så öste regnet ner.

Jag hade haft en plan på att cykla hem från Skårs gård idag, där vi åt brunch med Magnus mamma och syskon med familjer. Men på morgonen öste regnet ner och det blåste rätt rejält, så jag tänkte att det inte var någon bra idé. Jag börjar dock få lite halv-panik nu. Det är alltså bara 8 veckor kvar till Tjejvättern och jag har cyklat knappt 4 mil som längst. Jag har ännu inte lyckats få till mer än två pass på en vecka och det känns som om det har blivit väldigt lite cykling. Inte bra! Totalt har jag bara fått ihop drygt 16 mil såhär långt!

Men jag hoppas att kommande vecka ska bli bättre. Att jag ska kunna cykla hem från jobbet en dag, få till ett kvällspass en annan dag och få till ett långpass till helgen. Den som lever får se hur det blir!

I fredags råkade Selma ut för något konstigt. Min bästa hovslagare hade varit hemma och tagit in hästarna för att fixa Bosses baksko och se över de andra skorna, så jag ägnade lite tid åt att ställa ut dem på gången och ströa upp boxarna.

När jag tog Bosse ur boxen så låg Selma plötsligt mitt på gången där vi skulle stå och jag bad henne flytta på sig, men tittade inte när hon gjorde det, såg bara att hon hade lagt sig lite längre bort. Två sekunder tidigare hade hon sprungit runt som vanligt, skällt på hundarna, kollat i ladan osv.

Medan jag ströade Bosses box märkte jag att något inte stod rätt till. Hon hade svårt för att resa sig upp. Jag fick först panik och tänkte att jag fick skynda mig att göra klart i stallet så att jag kunde dra direkt ner till Slöinge med henne.

Men så gick hon med mig in. Dock vägrade hon att gå upp för trappsteget och trappan inne så jag var tvungen att bära in henne. Inga goda tecken, men jag ville ändå avvakta. Jag kunde inte se att hon var svullen någonstans, hon reagerade inte på tryck någonstans längs benet eller någon annanstans på kroppen heller. Hon var bara väldigt låg och sorgsen, inte alls som vanligt.

Hon har dock blivit bättre i helgen, men nu har hon lärt sig att jag bär upp henne för trappan, så nu står hon och glor på mig istället för att gå, fast att hon kan.

Så när jag idag var sugen på att springa var jag tvungen att se mig om efter annat löparsällskap. Då är det ju tur att vi har det här lilla charmtrollet...

En till som gillar att springa...

Vi har haft med henne på en väldigt lugn löprunda då även Älsklingen var med och då visade hon inga tecken på att inte orka med. Så jag tänkte att det var värt att prova i alla fall.

För att lyckas smita ut, utan att Selma skulle få reda på något och bli galen krävdes en hel del planering... Innan jag tog in hundarna från hundgården lade jag alla kläder, hundförarbälte och koppel vid den andra ingången. Jag kunde ju inte gå ut och hämta dem i löparkläder, för då hade Selma aldrig gått in i huset. Jag kunde inte heller gå upp till min garderob på andra våning, för då hör hon att jag hämtar löparkläderna och blir galen.

Så jag tog in hundarna och släppte in Helga i huset, medan Selma fick vara kvar i farstun. Hon har helst legat där för att få vara i fred från Helga som kan vara lite bråkig. Sedan bytte jag om och klädde på mig alla grejer så att vi kunde ge oss ut.

Det var inte lika mycket dragkraft i linan idag, även om hon drog rätt bra första delen av rundan, tills vi kom till första uppförsbacken. Så det var rätt skönt att springa med henne. Selma drar ju lite väl mycket ibland. 

Hon trummade på bra med sina korta ben och visade inte några som helst tecken på att vara trött, så jag sprang faktiskt lite längre än jag hade tänkt från början.

Det finns säkert åsikter om ifall man ska springa med en liten hund eller inte, men jag tycker att alla hundar mår bra av att röra på sig. Och så länge de hänger med, eller som i detta fall, ligger först och drar så anser jag att det inte kan vara till någon skada. En jakthund behöver ju ha bra kondition. Jag tycker snarare att det är värre att låta dem stå i en hundgård från februari till oktober och sedan låta dem jaga utan att ha någon kondition!

Jag är väldigt vaksam på hur hon hänger med, ifall hon flåsar onormalt mycket eller verkar trött, men hon visade inga sådana tecken, hon var bara jättelycklig över att få komma ut!

Trött? Inte jag inte!

Det blev en riktigt mysig runda, det var så gött att komma ut och röra på sig! Jag kände att humöret inte var på topp alls efter så mycket stillasittande igår och inget träningspass sedan i onsdag. Det är helt otroligt vad påverkad jag blir av att inte få röra på mig så mycket som jag vill!

Vi fick faktiskt ihop närmare 6,5 km! I lugnt tempo förstås, med några små stopp för att kissa och bajsa och kolla spännande dofter. Och äta gödsel... Varför älskar alla hundar gödsel??? Så äckliga är de!

Fina löpartaxen!

När vi kom hem gick vi också in vid den dörr där Selma inte befann sig. Men  hon fattade, den smarta hunden! Jag gick upp och bytte om till stallkläder och när jag kom ut till Selma så var hon plötsligt väldigt frisk igen! Hon kunde springa och hoppa och busa och det var inga som helst problem med hennes bakben. När vi var klara i stallet hoppade hon gladeligen upp på trappan utanför dörren och gick utan problem upp för trappan inne i huset. Hon är helt otrolig!

Tyvärr är det ju lite svårt när djur beter sig så. Döljer eller överdriver sina skador. Hur fasen ska man veta ifall det är något fel eller inte? Vi får se hur det fortsätter, hoppas att hon är sitt vanliga härliga jag snart igen!

Ny vecka väntar nu. Tiden går så jäkla fort! Det börjar närma sig halvtid i mitt projekt och det är många saker som ska lösas snart. Jag hoppas att den vecka som ligger framför mig blir betydligt mer produktiv än föregående som var helt hopplös!

En halv dag gick åt till förberedelser för en presentation som jag höll för bl.a. sex personer från SSM (strålsäkerhetsmyndigheten) i onsdags. Sedan gick halva torsdagen åt till kurs. Jag var också extremt trött i torsdags, så jag höll faktiskt på att somna på kursen, trots att den var både intressant och till nytta! Och efter det var ju veckan slut, så det kändes som om jag inte fick något vettigt gjort alls! Det var mest ett evigt springande från möte till möte till möte. Jag gillar verkligen inte när det blir så! När jag inte ens hinner förbereda de möten jag deltar i. Usch! Men, som sagt, hoppas att denna vecka blir bättre!