Aprilväder!

I morse när jag vaknade kände jag mig faktiskt riktig utvilad! Skön känsla! Solen sken och fåglarna kvittrade när jag släppte ut hästarna. Det kommer att bli en fin cykeltur idag, tänkte jag!

Jag gick in på Garmin Connect och ritade en bana som jag tänkte cykla. Nästan fem mil skulle jag få ihop på den, perfekt!

När jag tittade ut genom fönstret fick jag se det här:

Snö!

Åh, vad drygt! Jaha, det var väl bara för solskenscyklisten att bita ihop då! Som tur var gick snöandet över medan jag åt frukost och när jag kom ut med cykeln sken solen igen. När jag stod still kändes det som om jag hade för mycket kläder på mig. Jag tog mina lite mindre varma skoöverdrag och tyckte att det borde räcka. Jag hade vintertights, vinterjacka, långärmad tröja och linne på mig. Även buffen fick hänga med. Jag har förlagt min tunna fina kondommössa som är perfekt att ha under hjälmen, så jag fick ta ett pannband för att slippa frysa om öronen.

När jag gav mig iväg insåg jag direkt att det skulle bli en kall runda! Fy fasen vad kall vinden var! Den gick genom märg och ben!

Jag körde ut på Linnarpsvägen (försökte kryssa mellan gödsel och jord som någon bonde dekorerat vägen med...) och upp mot Rolfstorp. Bästa sättet att passera 153:an, tycker jag. Då kan man nyttja övergångsstället och slipper cykla på den vägen!

Jag körde mot Skällinge, sedan Nösslinge och vidare mot Källsjö. Vägen från Nösslinge mot Källsjö är riktigt kul att cykla på. Väldigt mycket upp och ner och svängar. Härliga utförslöpor och fin natur. Tyvärr är det mycket tjälskador så man får passa sig för gropar och bucklor, det går inte att köra på för fullt.

Det var fortsatt kallt, men rätt skönt när jag tog mina snytar- och drickapauser. Jag begriper inte hur mycket snor en näsa kan producera under ett cykelpass! Jag snyter mig och snyter mig hela tiden! Jag var till och med tvungen att snyta mig i farten, vilket ledde till att jackan blev dekorerad med snor på axeln. Myyysigt... :). Jaja, jag antar att som snorsportare får jag helt enkelt acceptera det. Inte mycket att göra åt. Min näsa bara är sådan. Och nej - det beror inte på allergi. Jag är faktiskt inte allergisk mot någonting, vilket jag är väldigt tacksam över. Tänk att inte kunna vara ute nu pga alla pollen som flyger runt!

I Källsjö stannade jag och förutom snöt mig och drack vatten, så tog jag även en banan. Jag hade varit ute en timme och magen började bli lite hungrig...

Källsjö mejeri

Vädret var fortsatt snällt mot mig. Mest sol, ingen nederbörd. Och det var jag väldigt tacksam över. Jag vill inte ens veta hur kallt det hade blivit med blöta kläder i den här kylan! 

Jag väntade på att det skulle komma en dipp vid 30 km som det brukar, men inte denna gång. Benen kändes oförskämt pigga och jag tog alla backar i ett huj! Det verkar faktiskt som om benen börjar bli lite cykelvana nu och det är helt underbart!

Nästan i Ullared blev jag omcyklad av en annan cyklist som också tyckte att det var kallt (sa han). När jag kom fram till Ullared fanns det ingen återvändo. Det var bara till att ge sig ut på 153:an och hoppas att jag skulle överleva.

Jag cyklade från Yttre Hjärtared mot Ullared. Ingen lång sträcka, men alla meter på 153:an är väldigt läskiga med alla trafikanter som fullständigt skiter i att jag sitter oskyddad på min cykel och gärna kör om i 90 knyck ända intill mig. Men det var ganska lite trafik idag, och de som fanns visade faktiskt lite hänsyn. Det är ju ett vägbygge mitt i Ullared nu, så de hade lite lägre fart in mot det.

När kön kom (det är enfiligt med trafikvakt) kunde jag i lugn och ro köra förbi den och smita in på vägen mot Skinnarlyngen. Här blev jag omkörd av ännu en cyklist. Jäklar vilken fart de har!

När jag kom fram till Skinnarlyngen så kom det faktiskt lite snö, men inte så att jag blev blöt, som tur var. När jag kom in på banvallen stannade jag och passade på att ta en energigel för att orka sista biten hem.

Det kändes lite segt att cykla på banvallen. Jag hade ju förvisso kört nästan fyra mil på asfalt och där rullar det ju lätt, så det var lite annat att köra på grusväg.

När jag kom fram till Åkulla cyklade jag rakt in i "Jakthundens dag". Jag tog det lugnt och gav akt på folk framför mig och det gick rätt bra ändå. Efter det var det bara till att defilera hemåt.

Totalt blev det nästan 5 mil. Det kändes riktigt bra! En halv tjejvätter avklarad! Jag hade kunnat cykla mer, det hade inte varit några problem, men det känns bra att öka rundorna i långsam takt. Nästa helg kan jag ju lägga på några mil till.

Jag är nöjd med att jag har fått till två cykelpass denna vecka! Det gör gott att få in cykelvanan i benen och att härda bakdelen. Inga problem att cykla långt nu längre!

Dagens runda!