Att övervinna tröttheten

Ibland är jag så trött att jag tycker att jag inte orkar träna. Jag har haft svårt att få ihop träningen som jag vill den senaste tiden. Det är oerhört svårt att övervinna tröttheten, ge upp soffan när man väl hamnat där och faktiskt ge sig ut och röra på sig.

Rent logiskt borde jag ju inte vara trött när jag stått/suttit på jobbet en hel dag. Kroppen behöver ju röra på sig.

Så idag när jag kom hem efter ridlektionen utspelade sig en mental kamp mellan jaget som ville lägga sig i soffan och jaget som insåg att den där planerade cykelturen behövde genomföras.

Det blev en kompromiss, det cykelförespråkande jaget vann och jag bestämde mig för en kort cykeltur. Bara runt Hunnestad, drygt två mil. Max en timmes ansträngning.

Vädret var på topp. 12 plusgrader, svagt solsken och svag vind. Kan knappt bli bättre. Det var lite svårt att veta vilka kläder jag skulle ha. Jag är nämligen ingen cyklist som cyklar i shorts så fort solen skiner, utan jag fryser rätt mycket om benen. Så det fick bli vintertightsen, men utan långkallingar, en långärmad tröja, vinterjackan, tunnare handskar och skor utan vinter-överdrag.

Det var till en början lite kallt om händerna, men efter en halvmil var jag varm och go. Lite för varm kanske, men skönt att slippa frysa i alla fall!

Det gick hyfsat bra att cykla idag, tycker jag. Även om jag var grymt trött och benen lite möra efter ridningen pinnade jag på rätt bra. Det kändes faktiskt rätt lätt cyklat. Det var det ju förvisso också. Inga större backar och ganska platt.

Precis vid Tjärby missade jag flaskhållaren när jag hade druckit och flaskan landade på marken. Bara till att vända och hämta den. Det var faktiskt första gången det hände.

Jag fick också äntligen igång min kadensmätare som jag har haft ett tag. Jag köpte en hastighetsmätare samtidigt och den har alltid fungerat. Men så av en händelse läste jag någonstans att kadensmätaren inte fungerar ifall man har hastighetsmätaren på, så då testade jag att ta bort den senare. Jag behöver ju ingen hastighetsmätare eftersom klockan ändå räknar ut hastigheten med hjälp av tiden och sträckan.

Nu har jag ingen aning om vad "bra" eller "normal" kadens är, men såhär såg det ut för mig idag:

Det blev lite höjdstigning ändå, trots "platt" runda:)

Kartan och övrig data såg ut såhär:

Sista biten hem körde jag på banvallen. Det är ju en lång rak grusväg. Jag såg att det var två personer som gick lite längre fram på vägen. Jag tyckte att de vände sig om och såg mig och när jag kom närmare drog de sig åt vänster. För att släppa förbi mig, trodde jag. Men precis när jag passerade dem, lite flåsande sådär, skrek tjejen rakt ut och hoppade nästan upp i famnen på killen! Hon hade alltså inte sett mig! Hon blev så grymt rädd! Jag skrek "förlåt" och cyklade vidare. Började fundera på ifall jag kanske borde stannat och förklarat att jag trodde att de hade sett mig. Men så tänkte jag att det nog inte skulle göra någon större skillnad. Hon förstod nog att det inte var min mening att skrämma henne. 

När jag kom hem var jag ruskigt nöjd över att jag hade övervunnit tröttheten och faktiskt givit mig ut. Så skön känsla! All träning som blir av är bra träning. Och det var inte så dumt att träna på att cykla när jag redan är trött. Det är ju säkerligen något jag kommer att uppleva på Tjejvättern!

Nu är jag ännu tröttare än jag var tidigare idag, så det lär inte bli några problem med att somna ikväll! Jag hoppas på att få sova bra och vakna någorlunda pigg imorgon! Ny vecka, nya tag!