Kalle i Bexells skogar

Idag var det Kalles tur att komma ut i skogen. Jag ville ge honom ett lite tuffare utepass med klättring och galopp.

Som jag skrivit tidigare är han inne i en period nu där han reagerar på väldigt mycket saker och ting. Han är rätt spänd när vi rider ut. Men han är alltid positiv och lyssnar framåt när jag ber honom, så hur rädd han än är för något så gör han inget dumt, utan går förbi med lite övertalning. Jag behöver dock rida väldigt aktivt i princip hela tiden, så det tar lite på krafterna.

Men han har ju musklat på sig och han har rundat på sig och blivit så himla fin i kroppen och det är ju som ett brev på posten att han också orkar utmana mig lite mer nu. Men blir det inte mer utmaning än såhär så kan jag ta det. Jag försöker tänka att han kommer att vara så fin när vi har lärt känna varandra lite bättre och litar på varandra mer. Han har ju trots allt bara varit här i snart fyra månader.

Vi traskade upp mot Ryen och passerade en mängd "farliga" ställen och saker. Gårdar, hästar, soptunnor, virkespackar, rishögar, bikupor...

Han var rätt spänd i traven, men när vi gick igenom skogen blev han något lugnare. Dock hoppade han åt sidan för någonting vad det nu var.

På tur i skogen

Vi svängde ner mot parkeringen vid Bexells stenar och för första gången sedan Corona steg in i våra liv var parkeringen faktiskt helt tom! Så gött att veta att det inte finns folk överallt längs vägen!

Tom parkering vid Bexells stenar

Kalle var fortsatt uppmärksam och lite spänd, samtidigt som han travade på rätt bra. Vi kikade lite på ordspråken och läste de kloka orden :)

Spanar in en sten

Vi galopperade upp för en backe och tog det sedan lugnt ner mot sjön. Han vill krångla lite i de där ganska branta nedförsbackarna och höll faktiskt på att snubbla vid ett tillfälle, men höll sig på fötterna.

Det var så himla lugnt och tyst i skogen idag, så himla härligt att rida där, verkligen njutningsfullt!

Utsikt över Valasjön

Han spökade sig över alla vattendrag utmed sjön som porlade, men vi kunde trava på utan missöden och sedan när vi vände upp mot berget igen ville han galoppera. Han vet var galoppsträckorna är!

Vi galopperade upp på berget och pustade på vägen ner genom skogen tillbaka hemåt. Sedan hoppade jag faktiskt av för att sparka undan en bajshög som han åstadkom på vägen bort. Den låg utspridd över hela vägen, så jag tyckte det var bra att sparka bort det.

Vid det laget kände jag mig lite stel så jag valde att gå med honom resterande väg hem. Han blev rätt svettig av detta pass och verkade ändå rätt nöjd med att få komma ut. 

Hur söt?

Jag testade tomteluvan på honom, men han såg rätt missnöjd ut med den, haha!