Igår var det lördag! Ännu en grå dag, med en bister ostlig vind. Jag gick en lite längre runda med vovvarna på förmiddagen. Det kändes som om det var evigheter sedan vi var ute i skogen tillsammans. Nu blir det ju mest korta löprundor på lunchen på vardagarna. Det är gött att komma ut då, men det blir ganska samma runda varje gång och inte så mycket skog. Så det var verkligen härligt att komma ut på en mer riktig skogsrunda igår!
Tjejerna var pigga och glada och vi var ute i ca 1,5 timme. Så gött med lite skogsluft!
Mina skogstjejer!
På eftermiddagen fick Kalle komma ut på en lite längre skogstur. Det är ett tag sedan vi var ute en längre runda också. Han har varit väldigt fin i veckan är jag ridit honom så jag tyckte det var dags för honom att få ett konditions- och styrkepass.
Han har blivit betydligt piggare nu tycker jag. Han har lagt på sig lite mer vikt och blivit väldigt rund och det märks att han har mer energi. Han blir inte dum på något sätt, bara det att han travar på med mer energi och kan bli lite stark i munnen.
Vi traskade upp i Obbhultskogen och sedan vidare mot Axelid. Han har inte gått där så många gånger tidigare, så han var lite småspänd hela vägen. Men han har ändå bra fokus framåt, vilket är så gött! Inte en enda vändning denna gång heller. Vi stötte väl heller inte på någonting som var särskilt läskigt heller, bara smågrejer som han tittade på.
Till en början var han väldigt lugn och fin i munnen, men efter ett tag började han greja upp och ner, slänga ut tungan och krångla rätt mycket. Så irriterande! Men jag försöker att rida igenom det och intalar mig själv att vi kommer att komma förbi detta tids nog. Det ska bli spännande att testa lite andra bett på honom framöver. Bett som ligger mer still i munnen och som inte bjuder in till grejande. Vi får se hur det går.
Vi red ner mot Valasjön, travade lite grann där. Sedan svängde vi upp på berget och där fick han galoppera. Jag tycker nog att han har blivit snäppet starkare och orkar de där tuffa backarna lite bättre nu. Men de är såklart väldigt tuffa! Jag vet ju hur det är att gå upp där. Man är rätt slut när man kommer upp på toppen! Och mina ben var lite sura faktiskt när jag hade stått i fältsits hela vägen:).
Vi traskade sedan genom skogen mot Ryen. Där var han väldigt pigg. Tidigare har han slappnat av mer där, men igår ville han springa på fler ställen. Men jag brukar använda det skogspartiet till att skritta av ordentligt efter de tuffa backarna.
Helt plötsligt blev Kalle halt när vi gick där genom skogen. Jag fick hoppa av och kunde konstatera att han hade fått en stor sten fastkilad i skon. Inte konstigt att han inte kunde gå med den!
Så sedan fick jag gå en bit för att hitta ett bra ställe att sitta upp på honom igen och sedan travade vi hemåt. Han skötte sig väldigt bra hela vägen tycker jag och han fick guldstjärna. Jag är så glad över att han är så modig och så härlig att rida ut på! Det gör det enklare att bygga hans styrka och kondition över tid. Och det är viktigt för att han ska bli fin i ridningen på banan också!
Jag försökte få honom att galoppera i vänster galopp så mycket som möjligt eftersom det är den som är svårast i ridhuset. Det lustiga är att när vi galopperar ute så grejar han inte med huvudet någonting, utan då galopperar han så himla lugnt och fint hela vägen!
Min fine Kalle i skogen!
Spanaren!
Idag har jag fixat stallet och sedan sprang jag en runda med vovvarna. Jag har ju en Garminklocka och Garmin har en massa utmaningar varje månad. Denna helg var det en springa 5-km-utmaning som gjorde att jag faktiskt kom ut och sprang i morse före frukost. Såklart ångrade jag mig inte! Det gick lätt och var så härligt att springa! Ingen vind, tre plusgrader och så fint! Vi sprang strax över fem kilometer och jag sprang de fem kilometerna under 30 minuter, landade på ca 28:30, vilket är ett bra tempo för mig! Så jag var supernöjd med det!
De pigga löparvovvarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar