I pannlampans sken

Tisdag idag och ridhusdag efter jobbet. Men först åkte jag till bilprovningen för att besikta bil och släp. Båda gick igenom som tur var! Men jag kom hem lite senare än tänkt och klockan var redan halv fem innan jag fick in hästarna. Så jag gav dem mat och gick in och åt själv innan jag gick ut igen och gjorde i ordning Bosse.

Han hade inte ätit upp allt hösilage så han var nog lite mätt när jag började göra i ordning honom.

Jag hade en plan igår om att hinna klippa pälsen på honom, men efter en kvällspromenad med Selma var orken slut kände jag, så det fick vara.

När vi kom ut var det mörkt ute och det kändes lite spännande att hoppa upp på hästryggen och rida i pannlampans sken. Men Bosse är en modig häst, så det gick hur bra som helst att skritta bort till ridhuset.

Vi var ensamma även ikväll och nu var alla hinder ihopsamlade i en hög så det var otroligt gott om plats. Bosse var lite seg till en början, inte riktigt framme för skänkeln utan lite tjurig när jag bad honom att gå framåt. Han var svettig redan i skritten. JAG MÅSTE KLIPPA HONOM!

Han travade på fint, gick fram på första försöket, men tappade bjudningen emellanåt. Han var mycket bättre i formen idag än förra gången och väldigt mjuk i munnen.

Han fick galoppera och det tog några försök innan han slutade tjura och fattade galopp. Idag var det inte lika flängigt i galoppen som förra gången, utan han var mycket lugnare och mer reglerbar. Jag fattade galopp flera gånger och det gick bättre och bättre även om bjudningen försvann där också ibland.

Han fick pusta en liten stund innan jag fortsatte med övergångar. Halt-skritt-trav-galopp-trav-skritt-halt. Halt-trav-galopp. Galoppen blev bättre och bättre och han lyssnade mer och mer på galoppskänkeln och till sist var han superfin! Så kul! Kort kort galopp med bjudning och reglerbarhet och superfina fattningar och så det sista avbrottet som han gjorde så fint!

Jag var jättenöjd med honom och glad över att jag kunde jobba igenom tjurigheten idag. Lite samma känsla som jag fick i somras när han blev såhär fin senast.

När jag var klar och hade hoppat av för att mocka bort bajshögen som han släppte rycktes plötsligt dörren upp och in stegade Magnus och Helga. Bosse blev livrädd och flög iväg, ingen av oss hade noterat att de hade stått i kulisserna och smugit. Tur att jag inte satt på Bosses rygg när detta hände, då hade jag garanterat flugit av!

Men det var ju bra att de kom, då kunde jag sitta upp inne i ridhuset och rida ut medan Magnus släckte och stängde. Vägen hem gick också bra, han var hur lugn som helst. När vi kom hem var han så gosig och trött. Imorgon ska jag försöka klippa honom. Det funkar verkligen inte att han har så lång päls nu. Jag behöver ha lite mer energi i honom också, hoppas att jag inte får för mycket av den varan bara....

Svett-killen

I pannlampans sken