Löptur vid Ljungsjön

Idag funderade jag ett tag på vart jag skulle springa dagens pass. Jag har ju haft bristande löparmotivation ett tag och kände bara inte för att dra ett varv till i de där Åkulla-skogarna som jag kan utantill och som numera är helt nedlusade med folk pga alla utmärkta stigar överallt.

Först tänkte jag Skatås, men sedan kom jag på att trafiken på E6:an nog inte är så kul idag, plus att det är lite väl långt att åka för att springa. Och så lär man ju inte vara ensam där heller direkt. Så jag började fundera på något närmare ställe.

Lunnabol är ett ställe där Alexandra brukar springa och hon har tagit massor av fina bilder därifrån. Men efter lite mer noggranna undersökningar valde jag faktiskt att dra iväg till en gammal "bekanting", nämligen Hermanstorps terrängbana.

Det var ju ett tag sedan man var här...

Vi (Selma och jag) parkerade vid terrängbanan och sedan sprang vi bort mot Ljungsjön. Det var ju lätt att hitta, skylt och allt som talade om att här finns en badplats. Jag har aldrig varit i dessa trakter förut, men jag har sett folk på jogg.se som har varit där och sprungit och jag tänkte att där måste finnas bra stigar och vägar att springa på. 

Vi hittade snabbt en liten sjö där Selma kunde dricka och bada. Det var rätt varmt idag.

Vätskepaus

Vi sprang vidare på grusvägen och sedan hittade vi en liten väl upptrampad stig. Jag tänkte att den måste leda någonstans så vi sprang in där.

Trailrunning på riktigt:)

Vi kom till en plats där vägen delade sig och där tog vi vänster. Efter en kort, men väldigt snirklande och mysig stig kom vi så ut vid den där badplatsen vid Ljungsjön som skylten hade talat om. Där var jättefint med en härlig brygga och Selma kunde bada igen. Jag trodde att hon skulle simmat lite där, men det var hon inte intresserad av idag.

Vi fortsatte följa sjön på den snirkliga stigen och så kom vi ut där vi badade första gången. Då hade vi bara varit ute en kvart så jag tänkte att den där delningen av vägen där jag tog vänster, där ska vi nog testa att ta snett framåt istället.

Snriklande stig vid sjön

Så vi sprang dit igen och fortsatte in i skogen. Det var väldigt bra att springa. Så fort det var lite blöt fanns det spänger att springa på. Så vi höll oss torrskodda, vilket jag uppskattar väldigt mycket!

Lätt att hålla sig torr om fötterna med fina spänger

Det var väldigt lätt att springa på de där spängerna eftersom de var så breda och fina. Inte som på vissa ställen i Åkulla där man får balansera på smala bräder.

Vi följde stigen i skogen och helt plöstligt kom vi ut vid en gård som låg jättefint intill sjön. Vi fortsatte på en grusväg vidare in i skogen. En sådan där grusväg som man vill rida på, helst i full galopp!

Vi fick även en kulturell upplevelse där i skogen. Något stenröse...

Fornminne

En hög med sten...

Vi sprang vidare på grusvägen tills vi kom ut på en annan grusväg. Jag tänkte att det borde finnas en väg längre fram som gick tillbaka till där vi började. Och mycket riktigt, till sist kom det en avstickar-väg som vi följde. Inte lika välskött väg, men väldigt charmig att springa på.

Springvänlig grusväg

Jag fick lite känningar i min jäkla vänstra höft som krånglar emellanåt. Men när jag sprang mer upprätt gick det bra så jag fortsatte.

Till sist kom vi ut på den grusväg som gick tillbaka till terrängbanan och det var nu inte många kilometer kvar.

När vi närmade oss terrängbanan funderade jag på hur länge sedan det var egentligen sedan jag var där sist. Kom fram till att det var fem år sedan. Jag minns att jag var där och testade terränghinder med Bosse Bus, fyra år gammal, som tyckte det var jättekul med stort fält att springa på och konstiga hinder att hoppa över.

Jag tänkte också tillbaka på första gången jag var där med Pelle. 2007 var året. Jag hade precis köpt honom och jag var på en terrängbana för första gången i mitt liv. Det gick superbra, han tog mig över alla hinder utan minsta tvekan och jag tyckte att det var jättekul! Jag mindes också alla de gånger det var mindre kul och han inte hjälpte mig när jag tvekade.

Så blev jag såklart sugen på att rida igen. MÅSTE sätta igång hästarna nu! Det är ju så himla kul att umgås med dem, borsta dem, träna med dem.

Det var riktigt kul att springa idag! Jag älskar att springa på ställen där jag inte känner till alla vägar utan bara kan förlita mig på min inre kompass. Det fungerar ju hyfsat bra, tycker jag. Jag sprang väl fel några gånger, men kom ju dit jag hade tänkt i slutänden. Jag föredrar att springa där det inte finns några leder. För det betyder att man får tänka ut själv vart man kommer att hamna och så är det ganska folktomt.

Jag stötte dock på två gubbar med en massa taxar som letade efter två kvigor som rymt. Det förklarade varför det fanns koskit och luktade ko på det stället... Dessutom mötte jag två gånger en familj som var ute och cyklade. Andra gången jag mötte dem fick jag bekräftat att jag var på rätt väg eftersom de måste har cyklat runt samma väg som jag fast åt andra hållet.

Nu hoppas jag att min höft inte håller mig borta från hästryggen! Oavsett vilket kommer jag iaf ta in grabbarna och borsta och mysa lite med dem. Så får vi se ifall det blir någon ridning!