Selma var med och Emelie hade med sig sin Wilson och lånehunden Nilo. De brydde sig inte om varandra så mycket, som tur var, så det gick väldigt smidigt.
Det var så härligt i skogen, nästan helt vindstilla, sol och faktiskt lite varmt. Göken underhöll oss under en del av sträckan också. Det gick upp och ner och upp och ner hela tiden. Även om sträckan inte är mer än drygt 5 km så kändes det betydligt längre.
Jag hade kameran med mig och knäppte lite bilder. Blev dock inte jättenöjd. Men jag lekte lite med bländare och skärpedjup och har ju inte gjort det så mycket tidigare, så man lär väl sig med tiden...
Utsikt från Hiaklitten |
Någon har varit kreativ... |
Utsikt från en annan höjd |
Jag lyckades fånga Selma på bild också här hemma.... Min vackra vovve!
Fotogeniska hunden! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar