Tisdag = löparkväll med GIF-tjejerna. Jag passade på att handla lite innan jag körde till träningen och på vägen in till Varberg kom det några goa regnskurar. Och så blåser det ju förstås. Det är ju höst och jag bor på Västkusten. Då är det så det är.
Gårdagens storm klarade vi oss väldigt bra i, förresten. Efter att ha varit med om en sådan storm som Gudrun 2005 väntar man sig alltid det värsta. Och när det inte blir som man har tänkt känns det mest som en axelryckning. De flesta träd står kvar, ingenting stort har blåst iväg, inga materiella skador. De tre el-ledningarna som hänger ute på åkern slog ihop så att det slog gnistror om dem och med det försvann strömmen. Men bara i några minuter, sedan kom den tillbaka igen. En enorm skillnad från 2005 då det var strömlöst i flera dagar. Nog sagt om stormen, nu fortsätter jag med dagens löpning!
Vi var tre tappra tjejer som dök upp till träningen idag. Jag vet inte om det beror på att de andra blåste bort igår (vi har nog aldrig varit färre än 6-7 när jag har varit med) eller det faktum att vår tränare befinner sig i New York och vi skulle sköta oss själva idag. Det spelar ingen roll, det var bara vi tre som dök upp.
Vi gjorde som vi var tillsagda och sprang bort mot Apelviksbacken. Det är en backe som många Varbergsbor har kämpat många rundor upp för. Vi skulle göra sju rundor. Backen är ca 250 m lång och höjdstigningen 12 meter, så den är brant, seg och lång.
Lagom till vi kom dit öppnade sig himlen och ett monsunregn föll horisontellt genom de tre första rundorna.
Första intervallen började tappert. Men jag insåg ganska omgående att jag hade börjat lite för optimistiskt och fick dra ner på tempot andra intervallen. Efter att vi sprungit upp joggvilade vi nedförs och drog sedan på direkt igen. Fjärde intervallen började jag bli riktigt trött och det blev väldigt segt. Dessutom började vadmusklerna att dra ihop sig till hårda små bollar när jag joggade nedför. Men jag kämpade på och till sist hade vi avverkat de sju rundorna!
Eftersom det bara hade gått en halvtimme totalt när vi var klara beslöt vi oss för att springa en extrarunda som nedjogg i Påskbergsskogen på asfaltsslingan. Det behövdes verkligen för att få röra ut mjölksyran ur benen! Det var otroligt skönt efteråt! Och det blev ett lite kortare, men intensivare pass än vad vi brukar köra.
Det ska bli intressant att se hur många som dyker upp till nästa veckas fartleks-pass då tränaren inte är på plats då heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar