Ridtur idag!

Min blogglust försvann med mina sadlar i torsdags, kändes det som, men efter ett tag vänjer man sig vid situationen och inser att det bara är till att gå vidare och göra det bästa av situationen...
Idag kunde jag inte motstå solen, stillheten och den underbara naturen. Nej, jag var bara tvungen att rida!
Jag hade ju faktiskt kvar Pelles gamla dressyrsadel som befann sig på annan ort, så jag beslutade mig för att testa den på Bosse Bus.
Herr Bus hade lyckats ta av sig en baksko nu, så nu har han en bak och en fram... Knäpphäst! Önskar att han kunde gå utan skor!
Sadeln låg helt OK på honom, så jag satt upp. Började lite lugnt i skritt i paddocken, vilket gick bra. Han brydde sig inte alls om sadeln och var inte ens spänd i ryggen, trots bristen på ridning den senaste tiden.
Vi skrittade runt lite i paddocken och sedan gav vi oss ut på en liten runda i naturen.
Sadeln passade förvisso Bosse, men tyvärr inte mig... Den gjorde ont i baken och jag irriterade mig på att säkerhetsvästen hela tiden slog i bakvalvet. Dessutom går det ju inte att komma upp ur en dressyrsadel (vilket förvisso är meningen) när man behöver, vilket bara gör att det blir obekvämt när man rider i kuperad terräng.
Men nu verkar det som om sadelproblemet iaf tillfälligt är löst, jag har nämligen fått lite hjälp av en väldigt god vän. Vi får se hur det går!
Här kommer lite bilder på min Bus-häst!