Stirra-in-i-väggen-träning...

Idag var jag tillbaka på jobbet igen efter de tre utbildningsdagarna i Stenungsund. Fredag och go-dag med fredagsfrukost och friskvårdstimme.

Det var första träningspasset efter förkylningen för min del och spinning stod (dumt nog) på schemat.

Spinning var före jul så himla kul med en film från fina omgivningar framför sig. Idag var det ingen film. Det var ingen bra musik. Åtta-minuterslåtar i mellanmjölkstempo utan sång är inte min grej. Det var inget kul. Det var skit-tråkigt!

Den dåliga musiken och det enformiga tempot gjorde att jag för första gången i mitt liv genomförde ett spinningpass utan att bli genomsvettig! Jag behövde inte ens tvätta håret efteråt! Tog det visserligen medvetet lite lugnt eftersom jag inte visste hur kroppen skulle reagera, men viljan att kämpa kom aldrig till mig.

Det blev 50 minuters trist stirra-in-i-väggen-träning när jag som minst behövde det. Efter att pga förkylning ha spenderat två veckor i vila och denna vecka tre dagar inomhus borde jag förstås ha tagit på mig löparskorna och gett mig ut i friska luften!

Lätt att vara efterklok. Helgen ska iaf spenderas utomhus. På skidor och i löparskor! Häpp!