Cykla med hund!

Idag var det faktiskt cykelväder! Lugn vind, inte jättekallt (över nollan iaf) och inget is-underlag. Jag hade tänkt att jag skulle cykla själv, men Selma blev så lycklig när jag började plocka fram träningskläderna att det inte gick att motstå att ta med henne.

Jag har inte cyklat med henne förut, så det skulle bli spännande att se hur det funkar. Jag planerade en kortare runda, ca 16 km eftersom jag inte visste hur mycket hon skulle orka i det lite högre tempo som det blir jämför med när jag springer.

Till en början var det lite meningsskiljaktigheter angående vilken sida hon skulle springa på. Normalt sett springer hon ju alltid på vänster sida om mig, men nu var hon ju tvungen att springa på höger sida intill cykeln. Hon gjorde några överspringningar framför cykeln, men överlag höll hon sig på sin plats mycket bra.

Hon sprang på i ett mycket högre tempo än vad vi brukar hålla när jag springer. Dock var jag hela tiden vaksam på hur hon reagerade och hur trött hon verkade. Pulsen var hög, men hon visade inga tendenser till att bli för trött och vilja stanna. Det fick bli en lite kortare runda än vad jag hade tänkt, för att inte överanstränga Selma.

När vi kom till Götriks skola stannade vi och tog dricka-paus. Fast att vi inte vilade många minuter hämtade hon sig mycket bra och vi kunde köra vidare i samma tempo.

Tyvärr blev det väldigt lugn cykling för min del och det är inte möjligt att ha med henne när jag ska cykla i normalt tempo och längre sträckor, men som variation kan det vara kul att cykla med henne emellanåt. Dock vore det nog klokt att ha ett flexikoppel, eftersom kopplet kändes väldigt kort när Selma plötsligt stannade och skulle kissa. Jag hann inte stanna så fort. Dessutom är det bra att kunna reglera längden på kopplet hela rundan, inte bara när hon stannar.

När vi svängde in på vår grusväg släppte jag henne lös så att hon fick springa sista biten själv. Det är ju sista dagen idag som hon får vara lös, då hundförbud inträder imorgon och inte förrän 20 augusti får vi släppa lös henne igen. För att de vilda djuren ska få ha sina ungar i fred.

16,6 km fick vi ihop, Selma var inte överdrivet trött när vi kom hem även om hon sover gott nu. Men hon lade sig inte ner direkt och flämtade, utan ville bara komma in och dricka vatten. När vi springer brukar hon ju sluka varje vattenpöl vi ser, så hon är van vid att få vatten kontinuerligt. Det var inte så lätt för henne att dricka från min vattenflaska, så om vi ska cykla får jag nog ha med mig något bättre som hon kan dricka ur.