Kallt, motvind och skit!

Ja, så kan man väl sammanfatta dagens långpass. Dagen började med att ingen släppte ut hästarna åt mig, ingen gjorde frukost till mig och till råga på allt snöade det och var svinkallt ute!

Men längre fram på förmiddagen klarnade det upp, jag tog på mig löparkläderna, tog med mig Selma och vi gav oss ut. Även om solen sken så blåste det ordentligt, iskalla vindar. Jag huttrade första kilometrarna. Dessutom hade jag rak motvind. Selma drog och drog i kopplet. Kroppen kändes seg. Jag hittade ingen bra löpteknik. Det var alltså inte mycket som gick bra.

Efter 5 km började jag gå, gjorde lite löpskolningsövningar och sedan blev det faktiskt lite bättre. När jag vände och fick medvind så gick tempot upp lite grann också. Kroppen började kännas lite bättre och det flöt på bättre.

Men sedan kom den där jäkla banvallen som är så fruktansvärt seg att springa, speciellt när man har 14 km i benen. Och när klockan slog 15 km gick jag för att underlaget var så dåligt (is och snö). Och sedan blev det inte mer löpning. Lusten fanns inte där. Orken att plåga mig själv fanns inte heller där, så jag gick sista 1,5 km hem.

Jag var ute i nästan 2 timmar och kom 16,7 km. Ett skitpass att glömma. Nästa pass kan bara bli bättre!

Solen sken över världsarvet, men vad hjälpte det?

Det finns iaf några som trotsar kylan och tycker att det är vår...