Lördagsbus i snö!

Jag är så glad över att även Bosse fått på sig snösulor nu! Det betyder att vi kan rida överallt i snön, även nu när det är lite varmare temperaturer runt eller strax över nollan.

Natten mellan fredag och lördag fick vi ytterligare påfyllning av snö. Ungefär 5-10 cm till. Tung snö. Så igår var det bara till att ägna morgonen åt skottning igen. Magnus körde av gårdsplan med traktorn, så det blev snyggt och bra!

När jag hade ätit frukost tog jag in Bosse och gjorde i ordning honom. Han har blivit lite känslig i pälsen igen, står och skrapar när jag borstar honom på högersidan, blir irriterad när jag sadlar honom. Så jag tog det lite försiktigt med honom. Kände igenom honom, kollade så att han inte hade några känningar i ryggen, check på det, han såg fin ut. Jag spände sadelgjorden väldigt snällt och försiktigt och väntade tills han stod avslappnat. Det blev bättre för honom.

Eftersom det var dagsljus slapp jag slänga på en massa reflexer, men jag broddade givetvis upp alla skor på honom så att han skulle få bra grepp.

Snösulor och brodd, vinterns räddning!

Det var inte så kallt, men jag tog ändå på mig min overall. Jag hade ju inte tänkt att det skulle bli ett särskilt ansträngande pass, utan mest skritt och då kan det bli rätt kallt ändå.

Bosse var först lite seg, men när vi svängde in på banvallen ökade tempot och han fick lite feeling. Vi skrittade genom snödrivorna i början av banvallen och sedan blev det lite trav. Det var ändå såpass mycket snö att han fick lyfta sina hovar ordentligt för att kunna ta sig fram.

Längre fram på vägen bad jag om galopp och efter lite push föll han in i galopp, så härligt! Jag älskar verkligen att galoppera i snön, vilket även hästarna uppskattar. 

Ut på banvallen

När vi skulle ta oss ut på Tvååkersvägen var det närmare 1 meter snövall, men Bosse traskade rakt igenom den och vi kom ut säkert på vägen. Det var en del trafik, så det blev många stopp på den korta del av vägen som vi rider på för att ta oss vidare mot Linneskogen. Men Bosse är trafiksäker och bilisterna var kloka och körde långsamt. Den jag reagerade mest på var faktiskt en cyklist som körde förbi oss obehagligt nära (ur cyklistens synvinkel). Jag hade inte passerat en häst så nära om jag hade suttit på en cykel, men alla är vi olika.

När vi vände in på grusvägen som tar oss till Linneskogen blev Bosse pigg och ville trava, vilket han fick. Jag tog det dock lite lugnt eftersom det stod en soptunna på en plats där det inte brukar stå någon soptunna, men det brydde sig Bosse inte om alls.

Så efter soptunnan fattade han galopp på eget bevåg och sedan galopperade han hela vägen upp i skogen. Så märkligt, han blev inte överdrivet andfådd. Och inte mer andfådd än när han var som bäst i kondition. Så trots att han har vilat mycket i höst har han inte alls tappat kondition och styrka som jag trodde att han skulle göra. Vilket såklart är positivt!

Men jag vill ändå ta det lite lugnt med honom, så att han kan få hålla sig frisk och fräsch framöver.

Det blev i alla fall en superhärlig runda. Bosse blev lite svettig i all sin päls, men det löste han genom att rulla sig i hagen när han kom ut. Han är så cool och så härlig att rida, han är verkligen bombsäker ute och jag behöver aldrig bekymra mig om att något ska hända. Han är min superhäst just nu!

Supermodiga Bosse!