Igångsättning av Kalle och Bosse!

I torsdags kväll var det återigen uppehåll och jag tog en promenad med Kalle och en uteritt på Bosse. Det var återigen -10 grader, så det var absolut inga problem med att snön fastnade i Bosses hovar. Vi red en härlig runda i snö och snödrivor som var meterhöga.

Bosse ville trava, det fick han. Han travade rent och busade lite och skakade på huvudet. Han älskar också snön, precis som jag.

Natten till idag var det också rätt snöigt. Vi var hos Elinore på kalas och på vägen hem körde Christoffer om Björketorp för att hämta upp en kompis. Det var rätt mycket snö på vägen och ju närmare vi kom kusten desto mer tilltog snöandet.

Vi körde över Valinge hem och där var det riktigt mycket snö på vägen och en hel del snödrev. Men vi kom hem välbehållna ändå och det var rätt gött att gå och lägga sig när klockan hade passerat 00:30.

Trots den sena tiden i säng vaknade jag av mig själv klockan sex i morse. Jag gick på toa och sedan gick jag och lade mig igen och läste lite i Johanna Lassnacks nya bok "en mental sporre". Jag har återigen nördat in mig på mental träning (detta gör jag alltid på vintern av någon anledning) och jag tycker det är så himla intressant att man faktiskt kan ta hand om sina tankar, vända på dem och få ett bättre resultat.

Jag lyssnade också på boken "den inre ryttaren" när jag körde till och från Småland förra veckan. Den tyckte jag var så bra att jag beställde den från Adlibris. Ett bra komplement till Johannas bok.

Vid sju gick jag ut i stallet, släppte ut hästarna och fixade stallet. Fyllde på med nytt strö idag, de har ju stått inne mycket denna vecka så det var välbehövligt.

När jag var klar i stallet skottade jag snö medan Magnus skottade gårdsplan med traktorn. Jag skottade fram SPA-badet och passade på att kema det så att vi kan bada. Nu ska jag minsann rulla mig i snön! Testade det när vi hade den gamla badtunnan i Himle och hatade det. men jag tror jag är betydligt mer köldtålig nu :).

Sedan tog Lissan och jag vår dagliga morgonpromenad. Klockan var kvart i nio och solen var på upp. Det var verkligen så himla vackert! Så jag passade på att ta lite bilder.

Vintermorgon

Min vackra gård

Efter frukosten var det dags för helgens stora händelse för mig! Upp på Kalles rygg igen! Jag har byggt upp detta till något ganska stort i min hjärna. Så jag var lite nervös för hur det skulle gå. Skulle han krångla? Skulle han slänga av mig?

Men jag har ju tränat mentalt och börjat vända mina tankar. Jag har visualiserat rundan jag tänkte rida, både att den skulle gå utan problem, men också hur jag skulle hantera eventuella problem. Det som skulle kunna hända är att han vänder, inte vill gå åt det håll jag vill och att vi då inte kommer framåt. Genom att visualisera det och också visualisera hur jag skulle lösa det, dvs vända tillbaka honom, driva på framåt innan han tvekar och om han skulle vara helt omöjlig så skulle jag sitta av. hade jag en plan för hela rundan oavsett hur den skulle gå. Det gjorde mig trygg. Men jag kände ändå en viss nervositet, men jag valde att acceptera den känslan, vilket också gjorde att allting kändes bättre.

Jag gick ut och hämtade Kalle i hagen och gjorde i ordning honom. Pulsen steg. Jag försökte hålla mig lugn för att han skulle hålla sig lugn. Det fungerade väl delvis. Jag drog på mig overall och stövlar och handskar och gick ut med honom.

Han var väldigt uppmärksam på omgivningen och ganska spänd. Jag gjorde lite TRT-yoga med honom och satt till sist upp på honom. Jag tog några djupa andetag när jag stod på pallen och jag tog några djupa andetag när jag hade satt mig i sadeln.

Kalle ville inte stå still utan inledde med att backa, men när jag bad honom gå framåt gjorde han det och vi skrittade iväg. Jag hade ett mantra i huvudet: "andas, lugn och trygg" som gick på repeat och rätt snabbt kunde jag slappna av trots att Kalle var lite på tårna. Jag kände att jag hade kontroll på situationen och kunde ganska snart börja njuta av den härliga ridturen.

Vi red in i hemmaskogen, den runda som Kalle är allra mest bekväm med, den runda som han alltid brukar göra utan några tveksamheter. Han tvekade inte idag heller på de platser jag hade visualiserat vilket gjorde att jag tyckte att ridturen gick bra, vilket i sin tur gjorde att jag fick massor av positiv energi och glädje. Detta smittade såklart av sig på Kalle.

Han lyssnade framåt när han tvekade och jag lade om benen. Han kändes pigg, men lugn och sansad. Han hade betydligt mer energi nu än för sex veckor sedan!

Jag vet inte hur mycket erfarenhet han har av att vara ute i snö, det har ju inte varit så mycket snö i hans 7-åriga liv och definitivt inte under de tre år han har varit ridhäst innan han kom till mig. Men han verkade älska det lika mycket som jag.

Vi vände upp på galoppvägen i skogen och han tog några travsteg innan han sådär mjukt som bara Kalle kan, föll in i galopp. Han ville galoppera ordentligt och när jag försökte hejda honom slängde han ut tungan och slängde med huvudet. Han är ju så jäkla rolig! Min känsla var bara total glädje, det var så häftigt att ljuslöst galoppera på i snön på denne energiske Kalle!

Han fick skritta tillbaka när vi hade vänt. Tanken var ju faktiskt att han skulle skrittas igång sådär lugnt som man brukar göra när man sätter igång en häst efter vila. Dock ville jag inte hindra honom från att vilja framåt. Vi vände upp i Skattagårdsskogen och även där skulle det gå i galopp. Utan trav emellan.  Så himla härligt! Jag kände bara att mitt leende blev bredare och bredare och det var så himla kul!

Vi tog oss igenom skogen och sedan vidare hemåt. Han vände vid Kullagården när han fick syn på en mjölkkanna som har ställts på ett bord vid vägen. Han har sett den där mjölkkannan några gånger när vi har gått där förbi, men inte från detta hållet. Jag vände tillbaka honom (utan att känna någon rädsla eller nervositet, jag kände bara kontroll över situationen) och sedan var det inga problem att få honom att gå förbi. Han var lite spänd ända fram till Obbhultsvägen, men ville framåt, så det gick väldigt bra.

När vi närmade oss hemmet ville han ha långa tyglar. Efter viss tvekan från mitt håll fick han det och han skötte sig utmärkt! Han skrittade på lugnt och fint hela vägen hem. Vilken härlig start på igångsättningen! Vad hade jag att vara nervös över? Han är lika fin som han var när han gick på vilan. Han har bara fått vila sig och landa i allt vi har gjort det senaste året.

Tanken nu är att fortsätta rida ut. Kravlöst. Fokus på att gå fram överallt. Även om inte Kalle gillar variation tänker jag nog försöka börja variera våra rundor lite mer framöver. Jag vill ju komma ut på fler och roligare rundor. Jag kan hantera hans påhitt. Ibland får jag honom framåt. Ibland behöver jag hoppa av och leda honom tills han lugnar ner sig. Vi bygger vår relation sakta men säkert.

Ja, det var verkligen dagens energiboost! Han är så rolig, så fin och så otroligt snäll. Och det är ju så härligt med en häst som bara vill framåt. Han gör ju inget dumt heller, inte ens ett litet skutt trots att han är väldigt pigg och vill framåt, vilket såklart är väldigt skönt!

Kallis på tur!

Kallis efter rundan med snöiga hovar

Jag blir bara mer och mer förtjust i den där Kallisen. Han är verkligen en jättemysig och rolig häst. Och helt underbar att rida. Han har sina mindre bra sidor, men jag är helt övertygad om att de går att jobba med. Och när jag jobbar med min mentala bit så blir jag också en bättre och tryggare ryttare med honom, vilket jag tror är viktigt för att han ska bli så bra han kan!