Underbara söndag!

Efter en ganska stressig, intensiv och jobbig vecka på jobbet var det verkligen skönt att det blev helg till sist. Igår rensade jag upp lite träd och sly bakom stallet, fällde två träd och sågade ner lite annat skit, samt städade undan kvistar och annat. Men efter att jag hade ätit lunch blev jag trött. Jag fick ont i ryggen av motorsågskörningen och kom inte igång igen.

Jag har faktiskt känt mig lite trött och håglös några veckor nu. Löpningen har inte gått strålande och jag har inte fått till några långpass. Men idag sken solen och Selma och jag var laddade för att springa en runda!

Det blåste en del så jag tog på mig en jacka utanpå den långärmade löpartröjan. Något som skulle visa sig vara för mycket. Efter 5 km var jag så varm att jag fick ta av mig jackan och knyta den runt midjan. Vilket vårtecken!

Det gick bra att springa idag. Den sega känsla jag haft i kroppen mina senaste pass var som bortblåst och det var bara kul att springa. Jag tog även ett par andra skor idag, mina New Balance, som jag inte använt på länge. De kändes riktigt bra att springa i!

Lycklig löparvovve!

Vi sprang upp mot Åkulla, mjuka fina vägar, lite asfalt efter ett tag...

Soligt och fint!

Vi sprang förbi Åkulla friluftsgård och följde banvallen, där lite spår av vintern fortfarande fanns kvar! Konstsnön är bra seg!

Spår av vinter!

Vi vek av på den röda slingan, upp mot Bockstens mosse. Lite mer terrängkänsla där, rötter, stenar och annat som man fick lyfta på fötterna lite mer för. Väl ute på Bockstensvägen fick jag fast mark under fötterna igen och vände hemåt.

Höger eller vänster?

När Bockstensvägen tog slut valde jag att springa rakt fram i korsningen för att springa förbi Knutsböke och sedan följa Hallandsleden ner till banvallen igen. Jag har aldrig sprungit där, så det är ju alltid kul att testa nya stigar.

Hallandsleden

Det var inte så lätt att springa där. Stigen var obefintlig och det var massor av stenar och rötter. På vissa ställen var det dessutom riktigt surt. Väl ute på banvallen igen valde jag att springa på lite mer och hitta mitt mil-tempo. Jag ska ju trots allt springa seedningslopp i Helsingborg om en vecka, så det kan ju vara bra att känna på tempot.

Jag hade lite lätt nedförslut och det kändes väldigt lätt, låg precis i rätt tempo utan att bli alltför adfådd. Det var ändå tionde kilometern, så jag hade ju några i benen innan. Det kändes såpass bra att jag även tog elfte kilometern i tävlingstempo. Oturligt nog blev de sista 250 uppförsbacke, men jag körde på hårt och lyckades hålla samma tempo. Så jäkla gött!

En sådan här runda gör en så glad och pigg! Kroppen känns lätt och jag känner ingen trötthet efter passet. Det känns som bra besked inför nästa söndag!

Nu ska jag ge mig ut i solen och fortsätta riva grejer på mitt hus!